Universitetspedagogiskt centrum

Next Generation Learning Conference 2012

2011-11-21T13:13:00.003+01:00

Den 21-23 februari 2012 arrangerar Högskolan Dalarna i samarbete med KTH Next Generation Learning Conference, en nordisk konferens om den digitala revolutionens konsekvenser för utbildning och lärande.

UPC kommer att presentera tre bidrag på konferensen. Kritiska vänner online – Kollegial observation av nätbaserade kurser inom högre utbildning, Communication training in a virtual Pharmacy samt Use of a virtual tablet machine in pharmaceutical education.

Läs mer om konferensen här »

Nätverket för IT i högre utbildning (ITHU)

2011-11-11T16:23:00.005+01:00

Den 18-19 oktober samlades medlemmar i nätverket för IT i högre utbildning (ITHU) till konferens i Halmstad.

Teman som berördes under konferensen var bland annat mediaportaler/medialösningar, spårbarhet/loggning, support, Ladok 3, arkivering av digitalt innehåll, Google+ och tillgänglighet (läs mer på ITHU:s hemsida ).

Med andra ord ett brett spektrum av frågor, som alla har relevans för att rymmas inom ITHU:s syfte, som är att:

Främja god pedagogisk användning av existerande IT
Kartlägga och utvärdera ny teknik som stöd i undervisning och lärande
Effektivisera och förenkla IT-tjänster till studenter
Hitta gemensamma teknik- och tjänstelösningar, som gynnar student, lärare och lärosäte
Öka tillgänglighet till studier, oavsett fysiska och psykiska hinder
Utvärdera Öppna lärresursers (OER, Open Educational Resources) betydelse för undervisning och lärande

Tycker du det här låter intressant och önskar delta i nätverket?

Kontakta Lena E. Johansson (lena.e.johansson@kau.se) om du vill delta.

Att undervisa på ett främmande språk...

2011-10-17T11:01:00.003+02:00

Det är inte helt lätt att undervisa på ett språk som inte är ens modersmål. Som universitetslärare förväntas du kunna undervisa på engelska - och det klarar också de allra flesta universitetslärare av. Det hindrar inte att det kan vara en god idé att utveckla såväl sin språkförmåga som sin interkulturella kompetens!

Vi ordnar två verkstäder på detta tema i höst. Den första, som går av stapeln mellan 13.00 och 16.00 den 15 november, handlar om såväl det positiva i att undervisa på kurser med internationella studenter som en del dilemman i samband med kulturella möten. Kerstin Kolam från Statsvetenskap leder denna verkstad. läs mer här

Den andra, som äger rum mellan 13.15-16.00 den 2 december, handlar dels om att förbättra sin engelska språkförmåga, dels om att utveckla strategier för att kunna undervisa med lämpligt ordval och mer flytande tal. John Baker från Institutionen för språkstudier håller i denna verkstad. Här får man också chansen att innan verkstaden pröva på det interaktiva programmet Voicethread som gör det möjligt att få respons på uttalet! Läs mer här.

Välkommen med din anmälan! (epostadress för anmälan i länkarna ovan)

Maria Wester

Universitetsläraren i Mumindalen

2011-10-07T14:07:00.007+02:00

Universitetsutbildningarna är idag utsatta för ett större förändringstryck än någonsin tidigare. Som lärare skall vi förhålla oss till vikande studentunderlag, nya studentgrupper, förväntningar om utbildning tillgänglig i hela landet (och i Thailand där allt fler studenter tillbringar sin studietid), arbetsgivares behov av kreativ och kunnig arbetskraft och detta på en global utbildningsmarknad som blir allt tuffare.

I den svenska högre utbildningen genomförs idag mängder av spännande och kreativa högskolepedagogiska utvecklingsprojekt. Lärare granskar sin undervisning, rynkar pannan och funderar, läser på, diskuterar och prövar nya saker. Mycket helt i det tysta. Sedan många år tillbaka har vi utvecklat en kultur där vi publicerar vår ämnesforskning medan undervisningsarbetet bara är praktik och till stora delar osynlig.

Lärarnas högskolepedagogiska arbete lever som "det osynliga barnet" tillsammans med Homsan, mumintroll, Filifjonkan och Lilla My (hon/han har vi alla mött på universitetet). I bästa fall finns det en liten bjällra (pedagogisk meritportfölj) som ger oss aningen av att här finns något.

Varför inte börja skriva ner och presentera det du gör i din undervisning för att göra dig synlig. På Umeå universitet erbjuder vi i vinter en kurs som skall stötta lärares skrivande men du kan också anmäla ett konferensbidrag till Sveriges största högskolepedagogiska konferens, Nu2012. Gå in på You Tube och träffa några av de som var på Nu2010. Kom till konferensen och berätta om din högskolepedagogiska verklighet, problem och glädjeämnen.

Gör dig synlig och dela med dig så vi inte bara är hänvisade att sitta och spana över det stora vattnet efter vad hattifnattarna har för sig.

Vi ses i Göteborg "Ninni"

Mona
Föreståndare på UPC

Ps Jag hittade ett perfekt exemplar av Tove Janssons bok "Det osynliga barnet" från 1962 på en loppis förra sommaren.

Kursdags i vår?

2011-09-30T16:40:00.004+02:00

Nu är det dags att titta in på UPCs websidor och anmäla dig till vårens högskolepedagogiska kurser. Det finns nio kurser att välja bland, varav två på engelska. Det går bra att anmäla sig till de engelska kurserna även om du är svensktalande. Att gå en högskolepedagogisk kurs på engelska är att slå två flugor i en smäll: träna engelska samt lära sig högskolepedagogik inom något tema. De som inte talar svenska har dock förtur till de engelska kurserna.

En nyhet är kursen Teorier om lärande. Detta är en efterlängtad fördjupningskurs kring olika teorier om lärande som på något sätt har påverkat eller påverkar de uppfattningar om lärande som råder idag. Under kursen kommer du också att få arbeta med din egen syn på lärande och på vilket sätt den kan tänkas påverka din undervisning.

Om du anmält dig till någon kurs nyligen har du säkert märkt att vi bytt till ett nytt anmälningssystem. Du loggar in med hjälp av din CAS användare och en del uppgifter finns redan ifyllda i formuläret. Antagningsbeskedet skickas ut via anmälningssystemet och du går själv in i dina sidor och accepterar eller tackar nej till din kursplats. Systemet är inte helt perfekt än, men det förbättras hela tiden.

Vi ses i vår, eller redan i höst!

/Katarina, UPC

Varför är det så svårt att skriva om undervisning?

2011-09-09T16:03:00.002+02:00

Denna fråga har dykt upp i mitt huvud vid flera tillfällen. Vid en konferens i juni 2011 mötte jag ytterligare en person som funderar över detta, nämligen Helen Sword från University of Auckland på Nya Zealand. Helen genomförde en workshop med rubriken ”Developing Academic Writing” på konferensen, där hon även presenterade resultat från sin pågående forskning.

Det verkar finnas en allmän konsensus inom akademin kring vad ”en bra akademisk skribent” kännetecknas av. Det är en person som kan uttrycka sig på ett klart och koncist sätt, skriver kreativt och med en personlig touch, entusiasmerar läsaren och anpassar texten till målgruppen, använder exempel och illustrationer, undviker alltför ämnesspecifika termer och får texten att bli en medryckande berättelse.

Den del av dessa egenskaper känns igen från litteraturen kring vad som karaktäriserar en skicklig lärare i mötet med studenterna. Det handlar om att vara tydlig men samtidigt intressant, att vända sig till målgruppen och kommunicera på flera olika sätt. Helen Sword har undersökt hur vetenskapliga artiklar inom högre utbildning är skrivna, och har utgått från definitionen av hur ”en bra akademisk skribent” skriver.

Jag hade förväntat mig att utbildningsvetenskapliga artiklar skulle sticka ut (i positiv bemärkelse) genom att vara inspirerande, med tydligt formulerade frågeställningar och resultat samt kreativa exempel och illustrationer. Men, Helen Sword fann att förvånansvärt få texter uppfyllde dessa kriterier! Tvärtom så verkade det finnas en övergripande, tillrättalagd skrivkultur där ingen vågar sticka ut. Idealbilden av den ”bra akademiska skribenten” var sann i teorin, men få vågade tillämpa den i praktiken.

Att skriva annorlunda kan definitivt vara en risk, vårt vetenskapliga publiceringssystem med peer review granskning är en starkt likriktande kraft. Men att skriva annorlunda är även en chans att synas och få fler och nya läsare. Enligt Helen Sword är det vår plikt att skriva så intressant som vi bara kan:

”We owe it to our colleagues, our students, our institutions and, yes, to ourselves to write as the most effective teachers teach: with passion, with craft, with care and with style.”

Helen Sword besöker UPC 19 – 21 september och håller ett seminarium och en verkstad kring akademiskt skrivande. Med hennes stöd kanske vi vågar skriva annorlunda, och bättre!

/Katarina Winka

Litteraturtips:
Sword, Helen (2009) 'Writing higher education differently: a manifesto on style', Studies in Higher Education, 34: 3, 319 — 336.

Ny UPC-kurs i höst - webbaserad och på distans

2011-08-16T15:23:00.002+02:00

Jag hoppas att du har haft en skön sommar, ja du kanske till och med fortfarande får njuta av den ett tag till. Snart är det dock dags för en ny termin på vårt universitet och då kanske du funderar på att gå en högskolepedagogisk kurs. Kanske kan då vår nya, webbaserade och distansanpassade, kurs "Pedagogik för högskolelärare" vara något för dig.

Vi arrangerar i höst, tillsammans med avdelningen för universitetspedagogisk utveckling (PU) vid Uppsala universitet, för första gången en högskolepedagogisk kurs omfattande fem veckor. Kursen riktar sig till både dig som är ny som lärare och till dig som arbetat som lärare ett tag men som inte har haft tillfälle att gå någon universitetspedagogisk kurs ännu.

Kursen utgår från dina behov i det praktiska undervisningsarbetet. Med stöd av teoretiska ansatser och modeller får du möjlighet att granska och förstå din egen undervisningspraktik tillsammans med övriga kursdeltagare och kursledningen. Du får också tillgång till olika perspektiv som underlättar pedagogisk problemlösning och pedagogisk utveckling samt praktiska redskap för undervisningen.

Vi vill att kursen ska ge dig en ökad säkerhet i rollen som universitetslärare och att du ska tycka att det är roligt att och utvecklande att undervisa.

Omfattningen på kursen motsvarar som sagt fem veckors heltidsstudier. Du får räkna med att du behöver kunna lägga ned ca 10 timmar i veckan på kursen under kurstiden. Kursen startar den 7 november 2011 och avslutas den 30 mars 2012. En gemensam upptaktsdag, obligatorisk, hålls den 11 november vid Umeå respektive Uppsala universitet.

Sista ansökningsdag för kursen är den 9 september.

Läs mer om kursen på vår hemsida och välkommen att anmäla dig till kursen.

Sven B Eriksson
Kursansvarig

Nästa generation av Sakai

2011-06-14T22:43:00.006+02:00

Just nu pågår en genomgång av nästa generation Sakai. Den så kallade OAE (Open Academic Environment).

Klicka här för att få en kort resumé av idén med OAE.

Kommunikation, delning av resurser och återanvändande av resurser ser ut att bli enklare att hantera, samt att funktionerna är mer utbyggda gentemot tidigare versioner av Sakai. Att skapa en mer personlig yta är nu betydligt mer omfattande och som kan visas publikt.

Oops nu visar han hur han får in LaTex (till glädje för alla som skriver formler) i editorn. Är stödet inbyggt eller måste vi använda någon typ av plug-in?

Ulf

Sakai-konferens

2011-06-14T22:03:00.003+02:00

Just nu pågår Sakai-konferensen i Los Angeles.

Lite mer utförlig rapport kommer i bloggen senare.

Ulf

Kurser och stöd 2011/12

2011-05-30T10:32:00.004+02:00

Vår nya kursbroschyr är nu tryckt och har skickats ut till alla institutioner, centrumbildningar samt ansvariga för programutbildningar. Den innehåller beskrivning av de kurser och det stöd som UPC erbjuder under 2011/12 men även intervjuer av lärare samt nyheter inom det högskolepedagogiska området.

Tanken är att en ny kursbroschyr ska komma varje vår, i god tid innan sista ansökningsdag inför höstterminens kurser. Det finns fortfarande några kurser som ges i höst som du kan söka, se vilka det är på följande webbsida: www.upc.umu.se/utbildning/kurser.

Om kursbroschyren saknas i ditt fikarum, eller om du vill ha en eget exemplar - kontakta Lena Sandström (lena.sandström@upc.umu.se) så skickar hon en till dig.

Distribuerade lärmiljöer

2011-04-12T15:27:00.018+02:00

Den 11-13 april gick det årliga evenemanget, SUNETs E-mötarmöte, av stapeln. Platsen denna gång var Luleå och närmare bestämt Luleå tekniska universitet. Det som diskuterades var e-mötestjänsten Adobe Connect, dess nutid och kanske framför allt framtid.

Till sommaren kommer nästa version av Adobe Connect; version 8, då utlovas bl a. bätte ljud- och bildkvalitet. SUNET håller även på att ta fram ett verktyg för skapandet av rum där man kan välja om man vill ha självstädande rum, dvs rummen töms på innehåll när den sista deltagaren lämnar rummet. Vidare kan man också välja rättigheter i förväg för vissa grupper av användare. Detta verktyg kommer att vara tillgängligt i samband med den skarpa övergången till Adobe Connect 8. Redan nu kan ni som vill testa Adobe Connect 8 göra detta på https://connect8.sunet.se. Detta är en testversion och det som sparas kommer inte finnas kvar när den skarpa övergången sker.

Det som kanske mest fångade mitt intresse var Peter Törnlind och hans föredömliga presentation om lärmiljöer för ingenjörer. Peter Törnlind är universitetslektor på avdelningen för inovation och design på Luleå tekniska universitet och forskar inom området distribuerat ingenjörsarbete. LTU har byggt upp en avancerad miljö för kreativt arbete och möjlighet för forskare att studera vad som händer när blivande ingenjörer samarbeter på distans.

Fondmedel och egen finansiering har möjliggjort uppbyggnaden och den totala kostnaden uppgår till ca 40 miljoner kronor. För dessa pengar har man fått en avancerad och teknisk lokal med mängder av användningsområden inom ramen för interaktion och kreativt arbete.

Peter Törnlinds presentetionen avslutades med att auditoriet fick göra ett studiebesök för att ta del av denna miljö som de kallar Design Observatrory.

Här kan ni se presentationen i efterhand: http://webbtv.compodium.se/emeet3/006/

Nedan kan ni se några bilder från detta observatorie.

Detta är Observatoriets "green room" där för- och eftermöten hålls. Ytan fungerar också som ren social yta där man kan koppla upp sig med HD-kvalitet och genomföra mer informella möten på distans eller onsite. Färgplattorna på golvet kan styras efter behag.

Här kan man se ett av de kreativa rummen där studenterna arbetar med sitt ingenjörsarbete. Rummen är flexibla i sin konstruktion och skärmar, kameror och annan teknik är installerade för att lätt kunna flyttas runt och anpassas till olika scenarion.

Medan studenterna jobbar kan forskarna observera studenternas arbete. Inspelningsfunktion i HD-kvalitet finns tillgänglig. Avdelningen för inovation och design samarbetar bl a. med psykologer för att studera gruppdynamik.

En allmänt trevlig tillställning med studiebesöket som höjdpunkt

/Karl Idberger

Reflektion som pedagogiskt verktyg i mötet mellan teori och praktik

2011-03-24T15:16:00.010+01:00

Den 6 april kommer högskolelektor Hellen Dahl från högskolan Stord/Haugesund, Norge, att leda ett högskolepedagogiskt seminarium hos oss klockan 13-16. Det handlar om att hur man kan använda reflektion som ett pedagogiskt verktyg och som en brygga mellan teori och praktik.

Hellen Dahl kommer att behandla begreppet reflektion och hur det förhåller sig till lärande. Hon kommer också att ge exempel på hur reflektion kan användas som ett pedagogiskt verktyg i en professionsutbildning samt berätta om sin studie av sjuksköterskestudenters användning av reflektionsdagböcker.

Naturligvis kommer också seminariet att erbjuda tid för diskussion och erfarenhetsutbyte kring reflektion som pedagogiskt verktyg.

Du kan anmäla dig till seminariet senast den 1 april och om du klickar här kommer du till anmälningssidan där du också hittar mer information om seminariet.

En lyckad konferens

2011-03-02T14:11:00.006+01:00

Årets pedagogiska konferens har i veckan ägd rum i Naturvetarhuset. En lyckad konferens med deltagare från många fakulteter. Presentationerna som främst rör universitetspedagogik inleddes av Nils-Erik Wedman, tidigare pedagogisk konsult vid Umeå universitet, ett inspirerande anförande banade vägen för en rad intressanta presentationer.

Anders Fällström, vicerektor för utbildning vid Umeå universitet summerade konferensen och blickade framåt.

Nedan kommer några bilder från konferensen.

Nu är det snart dags för den pedagogiska konferensen!

2011-02-01T07:54:00.004+01:00

Den 1-2 mars genomför Universitetspedagogiskt centrum (UPC) i samarbete med Teknisk-naturvetenskaplig fakultet den 10:e pedagogiska konferensen vid Umeå universitet. Konferensens tema, "Reformation, revolution, evolution", leder tankarna till olika sätt som förändringar sker på och vi kommer under konferensen att anknyta till förändringar inom universitetspedagogiken. 1993 hölls den första pedagogiska konferensen och då tycker vi att det är lämpligt att se vad som har hänt med lärandet vid vårt universitet under den tiden."
Mer information återfinns på följande sida: http://www8.umu.se/project/rut/konfwebb/index.php?p=home

Den universitetspedagogiska konferenserna präglas av en hög grad av dialog mellan deltagare och presentatörer. Ett viktigt syfte är att få dela kunskaper och erfarenheter med andra kollegor. Vi har därför fyra former av sessioner vid konferensen: paperpresentationer, verkstäder, runda-bordssamtal samt posters.

Välkommen att anmäla dig och ditt bidrag (http://www8.umu.se/project/rut/konfwebb/index.php?p=reg) senast den 7 februari.

Midvinterns köld är hård - men våren är på väg!

2010-12-21T10:38:00.003+01:00

Midvinterns köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma... (V Rydberg, 1881)

Sverige och stora delar av Europa står inbäddad i snö och kyla. Den svenska lärarutbildningen upplever sin värsta vinter någonsin med en minister som tycker det är bra med tuffa tag så att de utbildningsansvariga skärper sig. Är det en bild av det nya utbildningssverige vi ser?

I så fall finns verkligen ett behov av många hängivna och nyfikna lärare som vill beforska sin praktik och studenternas lärande. Högskolepedagogisk forskning och inte minst scholarship behöver vi se mycket mer av. Vi behöver ha en prövande hållning till det vi medverkar i som lärare, vi behöver dokumentera, diskutera och problematisera vårt dagliga arbete tillsammans.

För dig som är medlem i Swednet (nätverk för Sveriges pedagogutvecklare) så finns nu en möjlighet till just detta. Den 28 februari genomförs Swednets Publikationsseminarium på Umeå universitet. Arrangemanget som är ett samarbete mellan Swednet och Universitetspedagogiskt centrum vid Umeå uiversitet ger flera möjligheter till scholarship och inspiration till kul undervisning och spännande lärmöjligheter. Du får bland annat chansen att också delta i vår Universitetspedagogiska konferens som genomförs 1-2 mars.

Så skynda dig nu i ide, ladda batterierna med skinka, glögg, pepparkakor och apelsiner. Sov varmt nedbäddad för när du vaknar är solen tillbaka och alla dina lärarkollegor sugna på samtal, nya perspektiv och en ny vår.

Snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken.

God Jul & ett riktigt Gott Nytt År
Tomtemor Mona

UPC: Premiär för Virtuell Pedagogisk Resurs 2.0

2010-12-15T11:01:00.003+01:00

Virtuell pedagogisk resurs (Viper) är en webbplats där lärare delar med sig av erfarenheter och tips kring högskolepedagogik och undervisning. Viper drivs av Universitetspedagogiskt centrum, men är öppen för bidrag från alla personal vid Umeå universitet.

Viper har i sin senaste version genomgått en stor förändring i både upplägg och innehåll. Nu är innehållet indelat i tre kategorier; information, inspiration och guider, där besökaren kan inspireras att använda en ny metod, få information om nya regler för lärare eller få mer handfast hjälp i form av en steg-för-steg guide. Innehållet spänner i från forumspel och kursutvärderingar till användning av e-möten.

Vi välkomnar bidrag från lärare som vill dela med sig av sina erfarenheter inom det breda området undervisning och lärande i högre utbildning.

Besök Viper här:
http://www.viper.upc.umu.se

Pedagogisk konferenshemsida

2010-12-06T11:10:00.009+01:00

Nu lanserar vi vår konferenshemsida inför den pedagogiska konferensen 2011. Därmed öppnar vi för anmälningar och registrering av bidrag.

Arrangör av konferensen är Universitetspedagogiskt centrum i samarbete med den teknisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Umeå Universitet.

Välkommen att anmäla dig och ditt bidrag.

www.konferens.upc.umu.se

Gärna IT, men först rejält prövande förhållningssätt!

2010-11-15T11:14:00.005+01:00

Då jag håller föredrag kring IT, lärande och samhällsutveckling brukar jag ibland spela upp en dialog som utspelade sig på telefon 1956. Samtalet sker mellan kommunikationsministern i Sverige och Sveriges ambassadör i USA och innehåller en del där ambassadören får frågan om han tänker gå på några valmöten, då det är presidentval vid tidpunkten för telefonsamtalet. – Man ser dom på ”Television”, det är mycket roligare, svarar ambassadören varpå kommunikationsministern, med en gnutta avundsjuka i rösten, följer upp med att fråga om han tror att valrörelsen kommer att avgöras i ”Television”.

Jag väljer att ha med denna konversation som ett exempel på hur vi närmar oss ny teknik och från början lätt lägger en speciell betydelse, en slags egenvärde, i det nya fenomenet. Efter ett tag slutar vi se på själva tekniken, den blir i sig ointressant och det viktiga blir istället innehållet eller möjligtvis, om man som jag är intresserad av att forska kring IT och lärande, att studera och diskutera konsekvenserna av hur vi använder och förhåller oss till innehållet.

På liknande sett kan vi se hur IT har introducerats inom högre utbildning, där det har varit mycket fokus på att få in ”detta med IT” i undervisningen på olika sätt. Ett starkt skäl för detta har varit att vilja skapa större flexibilitet för studerande. En ökad användning av datorer och internet har skapat möjlighet för många att kunna studera då livspusslet fått många bitar att ta hänsyn till.

Idag är tillgången till IT generellt hög och vi är vana att använda den för att förenkla vår vardag på många olika sätt. Det som nu blir viktigt för oss som arbetar med undervisning inom högskolan blir att ta nästa steg när det gäller IT, att fokusera på hög kvalitet i utbildningen. Inspirerad av en konferens kring Course Redesign som jag var med på i våras blir en viktig utgångspunkt i mitt arbete att understryka vikten av att fokusera på ett prövande förhållningssätt parallellt med en hög användning av IT när det gäller att skapa så bra förutsättningar för lärande som möjligt. Det räcker inte med att kunna hantera enskilda lärplattformars olika verktyg, eller kunna moderera ett möte i Adobe Connect.

Man måste som lärare ha förståelse för dels hur utbildningens olika delar hänger ihop, dels ha kunskap om olika sätt att följa upp och utvärdera vilka effekter de förändringar man gör för att utveckla kursen har. Det gäller, för att förenkla saken, att fortsätta ha forskarhjärnan på i processen med kursutveckling. Detta skulle kunna bidra till att minska på den motsättning som ibland kan ses mellan forskning och undervisning, där prioritering av forskning oftast premieras högre på olika sätt.

