Nätverket för IT i högre utbildning

Nätverket IT i högre utbildning (ITHU) hade i början av veckan ett internat i Uppsala. Uppsala Learning Lab var arrangörer för internatet (tack för det!). Innehållet under dessa två dagar var både varierat och intressant.

Stefan Pålsson (Hyperfinder) gav en intressant och inspirerande introduktion till Creativ Commons som upphovsrättslig licensmodell. Han gav också en historisk tillbakablick för trenden att dela med sig av kursinnehåll och lärobjekt. Bl.a. nämnde han Youtube EDU, MIT Open Courseware, Academic Earth. En inspirerande artikel som kan ha påverkat många skrevs av Times Education. Titeln var "Get it out in the open!".

En annan intressant artikel som handlar om universitetens förändrade roll publicerades av The Wired Campus författad av Lev Gonick: "How technology Will Reshape Academic After The Crisis".

Stefan nämde Dela!, en webbplats för de som är intresserade av att dela med sig av sina tankar, frågor och ideér om utbildning (från förskola upp till universitet).
Han nämnde också webbplatsen lektion.se, vilket är mer inriktad mot grundskolan, där medlemmarna byggt upp ett lektionsarkiv.
Efter Stefans genomgång frågade någon i publiken "Men är vi lärare beredda att dela med oss?"
Intressant fråga eller hur?

En annan intressant presentation stod Jan Hagerlid vid Kungliga Biblioteket för. Han talade om Open Access (OA). Open Access är ett initiativ för fri tillgång till vetenskapligt material på Internet. Det gäller artiklar, avhandlingar och rapporter. Alla erbjuds fri tillgång till detta material; att läsa och att sprida, men med respekt för upphovsrättslagen.
Idag har OA stöd ifrån sjunde ramprogrammet, Vetenskapsrådet (sedan förra veckan) och European University Association.
För mer info, se Kungliga bibliotekets site www.openaccess.se

Det finns en koppling mellan Open Access och Open Educational Resources (OER). Här hittar ni en slutrapport om Digitala lärresurser i lärosätenas öppna arkiv. Rapporten är ett samarbete mellan bibliotekarier från Kungliga biblioteket, Göteborgs universitet,Malmö högskola, högskolan i Borås, Stockholms universitet, Uppsala universitet samt Metamatrix AB.

Vi lyssnade till SULF:s jurist Carl Falck som talade om upphovsrätt och lärarundantaget. Efter det så talade Fredrik Andersson från SUHF om arbetsgivarnas ståndpunkt i frågan. Inga direkta nyheter på någon front.

En intressant frågeställning dök upp i mitt och kanske andras huvud. Hur förhåller sig Creative Commons till å ena sidan lärarens upphovsrätt och å andra sidan arbetsgivarens önskan om spridning och tillgänglighet av lärmaterial? Kan det vara en lösning som gör alla nöjda? Läraren har ju i tjänsten fått betalt för sitt arbete. Genom Creative Commons görs materialet tillgängligt för allmänheten (vilket i sig skulle passa bra ur Scholarship-tanken, där publicering och spridning av erfarenheter från undervisningen ingår som en viktig del). Creative Commons ger dessutom möjlighet att definiera vilka förutsättningar som ska gälla för spridning och eventuell omarbetning av material.

Jonny Widén som ansvarar för e-möten höll i en kort session om Adobe Connect. Han ville veta hur vi upplevt systemet. Det blev en hel del frågor och åsikter om det nya systemet för e-möten. Några var oroade över hur prismodellen skulle se ut. Andra hade frågor om behörigheter och vilka regler som skulle gälla för systemet. Alla uppmanades att skriva åsikter i SUNETS forum för Adobe Connect. Har ni frågor eller åsikter så skriv ett inlägg i forumet!

Claes Asker från Karlstads universitet berättade att de höll på att ta fram en videolösning för deras universitet. Han presenterade en modell där man inte bara hade tänkt på inspelning och publicering utan också på metadata och sökbarhet. Han såg en nära koppling till Open Educational Resources (OER) och funderade dessutom om det fanns andra universitet som var intresserade av att delta i projektet. Är vi intresserade?

