måndag 21 januari 2008

Excellenta lärare eller excellent lärande eller både och?

Kvalitet i undervisningen är väl något som alla lärare kan skriva under som ett ytterst viktigt uppdrag. På UPC möter vi många engagerade lärare som vill och känner behov av att få vidareutveckla sig i det uppdraget. Ett uppdrag som inte längre består av att endast vara en lysande föreläsare. Att undervisa och vara en bra lärare är idag ett komplext uppdrag som kräver såväl kunskap som förmågor och kompetenser. Som Claire redan beskrivit i sitt blogginlägg håller UPC på att i olika sammanhang kartlägga vilka kompetenser som anses värdefulla och nödvändiga för en lärare. Utifrån dessa kompetenser ska varje enskild lärare bättre och mer strukturerat kunna planera för sin egen kompetensutveckling. Genom att se vilka kompetenser han eller hon redan har och vilka man vill stärka och vidareutveckla skapas det bättre förutsättningar för den enskilde läraren att skräddarsy sin egen utvecklingsplan. För detta finns då bla. UPC:s kursverksamhet som nu håller på att utvecklas och kommer att sjösättas allt eftersom inom de kommande två åren.

I detta sammanhang och utifrån projekt 10 ska UPC även utreda frågan om excellens. Här pågår en ganska het debatt särskilt i Storbritannien där olika modeller håller på att utvecklas och prövas (se tex. temanummer 5 i Exchange). Debatten däröver har i vissa stycken varit som att se ett avsnitt av Lost, man vet inte vad det handlar om eller vart det ska leda. Vissa hävdar en avsaknad av tydliga definitioner, kriterier och direktiv medan andra ser det som en fördel för att kunna utvecklas i sin egen takt och utifrån egna förutsättningar, vilket i sin tur verkar leda till att det blir svårt att få samstämmighet och jämförbarhet. Man kan ju tänka sig att även vi kommer att följa en liknande småsnårig stig och förmodligen kommer debatten att vara likaledes här hemma men genom att se andras mindre lyckade försök så kan vi alla fall lära av detta. Det som dock är spännande i Storbritannien är att det förekommer debatt, där har vi en del att ta efter och mycket att vinna.

Därför slänger jag nu ut denna stafettpinne; hur ska vi tänka kring frågor om excellens? Vad är excellens i undervisningen? Vad är en excellent lärare? Kan alla bli excellenta? Hur ska meritvärdet se ut? Är det betydelsefullt för studenten och studentens lärande att det finns en excellent lärare i ett helt lärarlag eller är det lärarlaget, som lag, som har störs betydelse? Är det per automatik lärarna som ska vara föremålet för bedömning om excellens? eller kan vi tala om excellent lärande? Då blir det studenterna och deras lärande som står i fokus. Hur förhåller sig excellenta lärare till excellent lärande? Finns det solklar koppling däremellan? Svara på den du!

Som du förstår har vi en mycket spännande tid framför oss och när man tänker på det är det med en kittlande känsla i magen. Nu har du chans att ta stafettpinnen och tycka till.

/Margareta Erhardsson

tisdag 15 januari 2008

Att synas - en pedagogisk möjlighet!




I USA finns sedan länge möjlighet för elever och studenter att sätta betyg på sina lärare. En av de största sajterna är ratemyprofessors.com I Tyskland blev det i höstas en del rabalder när en liknande webbsida sattes upp, och det är ju bara en tidsfråga innan även svenska lärare får veta hur de ligger till i en studentstyrd hitlista, (apropå diskussionen om ranking som pågår). I SULF-tidningen nr 17 2007 tog en artikel upp frågan om hur lärare ska förhålla sig till filmning och ljudupptagning med hjälp av mobiltelefoner under lektioner.

Så, hur ska vi förhålla oss till denna nyordning? Det brukade ju vara VI som dokumenterade och betygsatte DERAS arbete.

Ett sätt är att i första hand försvara den personliga integriteten och värna om upphovsrätten till våra föreläsningar. Att skapa förordningar och regler för att skydda och bevara. Min fundering är om det en framkomlig väg att lösa problemet? Var sitter egentligen problemet? Kan det vara så att vi skapar ett problem utifrån fördomar om ungas användning av samtida teknik? Är det verkligen så att alla studenter som plockar fram sina mobiler spelar in föreläsningar gör det i syfte att hånflinande lägga ut den på Youtube en stund senare? Finns det horder av studenter sitter i sina korridorer runt om i landet och bara väntar den svenska motsvarigheten på ratemyprofessor.com för att offentligt få klanka ner på sina lärare?

Nej, naturligvis inte. Det som kan upplevas som okonventionellt bruk av IT är bara "toppen av isberget". Det är orsakerna till hur IT används, det som finns under ytan, som vi borde ägna mer intresse. Vi ska nyfiket fråga studenterna hur de använder den nya tekniken för att utveckla och underlätta sitt lärande och som lärare försöka integrera det i undervisningen! Att våga utnyttja kraften i den utveckling som pågår, istället för kämpa emot, skapar möjligheter att utveckla undervisningen!

Nu har vi chansen att på allvar spela på samma planhalva med studenterna - ett tidsenligt lärande gynnar både studenter och Umeå universitet! Jag passar bollen - vem tar emot? ;-)

måndag 14 januari 2008

Mobiltelefonen som verktyg i undervisningen

Jag brukar börja min undervisning om mobila verktyg med att fråga: Med vilket kommunikationsmedel kan de flesta studenterna nås inom några minuter? Svaret är alltid givet - mobiltelefon! Ändå så utnyttjar vi sällan detta kommunikationsmedel som studenterna använder själva. För att råda bot på detta och introducera andra mobila möjligheter i lärandet, så anordnar UPC ett kostnadsfritt seminarium i ämnet. Seminariet startar klockan 11.30 i Universitetsklubben onsdagen den 23 januari.