Genom att använda samma prövande, akademiska förhållningssätt som används i den egna ämnestraditionen avdramatiseras undervisningsuppdraget. Att vara en bra lärare är varken något man föds till eller förutsätter djupa kunskaper i ämnet pedagogik. Samtidigt får undervisande personal får en ökad förmåga att utveckla bra utbildning utifrån den egna ämnes- och forskartraditionen. Detta betyder också bättre förutsättningar för en förstärkning vad gäller forskningsanknuten undervisning.

I arbetet med att utveckla undervisningen kommer en hög användning av IT vara helt avgörande för att skapa förutsättningar för denna utveckling. Genom att använda IT på olika sätt skapas dels förutsättningar för att underlätta studenternas lärande genom de olika verktygen/applikationerna i sig. Det finns simulationsprogram, visualiseringar, videofilmer och mycket annat som underlättar förståelsen för hur saker fungerar. Men kanske ännu viktigare är de IT-baserade lösningar som möjliggör en omfördelning av resurser inom kursen, t.ex. att förändra examinationsformen från en tentamen där läraren ska rätta alla inlämnade arbeten till en IT-stödd Peer-Reviewlösning där studenterna själva ger varandra feedback. Där kan läraren flytta den tid som frigörs till att ägna den i en annan del av kursen, t.ex. handledning. På så sätt skapas förutsättningar för att studenterna kan få ut mer av kursen, samtidigt som läraren inte får mer arbete.

I detta resonemang blir alltså det prövande förhållningssättet centralt, och IT är avgörande för att kunna höja kvaliteten. Vi ska inte ha IT som utgångspunkt då vi utformar framtidens utbildningar, men vi får ingen utbildning för framtiden om vi inte använder IT.

Utvärderingsväder

2010-10-08T11:20:00.003+02:00

Jag är på utvärderingskonferens, The 9th European Evaluation Society International Conference http://http://www.ees2010prague.org/. Nästan 700 deltagare från hela världen och totalt 228 presentationer i olika format. Här möter jag många som arbetar med utvärderingar, de som ser sig som "utvärderare" eller de som utgör de stora inspiratörerna i fältet. Jennifer Greene, Peter Dahler Larsen, Frans Leeuw, Burt Perrin och Helen Simons för att nämna några.

Hur jag än bär mig åt missar jag ändå det mesta. Finns det något sätt att greppa helheten av ett sådant här jätteevenemang? Vilka är de övergripande signalerna? Kan man kanske metaläsa konferensen som en väderlekskarta och se hur utvärderingsvädret är just nu? Jag gör ett försök.

Av 228 presentationer handlar 80 (35%) om utvärdering av sektorspecifika policies och program som regional utveckling, sociala program, arbetsmarknadsprogram och hälsosinsatser. Näst största spår, 68 presentationer (30%) handlar om delaktighet och "empowerment". Resterande utrymme består av presentationer av utvärderingar i "developing and transition economies" (12%), med metodinriktning (12%, etik, guidelines, kompetens) eller relationen utvärdering-politik (11%, där bla genusperspektiv ingår). Vanligt återkommande begrepp är: perspectives, capacity, impact, development och challanges. OK, vilket är då utvärderingsvädret just nu?

En intensiv ström av myndighetsstyrda och politiskt motiverade utvärderingsinsatser - new public management, kontroll och value for money. Men till det också en uppfriskande vind av insikt om utvärdering som ett hantverk eller "art" (inte "science" i meningen objektivitet, normativitet och rationalitet), vikten av värdepluralism samt behovet av medborgares/utvärderades perspektiv och delaktighet. Vinden åtföljs av soliga stunder av metodreflektion/-kritik, vikten av att anpassa utvärderingar till sammanhang (tid, plats, kultur, kön och klass) och behovet av mer kunnande och erfarenhet hos många om utvärdering.

Nu är det bara att klä sig för detta väder och ge sig ut i utvärderingspraktiken.

Hälsningar från Prag
Mona

Världskonferens i Barcelona

2010-07-07T17:59:00.001+02:00

Förra veckan deltog fler än hälften av UPCs personal i en konferens arrangerad av The International Consortium for Educational Development (ICED). Konferensen återkommer vartannat år och denna gång var Spanien och Barcelona värd för tillställningen. UPC hade 7 bidrag anmälda: 5 presentationer, 1 workshop och 1 poster. På grund av ändringar i programmet fick en presentation strykas, men de övriga var väl besökta och genererade många intressanta diskussioner.

På en sådan här konferens, då det gemensamma samtalsämnet är högskolepedagogisk utveckling, blir det naturligt att utbyta erfarenheter och även jämföra sig med andra lärosäten och länder. Mitt intryck var att Sverige framstod som en väldigt framåt och tongivande aktör på den högskolepedagogiska arenan, en del av det vi gör här i Umeå är även unikt i landet. Hela 34 länder var representerade och Sverige hade flest deltagare. Kanske beror detta på att Barcelona i juni lät som en bra plats att hålla konferens på... eller för att vi i Sverige har mycket att bidra med och berätta om när det gäller dessa frågor.

Vart blåser de högskolepedagogiska vindarna ute i världen? Kvalitetssäkring av utbildningar, kurser och universitetslärare är ett hett samtalsämne även utanför Sveriges gränser, likaså framtiden för pedagogiska utvecklingsenheter och de nya roller dessa kan förväntas få. Jag lyssnade på några riktigt intressanta presentationer om akademiskt skrivande, utvärderingar av projekt, pågående studier av effekten av högskolepedagogisk fortbildning samt flera exempel på sätt att höja kvaliteten i kurser och utbildningar.

Konferensen blev en bra avslutning på vårens jobb och en mjukstart på semestern! Ha en skön sommar och på återseende i augusti!

Pedagogiska vandringar

2010-05-31T13:50:00.005+02:00

För någon vecka sedan var jag med om ett, för mig, nytt sätt att lära. Carl Gustaf Spangenberg ”föreläste” för mig och ett antal andra kollegor om juridikens historia genom att ta oss med på en vandring i och omkring Uppsala domkyrka. Carl Gustaf, som är universitetslektor i juridik vid Uppsala universitet och bland annat undervisar om rättshistoria och allmän rättslära, ansluter med denna typ av vandringar till ett lärande som bland annat utövades av Linné.

Carl Gustaf var noga med att understryka att han inte var en guide till domkyrkan utan en lärare i juridik. Kyrkan, dess omgivning och delar, använder han för att kunna föra ett resonemang kring rättshistoria och för att visa studenterna på sammanhang och detaljer i densamma. I ett kursdokument från 2008 som jag hittade på nätet kring kursen Rättshistoria och rättslära skriver han ”Av en akademiskt utbildad jurist vid landets äldsta universitet krävs mer än tekniska kunskaper och färdigheter. En bra uppsalajurist kan också sätta in juridiken i ett större sammanhang – internationellt, historiskt, filosofiskt och politiskt.”

Vi vandrade runt i domkyrkan och stannade på olika platser där Carl Gustaf Spangenberg berättade vilka trådar i rättshistorien han drog i just där. Genom att låta studenterna inte bara lyssna till det han säger utan också se och känna på olika artefakter och miljöer stimuleras deras lärande. Vi kunde till exempel själva fysiskt känna kylan i baken när vi satt på samma stenbänkar som tidigare århundradens juriststudenter suttit på i kyrkan när de närvarat vid dåtidens juridikföreläsningar i ett av sidokapellen, något som Carl Gustaf också anknyter till.

Vid vandringarna ville Carl Gustaf inte att studenterna skulle göra anteckningar utan mer försöka att låta så många sinnen som möjligt vara öppna för intryck. Anteckna fick de göra vid de mer traditionella föreläsningarna och seminarierna som ingår i kurserna.

Jag frågade vad han tyckte att det här sättet att undervisa gav honom som lärare. Carl Gustaf svarade att framförallt måste man då och då få göra något annorlunda för att få variation i sitt lärarliv. Han tyckte också att omgivningarna (det är inte bara i domkyrkan han tar med studenterna på pedagogiska vandringar) inspirerade honom till att hitta nya infallsvinklar på undervisningen.

Jag blev mycket inspirerad av Carl Gustaf Spangenbergs sätt att tänka kring lärandet och hans pedagogiska vandringar och funderar som bäst på om det finns lämpliga miljöer i vår närhet som jag skulle kunna använda i liknande syften. Jag är också intresserad av att höra om någon annan har egna erfarenheter av denna typ av stöd för lärandet.

Sven B.

Oljebältet på ytan eller havet?

2010-05-25T10:38:00.003+02:00

Regeringens bedömning: Det bör inte längre i förordning ställas krav vid anställning av lektorer att han eller hon har genomgått en högskolepedagogisk utbildning eller på annat sätt ha förvärvat motsvarande kunskaper. (Prop. 2009/10:149, s 59)

Meningen ovan har orsakat en omfattande diskussion bland mina kollegor i landet som, liksom jag, jobbar med pedagogutveckling. Efter flera propositioner som påtalat vikten av att det högskolepedagogiska arbetet vid universiteten skall beaktas, stöttas och få ett värde har det tillkommit förordningstext som "tvingar" lärosätena till vissa insatser. Under några års tid har vi sett en formlig kompetensutvecklingsexplosion, en tillväxt av pedagogiska utvecklingsenheter vid universiteten och rejält uppstramade anställningsförfaranden. Frågan är vad som kommer att hända nu?

Kommer denna utveckling att utplånas med stöd av en diskurs som (liksom oljebältet i Mexikanska golfen) alltmer sprider föreställningen att forskning är det enda som räknas i akademin? Kan man forska så kan man undervisa. Och hur som helst är det bara forskning som ger status och pengar.

Jag tror inte alls på ett sådant scenario. Mina snart 15 år som pedagogutvecklare i en alltmer konkurrensutsatt högre utbildning ger helt andra avtryck. Jag ser framför mig en intensiv period av samtal och aktiva ställningstaganden på såväl enskilda lärosäten som inom ramen för SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund). Pedagogisk kompetensutveckling har blivit en viktig bas för att klara den komplexa högskoleundervisningen och pedagogisk utveckling har blivit en ständigt pågående del av en institutions eller ett utbildningsprograms vardag. Detta inte på grund av förordningstext eller pedagogiska utvecklingsenheter utan därför att såväl yttre som inre förändringar kräver det. Det är heller inte en utveckling unik för Sverige. Studier visar att pedagogiska utvecklingsenheter alltmer engageras i universitetens strategiska utveckling. Strategisk utveckling som fokuserar pedagogiska frågor.

Mina dagliga möten med engagerade, drivande och pedagogiskt intresserade lärare (havet?) övertygar mig om att det vi har framför oss är en spännande period av initiativ, strategiska satsningar (som vi redan nu är inblandade i) och kreativa beslut kring akademins fortsatta pedagogiska utveckling. Låt oss lägga ut länsar kring den oljiga forskningsdiskursen på ytan och engagera oss i ett djupdyk i havet av högskolepedagogiskt utvecklingsarbete och framsynta ambitioner.

Mona

Askmoln, flygkaos och nätundervisning

2010-04-22T15:46:00.004+02:00

Mitt under det flygkaos som har uppstått till följd av all aska som vulkanen Eyjafjallajökull spyr ut på Island stod jag och väntade nervöst på att checka in på ett plan på Arlanda. Vi hade fått beskedet att askmolnet hade för tillfället blåst bort från Sverige och att planet skulle komma iväg. Jag liksom många andra passagerare gick och hoppades på att vindarna inte skulle vända så att resan skulle ställas in i sista stund.

Efter en lång väntan och alla oroliga passagerare som hade många frågor att ställa till personalen var det min tur. Jag gick fram till incheckningsdisken och la fram mina handlingar. Jag hade hört svaret på alla frågor som tidigare passagerare ställt så jag bestämde mig för att inte upprepa samma frågor till tjejen som satt bakom incheckningsdisken. Då säger den unga tjejen: ”Hej, jag känner igen dig!”. Jaha tänkte jag, det är någon som har sett mig på något teveprogram. Men innan jag hann tänka vidare sa hon: ”jag har läst en kurs för dig”. Då blir jag genast mycket intresserad. Jag tittar på henne en gång till, men kan inte minnas att jag har sett henne någon gång tidigare. Jaha, vad intressant, säger jag och fortsätter, ”vilken kurs var det för att jag inte kan komma ihåg att jag har träffat dig på någon av mina kurser”. Hon svarade: ”Det beror på att jag läste en av dina nätkurser”, och så fortsätter hon ”den var så intressant och jag önskar att det fanns en fortsättning på den kursen …..”

Jag blev så glad över att någon tänkte på någonting annat i flygkaoset och blev ännu gladare över att träffa någon som hade läst en av mina kurser och som dessutom visade sin uppskattning över den. Vi hann växla ett par meningar om kursen, men mer än så blev det inte. Andra passagerare väntade otåligt och jag ville inte uppehålla de i onödan. Jag tackade för mig och sa innan jag lämnade incheckningsdisken lite skämtsamt: ”våra vägar kanske möts på cyberrymden någon annan gång!”

Jag hade dubbla känslor över att ha träffat en gammal student som uttryckte sin uppskattning över en kurs som jag hade gett. Jag var glad över det, men samtidigt grumlades min glädje av att jag inte hade någon blekaste aning om den här studenten. Mötet bekräftade en av mina fördomar om nätkurser. Ja, just det, anonymiteten. Hade jag haft att göra med en grupp studenter på en campuskurs så skulle jag ha känt igen de långt senare. Ok, de flesta av dem. Då skulle studenterna varit människor som jag träffat, kallpratat med, växlat några ord med om dittan och dattan, om väder och vind, om Eyjafjallajökull eller någonting annat som hade inträffat ute i världen eller här i Sverige.

Detta har jag faktiskt varit med om vid något annat tillfälle. Efter en konferens utomlands för två år sedan landade jag en novemberkväll på Arlanda. Det var snöstorm och flygkaos. Naturen gör sig påmind på olika sätt. Det är inte alltid askmolnen som styr våra liv. I väntan på att bli ombokad till ett annat plan träffade jag en gammal student som hade läst en av mina campuskurser. Han kom fram lite försiktigt och frågade om jag kände igen honom. Ja, svarade jag: ”Du läste en kvällskurs som jag gav på 1990-talet, du pendlade mellan Sundsvall och Umeå och så minns jag att du alltid hade ett par stora hörlurar på dig.” Killen var mäktigt imponerad över min minnesbild.

Men detta kan jag aldrig säga om en student som läst en nätkurs. Hon/han är bara ett namn på en lista, en siffra i en statistik över antalet kursdeltagare som tagit del av mina föreläsningar, deltagit i seminarierna på nätet och skrivit en examensuppgift. Utöver det har jag inte haft någon möjlighet att träffa och lära känna människan bakom namnet eller siffran.

Jag ska inte låta så negativ om nätkurser. Det finns säkert många fördelar. En sådan är att en student som i vanliga fall inte har möjlighet att läsa en kurs på campus Umeå och jobbar på Arlanda flygplats kan ta del av en kurs som jag ger. Jag borde kanske se på det hela ur det perspektivet. Nätkurser skapar trots allt möjligheter som inte fanns tidigare. Men jag kan trots allt inte överge mina funderingar kring den mänskliga kontakten. Nätkurser borde kanske utvecklas så att det här med mänskliga kontakter byggs in i dem. De kanske finns med redan och att det är bara jag som inte känner till det.

I vilket fall som helst i dessa tider då Eyjafjallajökulls aska styr över våra kontakter i verkligheten är nätbaserade kontakter och videokonferenser ett bra substitut. Vi borde kanske fundera på att ha fler sådana kontakter i framtiden där det är möjligt att spara på resandet. Men då blir transportbranschen inte så glad. De går i konkurs och folk som blir arbetslösa blir kanske intresserade av att läsa en nätbaserad kurs. Lärosätena vann ju på lågkonjunkturen de vinner kanske på askmolnet från Eyjafjallajökull också!

/Mohammad Fazlhashemi

Teknologiers inverkan på undervisning och lärande - The Horizon Report

2010-03-24T15:38:00.003+01:00

The Horizont Report beskriver teknologier som inom en snar framtid kan få stor påverkan på undervisning och lärande i högre utbildning.

När jag läser rapporten slås jag av två saker. Först en anknytning till föregående blogginlägg på denna blogg angående det papperslösa samhället. Vad jag vet så har vi inte på långt när närmat oss de visioner som fanns på 90-talet om ett papperslöst samhälle, snarare tvärtom. Nu kan det kanske i viss mån finnas en möjlighet att vi minskar pappersanvändandet genom att utnyttja läsplattor? I alla fall om dessa läsplattor (som åtminstone är smidigare att bära med sig än en dator) medger enkla sätt att läsa (naturligtvis!), kommentera text, sända/överföra dokument, så kanske inte alla PM, instruktioner, rapporter med mera måste finnas utskrivna för att finnas till hands?

Det andra jag slås av är att vi på Umeå universitet underutnyttjar mobiltelefoner i både undervisnings- och servicesammanhang. Alla studenter har en mobiltelefon (de som inte har måste kunna räknas på ena handens fingrar), som privat verkar utnyttjas för information och kommunikation (textuellt, visuellt och audiellt). Varför skickar vi inte påminnelser, tentamensresultat, föreläsningar, introduktioner, diskussionsfrågor, interaktiva kartor till föreläsningssalar/laboratorier/företag/lärcentra/exkursionsmål med mera till studenterna. Förmodligen går informationen fram (vilken student under 22 år använder e-mail?)?

Det papperslösa samhället

2010-03-04T13:04:00.001+01:00

Häromdagen ägnade jag och ett par kollegor åt att städa våra rum och underförstått slänga material som inte längre användes. Eftersom jag tillhör gruppen pappers- och pärmsamlare fanns det potentiellt mycket att slänga. Många papper blev det också till pappersinsamlingen, men frågan är om jag nog inte har lika många dokument kvar men då i digital form. Hur många små disketter med backup eller kopior som tagit i samband med datorbyte har man inte. (Jag har två fulla lådor på jobbet och ännu fler hemma.)Hur många har jag tittat på – inte en enda! Varför var det viktigt att ha – jo, efter ett datorhaveri lovade jag mig själv att göra detta, men det var kanske ganska onödigt kan jag se så här i backspegeln. Törs vi kanske göra oss av med de små disketterna, eftersom vi nu har materialet på USB-minne (bara 7 st) istället?
Kan man hävda att mängden papper troligen är konstant men att sätten vi förvarar dem på är mindre och mindre platskrävande, undrar Karin Ågren som fortfarande har drygt 150 pärmar kvar.

Lärandets länkar - ny verkstad!

2010-02-26T10:26:00.015+01:00

En viktig fråga under senare år har varit hur vi kan synliggöra och kommunicera kopplingen mellan förväntade studieresultat, undervisning och examination. För några år sedan arbetades det intensivt med att kursplanemål ska uttryckas som förväntade studieresultat, och ytterligare insatser har efterfrågats kring undervisning och examination.

I samarbete med CUL vid Linköpings universitet anordnar därför UPC under 2010 ett antal verkstäder med namnet Lärandets Länkar. Där erbjuds undervisande lärare och pedagogiska ledare möjligheten att arbeta med hur förväntade studieresultat, undervisning och examination hänger ihop. Det är ett område som har hög aktualitet, såväl i det dagliga arbetet som lärare som i samband med HSV:s utvärderingar.

Därför ska du delta
Genom att delta i verkstaden, med dina kollegor, skapas ett tillfälle där ni får tid att diskutera hur förväntade studieresultat, undervisning och examination hänger ihop i er utbildning/kurs. Genom att delta bidrar du också till att skapa en ”kunskaps- och idébank” som är gemensam för LiU och UmU som syftar till att stödja kvalitetsutveckling av utbildning och till att stimulera till diskussion om utbildning och lärande bland kollegorna.

Allmänt om verkstäderna
Till en verkstad tar deltagarna med sig och arbetar med eget material. Vi erbjuder tre alternativa tillfällen under våren och ett gemensamt uppföljningstillfälle under hösten. Flera personer från samma institution/program uppmuntras att delta vid samma tillfälle. Vi arbetar mellan 9 och 16 och kaffe på förmiddag och eftermiddag ingår. En paus för lunch äger rum mellan 12 till 13. Det kostar ingenting att delta men berörd institution/program rekommenderas att erbjuda deltagarna tid motsvarande cirka 20 timmar (inkluderat visst för- och efterarbete) för deltagande i en verkstad i vår samt i uppföljande verkstad i höst.

Verkstäder i vår
15 april
26 maj
1 juni

Uppföljande verkstad i höst
30 september

Mer information hittar du på vår hemsida inom kort.

Varför går det så långsamt att utveckla användandet av OER (open educational resources/öppna lärobjekt) i Sverige?

2010-02-16T10:11:00.002+01:00

På konferensen ”Framtiden för OER i Sverige, policy och praktik” på KTH den 8-9 februari, så konstaterades från flera håll att utvecklingen av OER/öppna lärobjekt i Sverige går trögt.

Internationellt verkar det däremot gå framåt med stormsteg. Enligt ”The Horizont report 2010” , så förväntar man sig att både produktion och användning av OER/öppna lärobjekt skall tillhöra vardagsarbetet inom den närmaste 12-månadersperioden (se t.ex. sidan 6).

Även om vi accepterar att det finns en pågående trend med ökad utveckling av OER/öppna lärobjekt, så finns det hinder på vägen som måste lösas, som t.ex. äganderätt, databaser (repositorier), kvalitetsaspekter, meriteringssystem med mera, se t.ex. sidan 12 i Enligt ”The Horizont report 2010” och sidan 7-8 i Marit C. Synnevåg, Deling av digitale læringsressurser i høyere utdanning; En caseanalyse. Norgesuniversitetets skriftserie nr. 1/2008.

Det finns med andra ord ett flertal sätt att driva på utvecklingen av OER/öppna lärobjekt, MEN som jag ser det är åtgärderna ensidigt inriktade mot ökad PRODUKTION.

VAR FINNS ANVÄNDAREN?
Utan att på något sätt ha lagt ner min själ för att hitta olika aspekter på användandet av OER/öppna lärobjekt, så snubblade jag snarast över en undersökning om lärobjekt i högre utbildning (Lärobjekt. Kännedom och spridning vid landets lärosäten 2008 - Resultat från undersökning, Johan Fridell & Joakim Falkäng).

På sidan 9 konstateras att ’Lärobjekt delas mellan lärare och även i blygsam skala mellan lärosäten. Största skillnaden är att respondenterna uppger att lärobjekten nu arkiveras i gemensamma system.’.

Jag tolkar detta som att lärarna kan spara tid samt få det kvalitativa material de önskar om de går till en ”känd” källa. Att leta i stora databaser, samt granska kvaliteten på respektive material tar tid, så det bör bli en avvägning mellan att leta på nätet eller att skapa själv för att optimera tiden man fått till förfogande för förberedelser inför undervisningen. Tar det för lång tid att leta på nätet, så antar jag att läraren själv skapar sitt lärobjekt, allra helst som det i dagsläget är förhållandevis enkelt att skapa lärobjekt.

Kan man tänka sig att användandet av OER/öppna lärobjekt ökar om databaserna (repositorierna) innehåller specifika lärobjekt? Att t.ex. svenska högskolor och universitet skapar en databas för Biologi A, Historia A, bilder av celler och organeller etc? Det vill säga ”kända” och kvalitetssäkrade lärobjekt, där kontaktuppgifter finns för varje lärobjekt för att möjliggöra en kommunikation och diskussion kring lärobjektet?

Drivkrafter för att öka produktionen av OER/öppna lärobjekt är t.ex., tillgång till tid och pengar för skapande, samt att det skapade objektet ger pedagogisk merit. Vilka drivkrafter finns det för att ANVÄNDA OER/öppna lärobjekt och varför används inte OER/öppna lärobjekt i lika stor omfattning som skapandet av OER/öppna lärobjekt?