Till sist tänkte jag avsluta med att flagga för NU2010 som hålls i Stockholm den 13-15 oktober (nästa år).

/Jörgen

Kläder och pedagogik

I somras var den sudanesiska kvinnan Lubna al-Hussein på restaurang i Sudans huvudstad Khartoum. Polisen grep henne anklagad för att vara ”osedligt klädd”. Hon bar byxor. Enligt paragraf 152 i Sudans strafflag kan människor som klär sig ”osedligt” straffas till böter och upp till 40 piskrapp.

Lagen tillkom i början av 1990-talet efter islamisternas maktövertagande, med hänvisning till islam och landets traditioner. Lubna överklagade domen och fallet väckte stor uppmärksamhet utanför Sudan. Överklagandet ledde till att hon slapp spöstraffet men böterna på 500 sudanesiska pund, ca 1400 kronor, kvarstod. Lubna vägrade betala och för detta fängslades hon innan hennes vänner löste ut henne. Lubnas motivering att inte betala bötessumman var att det här var en sjuk och felaktig lag som står i skarp kontrast mot såväl islam som mot grundläggande mänskliga rättigheter.

I en demokrati vore det helt otänkbart att något liknande skulle kunna ske. Det finns dock undantag. I Frankrike har staten förbjudit muslimska flickor att bära sjal i skolan.

Frågan om studenternas eller elevernas klädsel har ställts på sin spets i Sverige sedan en kvinnlig elev i stockholmstrakten, som bär ansiktsslöja, s.k. nikab, kommit in på förskolelärarutbildningen. Stockholms stad som är huvudman för utbildningen har avrått den kvinnliga eleven från att fullfölja utbildningen med motiveringen att en sådan klädsel är olämplig för en förskolelärare. Stockholms universitet som har ställts inför en liknande situation har gjort en annan bedömning. Lärosätet tillåter kvinnor med ansiktsslöja att fullfölja sin utbildning med hänvisning till lagen om likabehandling av studenter och andra lagar mot diskriminering.

Jag har förståelse för båda huvudmännen; både för Stockholms stad som menar att en sådan klädsel är ytterst olämplig för en förskolelärare och Stockholms universitet som med hänvisning till lagstiftningen mot diskriminering inte vill säga nej till kvinnorna.

De kvinnor som bär ansiktsslöja hänvisar sitt klädesval till islam. Problemet är bara att såväl det sudanesiska byxförbudet som ansiktsslöjan, nikab eller den heltäckande burkan saknar stöd i islam. I en majoritet av muslimska länder klär sig troende och praktiserande kvinnor i byxor utan att det uppfattas som osedligt. I en majoritet av muslimska länder bär kvinnor vare sig ansiktsslöja eller burka. Byxförbud för kvinnor, ansiktsslöja och burka är snarare olika uttryck för en patriarkal kulturtradition som förekommer i enstaka muslimska länder.

Nu ska frågan om den kvinnliga eleven i Stockholm avgöras av DO, Ombudsmannen mot diskriminering. Vi får väl se vad DO kommer fram till. En sak står dock klart och det är att varje individ borde vara fri att själv bestämma vad hon/han vill ha för kläder på sig. I en demokrati vore det otänkbart att staten skulle tala om för människor hur de ska vara klädda. Alla försök att tvinga människor att bära vissa klädesplagg har fått motsatt effekt. Utvecklingen i Iran och Turkiet är två illustrativa exempel. I Iran har staten under trettio år tvingat kvinnorna att bära sjal/slöja och i Turkiet har statsmakten i mer än nittio år förbjudit kvinnor att bära sjal. I båda länderna har klädestvånget fått motsatt effekt.

Även om staten ska låta bli att lägga sig i hur enskilda människor klär sig betyder det inte att ansiktsslöja, nikab, eller burka är lämpliga kläder i lärandemiljöer. Detta inte minst av pedagogiska skäl där ögonkontakt, ansiktsuttryck och kroppsspråk är viktiga medel i kommunikationen mellan lärare och studenter/elever.

/Mohammad Fazlhashemi