Om du vill anmäla dig eller få mera information så klicka här.

fredag 11 januari 2008

Vad gör vi på universitetsnätet?

Första dagen på jobbet efter den långa ledigheten så kom en kollega viftande med ett exemplar av Sunetten, SUNETs (Universitetens datanätverk) egen tidskrift. På första sidan stod att läsa "Flitiga fildelare i universitetsnätverken". Artikeln handlar om hur ett forskningsprojekt på Chalmers har studerat universitetsnätverken och kommit fram till att det nästan bara handlar om fildelning. Enligt projektet som heter MONNET används nätet till 85-90% till fildelning, 5% till webben och 5% till DOS-attacker. Detta är väl inte vad SUNET är till för, fildelning (olaglig?), DoS-attacker (olagligt) och att surfa (olagligt ibland). Bloggare i bloggosfären har blivit upprörda medan andra tycker att siffrorna är obegripbara och att viktig information saknas i Sunetten.

I artikeln förklaras inte hur MONNET har kommit fram till hur stor del som fildelas. Med lite letande hittar jag dock två artiklar (1, 2) som MONNET publicerat. Tyvärr är jag inte tillräckligt bevandrad i hur man tolkar informationen i artiklarna. Kanske någon läsare har mera insikt och kan kommentera.

Själv tycker jag att nätet är fildelning till stor del. Jag lyssnar på radio, laddar ner linuxdistributioner, delar dokument, sitter i webb- och videokonferenser, flyttar på en videosnutt till en server (kanske i Indien, vem vet). Allt detta är lagligt och själva kärnan i SUNET. Att surfa på nätet är väl en ganska liten del av mitt utnyttjande av Internet, jag menar då i form av hur mycket jag belastar det. Lyckligtvis använder vi inte hela SUNETs kapacitet här i Umeå utan snarare ca 20% , så vi har ju lite kvar att använda.

Nåväl, nog om detta. Jag hoppas att någon insatt förklarar hur det hänger ihop, för Internet är en viktig resurs för universitetslärare och ska naturligtvis användas för forskning och utbildning. Men samtidigt måste ny teknik få prövas (torrent etc) så att utvecklingen går framåt. Det är väl därför vi har universitet.


Mikael Sjöberg UPC


En ettårings bekännelser

Välkomna tillbaka efter julens helger! Hoppas ni haft en lugn och skön ledighet som gett er chansen att ladda om batterierna inför vårterminen.

I dagarna är det exakt ett år sedan UPC (Universitetspedagogiskt centrum) tog över stora delar av det uppdrag och den personal som tidigare låg under CUT (Centrum för utbildningsteknik). Jag ska här villigt erkänna att trots att vi som kom från CUT såg fördelar med denna förändring var vi lite lätt nervösa. Själv kände jag ingen oro för att våra verksamheter inte skulle passa ihop men funderade en del på om lärare fortfarande skulle hitta fram till det IKT-stöd de behöver. Jag ägnade också en del tankar till att fundera över om våra organisatoriskt olika sätt att arbeta skulle bli en grogrund för konflikter inom den sammanslagna enheten. Så här ett år senare kan jag dock inte annat säga än att sammanförandet gått över all förväntan. Den största anledningen att det gått så bra tror jag stavas t i d. Processen att gå samman och ”bli ett” har lyckligtvis fått ta tid, hela året närmare bestämt.


Verksamhetsmässigt jobbade vi under våren -07 mest på i våra gamla hjulspår. Några av oss var inne och tassade lite på varandras respektive områdena men det blev inte mycket mer än så. Som nya kollegor var vi alla lite extra artiga och trevliga och inga känslor svallade över (öppet i alla fall). Det kunde nästan bli lite ytligt emellanåt...

I slutet av vårterminen åkte vi bort tillsammans för att på annan ort under intensiva dagar jobba ihop oss verksamhetsmässigt. Frågar du mig var det just den veckan som gjorde att vi står där vi står i dag. Förutom att vi under dessa dagar skapade en gemensam vision för framtiden och konkreta sätt att ta oss dithän skapade vi även gemensamma minnen och vänskapsband att bygga vidare på. Vi fick plötsligt en trygghet i varandra som fortsättningsvis har gjort att vi vågar stå för att vi inte alltid tycker lika.

Mitt i vår organisatoriska förändringsprocess landade som många av er redan vet två projekt ur Umeå universitets handlingsprogram på vårt bord (projekt 10 och projekt 17). I arbetet med dessa projekt har det specielt under den gångna hösten blivit så tydligt att alla på UPC, nytillkomna som gamla i gården, ser pedagogisk kompetensutveckling som en bred uppgift. För mig som nyfylld ettåring på UPC är det extra skönt att känna att det finns en kollegial kunskap och förståelse för att pedagogisk användning av IKT till stöd för lärande bör ses som en naturlig del av pedagogisk utveckling. Nu blickar vi framåt tillsammans, UPC´s utökade uppdrag har landat.


Till sist ett litet tips:
Per Andersson (Institutionen för pedagogik & UPC) håller onsdagen 23 januari ett lunchseminarium med titeln "Mobiltelefon som verktyg i undervisning". Seminariet håller till i Universitetsklubben och startar 11.30. Välkomna!