Nätverk för IKT-coacher

2010-01-29T14:21:00.004+01:00

Nätverk för IKT-coacher
Nu har vårt projekt om kompetensutveckling kring pedagogiska möjligheter med IKT i utbildning avslutats. Projektet blev mycket lyckat och en av de mest framgångsrika delarna var utvecklingen av nätverket för IKT-coacher vid Umu. Idén med IKT-coacher bygger på att skapa ett verksamhetsnära IKT-stöd som kan inspirera, stötta och hjälpa institutionens lärare då de ska planera, utveckla och genomföra nätburen utbildning. Det stöd som IKT-coacherna kan ge blir en nyckelfaktor för att säkerställa kvalitet och långsiktig hållbarhet i institutionernas arbete.

UPC:s roll
Vår roll på UPC är att stötta och knyta samman nätverket, bl.a genom att erbjuda kortare kurser, seminarier och verkstäder samt att erbjuda en plattform för erfarenhetsutbyte, diskussioner och att hitta lösningar på gemensamma problem. Alla som har erfarenhet och intresse av att arbete med IKT i sin undervisning är välkommen att delta i nätverket.

Både slutet men också början på nått nytt
Visst är det gamla projektet slut, men vi anser att arbetet med IKT-coacherna är så betydelsefullt att det kommer att fortsätta. Per A har nya arbetsuppgifter (nya regionaliserade läkarutbildningen) och tar ett kliv tillbaka men jag, Claire Englund, som varit med från början, tar vid. Att arbetet har varit framgångsrikt visar sig bl.a. genom att

- Humfak har anställt en fakultets IKT-coach.
- IKT-coachrollen har inkluderats i det nya pedagogiska handlingsplanen för Umu.
- IKT-coachverksamheten fortsätter i UPC:S nya projekt "Hög pedagogisk kompetens".
- Över 70 personer finns med i nätverket.

Program för vårens aktiviteter kommer snart. Är ni intresserade av att vara med, ta kontakt med mig, Claire.

IKT-coacherna viktiga för kvalitet i utbildning
Vi på UPC ser detta arbete som mycket angeläget för hela Umeå universitet då både studentantalet och utbudet av nätburen utbildning ökar kraftigt. IKT-coachnätverket utgör en resurs och har en viktig roll för att säkerställa kvalitet i alla våra utbildningar med IKT-inslag. IKT-coacher besitter ofta en unik kompetens, både teknisk och pedagogisk, tillsammans med praktisk erfarenhet av nätbildning inom sina egna områden.

Fortsättningen då?
Vi på UPC kommer att fortsätta med förankringen av IKT-coachrollen, både på institutions-, fakultets- och universitetsnivå. Men en viktig faktor i det fortsatta arbetet är att IKT-coacherna får stöd från sina fakulteter och institutioner. Här hoppas vi att flera tar efter Humfak…..

Som ni nog ser så anser vi på UPC att IKT-coacherna är viktiga och vi har även en klar bild över hur vi vill jobba framöver.

Men hur ser ni på framtiden för nätverket för IKT-coacherna???

Hälsningar/ Claire & Per

Två konferenstips

2010-01-22T16:18:00.003+01:00

Jag tänkte flagga för två konferenser som kan vara av intresse för de som är intresserade av IKT och lärande: Den första konferensen anordnas av ITHU (IT i högre utbildning - ett nätverk som Umeå universitet är medlem i) har en konferens kring öppna lärresurser med titeln "Framtiden för OER i Sverige - policy och praktik". Konferensen pågår den 8-9 februari. Konferensen är en fortsättning på en kartläggning om OER (Open Educational Resources) i Sverige.

"Konferensen kommer att jämföra den svenska situationen med utvecklingen i Storbritannien och Norge. Den kommer att lyfta fram praktiska och strategiska frågor och diskuterar den framtida utvecklingen för OER i Sverige." (citatet är taget från inbjudan).

Är ni intresserade var som sker inom detta område bör ni snarast anmäla er. Länk och inbjudan hittar ni här.

Västsvenska kontaktnätet för flexibelt lärande anordnar en konferens med titeln "Framtidens e-lärande – nya roller för lärare, studenter och lärcentra". Elsa Dunkel från Tillämpad utbildningsvetenskap (gamla IML) här på UMU kommer att tala, liksom Stefan Hrastinski (KTH), Johan Lundin (Göteborgs Universitet) och Håkan Selg (Uppsala Universitet). Anna Bolander kommer att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter av lärcentra. Mer information om programmet och anmälan hittar ni här.

/Jörgen

VILÄR-konferensen

2009-12-17T16:02:00.018+01:00

I förra veckan, 10-11 december, avhölls den första nationella VILÄR-konferensen.VILÄR är en förkortning för verksamhetsintegrerat lärande men också namnet på ett nationellt nätverk för det vi i Umeå har valt att kalla praktik som överordnat begrepp. Jag har tidigare skrivit om nätverket i en blogg. (Anmäl dig gärna som medlem i nätverket om du är intresserad av dessa frågor)

Värdar för konferensen var högskolan Väst i Trollhättan och konferensen hade samlat ca 70 personer. Drygt 30 workshops, presentationer och interaktiva sessioner hölls under de två intensiva dagarna. Kristen Betts från Drexel University i USA var en av två keynote speakers. Hon talade under rubriken "Bringing Work-Integrated Learning to the Classroom through Learning Simulations".

Den andra keynote speakern var Lars-Ove Dahlgren från Linköpings universitet. Han pratade om "Inter-professionellt lärande (IPL)" vilket jag tyckte var mycket intressant. Vanligen används detta begrepp, som jag förstår det, i lärandesituationer där olika yrkesgrupper samarbetar och lär av och om varandra och företrädesvis i utbildningar inom hälso- och sjukvårdsområdet. Genom att lära mer om andra yrken som har koppling till den egna verksamheten kan man också fördjupa förståelsen för och kunskaperna i sitt eget yrke. (Läs en definition av IPL på CAIPE:s - Centre for the advancement of interprofessional education - hemsida)

Tankarna borde dock kunna tillämpas i andra lärandesammanhang och jag ser mycket av det tänkandet också i våra UPC-kursen även om vi inte har så många olika yrkesgrupper som samverkar utan mer yrkesgrupper från olika akademiska kulturer. Men genom att vi låter olika lärarkategorier mötas över fakultets- och institutionsgränser tänker vi att man ska få en djupare förståelse och kunskap om sitt eget arbete som lärare och därigenom också kunna vara ett bättre stöd till studenternas lärande.

Det kommer även att bli en VILÄR-konferens 2010. Den är då förlagd till högskolan i Kristianstad och kommer att äga rum den 9-10 december så du kan redan nu boka in de dagarna i din kalender och se fram mot intressanta tankar och diskussioner kring olika aspekter av verksamhetsintegrerat lärande.

Jag och mina kollegor på UPC vill också passa på att tillönska dig en riktigt GOD JUL och ett lika GOTT NYTT ÅR. Vi bloggar vidare 2010.

Sven B.

Juridiska aspekter på e‐lärande

2009-12-03T16:19:00.002+01:00

Universitetspedagogiskt centrum, Universitetsjuristerna och Universitetsbiblioteket bjuder in till en seminarieeftermiddag med temat:

Juridiska aspekter på e‐lärande

Är mina föreläsningar upphovsrättsligt skyddade i Cambro? Kan jag som lärare stoppa en publicering av en inspelad föreläsning? Hur tillämpar man PUL på nätkurser? Är mina Power Point offentliga handlingar? Vad måste arkiveras och vad får gallras på en nätkurs? Får jag länka från Cambro direkt till artiklar som finns på UB?

Allt fler utbildningar vid Umeå universitet använder sig av flexibla undervisningsformer där Internet är ett naturligt inslag i undervisningen och många gånger även en förutsättning för att kursen ska kunna ges. Användningen av vår gemensamma lärplattform Cambro ökar stadigt. Föreläsningar, möten, seminarier och grupparbeten är bara några av de användningsområden där både lärare och studenter väljer nätet som arena. Samtidigt är juridiken kring undervisning på nätet inte helt lätt att överskåda. UPC i samarbete med Universitetsjuristen Chatarina Larson samt Universitetsbibliotekarien Helen Hed reder ut de vanligaste juridiska frågorna under en intensiv eftermiddag.

Välkommen!

Datum: 12 januari 2010
Tid: 13.15 – ca 16.00
Plats: Triple Helix, Samverkanshuset

Anmäl dig här

Vid frågor om seminariet kontakta Eva Svedmark, UPC. eva.svedmark@upc.umu.se

Premiär för Slink-in på UPC

2009-11-04T15:05:00.004+01:00

Vi tänkte passa på att flagga för UPC:s "Slink-in" som har premiär nu på fredag. Från och med fredag den 6 november och alla fredagar fram till den 18 december kommer vi att ha slink-in i vår lokal MC343 (MIT-huset). Dörren står öppen mellan 13:00-15:00 på fredag eftermiddagarna.

På vårt slink-in kan du prata universitetspedaogik med oss och andra kollegor. Ta med pedagogiska tankar, funderingar och frågor.

Du kan också bolla idéer, få handledning och stöd i till exempel kursutveckling, Cambro, IKT och pedagogisk meritportfölj. Kort sagt vad som helst!
Efter överenskommelse med kursansvarig kan du även komplettera restuppgifter från våra kurser och verkstäder.

Vi bjuder dessutom på kaffe!

Välkomna!
önskar UPC:s personal

Nätverket för IT i högre utbildning

2009-10-15T14:42:00.005+02:00

Nätverket IT i högre utbildning (ITHU) hade i början av veckan ett internat i Uppsala. Uppsala Learning Lab var arrangörer för internatet (tack för det!). Innehållet under dessa två dagar var både varierat och intressant.

Stefan Pålsson (Hyperfinder) gav en intressant och inspirerande introduktion till Creativ Commons som upphovsrättslig licensmodell. Han gav också en historisk tillbakablick för trenden att dela med sig av kursinnehåll och lärobjekt. Bl.a. nämnde han Youtube EDU, MIT Open Courseware, Academic Earth. En inspirerande artikel som kan ha påverkat många skrevs av Times Education. Titeln var "Get it out in the open!".

En annan intressant artikel som handlar om universitetens förändrade roll publicerades av The Wired Campus författad av Lev Gonick: "How technology Will Reshape Academic After The Crisis".

Stefan nämde Dela!, en webbplats för de som är intresserade av att dela med sig av sina tankar, frågor och ideér om utbildning (från förskola upp till universitet).
Han nämnde också webbplatsen lektion.se, vilket är mer inriktad mot grundskolan, där medlemmarna byggt upp ett lektionsarkiv.
Efter Stefans genomgång frågade någon i publiken "Men är vi lärare beredda att dela med oss?"
Intressant fråga eller hur?

En annan intressant presentation stod Jan Hagerlid vid Kungliga Biblioteket för. Han talade om Open Access (OA). Open Access är ett initiativ för fri tillgång till vetenskapligt material på Internet. Det gäller artiklar, avhandlingar och rapporter. Alla erbjuds fri tillgång till detta material; att läsa och att sprida, men med respekt för upphovsrättslagen.
Idag har OA stöd ifrån sjunde ramprogrammet, Vetenskapsrådet (sedan förra veckan) och European University Association.
För mer info, se Kungliga bibliotekets site www.openaccess.se

Det finns en koppling mellan Open Access och Open Educational Resources (OER). Här hittar ni en slutrapport om Digitala lärresurser i lärosätenas öppna arkiv. Rapporten är ett samarbete mellan bibliotekarier från Kungliga biblioteket, Göteborgs universitet,Malmö högskola, högskolan i Borås, Stockholms universitet, Uppsala universitet samt Metamatrix AB.

Vi lyssnade till SULF:s jurist Carl Falck som talade om upphovsrätt och lärarundantaget. Efter det så talade Fredrik Andersson från SUHF om arbetsgivarnas ståndpunkt i frågan. Inga direkta nyheter på någon front.

En intressant frågeställning dök upp i mitt och kanske andras huvud. Hur förhåller sig Creative Commons till å ena sidan lärarens upphovsrätt och å andra sidan arbetsgivarens önskan om spridning och tillgänglighet av lärmaterial? Kan det vara en lösning som gör alla nöjda? Läraren har ju i tjänsten fått betalt för sitt arbete. Genom Creative Commons görs materialet tillgängligt för allmänheten (vilket i sig skulle passa bra ur Scholarship-tanken, där publicering och spridning av erfarenheter från undervisningen ingår som en viktig del). Creative Commons ger dessutom möjlighet att definiera vilka förutsättningar som ska gälla för spridning och eventuell omarbetning av material.

Jonny Widén som ansvarar för e-möten höll i en kort session om Adobe Connect. Han ville veta hur vi upplevt systemet. Det blev en hel del frågor och åsikter om det nya systemet för e-möten. Några var oroade över hur prismodellen skulle se ut. Andra hade frågor om behörigheter och vilka regler som skulle gälla för systemet. Alla uppmanades att skriva åsikter i SUNETS forum för Adobe Connect. Har ni frågor eller åsikter så skriv ett inlägg i forumet!

Claes Asker från Karlstads universitet berättade att de höll på att ta fram en videolösning för deras universitet. Han presenterade en modell där man inte bara hade tänkt på inspelning och publicering utan också på metadata och sökbarhet. Han såg en nära koppling till Open Educational Resources (OER) och funderade dessutom om det fanns andra universitet som var intresserade av att delta i projektet. Är vi intresserade?

Till sist tänkte jag avsluta med att flagga för NU2010 som hålls i Stockholm den 13-15 oktober (nästa år).

/Jörgen

Kläder och pedagogik

2009-10-02T09:05:00.007+02:00

I somras var den sudanesiska kvinnan Lubna al-Hussein på restaurang i Sudans huvudstad Khartoum. Polisen grep henne anklagad för att vara ”osedligt klädd”. Hon bar byxor. Enligt paragraf 152 i Sudans strafflag kan människor som klär sig ”osedligt” straffas till böter och upp till 40 piskrapp.

Lagen tillkom i början av 1990-talet efter islamisternas maktövertagande, med hänvisning till islam och landets traditioner. Lubna överklagade domen och fallet väckte stor uppmärksamhet utanför Sudan. Överklagandet ledde till att hon slapp spöstraffet men böterna på 500 sudanesiska pund, ca 1400 kronor, kvarstod. Lubna vägrade betala och för detta fängslades hon innan hennes vänner löste ut henne. Lubnas motivering att inte betala bötessumman var att det här var en sjuk och felaktig lag som står i skarp kontrast mot såväl islam som mot grundläggande mänskliga rättigheter.

I en demokrati vore det helt otänkbart att något liknande skulle kunna ske. Det finns dock undantag. I Frankrike har staten förbjudit muslimska flickor att bära sjal i skolan.

Frågan om studenternas eller elevernas klädsel har ställts på sin spets i Sverige sedan en kvinnlig elev i stockholmstrakten, som bär ansiktsslöja, s.k. nikab, kommit in på förskolelärarutbildningen. Stockholms stad som är huvudman för utbildningen har avrått den kvinnliga eleven från att fullfölja utbildningen med motiveringen att en sådan klädsel är olämplig för en förskolelärare. Stockholms universitet som har ställts inför en liknande situation har gjort en annan bedömning. Lärosätet tillåter kvinnor med ansiktsslöja att fullfölja sin utbildning med hänvisning till lagen om likabehandling av studenter och andra lagar mot diskriminering.

Jag har förståelse för båda huvudmännen; både för Stockholms stad som menar att en sådan klädsel är ytterst olämplig för en förskolelärare och Stockholms universitet som med hänvisning till lagstiftningen mot diskriminering inte vill säga nej till kvinnorna.

De kvinnor som bär ansiktsslöja hänvisar sitt klädesval till islam. Problemet är bara att såväl det sudanesiska byxförbudet som ansiktsslöjan, nikab eller den heltäckande burkan saknar stöd i islam. I en majoritet av muslimska länder klär sig troende och praktiserande kvinnor i byxor utan att det uppfattas som osedligt. I en majoritet av muslimska länder bär kvinnor vare sig ansiktsslöja eller burka. Byxförbud för kvinnor, ansiktsslöja och burka är snarare olika uttryck för en patriarkal kulturtradition som förekommer i enstaka muslimska länder.

Nu ska frågan om den kvinnliga eleven i Stockholm avgöras av DO, Ombudsmannen mot diskriminering. Vi får väl se vad DO kommer fram till. En sak står dock klart och det är att varje individ borde vara fri att själv bestämma vad hon/han vill ha för kläder på sig. I en demokrati vore det otänkbart att staten skulle tala om för människor hur de ska vara klädda. Alla försök att tvinga människor att bära vissa klädesplagg har fått motsatt effekt. Utvecklingen i Iran och Turkiet är två illustrativa exempel. I Iran har staten under trettio år tvingat kvinnorna att bära sjal/slöja och i Turkiet har statsmakten i mer än nittio år förbjudit kvinnor att bära sjal. I båda länderna har klädestvånget fått motsatt effekt.

Även om staten ska låta bli att lägga sig i hur enskilda människor klär sig betyder det inte att ansiktsslöja, nikab, eller burka är lämpliga kläder i lärandemiljöer. Detta inte minst av pedagogiska skäl där ögonkontakt, ansiktsuttryck och kroppsspråk är viktiga medel i kommunikationen mellan lärare och studenter/elever.

/Mohammad Fazlhashemi

Nordlet

2009-09-22T15:10:00.011+02:00

Förra veckan besökte jag konferensen Nordlet, som i regi av Institutionen för Interaktiva medier och lärande (IML). Temat för konferensen var IKT, kompetens och hur det relaterar till utbildningssystem. Nordlet i sammarbete med iCoper var värdar för SC36. Bakom denna akronym döljer sig ett internationellt arbete för att standardisera infrastruktur för IT-system enligt ISO/IEC JTC1, vilket betyder att det är internationellt och att många människor är inblandade ☺

SC36 intresserar sig specifikt för frågor om lärande, utbildning och träning.
Jag hade ett intressant samtal med Bruce Peoples, ordförande i SC36. En tydlig vision är att vi med modeller ska kunna ta fram ”intelligenta” system som anpassar sig efter användaren (den lärande), så att val och sätt att sortera, organisera och leta kunskap registreras och kontinuerligt förfinas och sparas i användarens profil i ett gigantiskt nätverk (Internet, någon?). Bruce berättade om hur han som medlem av The Syndicate, världens äldsta guild, får uppdrag att testa nästa generation spel. Ett av de spel de för närvarande testar styrs av användarens tankar. En av de upptäckter som gjorts är att stress ”stör ut” signalen i hjärnan. Det här tycker han är intressant i en lärandesituation. Om den som lyssnar på information, tappar tråden eller inte förstår ett begrepp, så uppstår en störning som gör att informationen kan presenteras på ett annorlunda sätt eller att den lärande får en möjlighet att ställa en fråga.

Han hade i sin session väckt frågan om hur utbildning ska hinna med i den utveckling som sker inom kommunikation och data. Han inledde sin session med att visa filmen ”Did you know 3.0” Han hänvisade till Siemens begrepp connectivism och hur kommunikationsmönstret, ökade data (fakta) fullkomligt exploderar. Frågan han väckte var hur vi ska tänka om lärande när hälften av en teknikstudent har lärt sig under första året av sin utbildning är oaktuellt när studenten har nått sitt andra år i utbildningen (förstod ni det där?). Vilka kunskaper är hållbara och vilka verktyg behöver vi för att hantera både mängd och accelerationen av kunskaper.

Connectivism är en teori som ofta används på konferenser av det här slaget . Begreppet (teorin) har dock ifrågasatts (kritik, svar på kritiken). Oavsett om det ska anses vara en teori eller en metod, så försöker man nog att fånga in den förändring som sker när vi med teknikens hjälp kan kommunicera på nya sätt.

Ett tydligt mål för konferensen var att kunna beskriva de förutsättningar och processer som utmärker lärande. Begreppet kompetens var särskilt i fokus.
En av konferensdeltagarna ställde en intressant fråga:
”- Vem är lärandeobjektet (människan) i de modeller som tas fram? Finns det en enhetlig beskrivning som kan täcka in vad kompetens är (hos alla individer)? Frågan ställdes ur tillgänglighetsperspektiv; var finns utrymmet för det oförutsägbara i lärandet representerad i dessa flödesscheman?"

Då kommer nästa fråga; för vem är dessa modeller skapade? För programmerare av mjukvara? För myndigheter och beslutsfattare inom utbildningssektorn? För undervisande lärare?

Ett återkommande tema var att gränsen mellan formellt och informellt lärande håller på att suddas ut. Tyvärr uppfattade jag inga konkreta exempel på hur det kan se ut. Även om man är fri att delta i en ”Öppen utbildning”, så antar jag att de flesta vill ha ut någon sorts formellt erkännande för utbildningen? Kan det vara så att man blandar ihop utbildning och lärande? Att lära oss gör vi från att vi börjar krypa. Att lära oss har vi alltid gjort både i formella och informella sammanhang. Det är inget nytt.

Med andra ord hade jag många frågor när jag gick i från konferensen. Använd kommentarsfältet för att upplysa mig.

Tankar om Twitter

2009-09-14T21:03:00.005+02:00

En liten sidnot till konferensen ALT-C 2009 i Manchester. Det var under en av keynoten som jag upptäckte Twitter. Naturligtvis har jag som technofreak redan tidigare skapat mig ett Twitter-konto. Men efter att ha följt några kompisar och sett hur andra har följt diverse kändisar har jag ändå inte riktigt förstått poängen med Twitter.

Under den här konferensen blev jag varse att det på gick en parallell diskussion på nätet om och samtidigt som en av keynoten hölls. Överallt i publiken satt människor med uppfällda bärbara datorer. Det första intrycket var att folk bara surfade, kollad mailen o.s.v. Men Hans-Erik (en kollega på UPC) gjorde mig uppmärksam på att det fördes en parallell diskussion om keynoten i realtid, där deltagarna var åhörarna i salen (även de som tittade på videosändningen på nätet). Genom att skriva in "#altc2009" i Twitter fick jag plötsligt se hur människor kommenterade föreläsaren som stod framme på podiet. Kommentarerna spände från felstavningar i Power pointen till reflektioner över vad som sades och vilka implikationer det kunde ha.

Det här var helt nytt för mig och gav mig en bild av den framtida föreläsningssalen. Där framme står någon och gör en presentation eller föreläsning samtidigt som åhörarna för en ljudlös diskussion om det som sägs, kommenterar, skickar länkar (källgranskning) och reflekterar (nya aspekter av vad som sägs?). Plötsligt är deltagarna inte individuella lyssnare, utan ett kollektiv som reflekterar och diskuterar vad som sägs framme i rummet. Allt i realtid.
Vad kommer det att innebära för lärandet, studenterna och lärarna? Några tankar där ute?

/Jörgen

ALT-C 2009 ”The VLE:s dead”

2009-09-10T12:15:00.010+02:00

Michael Wesch inledde konferensen ALT-C 2009 som i år har underrubriken ”in dreams begins responsiblility – choice, evidence, and change”. Michael Wesch blev känd med sin video ”The machine is Us/ing us” på Youtube. Han är kulturantropolog vid Kansas State University och forskar om hur media förändrar samhället och vår kultur. I sitt tal berörde han media och hur det inte bara ger oss nya möjligheter till kommunikation, utan också hur media ändrar sättet vi tänker om oss själva. De nya medierna (Youtube, Facebook m.m.) ger oss nya möjligheter och innebär att vi har nya verktyg för kommunikation till vårt förfogande. Verktyg som vi lär oss använda, men som sedan formar de som använder dem. Detta synsätt, att media medierar vårt tänkande, är bekant från teorier inom pedagogiken som kallas sociokulturellt lärande. Genom verktyg (både intellektuella och fysiska) så hanterar vi och uppfattar vår omvärld. När verktygen är nya måste vi lära oss att bemästra dem, men med tiden internaliserar vi verktygen och de bli integrerade med vårt tänkande.

En av de intressantaste sessioner var debattpanelen där Steve Wheeler, Graham Attwell, James Clay, och Nick Sharratt deltog. Namnet på sessionen var ”The VLE:s dead” (Virtual Learning Environment). Rubriken lockad många besökare, så rummet var fullsatt när panelen började. Debatten handlade om huruvida virtuella lärmiljöer var överflödiga eller till och med ett hinder för undervisning och lärande. Argumenten mot VLE framfördes av Steve och Graham och försvaret för VLE sköttes av James och Nick. De som var emot VLE var de som också argumenterade för dess ersättning: PLE (Personal Learning Environment). Argumenten handlade i stort om att VLE var stängda miljöer som ”låser in” både lärare och studenter i de strukturer som finns i systemen, i stället för att välja de bästa tillgängliga web 2.0-verktyg som erbjuds på nätet.
Försvararna hävdade att utbildning fortfarande sker i en kontext (universiteten med krav på tillförlitlighet, examina och offentlig myndighet o.s.v.) Många lärare är nya nätlärare och har inte kompetens eller tid att välja ”rätt” web 2.0 verktyg. Den populära bild av studenterna som ”digital natives” har dessutom fått sig en knäck. Försvararna hävdade att de inte alls är emot att studenter och lärare använder Facebook eller Twitter i sin undervisning, men att behovet av en trygg och stabil resurs som VLE kommer att behövas en lång tid framöver. Vill ni titta på debatten har ni en länk till videon här.

Argumenten i debatten är inte nya. De har kommit fram tidigare (VLE v.s PLE Fight Club) där de motsatta sidorna i princip lyfter liknande argument. Å ena sidan är VLE för stängda å andra sidan erbjuder de inte det stöd nya "nätlärare" behöver för sin undervisning.
Scott wilson (vilken myntade uttrycket PLE) satt i publiken. Han kom i mitt tycke med det mest intressanta uttalandet i den här debatten:
”- När jag myntade begreppet PLE, var det mer tänkt som en filosofisk utgångspunkt när det gäller resonemanget om lärande, än som en faktisk applikation”.
En liknande slutsats har EU-kommisionen kommit fram till. I rapporten ” On the way towards Personal Learning Environments: Seven crucial aspects”. I rapporten kommer fram till att argumenten för PLE än så länge mer är ett koncept eller en vision än färdiga applikationer.

För att återknyta till mitt resonemang utifrån sociokulturellt lärande där VLM eller PLE faktiskt är verktyg, förefaller det mig som om lärare i första hand behöver fundera över kursers mål, studenternas aktiviteter och kursens examination. Jag är av den övertygelsen att man kan utveckla en utmärkt kurs i ett VLE och en urusel kurs med hjälp av fria web 2.0 tjänster på nätet. Min gissning är att VLE kommer att fortsätta att utvecklas och bli allt mer öppna (se Sakai 3.0 eller Open Universitys ”Social Learn”) och att lärarna väljer att komplettera verktygsportföljen med lämpliga web 2.0 –tjänster utifrån pedagogiska avväganden.

När det gäller lärarnas behov av stöd för att få en möjlighet att utveckla en nätkurs med hög kvalitet, så lyssnade jag på en annan intressant talare: Diana Laurillard som talade om ” Evaluating learning designs through the formal representation of learning paterns”. Hon beskrev ett antal modeller för hur undervisande lärare kan få ett konkret stöd i utvärderingen av kursupplägg utifrån teoretiska pedagogiska modeller och de praktiska aktiviteter som förekommer kursen. Syftet med systemet är att utveckla, reflektera över och sprida pedagogiska ”lärande-mönster”. Dessa mönster innehåller lösningar på utbildningsproblem i en specifik kontext. Syftet att utveckla detta system är att låta systemet ge lärarna feedback på sitt kursupplägg. Jag tyckte att hennes presentation var mycket intressant, då modellerna hon presenterade var nya för mig. Jag hittade en intervju med henne här

/Jörgen (från ett soligt/regnigt Manchester)

Camtasia Studio för Mac

2009-08-25T18:33:00.003+02:00

En kort notis om att Techsmith nu har lanserat Camtasia studio för Mac. Vi har i vår verkstad "Ljud och video på nätet" länge använt programvaran Camtasia Studio för att spela in s.k Screencasts eller skärminspelningar. Tyvärr har programvaran endast funnits för PC. För Mac-användare har vi hänvisat till program som Snapz Pro X, ScreenFlow och iShowU.

Nu verkar det hända saker. I dag lanserar Techsmith Camtasia Studio för Mac. Programvaran finns att ladda ned som en 30 dagars demo. För att komma igång kan man titta på Techsmiths egna screencasts.

Värt att påpeka i sammanhanget är att Quicktime nu i Mac OS X version 10.6 (lanseras under denna månad) har en inbyggd funktion för att spela in skärminspelningar. Quicktime ingår i 10.6 och kostar inget, även om mer avancerade redigeringsfunktioner saknas.

Vågen är här - Google Wave

2009-06-09T16:54:00.010+02:00

En intressant fråga är vad som driver fram utvecklingen av programvara som utgår ifrån att kommunikation mellan individer och grupper är av central betydelse?

Medan de flesta av oss funderar över hur vi ska använda en wiki, blog och forum i vår undervisning, smälter Google ner alltihop till en våg. Google wave startade med en enkel tanke: Hur skulle vår e-post se ut om vi uppfann den idag? Utvecklingsteamet utgick ifrån det mest moderna som finns i dag: Bloggar, Wikis, Twitter, Facebook. De återskapar ett ny enhetlig lösning som integrerar alla dessa koncept i ett öppet nytt system som antagligen kommer att förändra hur vi kommunicerar via nätet under överskådlig framtid (vilket i och för sig inte är så långt). Webbläsarens roll för kommunikation kommer att öka dramatiskt. Google siktar på hela marknaden från IM, wikis, bloggar, fotodelning i en enda integrerad lösning, som de dessutom släpper Open Source.

Kritik har riktats mot lärplattformar (LMS) för att de är stängd silos som är dåliga på att kommunicera med omvärlden (andra system), att de inte hanterar de kraven på modularitet utifrån studenternas kunskapsutveckling, vilket är begränsande utifrån ett konstruktivistiskt undervisningsperspektiv. Andra förespråkar ett relativt nytt koncept: PLE (Personal Learning Enviroments), där undervisningen utgår ifrån att studenterna själva utformar sin lärmiljö.

Så, medan lärplattformarna av vissa beskrivs som gammalmodiga och begränsande, utgör de fortfarande basen för de flesta lärare som undervisar på nätet. Här vid Umeå universitet används Sakai (under namnet Cambro). Vi har sett demonstrationer av Sakai 3.0 som lovar att integrera bättre med omvärlden. Den kommer att både kunna ta in och släppa ut information till andra system och tjänster. Det påminner helt enkelt mer i funktioner och användargränssnitt om en moderna web 2.0 tjänst.

Frågan är hur utvecklarna av Sakai reagerar på det nya konceptet som Google Wave introducerar? Varför ska man längre ha stängda plattformar när man istället kan delta i eller gå ur en våg? Nyheten om Google Wave har redan nått Sakai Foundations president Michel Kaskuska. På hans blogg finns länkar till utvecklare som uppmärksammat vågen och de verkar vara positiva till det nya konceptet.

Inom ett år lanseras Google Wave. Rimligtvis tar det några år innan det fått genomslag för hur vi kommunicerar i vår vardag. Naturligtvis beror det också på hur andra aktörer på marknaden reagerar på denna lösning. Oavsett hur det går för Wave, så kommer det eller något annat system att förändra vårt sätta att kommunicera på nätet.
En demo av utvecklingsversionen, väl värd att se om man är webbutvecklare eller bara intresserad av social programvara:
http://wave.google.com/

/Jörgen

Studenträtt - intressant läsning från Högskoleverket

2009-06-05T09:13:00.003+02:00

Om du, liksom jag, är intresserad av att se hur högskolans regelverk tolkas när det gäller utbildning och att hålla dig uppdaterad kring frågor som handlar om studenters rättsäkerhet då rekommenderar jag Högskoleverkets nyhetsbrev Studenträtt.

I det senaste numret, nr 2 2009, ger bland annat Jude Carroll, "plagiatexpert" från Oxford Brookes University, råd om hur vi kan komma åt problemen med plagiering.

Du kan enkelt prenumerera på Studenträtt via Högskoleverkets hemsida.

Glad nationaldag!

Sven B.

Nytt verktyg för lärande

2009-06-04T12:33:00.005+02:00

SUNET har nyligen tecknat ett avtal med Logica AB om 500 licenser vilket gör att Samtliga lärosäten kommer att ha till gång till Adobe Connect Pro. Exakt hur administreringen skall lösas med avseende på skapandet av virtuella rum är inte helt klart men SUNET aviserar att efter midsommar kommer man dra igång i mindre skala för att till hösten köra för fullt. LearningNet har en bra samlingssida för Adobe Connect Pro i högre utbildning för mer ingående information.

Med anledning av detta arrangerar UPC en informationsträff 18/8 där vi berättar mer och svarar på frågor om Adobe Connect Pro och hur just Du kan komma igång.
Inbjudan hittar du här!

VILÄR - Nytt nätverk för praktik/VFU/arbetsintegrerat lärande

2009-05-19T20:56:00.008+02:00

Praktik i olika former och med olika beteckningar (praktik, verksamhetsförlagd utbildning med mera) förekommer inom många utbildningar på universitetet. I utbildningar som är inriktade mot ett visst yrkesområde är det naturligt men även i många andra utbildningar finns det praktikinslag. Den 24 februari i år fattade rektor beslut om regler och definitioner för praktik och VFU vid Umeå universitet och en arbetsgrupp ska inom kort börja arbeta bland annat med frågan om en gemensam utbildning för praktikhandledare (Rektorsbeslut_om_praktik_och_VFU_2009.pdf).

Många lärare håller på med praktikfrågor och i en del utbildningar finns det nätverk som behandlar just praktiken. Dock har det inte funnits något nätverk på riksnivå som också varit utbildningsöverskridande. Ett sådant är dock nu på väg att bildas.

Jag sitter med i en arbetsgrupp för att skapa ett rikstäckande nätverk för verksamhetsinriktat lärande (inkluderande all form av praktik, verksamhetsförlagd utbildning – VFU – och arbetsintegrerat lärande). Vi har valt namnet VILÄR för nätverket och det vi framförallt arbetar med är en nationell forsknings- och utvecklingskonferens. Allt är inte klart kring konferensen men vi planerar för att den ska hållas i högskolan Väst (Trollhättan) i början av december i år. Så fort alla detaljerna är klara kommer vi naturligtvis att komma ut med mer information.

Tag gärna kontakt med mig om du är intresserad av att vara med i nätverket och få fortlöpande information om VILÄR:s verksamhet. Skicka ett e-brev till sven.eriksson@upc.umu.se. Har du idéer på hur UPC skulle kunna stötta lärare som arbetar med praktik i våra utbildningar är du också välkommen att höra av dig.

Sven B. Eriksson

Cambro – kursadministration eller lärmiljö?

2009-04-03T13:55:00.007+02:00

Överallt benämns Cambro (dvs Sakai) och liknande system som lärplattformar eller lärmiljöer, där undervisning på nätkurser och nätutbildningar ska bedrivas. Min hypotes är att det är feltänkt. Cambro är inte en lärplattform.

Cambro är en kursadministrativ nod i en universitetsövergripande infrastruktur, vars syfte är att stödja lärares administration av kurser, studenter, scheman, inlämningsuppgifter, examinationer, utvärderingar och alla andra dokument som förekommer i administrationen av en kurs. Läs manualen till Cambro. De funktioner som räknas upp där är till allra största delen administrativa – inte pedagogiska.

För undervisning i nätkurser bör virtuella miljöer och digitala hjälpmedel väljas noggrant för att stödja studenters lärande på bästa sätt. Om en uppgift bäst stöds med wiki, så använder man wiki. Om en lärprocess bäst genomförs i en virtuell miljö som exempelvis Lunarstorm, så används denna. Om studenters lärande bäst stöds genom att använda bloggar, så upprättas sådana bloggar. Om studenters lärande bäst stöds med studenternas egna val av sociala medier, så bör vi kunna tänka oss detta.

Dessa miljöer och verktyg behöver alltså inte vara en del av Cambro – och ska kanske inte heller så vara. Cambro är centralnoden för kursen, där all information kring kursen, utbildningen, studievägledning, studieadministration med mera finns. Den faktiska undervisningen, däremot, behöver inte bedrivas där.

Därför bör vi kanske inte fundera över hur vi undervisar med stöd av lärplattformar – utan hur vi använder lärplattformar så att de medger så gott administrativt stöd som möjligt.

Det vi bör fundera över, däremot, är vilka tekniker vi har för handen som bäst stödjer studenternas lärande och hur dessa används på bästa sätt, dvs hur undervisar vi med stöd av digital teknik och virtuella miljöer. Bilden (av Peter Carlsson, publicerad på LearningNet) illustrerar hur en lärplattform enbart utgör en mindre del av de tekniker som är möjliga.

Och vi skulle kanske fundera över begreppet personlig lärmiljö i stället för att tvinga Cambro att vara en allmän lärmiljö.

Exempel på "Open"

2009-03-25T09:17:00.003+01:00

Härom veckan föreslog jag en profilering för Umeå universitet – att använda förledet "Open" framför så många verksamheter som möjligt: Open Access, Open Source, Open innovation, Open Courseware med mera. Sådan öppenhet skulle vara koherent med det beteende dagens unga människor utvecklar och upplever som självklart via nätet.

Ett exempel på en kurs med en sådan ansats upptäckte jag hos kollegorna i Göteborg. Runt kursen Det sårbara IT-samhället, 15 hp, har kursansvarig Mathias Klang byggt upp en blogg där han skriver om kursaktuella frågor, information kring kursen, gästföreläsare, tankar kring pedagogiskt upplägg, litteratur etc. Dessutom på Facebook.

Ett inspirerande sätt att arbeta med kursinformation, inte sant?

iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors?

2009-03-13T14:09:00.005+01:00

Studenter som lyssnar på poddsändningar presterar signifikant bättre än sina kurskamrater som deltog i salsföreläsningen. Detta resultat presenteras av McKinney, Dyck & Luner, State University of New York, Fredonia i en studie som heter ”iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors?” (2009). Studien har fått stor uppmärksamhet på webben. New Scientist hakar på nyheten med rubriken ”iTunes university better than the real thing”. Trots de ganska provokativa rubrikerna, visar det sig att forskningsresultaten inte indikerar att användningen av poddsändningar skulle kunna ersätta några professorer. Det resultatet från studien visar är att studenterna som deltog i undersökningen med hjälp av en ljudinspelning och Power Pointpresentationen kan prestera lika bra eller bättre än de studenter som närvarade vid salsföreläsning. En förutsättning för det högre resultatet i Podcast-gruppen var att studenten var aktiv, gjorde egna anteckningar under lyssningen samt lyssnade på föreläsningen flera gånger. De studenter som inte antecknade medan de lyssnade på poddsändningarna presterade inte bättre än de som deltog i salsföreläsningen. Med andra ord krävdes ett aktivt arbete av de studenter som lyssnade på poddsändningarna för att de skulle prestera bättre än studenterna som närvarade vid salsföreläsningen.

Ambitionen med denna studie var att undersöka om m-learning (mobilt lärande) kunde tillföra några utbildningsmässiga fördelar eller som de själva skriver: ”…åtminstone inte försvårar för de studenter som väljer att ta del av föreläsningen i form av en poddsändning”. Resultatet visar att ljudinspelningen tillsammans med Power Point-bilderna kan utgöra ett bra stöd för studenter som av olika anledningar inte kan närvara vid en föreläsning.

Undersökningen utfördes under kontrollerade förhållanden med ganska små grupper (ca 40 studenter i varje grupp). Innehållet i föreläsningen var en introduktion till Psykologi. Deltagandet resulterade inte i några riktiga universitetspoäng. De bäst presterade i vardera grupp skulle få en värdecheck på iTunes på 15 dollar.

Den faktor som utpekas som avgörande för hur bra studenterna presterade i examinationen var mängden och djupet på de anteckningar studenterna gjorde. I klassrummet gjorde nästan alla studenter anteckningar i sina utdelade Power Points. Men dessa anteckningar var generellt ganska ytliga och korta till formen. Podcast-gruppen hade en större spridning då det gällde att anteckna medan de lyssnade på poddsändningarna, men det som var tydligt var att i den här gruppen fanns studenter som i högre grad gjorde utförliga anteckningar inklusive egna reflektioner. Dessa utförliga anteckningar återfanns hos de studenter som lyssnat igenom föreläsningen flera gånger. En enkel slutledning av detta (min egen) är att inspelade föreläsningar erbjuder en möjlighet att bearbeta innehåller i detalj på ett sätt som är svårt i en traditionell föreläsningssituation.

Författarna avser att framöver utforska användningen av poddsändningar i ”skarpa” kurser under en hel termin för att framför allt studera hur studenterna använder sina poddsändningar i sina studier. Faktorer man vill titta på är hur studenterna antecknar (bearbetar) föreläsningen och hur möjligheten att lyssna igenom föreläsningen flera gånger, samt att de kan lyssna på speciella delar flera gånger påverkar dessa anteckningar.

De avslutar med att poängtera att de är medvetna om att det finns forskning som visar att komplexitet och ämnesområde kan påverka hur effektiv Power Points är utifrån studenternas lärande. Med andra ord kan resultatet vara mer eller mindre relevant beroende på ämnesområde och ämnets komplexitet.

Tidigare studier av användningen av poddsändningar i högre utbildning har ofta undersökt studenters attityder till användningen av poddsändningar och intresserat sig för studenternas attityder, teknik, flexibilitet och mobilitet. Ytters få har försökt mäta vilken effekt poddsändningar har på lärandet. Studierna har ofta fokuserat på poddsändningar som komplement och stöd till studenter som deltagit i salsföreläsningen. Författarna till denna studie hävdar att deras studie är unik i det avseendet att den studerar hur poddsändningar kan hjälpa de studenter som helt missat salsföreläsningen.

Journal Referens: Dani McKinney, Jennifer L. Dyck, Elise S. Luber (2009). iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors? Computers & Education, 52 (3), 617-623 DOI: 10.1016/j.compedu.2008.11.004

Akademin i romanens format

2009-03-12T09:12:00.004+01:00

Romaner som utspelas i universitetsmiljöer tilltalar ofta oss som vistas i dessa miljöer. Och kanske enbart oss – igenkänningsfaktorn är för låg för de som inte vistats vid en universitetsinstitution. Göran Häggs Doktor Elgcrantz eller Faust i Boteå är ju en klassiker i genren – vars handling utspelas på litteraturvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.

I dagarna har jag läst Manuskriptet av norrmannen Henrik Langeland. Författaren har under fyra år själv varit doktorand på litteraturvetenskapliga institutionen vid Oslo universitet och boken handlar om en 53-årig professor vid samma institution och dennes akademiska förehavanden. (Litteraturvetenskap igen; undrar varför?)

Vid ett tillfälle får denne professors prefekt ett formellt klagomål från studentutskottet. Där hävdas att professorns undervisning präglas av bristande pedagogisk förståelse. Därför beslutar prefekten att professorn ska genomgå universitetets pedagogiska fortbildningskurs.

Professorn tror inte sina öron. Han har ju undervisat i mer än tjugo år. Han har svårt att acceptera att sitta ”i en ring på golvet med benen i kors och dilla med rollspel och leksaksbilar och dagisprat för att bli en bättre professor” – som denne professor tolkar en kurs i universitetspedagogik. (Kanske är det en gängse fördom om kurser i universitetspedagogik även i Sverige?)

Nej, han vill naturligtvis hellre i skydd av sin professorstitel fortsätta bedriva sådan undermålig undervisning med en synnerligen diskutabel värdegrund såsom hans undervisning beskrivs i boken.

Internet - En fluga?

2009-02-22T14:13:00.004+01:00

Alla är vi nog vid det här laget övertygade om att internet inte är någon fluga. En snabb uppkoppling mot nätet är något som vi idag tar för givet. Alla resurser, allt material och all information är digitaliserad och ligger lagrad på en gemensam server som alla vet namnet på men som ingen sett med sina egna ögon. Detta är något som vi har vant oss vid och utvecklingen går framåt.

Något som kom väldigt starkt under 2008 var möjligheten att skapa och dela dokument via enbart en webbläsare. Flera tjänster finns idag som låter användaren skapa textdokument, kalkylblad, enkäter och presentationer. Den stora finessen är naturligtvis att allt skapat material finns åtkomligt bara man har tillgång till en dator med uppkoppling mot nätet. Gränssnitten för denna typ av applikationer börjar också mer och mer likna de program vi är vana att arbeta med lokalt på våra datorer. Nedan listas några av de mest populära tjänsterna.

Google Docs
Adobe Buzzword
Microsoft Office Live Workspace
Shutterborg

Jag vill också passa på att flagga för att det händer saker på e-mötesfronten. För några veckor sedan lanserade Adobe en ny version av deras plattform Connect som nu finns öppen helt fritt. Tjänsten ConnectNow ger användaren möjlighet att mötas med video, skärmdelning, whiteboard och chat med stöd för upp till tre deltagare.

Humboldts ande svävar fortfarande

2009-02-10T13:08:00.002+01:00

I höstas genomfördes en stor (över 7 000 respondenter) studie kring den svenska högskolans viktigaste uppgifter, nu och i framtiden. Nu har resultatet – Högskola 2025 – offentliggjorts. Studien genomfördes av Kairos Future.

Det går att göra några intressanta nedslag i studiens resultat. Vad är högskolans viktigaste uppgifter? Enligt lärarna är det att bedriva grundforskning, ge god utbildning, att främja ett bildningsideal och att delta i samhällsdebatten.

Lärarna menar också att delvis är dessa viktigaste uppgifter är högskolorna allra sämst på att leva upp till. Det måste tolkas som att högskolan tvingar fram en verksamhet som står i viss kontrast till dess lärares preferenser. Det låter inte bra.

Allra minst viktigt anser lärarna vara att kommersialisera forskning, att snabbt strömma studenter genom utbildningen, att vara lyhörd för samhällets och arbetslivets önskemål samt att samverka med näringslivet.

Studenter har delvis motsatt uppfattning. Högskolans viktigaste uppgifter enligt dem är det som lärarna anser minst viktigt – att samverka med näringlivet och tillgodose dess krav. För att högskolan ska bli ännu bättre i framtiden, menar studenter att fler undervisningstimmar, mer praktik och ett tydligare samarbete med lokala arbetsgivare, är viktiga faktorer.

Lärarna å sin sida menar att det som kan höja högskolans kvalitet generellt är att öka anslagen till grundforskning, att ge lärosätena eget kapital att förvalta fritt och långsiktigt, att bli mer delaktiga i samhällsdebatten – och att höja lärarnas löner. Det sistnämnda instämmer dock studenter lojalt med.

Visst anar vi att den tyske universitetsreformatorn Wilhelm von Humboldts ande fortfarande svävar över lärarnas värderingar av högskolans uppgifter – trots att universitetets omgivning tycks vilja schasa bort den?

Konferens och handlingsprogram

2009-02-06T15:32:00.004+01:00

Idag är sista dagen för att anmäla sig till den återkommande universitetspedagogiska konferensen som går av stapeln för nionde gången den 25-26 februari. Över 60 deltagare var registrerade mitt på dagen idag! Förutom konferensprogrammet kan man välja mellan fem olika förkonferensverkstäder med varierande innehåll.

Alldeles nyss skickades ett förslag på nytt pedagogiskt handlingsprogram in till universitetsledningen. UPC har lett arbetet med att ta fram detta förslag under hösten och vintern. Processen har varit kort och intensiv, men med bred förankring genom de nätverk och arbetsgrupper som bidragit med idéer och synpunkter. Inom kort går förslaget ut på remiss. Om du inte råkar vara mottagare eller ingå i de arbetsgrupper som kommer att besvara remissen kan du ändå se förslaget och lämna egna synpunkter via denna hemsida.

Nu är det dags att hoppa i skidpjäxorna och ta vara på fördelarna med att bo här uppe i norr!

Att skriva betygskriterier, del 4

2009-02-06T14:24:00.003+01:00

Från det förträffliga artikeltipset som Dan Frost gav oss i den första delen av denna serie inlägg kring betygskriterier, kan vi lära oss ett par saker som främst rör hur studenter kan förbättra sina studier genom att vi explicitgör betygskriterier.

Utan att gå in på detaljer här (läs den) finner jag studien är intressant rent metodologiskt och välgjord. Studiens huvudresultat är att studenter som både får ta del av explicita betygskriterier och ges möjlighet att förstå dem genom att diskutera dem, träna betygsättning och jobba med självbedömning når signifikant bättre resultat än studenter som inte fick ta del av betygskriterier eller själva arbeta med sådana.

Det visar sig också att studenter som fått del av och träning i betygskriterier tenderar att underskatta sina prestationer, medan studenter som inte fått del av betygskriterier tenderar att överskatta sina prestationer. Det kan tolkas som att de förstnämnda har fått en insikt i betygsättningens komplexitet och därigenom tillägnat sig en ödmjuk inställning till kunskapsmätning.

Ett annat resultat från studien är att det inte räcker att lärare enbart delar ut nedskrivna betygskriterier, för att studenters studieprestationer ska förbättras. Det är när lärare och studenter diskuterar kriterierna, hur de kan tillämpas och ser exempel på deras tillämpning som också studenterna blir involverade i lärarens tysta kunskap.

”I cannot describe it, but I know a good piece of work when I see it.” Med referens till filosofen Michael Polanyis välkända begrepp tyst kunskap, menar artikelförfattarna att universitetslärare använder en god portion tyst kunskap vid bedömning av studentprestationer. Denna tysta kunskap kan göras något mer explicit genom att betygskriterierna också diskuteras.

----------------------------
Att skriva betygskriterier, del 1, del 2, del 3.

Att skriva betygskriterier, del 3

2009-02-03T10:22:00.003+01:00

Som av en händelse under denna serie inlägg kring betygskriterier, har rektor vid Umeå universitet beslutat att den standardiserade översättningsnyckel (pdf) som beslutades användas 2007 ska slopas. Därmed ska studenter som begär det få sina betyg bedömda (inte översatta) enligt en sjugradig skala. Det ska studenter ha rätt till upp till två år efter examinationsdatum.

Detta innebär i allt väsentligt att institutioner som enbart har tillämpat översättningsnyckeln står inför att utveckla betygskriterier för en sjugradig skala, så att man är beredd när studenter så begär det. Och kanske är det lämpligast ur effektivitetssynpunkt att vid varje examination göra en parallellbedöming med den sjugradiga skalan, så att man slipper gå tillbaka till ett årsgammalt examinationsunderlag och examinera en student på nytt.

Åter till denna inläggsserie. I förra inlägget utlovades exempel. Jag har försökt hitta exempel på betygskriterier som inte hamnat i adjektivfällan (bra, bättre, bäst), utan som kan uppvisa diskreta skillnader i studenters kunskapstillägnande - och som dessutom beskriver dessa skillnader kvalitativt, inte kvantitativt. Dessa är de tre kvalitetskriterier jag anlägger på betygskriteriers formulering (även om jag inte håller dem som absoluta kriterier).

Inte helt enkelt. Men den intresserade kan ta en titt på en grundkurs i fysik vid Stockholms universitet. Längst ned på kurssidan finns betygskriterierna som ett worddokument. Man har delat upp kunskapsstoffet i olika områden och lagt sig vinn om att inte enbart beskriva gradskillnader, utan artskillnader. Tekniken här är att lägga till nya kunskaper/förmågor ju högre upp i betygskalan vi tittar.

Skillnaden mellan betyg A, B och E beträffande att kunna redogöra för Newtonsk mekanik formuleras så här:

”Studenten kan [för betyget A]
(i) på ett självständigt och utförligt sätt redogöra för begreppen i Newtonsk mekanik, såväl de grundläggande som de mer abstrakta.”

”Studenten kan [för betyget B]
(i) utförligt redogöra för begreppen i Newtonsk mekanik, såväl de grundläggande som de mer abstrakta.”

”Studenten kan [för betyget E]
(i) redogöra för de grundläggande begreppen i Newtonsk mekanik.”

Finns det andra exempel på betygskriterier? Kommentera gärna.

--------------------
Att skriva betygskriterier, del 1, del 2, del 4.

Cambro - ett rum för lärande?

2009-02-01T21:37:00.004+01:00

Beslutet att byta Umeå universitetets gemensamma lärplattform PingPong till Sakai togs i juni 2008, och omedelbart påbörjades utvecklingen och anpassningen av den nya lärplattformen. Efter en hektisk höst av implementationsarbete driftsattes Cambro i december och idag är det många kurser som använder Cambro som lärplattform och många fler kurser som planerar att utnyttja Cambro.

Men om vi backar lite; vad är Cambro och varför togs beslutet att byta lärplattform?

Cambro är Umeå universitets namn på Sakai, vilket är en samarbets- och lärplattform som används för stöd i både campusbaserade kurser och nätkurser och kan användas även som stöd för samarbete mellan forskare och för studenters inbördes arbete.

September 2008 utlystes en namntävling där valet föll på namnet Cambro, vilket betyder ”rum” på Esperanto. Man väljer att inte låta Sakai-installationen heta Sakai för att inte förknippa universitetets plattform med en specifik produkt. Om det i framtiden beslutas om byte av plattform (som t.ex. nu från PingPong till Sakai), behöver man inte byta namn utan kan fortsätta att använda Cambro, även om utseendet och förmodligen funktionaliteten ser annorlunda ut.

Kritiken mot universitetets tidigare lärplattform, Pingpong är att systemet anses vara relativt dyrt att driva och att det inte är integrerat med vår identitetsinfrastruktur. Cambro däremot bygger på en öppen källkod vilket utöver att systemet inte har någon licenskostnad, betyder att systemets programkod är fritt tillgänglig för oss att använda och modifiera. Vi kan på så sätt modifiera systemet att passa våra förhållanden så långt det är möjligt och i att utvecklingen av plattformen sker på många lärosäten i ett flertal olika länder behöver utveckling och modifiering av Cambro inte bli kostsam.

Plattformen innehåller många olika funktioner som underlättar för lärare och studenter och förenklar dessutom administrationen eftersom det är integrerat med universitetets system. Cambro erbjuder också ett brett smörgåsbord av olika verktyg som kan höja kvaliteten i undervisningen och möjliggör nya pedagogiska angreppssätt.

Flytten från PingPong till Cambro kommer förstås också att betyda extra arbete för många lärare. September 30, 2009 kommer PingPong att tas ur drift och allt material som ska sparas eller användas i nya kurser i Cambro måste vara överfört innan dess. Kanske ett ypperligt tillfälle att se över kursstrukturen? En bra möjlighet att tänka om och tänka nytt kring vilka pedagogiska möjligheter lärplattformen erbjuder? Men viktigast av allt – tänk i god tid! UPC har flera verkstäder i att undervisa med lärplattformen Cambro, men trycket kan bli stort mot slutet av vårterminen.

Det finns mycket man kunde ha önskat sig i detta omställningsarbete: att mera tid fanns att säkerställa systemets stabilitet, ökade resurser för kompetensutveckling av lärare, en fullt utvecklad supportorganisation för pedagogisk och teknisk support, men framförallt att en långsiktig förvaltnings- och utvecklingsorganisation hade redan nu etablerats.

Men man kan inte få allt här i livet! Viktigast är att se vilka pedagogiska möjligheter denna omställning erbjuder och inte fastna i teknikens frustrationer!

Mer information om Cambro på Umu finns på: http://www8.umu.se/it/umu_internt/cambro/

Konferensblogg från Educause Learning Initiative Annual Meeting

2009-01-20T10:03:00.002+01:00

Anders Norberg, omvärldsbevakare på ENS/Umeå Universitet, besöker i veckan konferensen Educause Learning Initiative Annual Meeting i Orlando Florida. Följ Anders under dessa spännande dagar via hans blogg!

Att skriva betygskriterier, del 2

2009-01-19T14:12:00.004+01:00

Att skriva betygskriterier är en utmaning. Det bara allt för lätt att hamna i adjektivfällan; olika varianter av ”dålig – bra – bättre”. Som inledande läsning rekommenderar jag Stefan Ekekrants rapport ”Målrelaterade betyg. Att arbeta med betygskriterier och bedömning i sju grader” (Stockholms universitet, UPC-rapport 2007:1). Trots att man vid Stockholms universitet arbetar med en sjugradig betygskala, är rapporten till stora delar generellt hållen, så den kan bidra oberoende av stegantalet på betygskalan.

För att betygskriterier ska få en mininivå av precision bör de formuleras för varje examinerande kursmoment och utgångspunkten för betygskriterier ska vara kursens förväntade studieresultat.

Betygskriterier ska formuleras som kvalitativa beskrivningar av de olika graderna av förståelse, färdigheter och förmågor som har tillägnats. Föreställningen att det går att använda den traditionella salstentaminas procentuella gränser som betygskriterier är en falsk föreställning – om inte respektive procentsats tydligt motsvarar på förhand bestämda kvaliteter.

Att säga att ”de som får minst 50% av maxpoäng på tentamen erhåller betyget Godkänt” innebär inte att man har uttalat ett betygskriterium.

Det gäller att skapa diskreta skillnader i studenternas uppnådda förståelse av kursinnehållet – inte kontinuerliga (jämför adjektivfällan ovan). Tillämpas tre betygsteg handlar det om att formulera tydligt avgränsade nivåer av förståelse - inte att samma förståelse förstås enbart på ett bättre eller sämre sätt.

Betygskriterier kan formuleras antingen objektinriktat ”För betyget VG kännetecknas uppgiftens resultat av…”eller subjektinriktat ”För betyget VG kan studenten…”. Betygskriterier bör skrivas i samma form som FSR, vars vanligaste form är det subjektinriktade: ”Efter avslutad kurs ska studenten kunna…”

Till sist: det är lättare att identifiera dåligt formulerade betygskriterier än motsatsen. Dåliga betygskriterier preciserar inte FSR, de beskriver inte olika avgränsade nivåer av kunskapstillägnande och de är inte särskilt begripliga för andra än den lärare som formulerat dem.

I nästa inlägg avser jag att visa några konkreta exempel på formuleringar av betygskriterier.
------------------------
Att skriva betygskriterier, del 1, del 3, del 4.

Att skriva betygskriterier, del 1

2009-01-15T10:38:00.003+01:00

Alla konstruerar vi och tillämpar betygskriterier när vi examinerar. Hur skulle vi annars kunna bestämma betyg? Frågan är om vi gör detta enbart för oss själva när vi examinerar, eller om vi också skriver ned dem och gör kriterierna officiella. Vanligast, enligt min uppfattning, är att betygskriterier sällan görs officiella och delas ut till studenter inför kursen.

Vid Stockholms universitet har man beslutat att till alla kurser och kursmoment skall finnas ett kursdokument - ej att förväxla med kursplan - som bland annat beskriver de betygskriterier som läraren avser att tillämpa vid examinationen. Detta dokument ska finnas tillgängligt vid kursstart.

Vilka fördelar kan finnas med att ange och förbinda sig till explicita betygskriterier på förhand? Några exempel är att skapa bättre förutsättningar för konsekventa bedömningar och därmed undvika risken för godtycke, att undvika att anamma ett omedvetet relativt bedömningssätt inom studentgruppen, att minska risken för att bedömningarna påverkas av ovidkommande faktorer och att underlätta när vi ska kommunicera våra bedömningar vid tentamensgenomgångar för att ge studenter återkoppling på deras prestationer.

Vilka är nackdelarna? Riskerna med explicita betygskriterier är i stort desamma som riskerna med alltför explicita förväntade studieresultat. Ju tydligare FSR och betygskriterier vi formulerar, desto större är risken för att studenter anammar ett instrumentellt förhållningssätt till sina studier. Det finns också en risk att betygskriterierna i sig formuleras instrumentellt med ett färdigpaketerat material, så att det blir svårare att uppnå Högskolelagens 8 § kring studentens självständiga problemlösningsförmåga och kritiska förhållningssätt. Risken är också att alltför tydliga betygskriterier missgynnar studenters utveckling av förmågan att göra egna kvalitetsbedömningar av eget och andras studieresultat.

Finns det andra för- och nackdelar? Kommentarer är välkomna.

Det gäller, som jag ser det, att finna balansen mellan alltför explicita och instrumentella betygskriterier och alltför generella och intetsägande kriterier, så att fördelarna med tydliga betygskriterier överväger dess eventuella nackdelar.

I nästa inlägg avser jag att resonera kring just denna balans i arbetet med att formulera konkreta betygskriterier.

----------------
Att skriva betygskriterier, del 2, del 3, del 4.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

2008-12-19T13:16:00.002+01:00

Det vill vi alla som jobbar på UPC tillönska dig som läser vår blogg.

Vi hoppas att de stundande helgerna blir precis som du vill ha dem och att det kommande året kommer att erbjuda åtminstone ett par trevliga överraskningar.

Sven B Eriksson

Sharing is caring

2008-12-19T08:20:00.002+01:00

Jag rekommenderar varmt den nyutkomna boken Retorik för lärare av Anders Sigrell. Sigrell har länge varit gästföreläsare i retorik på en av UPC:s kurser och nu är han professor i retorik vid Lunds universitet.

Det är en liten och behändig bok som innehåller allt från retorikens grunder till praktiska tips på hur du blir en bättre talare. Här vill jag dock lyfta fram en ibland något bortglömd eller sällan nämnd retorisk term som Sigrell framhåller, nämligen imitatio.

Imitatio handlar inte om att blint imitera eller härma någon annans tal eller skrift, utan om att ständigt vara lyhörd för vad och hur andra gör, ta del av andras erfarenheter och inspireras av kollegor eller andra. Imitatio handlar om att bygga upp sin repertoar av retoriska grepp, så att vi inte måste uppfinna hjulet varje gång.

Jag vill naturligtvis också slå ett slag för imitatio i ett vidare sammanhang än retorik. Alla strategier, övningar och knep i didaktiska sammanhang som är värda att efterbilda eller anpassa till den egna verksamheten ska vi ta till vara.

För att kunna bygga upp sin pedagogiska repertoar förutsätts att andra delar med sig till dig - och därmed att du delar med dig till andra. Som Sigrell så träffsäkert formulerar det: ”Våga vara en person värd att efterbilda” (s 95).

Betygsombudsmän – en god idé?

2008-12-10T08:57:00.004+01:00

Jag lyssnade till en av Umeås studentkårers utbildningsbevakare tidigare under terminen. Budskapet var entydigt: av alla fall, anmälningar och problem som studenter söker upp utbildningsbevakaren för stöd handlar minst 80% om examination och den procedur som omgärdar denna beslutsprocess.

Det är en hög andel. Så hög att det borde ses som ett problem av lärosätet. Å ena sidan kan problemet orsakas av studenters okunskap kring vad som gäller vid examination. Å andra sidan kan problemet orsakas av att lärare och examinatorer faktiskt hanterar examinations- och betygsärenden felaktigt. Men oberoende av orsak är lärosätet ansvarigt för att se till att problem av denna karaktär reduceras.

Att läsa Högskoleverkets nyligen publicerade rapport Rättssäker examination. Andra omarbetade upplagan (Rapport 2008:36 R) ger en hel del insikter, och om verkets uttalanden följs skulle fallen till kårernas utbildningsbevakare minska. Enbart sammanfattningen i punktform ger en god bild av tillsynsmyndighetens uppfattning om hur examinationer bör hanteras.

Men om problemen kring examinationsprocessen kvarstår får vi också ett tips från HSV:s rapport hur Uppsala universitet har organiserat sig för att reducera problemen. Där har man inrättat två betygsombudsmän; två lärare från olika verksamhetsområden med stor erfarenhet av examinationsfrågor. Deras uppgift är främst att genom rådgivning hjälpa studenter att ställa rätt frågor till examinatorer när studenter misstänker att process och/eller beslut inte har gått rätt till.

Betygombudsmännens uppgift är också att utreda faktiska anmälningar från studenter och granska om examinationen har utförts korrekt och att beslutet är fattat på ett korrekt sätt. Betygsombudsmannen yttrar sig i ärendet och yttrandet meddelas berörd examinator och prefekt. Praxis är att sammankalla ett möte med berörda personer vid institutionen för att meddela yttrandet och diskutera betygsombudsmännens rekommendationer.

Jag uppfattar inte att Uppsalas idé innebär att skapa ett informellt sätt att överklaga betyg. Det kan inte studenter göra hos betygsombudsmännen eller annorstädes.

Däremot uppfattar jag det som ett sätt att stärka studenters rättssäkerhet genom att det utöver kårernas utbildningsbevakare finns ett övergripande organ vid lärosätet som är ansvarigt för att tillse att examinationsprocessen genomförs korrekt.

Vore det något att fundera på för Umeå universitet?

När idéer känns igen

2008-12-08T13:20:00.000+01:00

En ytterligare kommentar till utredningen En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109) rör dess skrivning kring informationsteknik. Utredningen föreslår att lärare bör ha kunskap och kompetens om tre dimensioner av IT i undervisningen. I en rapport till Universitetspedagogiska konferensen 1997 (!) IT i högre utbildning: rationalisering eller pedagogik? framförde jag tre sätt att se på IT som stöd för undervisning och lärande, i stället för IT som rationaliseringsinstrument.

Och tänka sig, utredningens tre dimensioner sammanfaller med de tre synsätt jag föreslog för mer än tio år sedan.

Mitt första sätt att se på IT i undervisning är den självklara, allmänna: som ett verktyg för informationssökning, ordbehandling, kalkylering, databehandling för att uppnå en grundläggande form av IT-kunskap: att navigera i virtuella miljöer. Utredningen kallar detta ”IT som verktyg och informationskälla” (s 371).

Mitt andra sätt att se på IT:s mervärde i undervisning kallade jag att utnyttja teknikens gestaltningsförmåga, dess förmåga till grafisk visualisering och manipulering. I stället för att skapa sig en föreställning utifrån ett abstrakt material, ger tekniken möjlighet att uppleva något konkret och manipulera olika variabler i det gestaltade för att utforska olika utfall och beroendeförhållanden. Utredningen kallar detta ” IT:s möjligheter till förnyelse och fördjupning” och beskriver det som att ”simulera övningar och strukturer och härigenom berika undervisning och lärande” (s 371).

Mitt tredje sätt att använda IT för ett pedagogiskt syfte var att skapa gemenskap; att lära sig skapa förutsättningar för kollaboration, konversation och erfarenhetsutbyte så att datorn blir ett ”object-to-think-with” i Sherry Turkles anda. Det innebär att nå bortom den fråga-svarundervisning som ibland förekommer som enda konversationsform på nätkurser. Utredningen tangerar detta sätt och kallar det ”Den sociala dimensionen” av informationsteknik (s 371).

Då borde jag ju vara nöjd och glad; idéerna implementeras. Mja. Problemet är att jag inte är någon visionär. Min rapport från 1997 var skriven för 1997. Utredningen är skriven för 2009 och framåt.

De kanske lämpade

2008-12-05T08:55:00.004+01:00

Ett inslag i utredningen En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109) får det att knastra i huvudet på mig, som alltid när det förespråkas lämplighetstester av allehanda slag. Utredningen föreslår att särskilda lämplighetsprov ska redan vid ansökan till lärarutbildningen sålla ut de lämpade från de icke lämpade. Och de kanske lämpade.

Vad menar vi allmänt med lämplighet? Att vederbörande har lämpliga åsikter – vill vi åsiktsregistrera? Rätt attityder – vilka är dessa? Redan förvärvade kunskaper och färdigheter för ett yrke – behövs då utbildning? ”Fallenhet” för yrket – börjar det då lukta närmast genetiska förutsättningar? ”Kärlek” till yrket – måste man älska sitt yrke?

Om viss lämplighet måste vara uppfylld före utbildningen, är det då inte rimligt att anta att detta rör sådana egenskaper hos studenten som utbildningen inte förmår utveckla, eftersom dessa redan bör vara förvärvade? Vore inte det att redan på förhand underkänna en utbildning, det vill säga underkänna utbildningens förmåga att i vissa avseenden utveckla och förändra människor?

I utredningen om ny lärarutbildning menar man att lämplighetsprovet ska ”…testa allmänna förmågor som muntlig och skriftlig framställning, pedagogiskt ledarskap, social lyhördhet och förmåga att skapa intresse för ett ämne.” (Sid 363.)

Alltså, något så komplicerat och komplext fenomen som pedagogiskt ledarskap ska vara en förmåga en gymnasist redan i viss mån besitter för att vara behörig till lärarutbildningen? Det låter fullständigt orimligt. Är det inte pedagogiskt ledarskap som lärarutbildningen ska utveckla hos studenten?

Detsamma kan frågas kring förmåga att skapa intresse för ett ämne. Ska man redan kunna detta innan lärarutbildningen? Varför får inte den förmågan tillåtas växa fram under utbildningen?

Lämplighetstester ställer många frågor, många fler än ovanstående.

Bladet ur munnen – äntligen

2008-12-04T10:06:00.004+01:00

Äntligen tar universitetslärare bladet ur munnen och intar ett studentperspektiv på frågan kring utgivning, försäljning och kopiering av kurslitteratur. I senaste numret av Universitetsläraren (19 -08) argumenterar Jonas Svensson och Stefan Arvidsson för att utgivning av kurslitteratur ska anamma modellen Open Access.

Det kan ju inte vara så att underfinansierade studenter med usel ekonomi ska finansiera landets utgivning av kurslitteratur. För som Svensson och Arvidsson argumenterar, i de allra flesta fall är arbetet med att författa kurslitteratur redan betalt. Universitetslärare som skriver kurslitteratur inom sin tjänst har ju redan fått betalt av landets skattebetalare. Ska studenter betala för detta arbete en gång till?

Syftet med att författa kurslitteratur är att studenter ska läsa litteratur som stödjer deras lärande – inte att göda förlagen. Genom den rådande distributionsmodellen måste studenter betala dyrt för att läsa kurslitteratur – eller kopiera litteraturen. Inget av alternativen är egentligen önskvärt.

Därför ska naturligtvis kurslitteratur som vi universitetslärare har författat på vår arbetstid finnas i ett lättillgängligt digitalt format på varje universitets virtuella litteraturförlag, där universitetets lärare enkelt kan publicera kurslitteratur och studenter enkelt kan ladda hem samma litteratur.

Heders, Svensson och Arvidsson, att ni tar debatten med förlagslobbyn med hederliga argument från såväl ett student- som lärarperspektiv.

Vi är sannolikt många som sluter upp bakom Svensson och Arvidssons argument. Eller hur?

UPC bevakar OnLine Educa 2008 Berlin

2008-12-02T14:38:00.002+01:00

Karl Idberger, Jörgen Ivarsson och Hans-Erik Sjöström från UPC besöker i veckan världens största E-learningkonferens; Online Educa i Berlin. med över 2000 deltagare. För detta ändamål har vi skapat en dedikerad blogg där vi ämnar realtidsblogga direkt från konferensen via mobil teknik. Konferensen avhandlar 15 teman. Några av de mer intresanta spåren innehåller framtida tekniker och verktyg, sociala nätverk, skapandet av innehål för nätbaserat lärande.

Besök bloggen för löpande rapportering.
http://onlineeduca2008.blogspot.com

/Karl

Mot ett instrumentellare universitet

2008-11-28T09:53:00.004+01:00

Det händer att jag hör lärare (inklusive mig själv) trött referera till studenters ibland påfallande instrumentella syn på universitetsstudier; att somliga studenter enbart ser utbildningen som en biljett till ett välbetalt arbete. Något intresse för kritiskt tänkande och intellektuell utveckling, eller för ett vetenskapligt arbetssätt i kunskapstillägnandet uppvisas inte. Däremot vill man gärna veta hur man ska utföra vissa uppgifter så att man en dag kan tillfredsställa en arbetsgivares smak.

Men vi ska inte skuldbelägga studenterna. Denna instrumentella föreställning om universitetet understöds av många instanser i samhället. Det senaste exemplet är dagens artikel på DN Debatt, där långtidsutredningen anger några centrala drag för framtidens Sverige.

Här explicitgörs en instrumentell syn på högre utbildning: Utredningen föreslår att avgiftsbelägga högre utbildning för att effektivisera utbildningen, så att studenterna med ekonomiska tvångsmedel ska tvingas att fortare komma ut i arbetslivet och bli produktiva. Högre utbildning ses som medel för att uppnå något annat, inte som något mål i sig. Och som alla medel, måste dessa fungera så effektivt som möjligt. För vem vill ha ineffektiva verktyg?

I själva verket är det vi som undervisar inom akademin som är en minoritet; de sista människorna som i motvind försöker hålla emot den förhärskande instrumentalismen som ser högre utbildning enbart som ett verktyg, till förmån för bildning, intellektuell utveckling, kritiskt tänkande och vetenskaplig skolning. Men instrumentalism har starka motorer och akademin kan knappast stå emot. Snarare måste universiteten tillfredsställa dessa krafter för att överleva.

Konsekvensen blir kanske som Kaj Sköldberg och Miriam Salzer-Mörling skriver i Över tidens gränser ”Universiteten håller kanske på att vinna hela världen, men att förlora sin själ (…) Annorlunda uttryckt håller de kanske på att lyckas till döds.”

Den omöjliga universitetsrankningen

2008-11-27T16:36:00.008+01:00

Vid ett par tillfällen (här och här) har jag framfört kritik mot olika versioner av rankning av svenska lärosäten. Vill man läsa en fördjupad och kvalificerad kritik av rankning av lärosäten rekommenderas Högskoleverkets rapport Rankning av universitet och högskolor som studentinformation?(pdf).

Rapporten har utförts på regeringens uppdrag att utreda, granska och kartlägga fenomenet rankning. Rapportens slutsats är entydig: Alldeles oberoende av vilken av de flertaliga metoder för rankning av högre utbildning som tillämpas, fungerar rankning synnerligen dåligt som information till presumtiva studenter som överväger sina utbildningsval.

Skälen är flera och jag går bara in på ett fåtal av dem här. Ett skäl är olika betydande metodproblem som riskerar generera stora brister i datakvalitet, vilket innebär att resultatet, själva rankningen, är osann och irrelevant.

Ett annat skäl är att de flesta modeller för rankning använder en så kallad input-outputmodell, det vill säga konstruerar indikatorer för input till utbildningen (t ex studenters kompetens vid utbildningens start) och output (t ex genomströmning). I de allra flesta rankningsmetoder finns inga eller få indikatorer som säger något om själva undervisnings-/lärandeprocessen, det vill säga kvaliteten i det som sker under utbildningen.

Ett tredje skäl är att studier visar att universitetsrankning har relativt liten betydelse för studenternas val av lärosäte. De relativt få studenter som nyttjar rankningslistor är vanligtvis studenter från akademikerfamiljer och/eller höginkomstfamiljer samt högpresterande studenter i allmänhet.

Ett fjärde och sista skäl är att de flesta rankningar sammanväger indikatorer för hela lärosäten och jämför därmed på en hög aggregerad nivå. För den enskilde studenten som vill få mer information om ett visst utbildningsprogram, säger en sammanvägning inte särskilt mycket om det enskilda utbildningsprogrammet.

En tolkning av rapporten är att de som rankar lärosäten gör det alltför lätt för sig, så lätt att resultatet säger inget särskilt om kvalitet i utbildning. För att citera rapporten: ”… många rankningar bygger på indikatorer som redan finns uppmätta och därmed är enkelt tillgängliga snarare än på indikatorer som konstruktörerna gjort sig ansträngningen att definiera och faktiskt försökt fånga. Kvalitet blir alltså till det som lätt kan mätas" (sid 109).

För att förbättra informationen om högre utbildning till studenter pläderar Högskoleverket snarare för ett interaktivt informationssystem som är mångdimensionellt, med stor variation beträffande indikatorer, så att studenterna själva kan styra såväl urval som värdering av indikatorer. Studenterna ges makt att definiera kvalitet och eventuella jämförelser görs inte genom generella sammanvägningar, utan av varje användare.

Man pläderar också för att utveckla processindikatorer och inte enbart produktindikatorer – att tränga in i den svarta lådan mellan input och output. Att värdera företeelser i undervisningen. Att värdera kvalitetsarbete i processen. Att värdera hur resurser används i utbildningsprocessen. Att använda pedagogiska arbetsformer som kvalitetsindikator för studenter som står inför ett utbildningsval.

En reflektion från ”andra sidan”

2008-11-24T09:40:00.002+01:00

Inte en reflektion från den andliga ”andra sidan”, utan mer krasst så har jag för tillfället bytt sida från att vara på lärarsidan till att vara på studentsidan, alltså ”den andra sidan”. Just nu läser jag en kurs på kvartsfart över nätet som heter New Technologies of e-learning 2.0 och som bland annat innehåller moment som kollaborativt lärande, mobilt lärande och aktionsforskning. Hitintills har det varit en mycket intressant erfarenhet, trots att vi bara hunnit drygt två veckor in på kursen och just avklarat Introduktionen.

Att dagligen jobba med välkända digitala verktyg gör att man lätt blir blind för de fallgropar som finns med tekniken. Själv har jag i den dagliga gärningen med mina välkända digitala verktyg kommit över de flesta fallgropar och kan hantera dem utan att tänka på att det kan vara fallgropar för ovana studenter och lärare.

Bara en sådan förhållandevis enkel sak som att registrera sig och logga in i ett nytt digitalt verktyg inser jag nu kan ställa till med ett visst bekymmer. Vad gör man när det utlovade e-postmeddelandet om godkänd registrering inte dyker upp? Hur ska jag då kunna gå kursen? Ska jag maila den för tillfället ansvarige läraren eller till den huvudansvarige för kursen? Tiden rinner iväg……

När man väl kommit in, så möts man av en helt okänd värld. Allt verkar vara kopplat till varandra, bloggar, dokument, kommentarer som personliga sidor. Ganska förvirrande när man är van vid ”rak vänsterkant och punktlistor”, lite förenklat!

Att vara student i nätbaserad undervisning på distans är verkligen annorlunda från min tid som campusstudent. Jag känner mig ganska ensam och utelämnad när jag inte kan få prata med någon direkt kring ett problem utan tvingas använda en långsam kommunikation via e-post eller någon typ av forum. Å andra sidan är det spännande att se att kommunikationen och stödet mellan likasinnade, i detta fall gruppen kursdeltagare, tar fart, samt att utbyte av kunskap och idéer börjar ske ganska spontant. Som i andra sammanhang är det några som är mer aktiva och några som är mindre aktiva, så här skiljer sig inte den nätbaserade kursen från campuskursen.

Hur som helst skulle jag verkligen vilja rekommendera alla lärare eller personer som ger stöd till studenter/lärare/kursdeltagare i nätburna kurser att själv sätta sig i studentens sits. För mig har det i alla fall hitintills varit en nyttig, spännande och rolig erfarenhet och jag ser med nyfikenhet och spänning fram mot resterande moment i kursen.

IT i undervisningen: ett kritiskt perspektiv

2008-11-21T10:21:00.009+01:00

I två tidigare texter (här och här) har jag kommenterat den amerikanska debatten kring den yngre generationens minskade läsande. Debatten väcktes på allvar av Mark Bauerlein när hans bok The Dumbest Generation publicerades. Han driver i korthet följande tes: Ett flertal amerikanska studier visar att ungdomar läser mindre, är allt mer ointresserad av sin politiska omvärld och är allt mer historiskt ignoranta – och detta beror på att ungdomar tillbringar allt mer tid framför datorn och nätet och läser allt mindre litteratur.

Samma tendens ser vi i den senaste undersökningen av svenskars kulturvanor, publicerad av Kulturrådet: Nya kulturvanor. Såväl bland de yngre kvinnorna som bland de yngre männen har läsandet gått kraftigt tillbaka under de senaste decennierna. Samtidigt är tillgången till dator och Internet hemma i det närmaste hundraprocentig.

Som lök på laxen refererar Bauerlein i en artikel i The Chronicle Review till en namnkunnig forskare inom människa-datorinteraktion, Jacob Nielsen, som har studerat hur människor läser på webben. Vi läser som versala F. Vi läser hela raderna på en webbtext inledningsvis, för att allt eftersom snabba upp läsningen genom att korta av raderna och till slut enbart skumma. F står också för ”fast”. Vi tycks läsa betydligt snabbare på nätet.

Sammanfattningsvis: Om Bauerlein skulle få frågan ”Hur läser ungdomar texter på nätet?”, skulle han svara: ”Inte alls”. Läsning görs bäst med böcker. Det sammanfaller med Sven Birkerts analys, där han pläderar för den djupa läsningen, för den vertikala läsningen i stället för den horisontella, där han argumenterar för betydelsen av att litteratur är ett fysiskt objekt; taktil, audiell.

Som av en händelse får jag en artikel av Sue Bennett et al från British Journal of Educational Technology i handen (tack Eva och Thomas), med titeln The ”digital natives” debate: A critical review of the evidence. Bäst karakteriseras en artikel som denna som en mytkrossare.

Författarna studerar myten om att de uppväxade generationen bäst betecknas som ”digitala infödingar”, att de har ett helt annat sätt att lära genom sin vana att använda IT, att utbildningsanordnare på alla nivåer i samhället måste ändra sin utbildning för att möta denna generations behov.

Författarna har gått igenom forskningen på området och i sin analys slår de med all önskvärd tydlighet hål på dessa myter. Den uppväxande generationens IT-kunnande är högst varierande. Det föreligger inga heller bevis för att en generation skulle omfatta en generationsgemensam lärstil, utan skillnaderna mellan individer är fortfarande signifikant. Därför är inte heller argumenten för att utbildningsanordnare ska radikalt förändra sin pedagogik och didaktik särskilt starka.

Snarare vill Bennett et al använda termen ”moralpanik” som tolkningsmönster för denna situation. Moralpanik uppträder, menar författarna, när en speciell samhällsgrupp, exempelvis ungdomar, porträtteras i media som ett hot mot samhälleliga normer och värderingar.

Metaforiskt liknar den rådande debatten om hur vi måste förändra undervisningen till att använda allt större inslag av IT en akademisk version av moralpanik. Lärare som inte snabbt som en fingerknäppning förändrar sin undervisning i denna riktning riskerar stigmatiseras som lata, ineffektiva, teknikrädda, bakåtsträvare, inflexibla, you name it.

Bennett et al företräder den klassiskt akademiska positionen: genom att varken vara blinda förespråkare av förändring eller blinda motståndare till IT i undervisning, ska vi förhålla oss rationellt kritiska till teknikutvecklingens påverkan på människors villkor för lärande och undervisning.

Att följa upp nätundervisning

2008-11-18T10:19:00.003+01:00

Jag håller för sannolikt att det är värdefullt att följa upp och utvärdera nätundervisning med hänsyn taget till de särdrag denna undervisningsform har, det vill säga att observera skillnader i villkor mellan nätundervisning och campusundervisning.

I en färsk rapport från Högskoleverket (2008:11 R), E-learning quality (pdf), presenteras en modell för kvalitetssäkring och uppföljning av nätundervisning. Utgångspunkten är att en uppföljningsmodell för nätundervisning bör vara holistisk – modellens komponenter påverkar varandra – och processorienterad – det är undervisningsprocessen som fokuseras med olika kvalitetskriterier, inte produkten med olika kvantitativa nyckeltal.

Modellen, ELQ, föreskriver 10 kvalitetsaspekter som bör undersökas vid uppföljning av nätundervisning. Dessa är:

• material/innehåll
• struktur/virtuell miljö
• kommunikation, samarbete och interaktivitet
• bedömningar av studenternas prestationer
• flexibilitet och anpassning
• support (till studenter och anställda)
• anställdas kompetens och erfarenhet
• ledarskap och visioner
• resursallokering
• process- och helhetssyn

Dessa kvalitetsaspekter ställer ett antal goda frågor till dem som ska följa upp nätundervisning. Har vi policyer för hur vi väljer och utformar (digitalt) kursmaterial? Finns den funktionalitet i vår virtuella miljö som motsvarar våra pedagogiska behov? Har vi pedagogiskt grundade strategier för hur vi kommunicerar och interagerar på nätkurser?

Har vi examinationsformer som är rättssäkra, flexibla och samtidigt utformade enligt kursens pedagogiska behov? Har vi en strategi för hur vi hanterar frågor kring plagiat och studentidentifikation? Har vi en utvecklad supportverksamhet såväl pedagogisk som teknisk för både studenter och lärare? Har vi strategier för lärares kompetensutveckling för nätundervisning?

Och till sist två av mina käpphästar: Har vi en genomtänkt modell för resurstilldelning för nätundervisning, det vill säga gör vi en för nätundervisning adekvat arbetsvärdering? Har vi ett väl fungerande pedagogiskt ledarskap på institutionen med avseende på nätundervisning?

Vid en första genomläsning finner jag modellens utgångspunkter plausibla och jag upplever modellen användbar (utan att ha prövat den). Finns det andra modeller för kvalitetsuppföljning av nätundervisning där ute som vi bör överväga?

Om akademiska undervisningsrum

2008-11-11T10:31:00.004+01:00

Anne-Charlotte Ek vid Globala politiska studier, Malmö högskola höll nyligen ett pedagogiskt seminarium vid UCGS med titeln ”Varför måste Butler vara så jävla akademisk?”. Sannolikt var det fler än jag som inte kunde delta, varför jag rekommenderar den artikel (pdf) med samma rubrik, som utgjorde underlag för seminariet.

Ek inleder med en välformulerad pedagogisk grundsyn som bär över hela linjen, från en vetenskapsfilosofisk grund till didaktiska situationer och studenters lärande. Hon pekar på fyra nödvändiga moment i studenters kunskapsprocess, i deras lärande, vilka den akademiska läraren bör organisera undervisningen för.

Dessa är erfarenhet, tillägnelse, inlevelse och artikulation. För att införliva dessa moment i undervisningen förstår vi att den traditionella föreläsningen är otillräcklig; att undervisningsformerna måste varieras. Collaget är en av hennes metoder.

Dialogen är en annan; central. Framför allt kan dialogen motverka den uppfattning som artikelns rubrik antyder, att ”akademisk kunskapsproduktion är världsfrånvänd, elitistisk och enbart begriplig i sitt eget interna sammanhang”, som hon skriver (s 81). Den kunskapssyn som ger upphov till denna uppfattning finner hon i ungdomsskolan: ”där den obligatoriska skolgången tycks generera motstånd mot såväl obligatoriska uppgifter som längre texter” (s 84).

Ett tredje är att hantera studentheterogenitet, så att studenters skillnader kan bli en resurs i undervisningen i stället för ett problem. Men även att hantera reella problem, som att introducera de olika normer, praktiker och villkor som nya studenter möter i universitetets lärosalar.

Samt, den nya utmaning för oss universitetslärare som är en av mina gamla pedagogiska käpphästar: ”Hur kan man engagera någon som i första hand är där för att det inte finns annat att göra?” – det vill säga, hur motiverar vi omotiverade studenter till sina valda studier?

Att rekommendera denna text även till akademiska lärare utanför genusvetenskapens område innebär naturligtvis inte att jag förringar genusvetenskapens särdrag, utan att jag uppfattar de pedagogisk-didaktiska resonemangen som just pedagogisk-didaktiska, det vill säga i hög grad allmängiltiga för universitetsundervisning.

Vad vet vi om studenterna?

2008-11-04T09:08:00.000+01:00

I den färska undersökningen Vilka är studenter? från Högskoleverket (2008:33 R) framstår svensk högre utbildning i en långsam rörelse mot lägre grad av jämställdhet bland studenterna. Allt sedan 1977 års högskolereform har kvinnor varit i majoritet och andelen kvinnor har långsamt ökat. Denna undersökning avser höstterminen 2006. Då är andelen kvinnliga studenter ganska precis 60%.

I jämförelse mellan olika utbildningsinriktningar har endast två en jämn könsfördelning bland studenterna, det vill säga att vartdera könet är representerat till minst 40%. Dessa är matematik/naturvetenskap och konstnärliga utbildningar. I övrigt är könsfördelningen den gamla vanliga: kvinnor dominerar vård/medicinutbildningar, lärarutbildningar, humaniora och samhällsvetenskap. Män dominerar civilingenjörsutbildningar och annan teknisk utbildning.

Ovanstående könsojämnhet fördelat på utbildningsinriktningar förklarar delvis varför fler kvinnor söker till högre utbildning än män. Män som söker en ren yrkesutbildning inom traditionellt manliga yrkesområden, finner sådana utanför högskolan, vanligtvis inom gymnasieskolan. Kvinnor som söker traditionellt kvinnliga yrkesområden, finner i högre utsträckning sådana inom högskolan.

En femtedel av studenterna har barn. Man skulle kunna tro att dessa återfinns inom distansutbildningen, men av dessa 20 % återfinns 72% inom campusutbildning.

En ytterligare intressant faktor är att allt färre studenter tar studielån, utan försöker finansiera studierna på annat sätt. Hösten 2006 tog endast 50% av studenterna studielån. Självfallet beror en del av detta på studenter som deltidsstuderar eller läser strökurser vid sidan om arbetet. Men inte alls allt. Av de som studerar på heltid tar enbart 62% studielån, vilket sannolikt innebär att minst en tredjedel försörjer sig genom arbete parallellt med heltidsstudier.

Det var ett litet axplock från rapporten. En ökad kännedom om studenterna kan både underlätta vid undervisningsplanering och studentrekrytering, varför rapporter som dessa rekommenderas.

Nätlärare...

2008-10-29T15:42:00.003+01:00

Det är gjort ett antal utvärderingar via NSHU om nätuniversitetets verksamhet som jag tycker är intressanta. De lyfter fram några saker, där några i sig inte är särskilt förvånande...
- Nätkurserna ökar i antal
- Kontakten med läraren är viktig på en nätkurs
- De som är mest emot nätkurser är de som inte hållit på med det
- Gränserna överbryggas mellan distans- och campusutbildning och IKT-stödet är delvis bryggan (flexutbildningar)

Men de tar oxå upp en del intressanta tankar inför framtiden, bla...

"Fler lärare är engagerade i IT-stödd distansutbildning, men vi vet inte om utvecklingen är på väg mot fler ”rena” IT-distanslärare eller om erfarenheterna sprids på ett sådant sätt att fler i lärarkåren på ett naturligt sätt kombinerar att vara campus- och distanslärare."

Det ger mig då en del funderingar...
- Kommer det att bli så att det i framtiden finnas rena nätlärare?
- Vilka kunskaper kommer dessa nätlärare i såna fall att behöva?

Jag tycker mig nu se några saker då det gäller "nätlärare". Jag tycker man kan dela upp dessa i två kategorier, utvecklare och genomförare... Utvecklarna är de som utvecklar nya kurser. De har bra koll på tekniken och även på pedagogiken och är de som skapar nya kurser, kursmoment och moduler. Det kan ex vara nya kurser i Ping Pong eller Sakai eller former för hur nätmöten kan användas. Genomförarna är sedan de som går in i färdiga kurser och använder det innehåll och upplägg som utvecklarna tagit fram.

Alltså, utvecklarna skapar en kurs som läggs upp i en lärplattform. Sedan finns funktioner att duplicera kurser så då kursen ges terminen efter kopierar man bara upplägget på tidigare kurs. Det kan nu ha tillkommit nya lärare som då använder det upplägg som redan finns men som kanske inte funderar så mycket över innehållet.
- Jag vet inte vad detta är bra till men de använde det ju i fjol... tycker jag mig kunna höra ibland. Att kopiera ett kursupplägg från en tidigare kurs är väl inget nytt men man kan kanske fundera på om det är bra eller dåligt... Spara tid, ja visst men vad händer med den pedagogiska utvecklingen...

Så jag kan nog se att det finns rena nätlärare idag, eller i alla fall rena "nätkursutvecklare"... Vet inte om ni håller med?

Nästa fråga är ännu intressantare. Vilka kunskaper behöver dessa nätlärare eller nätkursutvecklare. Som jag ser det så behövs tre delar. Pedagogiska kunnande så klart men oxå kunskap om tekniken. Det behövs förmågan att kunna se vad tekniken kan hjälpa till med för det är för mig klart att pedagogiken är överordnad tekniken om det ska till en bra nätkurs. Men sen tycker jag att det krävs tredje egenskap som är ännu viktigare, och det är mod. Det gäller att våga genomföra det man tänkt trots att man kanske känner man är ute på tunn is, kollegor som är tveksamma m.m.

Vart vill jag komma då... Jo, nånstans landar jag i tanken på vilket stöd det finns för nätlärare eller nätkursutvecklare här på Umu. Här finns nu två saker som jag skulle vilja lyfta fram. Det ena är det nätverk för IKT-coacher som är bildat där tanken är att nätlärare/nätkursutveckare ska ha ett forum att kunna utbyta tankar och erfarenheter med varandra. Är ni intresserade att finnas med i detta nätverk för IKT-coacher så hör av er till mig (Per Andersson, UPC) för ambitionen är det borde finnas minst en IKT-coach på varje institutionen.

Det andra är det nya pedagogiska handlingsprogram här på Umu som ska tas fram och där IKT kommer att vävas in som som en naturlig del i handlingsprogrammet. Så prata gärna ute på institutionerna vad ni anser är viktigt i ett nytt pedagogiska handlingsprogram, om och hur IKT ska finnas med. Ni kommer säkert att hitta vägar att göra era tankar hörda, ex via de aktiviteter som kommer att anordnas på en plats nära er...

/Per A

Att undervisa för bildning

2008-10-29T10:34:00.005+01:00

I en färsk skrift betitlad Bildning och pedagogik – en akademi för bildning (Högskoleverket 2008), pläderar professorn i pedagogik, Gunnar Sundgren, för att en viss didaktik är särskild lämpad för en akademisk undervisning som syftar till att bilda studenter: seminariet.

Bildning, menar Sundgren i korthet, utgör en dialektisk process där människor i samspel med människor och kulturer uppnår dels kontroll över sig själva och sin omvärld, dels skapar mening i sin tillvaro. Han uppfattar inte bildning enbart som en förvaltning av kulturarvet, utan som människans tillblivelse, som förutsättning för att forma sitt eget levnadsöde.

Bildning i akademin baseras på två hörnpelare: människans bildbarhet och upplysningstraditionen i Kants anda: människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Men det gäller att passa sig, skriver Sundgren, så att vi inte förlorar oss i ett ensidigt tekniskt-rationellt kunskapsintresse, utan också beaktar det emancipatoriska och hermeneutiska, med referens till Habermas.

Seminariet är alltså den optimala undervisningsformen för bildning: ”Det räcker inte med att ha forskarkompetenta lärare och vetenskaplig litteratur, det måste också finnas instanser där den kompetensen omsätts i en pedagogisk-didaktisk verksamhet. I seminariet kan, idealt sett, studenten få möjlighet att pröva sin förståelse av litteratur och presentation, lyssna på sina kamraters och lärarens uttolkningar och formulera en egen ståndpunkt i förhållande till det som studeras.” (Sid 40.)

Sundgren resonerar även kring den växande skaran av professionsutbildningar i akademin, särskilt med avseende på bedömning av examensarbeten. Här argumenterar han för att bedömning av examinationsarbeten i professionsutbildningar måste i en bildningstradition ske utifrån både arbetets akademiska kvalitet och arbetets professionsrelevans.

Studenternas bildningsresa blir annorlunda om akademins professionsutbildningar ger professionskriterier samma vikt som de strikt akademiska kriterierna. Och vid betygsättning menar han att det är inte enbart produkten, resultatet som ska bedömas, utan även bildningsresan, den personliga utvecklingen.

Nå, jag ska inte sammanfatta mera, utan bara föreslå egen läsning.

Jämställdhetscertifiering

2008-10-24T14:48:00.005+02:00

Här kommer beslutet ni väntat på hela veckan!

Följande text är ett utdrag ur rptokollet från jämställdhetsrådets protokoll:
"Jämställdhetsrådet beslutar att jämställdhetscertifiera kursen Statistik för lärare (5MS026). Certifieringen är tidsbestämd och gäller fr. o.m. dags datum till dess att kursen har getts tre gånger, dock längst t.o.m. 2011-12-31."

Det fullständiga beslutet kan du läsa på jämställdhetsrådets hemsida från måndag den 26 oktober.

Jämställdhetscertifiering

2008-10-20T09:15:00.007+02:00

I morgon kommer jämställdhetsrådet vid Umeå universitet att fatta beslut om kursen "Matematik för lärare" skall bli världens första jämställdhetscertifierade kurs eller ej. Följ den spännande utvecklingen på bloggen. Du kan läsa mer om projektet och den rapport som Jessika Wide skrivit på hemsidan www.pol.umu.se/jamcert/ i väntan på beslutet.
Fundera också på om du kanske skall anmäla dig till UPC-kursen Genus och mångfald. Sista dag för anmälan är 16 januari 2009 men anmälan är öppen redan nu. Man behöver inte vänta till sista dag för att anmäla sig hälsar Karin Ågren.

--------------------------------------
Rättelse 22/10 kl 13.50
Kursen heter "Statistik för lärare", inget annat :)

Tänk att tryckfelsnisse även besöker Bloggar...

Hållbara värden och tillfälliga trender

2008-10-16T14:11:00.002+02:00

UPC har fått uppdraget att leda utvecklingen av ett nytt pedagogiskt handlingsprogram för Umeå universitet. I uppdraget ingår att involvera så många funktioner som möjligt – studenter, lärare, studierektorer med mera – så att handlingsprogrammet så långt det är möjligt upplevs som ett stöd för verksamheten.

Den arbetsgrupp vid UPC som arbetar med uppdraget kommer att stå inför flera delikata problem. Ett sådant är att urskilja och särskilja hållbara värden och tillfälliga trender inom högskolepedagogisk verksamhet för att i ett pedagogiskt handlingsprogram bevara de hållbara värdena och diskkvalificera trenderna.

Delvis slår denna tanke mig efter att ha läst boken Hållbara värden av Marie Cronqvist (red), där åtta forskare från olika humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner formulerar sig kring detta tema. Det som förenar dessa åtta är enligt min tolkning läskunnighet, i vid mening.

Filosofen Lena Halldenius läser Locke och finner ett nygammalt frihetsbegrepp, statsvetaren Johan Tralau läser liberalismen, informatikern Jonny Holmström läser informationstekniken, litteraturvetaren Inge Jonsson läser det litterära arvet, arkeologerna Berit Wells och Arto Penttinen läser fornlämningar i Grekland, ekonomen Miriam Salzer-Mörling läser varumärken, etnologen Lynn Åkesson läser våra sopor och religionssociologen Thorleif Pettersson läser kulturella värderingar.

Vilka är de hållbara värdena som förenar oss verksamma universitetslärare i vår undervisningsgärning? Vilka är de tillfälliga trenderna som vi anar med olika grader av säkerhet att de kommer att blåsa förbi?

I internationaliseringens tecken...

2008-10-13T18:51:00.004+02:00

Just nu handlar mycket om internationalisering - i Aktum har vi läst om utbyte med Indien och det ökande antalet utbytesstudenter. Umeå universitet deltar i många internationella projekt; UPC och IML har varit inblandat i ett av dessa, eLene-TLC (e-Learning network for a Teaching & Learning Centre).

ELene nätverket skapades efter en studie som PLS Ramboll genomförde på uppdrag av EU kommissionen för att beskriva IKT användningen inom den högre utbildningen i Europa. I rapporten pekades åtta universitet ut som goda exempel. Ett av dessa var Umeå universitet. Dessa åtta universitet bildade under 2004 ett nätverk kring e-lärandefrågor och initierade projektet eLene-TT. Syftar med nätverket är att utveckla användningen av e-lärande i högre utbildning. Samarbetet har fortsatt, och den sista december 2008 avslutas det tredje eLene projektet.

Denna vecka, den 16-17/10, kommer representanter från de partneruniversitet som ingår i projektet: Université Nancy 2, Frankrike; Université Paris Dauphine, Frankrike; Politecnico di Milano, Italien; University of Bremen, Tyskland; University of Catalonia, Spanien; University of Helsinki, Finland; University of Utrecht, Nederländerna; University in Lublin, Polen och Umeå universitet att träffas här i Umeå en sista gång. Vemodigt att avsluta ett fint fungerande samarbete – men vem vet – idéer för framtida projekt kanske finns!

Från det globala till det lokala: vad kommer Umeå universitetets lärplattform att heta? Frågan har sysselsatt många och UPC har fått in många förslag, både kluriga och djupsinniga! Om ni vill vara med i tävlingen och få chansen att vinna fina (men hemliga) priser skicka in era bidrag innan fredagen den 17 oktober!

Och till slut vill jag påminna om alla fantastiska seminarier som erbjuds av årets nya hedersdoktorer, professorer och pristagare i samband med Umeå universitets årshögtid 16-18 oktober. Ett bra tillfälle att lyssna på årets pedagogiska pristagare!

Claire Englund

En ny kurs har sjösatts! - Tankar efter de första kursdagarna

2008-10-03T14:56:00.002+02:00

I veckan startade vi en ny universitetspedagogisk kurs, Muntlig presentation och kommunikation. Eftersom UPC kurserna får namn efter det tema som kursen fokuserar blir det ibland ganska långa namn och då har vi en benägenhet att göra förkortningar, så denna kurs kallas kort MPK. Kursen är i mångt och mycket utvecklad utifrån önskemål från de lärare som gått kursen Lärarrollen och där haft inslag om muntligt framförande. Kurdeltagarna har där upplevt att det skulle behövas mer träning och fördjupning kring det muntliga framförandet. Det har vi nu alltså hörsammat och tillskapat en kurs som helt fokuserar på detta. Kursen kommer att behandla det muntliga framförandet ur många olika perspektiv. Den egna utvecklingen som talare står i centrum och till det lägger vi på perspektiv som kroppsspråk, röst och tal, pedagogiska hjälpmedel, struktur och innehåll, att presentera på nätet och att presentera på engelska.

Under de två inledande dagarna har vi nu bland annat haft besök av Åsa Falk-Lundqvist som för närvarande arbetar som prefekt vid institutionen för svenska och samhälls-vetenskapliga ämnen. Åsa som även är utbildad dramapedagog hade som uppgift att väcka vår insikt om kroppens och kroppsspråkets betydelse. Åsa talade bland annat om den professionella kroppen och att det många gånger är en brist att vi som lärare inte medvetandegör vårt kroppsspråk och faktiskt använder det på ett mer medvetet sätt. Hon menar att vårt uppdrag som lärare är att lära, röra och beröra. Vi fick också påminnelse om den makt och det övertag vi har som lärare och vilket ansvar som följer med detta. Nu var det ju inte så att Åsa talade OM kroppsspråk i fyra timmar utan vi fick en rejäl dos övningar som väckte många munterheter, insikter och tankar om hur vi förhåller oss till kroppen, hur vi andas, hur vi rör oss, vad vi uttrycker. Vi hade en eftermiddag då vi pendlade från att vara medveten om oss själva och vad vi uttrycker till att använda detta i syfte att stödja ”den andre” till att lära och utvecklas.

Om du är intresserad av att gå kursen så kommer den att ges nästa höst igen.

Margareta Erhardsson

SAKAI – en gemensam lärplattform med ett nytt namn

2008-09-23T09:11:00.010+02:00

Under våren 2008 togs ett beslut att införa en gemensam lärplattform för Umeå universitet. Valet av plattform föll på SAKAI och IT-chefen gavs uppdraget att planera och genomföra införandeprojektet under tiden 2008-07-01 - 2009-12-31.

SAKAI är ett system som helt och hållet bygger på öppen källkod. Detta innebär att källkoden är tillgänglig att använda, läsa, modifiera och vidaredistribuera. I och med detta kommer universitetet att kunna anpassa funktionalitet och gränssnitt efter de behov som önskas. SAKAI används idag av ett flertal universitet och högskolor världen över. Idag ligger en pilotinstallation uppe för UmU som används under hösten 2008 av ett fåtal utbildningar. Inloggning sker genom den centrala autentiseringstjänsten (CAS) på följande adress: https://sakai.umdc.umu.se:8443/portal

Under föregående vecka tillsattes en universitetsövergripande arbetsgrupp som har uppdraget att koordinera införandet av den nya VO-plattformen. Gruppen har haft sitt första möte och där uppkom bland annat en fråga om namngivning av den nya lärplattformen. På Stockholms universitet har man valt att namnge sin lärplattform Mondo (esperanto och betyder värld).

Förutom att ge plattformen en mer personlig prägel för Umeå universitet är den stora fördelen med att ge systemet ett eget namn att när vi nästa gång byter plattform kan vi behålla det redan inarbetade namnet och att alla tekniska förändringar som görs sker i bakgrunden.

Nu utlyser UPC en namngivningstävling för vår egen version av SAKAI. Tävlingsperioden pågår med start idag och fram till och med 28 november 2008. Det vinnande bidraget kommer att belönas med ett enastående fint pris. Skicka in ditt bidrag till tävlingen nu!

Klicka här för att skicka in ditt bidrag »

Studentfall som resultat av god fostran?

2008-09-19T13:55:00.001+02:00

För tredje året publicerar Umeås studentkårer en studentfallsskrivelse, där de rapporterar missförhållanden inom grundutbildningen och föreslår åtgärder. Det borde vara obligatorisk läsning för oss alla.

Här beskrivs både tydliga regelbrott och upplevda oegentligheter; dock enbart fall som rapporteras till kårernas utbildningsbevakare, så det torde finnas ett stort mörkertal av oanmälda fall.

Frågan är hur ett dokument som detta ska tolkas. Den grundutbildningsinstitution jag tillhör finns inte omnämnd. Ska det tas med lättnad; som en intäkt för att här följs alla regler och vårt bemötande är perfekt? Och omvänt; ska de institutioner som förekommer mer frekvent i studentfallsskrivelsen betraktas som särskilt regelbrytande institutioner?

Knappast. Jag föreslår en annan tolkning. De institutioner som fått ett flertal anmälningar från studenter har lyckats fostra dem väl till att vara vaksamma, kritiska och ifrågasättande till institutionens och lärares sätt att arbeta i grundutbildningen. De har helt enkelt lyckats bättre än andra på att professionalisera studenterna i detta avseende.

Och de institutioner som inte omnämns har inte lyckats lika väl med sin studentfostran. Är det en plausibel tolkning?

Besök i den virtuella världen

2008-09-15T12:42:00.022+02:00

Det har varit några spännande veckor så här i början på hösten. UPC har börjat utvärdera Podcast Producer, ett serversystem från Apple som gör det möjligt att med ett par knapptryckningar spela in och publicera video på Internet. Tanken är att se om ett system som gör det ytterst enkelt för läraren att publicera sina föreläsningar på nätet, tillåter oss att flytta fokus från teknik till pedagogik. Vilka nya möjligheter ger dessa ljud- och videoupptagningar lärare och studenter? Hur stödjer det lärande och hur hjälper det studenten att uppnå sina lärandemål? En annan fråga är om/hur lärarens pedagogiska arbetssätt förändras vid användning av den nya tekniken?
Under förra veckan hade vi besök av Kathryn Sutherland från Victoria University of Wellington, Nya Zeeland. Hon höll ett internt seminarie på UPC om Constructive Alignment. Det var en mycket intressant förmiddag där temat var ”Creativity Unbound? Rethinking ”Constructive Alignment” as Paradigm and Method”, där Kathryn bl.a. talade om att vi måste titta på oss själva i undervisningssituationen uppifrån vad hon kallade "balkongen”. Genom att titta på oss själva ovanifrån kan vi reflektera över vad vi gör i undervisningssituationen. Under de timmar jag tittat på de inspelade föreläsningarna som har gjorts i Podcast Producer kan jag inte låta bli att fundera över om de lärare som nu spelar in sina föreläsningar inte får ett utmärkt verktyg på "köpet". När man ser sig själv på video finner man sig plötsligt uppe på Kathryn kallade "balkongen". Här finns plötsligt en möjlighet att titta, lyssna och reflektera över vad man säger (eller vad man trodde att man sa) och gör i föreläsningssalen. Det är snart dags för de första "fokusgrupperna" i utvärderingsgruppen att träffas och det ska bli spännande att ta del av lärarnas reflektioner.
Den lärare som är intresserad att delta i denna utvärdering, vilket kommer att pågå under hela hösten, kan höra av sig till mig. Här hittar ni inbjudningsbrevet till utvärderingen. Nästa informationsträff är den 30/09.

Som om detta inte var nog hade jag den stora förmånen att få delta i en annan spännande aktivitet. Jim Barret på Humlab ville direktsända en föreläsning in till Second Life, en virtuell värld som fått stor uppmärksamhet i medierna, inte minst sedan Carl Bildt invigde den virtuella svenska ambassaden.
Humlab har en egen ö där studenter från museologiprogrammet har förlagt en del av sin utbildning. Nu ville man sända en direktsänd föreläsning från Humlab in till ön i Second Life. Det visade sig gå alldelens utmärkt. Jim skapade en stor skärm som svävade på himlen ön där deltagarna stod eller satt på stranden mellan vajande palmer. Via de inbyggda funktionerna i Second Life kunde vi projicera filmen på den virtuella skärmen.
Då här såg det ut:

Personligen är jag en mycket ovan besökare i virtuella världar. När jag under testsändningarna såg mig själv på en stor svävande skärm över sandstranden, där Avatarer (bl.a. jag själv i egenskap av min avatar Quintus Aristocrat) samlats nedanför den stora videoskärmen, infann sig en lätt förvirring hos mig. Vad kan detta innebära annat än att vi sakta men säkert migrerar till ett digitalt landskap där vi kan anta valfri form och träffas var som helst (genom att portera sig till rätt plats?!). Vilka implikationer får detta på utbildning? Kanske någon av våra läsare kan svara på detta?

P.S
När jag kom hem den dag vi sänt video till Second Life hade min dotter (9 år) skapat en avatar i den virtuella världen Blipville. Det är tydligen ett mycket populärt ställe att träffa sina kompisar på.

Du är skillnaden

2008-09-01T08:37:00.004+02:00

Idag startar höstterminen 2008 och återigen fylls korridorer och föreläsningssalar av studenter. Runt om i Sverige samt på andra ställen i världen sitter personer med antagningsbesked, scheman och litteraturlistor i sin hand, utskickade från Umeå universitet. Andelen distansstuderande växer.

För många är studier något bekant. De vet vad som förväntas av dem, och vet vad de kan förvänta av de som anordnar kursen. För andra är lärande inom högre utbildning något nytt. Med olika erfarenheter och med olika motiv har de valt att studera vid Umeå universitet. Vad de får med sig påverkas i hög grad av lärarna.

I filmen "Döda poeters sällskap" är det huvudtemat, och trots att det gått 20 år sedan den gjordes och att jag säkert sett den 10 gånger så inspireras jag fortfarande av detta. Det är speciellt en replik, ett citat av Walt Whitman, som betytt mest för mig, både på ett personligt plan men även som i min yrkesroll som lärare:

"That the powerful play goes on, and you will contribute a verse"

För mig betyder det att vi har en chans att betyda något positivt för andra. Genom att vara såväl kunniga som engagerade och modiga lärare kan vi skapa tillfällen för våra studenter att minnas oss som dem som betydde en skillnad, åt det positiva hållet, för deras utveckling.

Läraren i filmen, John Keating (förtjänstfullt spelad av Robin Williams), framställs i mina ögon som ett lärarideal. En som både besitter goda ämneskunskaper OCH god pedagogisk förmåga. Nu när det förstnämnda betonas i debatten kring lärande är det viktigt att det sistnämnda får minst lika stort utrymme för att vi ska få fortsätta utvecklas till de lärare som våra studenter förtjänar.

De behöver inte nödvändigtvis ropa "Oh captain, my captain" i kursutvärderingarna. Men en målsättning kan vara att alla som läst vid Umeå universitet ska känna att den tiden utgjorde en positiv skillnad i deras liv.

Sommaren är kort

2008-08-14T14:01:00.006+02:00

En av de mest citerade stroferna ur en svensk popmelodi måste vara den i rubriken från Tomas Ledins låt med samma namn. Hela refrängen lyder (vilket säkert också de flesta redan vet): ”Sommaren är kort/Det mesta regnar bort/Men nu är den här/Så ta för dig/Solen skiner idag/Hösten kommer snart/Det går med vindens fart/Så lyssna på mig/Solen skiner kanske bara idag.”

Idag skiner verkligen solen medan litet lätt hotfulla moln drar förbi på himlen. För mig (och kanske också för dig?) är det första arbetsveckan och litet känns det fortfarande som om Ledin hade rätt – sommaren var kort. Eller kanske rättare sagt: semestern var kort och ”hösten kommer snart”. Men det känns ändå inte som om hösten har kommit riktigt än. Den känslan brukar jag inte få förrän omkring den 1 september då universitetet återigen vaknar riktigt till liv när studenterna kommer.

Så smått börjar jag komma ihåg vad det är som ska göras och i och med att de flesta av mina UPC-kollegor också är på plats så kommer arbetet igång igen. Den första av våra kurser som startar är ”English for university teachers” och den går det att söka till den 15 augusti. Vi har också två verkstäder, ”Att undervisa med stöd av lärplattform - Sakai” och ”Ljud och video på nätet”, i slutet av månaden som du också är välkommen att anmäla dig till.

Jag vill också vidarebefordra en inbjudan från Mats Daniels i Uppsala som flaggar för den sjunde CeTUSS-workshopen som har fokus på reformerande av ingenjörsutbildning - hur och varför. Är du intresserad av att vara med bör du anmäla dig snabbt då deltagarantalet är begränsat till 35 personer.

Som sagt: sommaren är kort men nu stundar en höst som förhoppningsvis blir såväl vacker som inspirerande. Och håll ut, för om jag nu började med att citera Tomas Ledin får jag väl avsluta med att citera en strof från en låt som Östen Warnerbring skrev den svenska texten till och sjöng: ”Snart blir det sommar igen!”

Sven B Eriksson

Jag har inte tid!

2008-06-17T11:53:00.001+02:00

I förra veckan arrangerade UPC en verkstad för pedagogiskt ansvariga. Temat för verkstaden var ”Ett pedagogiskt handlingsprogram för institutionen”. Under verkstaden kom många goda idéer fram kring vad man kan ha för hjälp och nytta av ett lokalt pedagogiskt handlingsprogram som komplement till universitetets centrala.

Ett ord som dock ofta återkom i diskussionerna var ”tid” och framförallt den upplevda bristen på densamma. Det finns så många saker universitetslärare vill och kan ta tag i men när ska vi få möjlighet att göra det. Vi känner att vi får mer och mer att göra och mindre och mindre tid att göra det på.

Nyligen publicerade Högskoleverket också en tematisk studie om högskolelärarnas arbetssituation. 200 lärare på 11 institutioner vid sex olika högskolor förde en tidsdagbok under en vecka. Studien visar att lärarna i genomsnitt arbetar cirka 54 timmar och också på kvällar och helger. Undervisningen kräver mer förberedelser, de administrativa uppgifterna har ökat, tiden för forskning och utvecklingsarbete prioriteras ned. Högskoleverket skriver också att ”slarv, kompromisser och stress är konsekvenser av den trängda situationen”.

Jag önskar att det skulle vara möjligt för mig att bokstavligen göra det en kollega önskade då denna sa: ”Arbetsgivaren måste skapa mer tid för det här arbetet”. Jag får sätta upp det som en del i kommande kompetensutvecklingsplaner för mig.

Utanför mitt fönster drar i skrivande stund ulliga vita moln förbi solen på en i övrig vackert blå himmel. TFE:s väderstation säger att det är 15,8 grader och en lätt sydlig bris men min egen termometer visar 22,1 grader för den ligger mer i solen :-). Jag väljer att lita mer på den för nu börjar jag verkligen längta till semestern - och den tänker jag i alla fall ha tid till i år.

En trevlig midsommar och en riktigt skön och avkopplande sommar önskar jag och UPC dig. Hoppas att den blir precis som du vill ha den!

Sven B Eriksson

Ich bin ein blogger

2008-06-05T09:40:00.008+02:00

Anders Mildner ondgör sig något i Sydsvenskan över hur osynliga svenska akademiker vid våra lärosäten är i mediala sammanhang. Den tredje uppgiften, menar han, verkar betyda noll och intet för universiteten och högskolorna.

Såväl studenter som universitetslärare använder nätet som en väsentlig informationskälla. Men hur synliga är universitetslärarna på nätet? En blogg, menar Mildner, vore ett utmärkt sätt för forskare och lärare att kommunicera med sin omgivning utanför seminarierummen och hörsalarna. En enkel teknik för publicering, en enkel teknik för prenumeration.

Hur ser det ut vid Umu? Jo, det finns ett antal bloggare i lärarkollegiet med egna bloggar. Elza Dunkels, Therese Örnberg Berglund, Daniel Skog, Stephanie Hendrick, Krister Lindwall och Peter Vinnervik, Erik Stolterman, Fredrik Paulsson, Jim Barrett, Jonny Holmström, P O Ågren, Patrik Svensson. Samt några kollektiva bloggar: Umeå Live, UPC Blogg, The Humlab Blog.

Finns det fler Umu-bloggare än ovanstående? Komplettera gärna i en kommentar.

”Om lärosäterna tog den tredje uppgiften på allvar, borde de väl jubla över att de anställda försökte möta omvärlden i en tvåvägskommunikation?”, skriver Mildner. Det är bara att hålla med. Om arbetsgivaren skulle avsätta tid i min bemanningsplan, skulle min bloggfrekvens öka markant.

-------------------
Uppdatering: Fler Umu-bloggare: Johan Jansson, Göran Bergqvist,

Studentperspektiv i utbildningsfabriken

2008-06-04T09:02:00.005+02:00

I tider när högre utbildning allt mer tenderar bli en löpande band-inrättning vad gäller kunskapstillägnande och en oreglerad marknad vad gäller utbildningsutbud, är det såväl glädjande som något förvånande när ett lärosäte bryter mönstret.

I dag kan studenter välja bland tusentals utbildningsprogram, men i mindre utsträckning göra personliga val inom programmen. Kurserna är vanligtvis förutbestämda. Syftet är i högre grad att säkra institutionernas intäkter, än att se till studentens bästa.

Då gör Sveriges minsta högskola tvärtom, enligt Henrik Berggren i dagens DN. Högskolan på Gotland satsar på utbildning, inte forskningsexcellens. På Gotland sätts studenten i förgrunden.

Inspirationen kommer från amerikanska "liberal education". Studenterna tvingas välja en stor del av sitt utbildningsinnehåll fritt, bara valen av kurser går utanför det egna huvudämnet. Samspelet mellan lärare och studenter avses också förändras, från avstånd och distans till närhet och samarbete.

Det grundläggande syftet är att inte skapa kanonmat för industrin, utan utbilda bildade, kritiskt tänkande människor för en föränderlig värld. Världsmedborgare, helt enkelt. På så sätt görs studenter mer anställningsbara, är tanken, än om studenter ges en snävt avgränsad, kortsiktig, men till produktion snabbt omsättningsbar kompetens.

Bör vi låta oss inspireras?

Nya kurser på UPC

2008-05-05T16:35:00.004+02:00

Sedan en tid tillbaka pågår ett intensivt kursutvecklingsarbete på UPC. Våra befintliga kurser ses över och nya kurser utvecklas. Målet med utvecklingsarbetet är att på ett tydligt sätt anpassa våra kurser till universitetslärarnas och verksamhetens behov samt nationella riktlinjer. I samband med detta har vi bland annat utvecklat en modell som beskriver hur våra kurser är organiserade och på vilket sätt de erbjuder utveckling av de pedagogiska kompetenser en lärare vid vårt universitet behöver. För att underlätta planeringen av den egna pedagogiska kompetensutvecklingen har vi också utvecklat några konkreta verktyg för er att använda. Kika gärna in på vår hemsida för mer information.

Till hösten lanserar vi vår nya kurs ”Introduktion till högskolepedagogik”. Kursen erbjuder nyantagna doktorander och nyanställda lärare utan undervisningserfarenhet en bas i grundläggande högskolepedagogik och dess tillämpning. I dagsläget finns kursen bara på svenska, men en engelsk version kommer redan under 2009.

Våren 2009 är det dags för den åttonde universitetspedagogiska konferensen här vid Umeå universitet. Ett tips är att redan nu börja fundera över ett bidrag! Mer information om konferensen kommer innan sommaren.

Njut av den skira grönskan!

/Katarina Winka & Eva Svedmark

Att främja kritiskt tänkande

2008-04-10T16:30:00.002+02:00

I ett blogginlägg den 1 april med titeln ”Att träna kritiskt tänkande” funderar P O Ågren på vad det innebär att tänka kritiskt. Anna Hedin vid Uppsala universitet tar i den förträffliga boken ”Lärande på hög nivå. Idéer från studenter, lärare och pedagogisk forskning som stöd för utveckling av universitetsundervisning” (2006, Uppsala universitet, Avdelningen för utveckling av pedagogik och interaktivt lärande, ISBN 91-506-1880-6) också upp det kritiska tänkandet. Hon refererar till en studie av den amerikanska forskaren Lisa Tsui (sid 353 ff) som har studerat hur lärandemiljöer i USA ser ut på institutioner där studenterna anser att de har utvecklat en hög grad av kritiskt tänkande i jämförelse med institutioner där man inte utvecklat detta lika mycket. Följande fem aspekter är enligt Tsui viktiga i lärmiljön för att stimulera ett kritiskt tänkande:

Skriva mycket och skriva om. Studenterna får skriva mycket och får också mycket återföring på det de skriver vilket också leder till att de skriver om.

Diskutera mycket. På såväl lektioner som seminarier diskuterades det mycket, mellan lärare och studenter samt mellan studenter.

Lärarna har mer positiva förväntningar på studenternas förmåga. Om man antar att studenterna kommer att klara av att tänka kritiskt så verkar förutsättningarna öka för att de också kommer att göra det.

Intresse hos lärarna för att undervisa. Också en högre grad av samarbete inom lärarlagen samt gemensamma diskussioner kring pedagogiska frågor.

En studentcentrerad pedagogisk grundsyn. Lärarna stimulerade studenternas utbyte av åsikter och lärande av varandra.

Är det här aspekter som också är viktiga i våra svenska lärmiljöer för att stimulera ett kritiskt tänkande eller prövande förhållningssätt?

Delar du Kants pedagogiska grundsyn?

2008-04-07T08:41:00.001+02:00

För den som tycker att pedagogisk litteratur understundom lider av ett filosofiskt underskott till förmån för pragmatiska undervisningstips, rekommenderas Immanuel Kants lilla skrift Om pedagogik (Daidalos). Den gavs ut 1803, ett år innan Kant dog, och har först nu översatts till svenska.

Det är en tillämpning av Kants upplysningsfilosofi på undervisningsområdet. Frågan för pedagogiken var, och är: Hur blir människan en människa? Djuren har sina instinkter. Att bli människa innebär att medelst förnuftet övervinna sitt primitiva tillstånd.

Kants pedagogik är ett frihetsprojekt, precis som hans upplysningsfilosofi: Upplysning innebär ”människans utträde ur sin självförvållade omyndighet”. Människan kan aldrig drillas till frihet, utan måste själv ta ansvar för sitt eget frihetsprojekt.

Kant slår fast några principer. En är att pedagogiken aldrig får bli mekanisk, utan måste vara omdömesgill. En annan är att pedagogiken aldrig får begränsas av människans nuvarande tillstånd, utan bör avse människans framtida tillstånd.

En människas fostran går genom fyra stadier. Det första är disciplinering, vilket innebär mänskliggörandet, ett tämjande av impulser och begär. Det andra är kultivering, vars syfte är att göra människan skicklig, men utan att ange vad människan ska bli skicklig på. Skicklighet ska kunna bistå flera olika syften.

Det tredje är civilisering, att bli klok, att passa in i samhället som en offentlig person och få ett offentligt värde. Det fjärde och viktigaste är moralisering. Såväl skicklighet som klokskap måste användas enbart för goda syften. Moralisering innebär att skapa den egna omdömesförmågan.

Läraren får emellertid aldrig vara en moralens väktare som bestämmer moral och förmedlar moraliska lärosatser.

När det gäller praktisk undervisning förespråkar Kant den sokratiska metoden; dialogen. Som pedagog bör man ”försöka hämta fram förnuftskunskaper ur barnen, i stället för att själv inplantera dem”, som han skriver. Människosläktet bär ett gemensamt förnuft inom sig. Pedagogens uppgift är att förlösa kunskapen.

Kants pedagogik syftar till frigörelse och är mer besläktad med emancipatorisk pedagogik än med auktoritär undervisning. Disciplin i Kants anda har inget att göra med ”hårdare tag” utan med – frihet.

Universitetspedagogisk konferens

2008-04-03T13:38:00.003+02:00

På den 8:e universitetspedagogiska konferensen som hölls för drygt ett år sedan hölls ett trettiotal presentationer och lockade en liten, men entusiastisk skara av pedagogiskt intresserade lärare vid Umeå universitet. Totalt sett registrerades mer än 350 besök på de olika presentationerna. Sammanställningen av de inkomna bidragen har av olika skäl tagit mer tid än beräknad, men snart kommer konferensrapporten ut från tryckeriet. Det är en spännande rapport som innehåller artiklar från närmare tjugo presentationer som hölls på konferensen samt några sammanfattningar som alla nu kan läsa och låta sig inspireras av.

Det är en svår om inte omöjlig uppgift att fånga in och sammanfatta alla konferensbidrag och allt som avhandlades på konferensen, men gemensamt för dessa är dock att alla ansluter på ett eller annat sätt till det gemensamma temat för konferensen; Insikter, Avsikter, Utsikter. Artiklarna presenterar de avsikter som lärare och forskare haft med att driva olika projekt, genomföra workshops eller seminarier för att engagera studenterna, föra in nya perspektiv, öka genomströmningen i kurser osv. Det är en mångfald av avsikter som alla på sitt sätt ansluter till ambitionen att föra det pedagogiska utvecklingsarbetet vidare. Konferensdeltagarna presenterar och sammanfattar insikter som de hämtat från stora som små projekt, verksamheter och förändringsprocesser som de varit med och initierat eller genomfört. Här presenteras både sådant som fungerade väl och sådant som inte blev så som man hade tänkt eller förväntat sig.

Varje erfarenhet visar sig dock vara en värdefull insikt som konferensdeltagarna vill dela med sig till kollegorna på lärosätet. En av de insikter som lyfts fram särskilt berör en av de stora förändringar som svenska lärosäten har varit med och genomgått under de senaste åren, det vill säga Bolognaprocessen. Erfarenheterna från arbetet med detta projekt är varierande och institutionerna visar sig ha haft olika beredskap för att genomdriva såväl innehållsmässiga som pedagogiska förändringar av utbildningarna utifrån Bolognaprocessen. En sak framkommer dock på ett tydligt sätt, nämligen att flera av konferensdeltagarna understryker vikten av att kunna medverka i sådana forum där de får tillfälle att utbyta erfarenheter, dela med sig bekymmer, problem, fallgropar men också ljuspunkter och goda exempel som de stött på.

Det framkommer att utsikterna för att utveckla det pedagogiska utvecklingsarbetet ökar när lärare och forskare kan träffas över ämnes- och fakultetsgränser. Denna uppfattning ligger i linje med syftet bakom de återkommande universitetspedagogiska konferenserna, det vill säga att skapa ett forum där lärare och forskare vid Umeå universitet träffas över ämnes- och fakultetsgränserna för att berika varandra med sina insikter, avsikter och utsikter.

Tack alla ni som bidrog och delade med er av era erfarenheter.

Välkommen tillbaka 2009!

PS. Håll utkik efter konferensrapporten. Den kommer snart.

Att träna kritiskt tänkande

2008-04-01T10:06:00.003+02:00

Vad innebär det att tänka kritiskt? Hur tränar vi våra studenter i kritiskt tänkande? Hur kommunicerar vi det kritiska tänkandet till studenter?

Universitetets klassiska uppgift är att skapa förutsättningar för att studenter utvecklar ett kritiskt tänkande, tillika formulerat i högskolelagens portalparagraf (§8): Att universitetsutbildningen ska ge studenterna ”förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar”.

När jag samtalar med studenter om kritiskt tänkande, brukar jag utgå från en avhandling i filosofi av Jan Willner från 1986, med titeln Kritisk granskning (Thales). Där beskriver Willner tre områden där kritiskt tänkande är synnerligen värdefullt.

”Det första är då det gäller intellektuella benägenheter som manifesteras i att man själv försöker ta reda på hur saker egentligen förhåller sig; motsatsen är en benägenhet att passivt acceptera påverkan.

Det andra är då det handlar om beredskapen att ompröva och att söka alternativ; sådan beredskap saknas hos dogmatiker och auktoritetsberoende.

Det tredje området är vid nyttjandet av metoder som gör det möjligt att underkänna svaga påståenden och resonemang; här är godtrogenhet parad med okunnighet motsatsen.” (Willner 1986, s 3.)

Det är en bra början. Vi känner igen honnörsorden från förnuftets kyrka: att aktivt söka det sanna, ständigt vara beredd att ompröva sina ställningstaganden och att ”the force of the better argument” gäller. Argument slår auktoritet.

Dessa utgångspunkter kan sedan tillämpas på i stort sett vilket exempel eller fall som helst. I träningssyfte under ett undervisningspass eller vid studenters mer skarpa arbeten, som exempelvis vid uppsatsarbeten.

Pedagogisk karriärväg

2008-03-13T17:26:00.005+01:00

Förra veckan blev Mälardalens högskola först i landet med att erbjuda sina lärare en pedagogisk karriärväg där de premieras för att de är skickliga pedagoger.

Tanken är att lärare kan ansöka om att få sin pedagogiska skicklighet prövad enligt kriterier kopplade till en pedagogisk kompetensstege. Underlaget som bedöms är en pedagogisk meritportfölj. Även här vid Umeå universitet används pedagogiska meritportföljer för att dokumentera pedagogiska meriter, men inte för samma konkreta syfte som vid MdH.

I MdH:s modell delas karriärvägen upp i tre steg – den första nivån är behörig lärare, den andra meriterad lärare och den tredje nivån tituleras excellent lärare. De titlar som används inom karriärvägen är ett komplement till de traditionella akademiska titlarna adjunkt, lektor och professor. Man kan alltså avancera i två karriärvägar samtidigt, och en bonus är att båda är kopplade till löneutvecklingen!

Rektor vid MdH säger att ”Den pedagogiska karriärvägen är av strategisk vikt för att börja åtgärda den stora skillnaden i meriteringsvärde mellan forskningsmässiga och pedagogiska meriter.” Och, visst är detta ett gott initiativ för att höja det pedagogiska meritvärdet. Framför allt är det viktigt att visa att DET GÅR att bedöma pedagogisk skicklighet, i flera nivåer.

En viss misströstan tränger sig ändå på: vad är dessa titlar egentligen värda? Varför tillskapa alternativa karriärvägar när det faktiskt redan finns en befordringsväg på pedagogiska meriter (från adjunkt till lektor baserad på särskild pedagogisk skicklighet). Svaret är enkelt - det befintliga systemet funkar inte, de kända karriärvägarna är stängda för duktiga lärare.

Men nu kanske det händer något! De kriterier som MdH tagit fram för pedagogisk skicklighet är oerhört viktiga och efterlängtade. Plötsligt kan vi kanske sätta ord på vad grundläggande eller särskild pedagogisk skicklighet är! Tack Mälardalen!

/Katarina Winka

PS Välkommen till en inspirationsdag kring pedagogisk skicklighet den 3 april! larare_inbjudan.pdf

UPC Verkstäder vt-08

2008-03-04T12:40:00.013+01:00

Dags att ladda batterierna med nya kunskaper och färdigheter? Utöver UPC´s ordinarie kursutbud erbjuds undervisande personal vid Umeå universitet platser på följande verkstäder under vt-08:

Från Campus till nät - och tillbaka, 19/3, 13/5
”Från Campus till nät – och tillbaka” är en endagsverkstad som vänder sig till de som vill använda sig av IKT till stöd för lärande. Verkstaden handlar inte om att lära sig olika tekniska applikationer utan fokuserar på hur du som lärare vill jobba pedagogiskt för att uppnå kursens mål och förväntade studieresultat. Genom att koncentrera dagen kring önskade lärprocesser, oavsett om det sker via nätet eller på campus kan vi tillsammans hitta nya möjligheter och tillämpningar av dagens och morgondagens IKT.
Läs mer

E-möten , 17/3
Genomgång av begreppen nätbaserade möten och E-möten och användningsområden. Praktiskt få prova och lära sej att kommunicera med olika e-mötesplattformar. Vi tar även upp rekommendationer på användningsområden e-möten samt val av kamera och ljudtillbehör.
Läs mer

Podcasting, 12/3
Vad är Podcasting och hur fungerar det? Verkstaden syftar till att öka kunskaperna om användning av ljud och bild och hur det kan användas i undervisning/informationssyfte med särskilt fokus på Podcastproducer.
Läs mer

Ljud & video på nätet, 8/5
Workshop under en heldag. Förmiddagen börjar med ett introduktionspass. Vad är Ljud o video på Internet? Under eftermiddagen skapar vi egna inspelningar och publicerar dem på internet. Läs mer

Lärplattformar, 11/3, 17/4
Verkstaden syftar till att ge en introduktion till nätbaserat lärande i teori och praktik i första hand via arbete i den nuvarande universitetsgemensamma lärplattformen PING PONG, men med utblickar mot två andra lärplattformar, Moodle och Sakai. Läs mer

Att examinera utifrån förväntade studieresultat, 23/4, 15/5
En verkstad där du utvecklar handlingsberedskap att skapa examinationer som utgår från förväntade studieresultat. Det praktiska arbetet under verkstaden utgår från kursdeltagarnas kursplaner.
För mer information kontakta Margareta Ehardsson
För anmälan kontakta Lena Sandström

Att skapa och använda en pedagogisk meritportfölj, 10/4, 4/6
Vi kommer att titta på de krav och riktlinjer för dokumentation och bedömning av pedagogiska meriter som finns vid Umeå universitet och några andra lärosäten, samt diskutera vad pedagogisk skicklighet är. Du kommer också att få tips och erfarenheter som underlättar när du ska dokumentera dina egna pedagogiska meriter. Under dagen ges du möjlighet att dels skapa en individuell struktur för din meritportfölj samt att börja utveckla några av de dokument som du vill ska finnas där.
För mer information kontakta Thomas Fritz
För anmälan kontakta Lena Sandström

Blogg/Wiki, 2/4
”Wiki och Blogg” är en endagsverkstad som vänder sig till de som vill använda sig av IKT till stöd för lärande. Verkstaden tar upp möjligheterna med Wiki och Blogg som är två tjänster i det man kallar Web 2.0. Med Wiki och Blogg får nu användarna en större möjlighet att styra och påverka innehållet på nätet, ex genom att kunna lägga fram egna tankar och ideer (Blogg) eller att flera kan skapa gemensamma dokument och resurser på nätet (Wiki) Under worshopen blandas teori och diskussioner med praktiska inslag runt Bloggar och Wikis. Läs mer

Kollaboration på nätet, 14/5, 28/10, 25/11
Vill du främja en aktiv dialog mellan dina studenter på nätet? Skapa en trygg lärgemenskap som möjliggör kollaborativt arbete? Under denna heldagsworkshop blandas praktiska råd med diskussioner om hur du kan utveckla och genomföra olika aktiviteter på nätet. För mer information kontakta Claire Englund

Mobilt lärande, 28/5
De flesta lärare och studenter har idag tillgång till mobiltelefon. Det sker också en stor utveckling på nya tjänster och funktioner för mobila enheter. Under workshopen blandas teori och diskussioner med praktiska inslag runt användningen av mobiltelefonen i olika undervisningssituationer. Läs mer

En rumpnisses funderingar...

2008-02-29T09:47:00.005+01:00

"Kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolans personal och studenterna" (1 kap 4§ i Högskolelagen). Efter en titt i olika ordböcker blir det klart att ordet gemensam innebär: tillhör flera, brukas av flera (på en gång), ömsesidig.

I Policy för studentinflytande vid Umeå universitet står vidare: "all verksamhet som rör utbildning vid universitetet ska baseras på samarbete mellan universitetets personal och studenter. Detta samarbete ska i sin tur bygga på en strävan till ömsesidigt förtroende och ansvarstagande". Jag ser framför mig lärare och studenter som tillsammans sitter ner och samtalar om undervisningen, lärande, att studera på universitetet, förväntningar, realiteter och drömmar. De ser och lyssnar på varandra, frågar och kommer med förslag.

Vaffor i hela friden genomförs då de flesta kursutvärderingar som enkäter, gärna standardiserade för en hel fakultet (- för det är effektivt och spar tid)? Standardiserade enkäter som ibland används för att jämföra olika kurser (??) och för att ”betygsätta” lärare. Studenterna får frågeformuläret i handen i slutet av kursen, kanske i samband med tentamen och frågorna är definierade av läraren eller den kursansvarige, ibland i samarbete med någon enstaka studeranderepresentant, men allt oftare utifrån Högskoleverkets bedömningskriterier.

Någon återkoppling är inte lätt att få till, studenterna har ju redan gått vidare till nästa kurs men resultatet är tänkt att komma till nytta i nästa kurs. Som har helt andra studenter……… Och på grund av att lärare blir otrevliga mot studenter som varit kritiska i sina kursutvärderingar har universitetet i Regelsamling för grundutbildning nu bestämt att: "normen skall vara att kursutvärderingar genomförs anonymt".

Kan du se något gemensamt, någon ömsesidighet eller samarbete, förtroende och ansvarstagande? Jag kan inte det. Jag undrar bara - vaffor gör di på detta viset?

Kränkningar – och kränkningar!

2008-02-21T15:03:00.004+01:00

Det ena jag slås av när jag läser DN:s artikelserie "Först kränkt vinner" är att anmälningarna för kränkning av studenter inte tycks utredas tillfyllest.

Det ska naturligtvis inte utredas huruvida en student upplever sig kränkt. Varje upplevelse är sann för den som upplever det. Däremot vore det rimligt att en anmälan om kränkning prövas mot lagar, regler och praxis.

Det andra jag slås av är de anmälda kränkningarnas vaga karaktär. Att ge synpunkter på språket i en uppsats ingår i läraruppdraget. Att underkänna kunskapsredovisningar som inte når upp till de förväntade studieresultaten likaså.

Kanske DN:s artikelserie riskerar invagga oss i någon form av falsk säkerhet; att "riktiga" kränkningar i högskolevärlden inte förekommer. Det ska vi inte förledas att tro.

I denna artikel redovisas hur en student på läkarprogrammet vid Uppsala universitet örfilas upp av läraren framför studentgruppen. Om DN:s artikelserie redovisar kränkningar med frågetecken efter, redovisas här en kränkning med utropstecken efter.

Reportage om likabehandling i högskolan

2008-02-19T08:41:00.006+01:00

Maciej Zaremba – DN Kulturs svar på Janne Josefsson – skriver ett intressant reportage om tillämpningen av Lagen om likabehandling av studenter vid högskolan (SFS 2001:1286) vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Reportaget ser ut att handla om hur högskolan hanterar ärenden som hänvisar till denna lag. Zaremba tecknar en bild av hur högskolans ledning och lärare viker sig för såväl anmälningar om trakasserier och diskriminering som hot om dylika anmälningar:

”Krav på begriplig meningsbyggnad, rättstavning samt uppmärksamhet visar sig vara uttryck för diskriminering. Eller bara allmänt kränkande. Följaktligen har ett tiotal lärare skriftligen fått förklara att de inte är rasister, homofober eller njuter av att trakassera dyslektiker när de följer normala kriterier för betygsättning.

Processen har satt sina spår i lärarkåren. En lärare säger till mig att han numera tänker sig för innan han påpekar språkfel om studenten inte är född svensk. En annan överväger att sluta. En tredje undviker studentsamtal i enrum. En chefsperson berättar att det finns lärare som inte vågar gå in i klassrummen, av rädsla för att någon där antecknar allt hon säger, ’och vinklar det sedan för en anmälan’.”

Frågorna hopar sig. Hur stort är problemet? Hur många är anmälningarna per år? Ser det likadant ut på andra fakulteter och vid andra universitet? Varför fokuserar Zaremba Lärarhögskolan? Är den extra utsatt? I så fall, varför?

Del 1 publicerades den 17/2.
Del 2 publicerades den 18/2.
Del 3 publicerades den 20/2.
Stockholms universitets rektor, Kåre Bremer, kommenterar artikelserien.

Vilka problem löser kodade tentamina?

2008-02-18T10:56:00.003+01:00

Under en av dagarna på UPC:s kurs Lärarrollen diskuteras rollen som examinator från olika synvinklar. Bland annat diskuterade vi examinationsrollen från följande synvinkel: Även om föresatsen är att vi i examinatorsrollen bedömer kunskap, förståelse och förmåga, bör vi reflektera över om det finns andra faktorer hos studenter och i undervisningskontexten som påverkar vår bedömning

Kan studenters kön, etnicitet eller samhällsklass påverka läraren på något sätt vid läsning och bedömning av uppsatser, labbrapporter eller tentor? Kan lärare vara helt neutrala inför kön, etnicitet och samhällsklass, det vill säga helt undvika att påverkas? Om vi tenderar att svara tvärsäkert ”ja” på den frågan – hur vet vi det?

Kursdeltagarna anknöt till Umeå universitets beslut om att införa kodade tentamina från och med den 15/3 2008 och diskuterade om kodade tentamina är en bra lösning på ovanstående problem.

Risken är, menade en kursdeltagare, att vi med kodade tentamina enbart sopar eventuella problem under mattan. Vi behöver inte se namnet på studenten vars tentamina vi rättar för att se kön, etnicitet och klass. Markörerna är tydliga i språket. Med kodade tentamina förleds vi tro att vi har skapat ett instrument som garanterar vår neutralitet och att vi därmed slipper reflektera över social påverkan vid rättning av tentamina.

Det är otvetydigt så att kodade tentamina löser problemet med att rättningen kan påverkas av eventuella sympatier eller antipatier hos läraren vs enskilda studenter, eftersom studenternas namn döljs vid rättning. Frågan är dock om detta är ett så stort problem att vi vill riskera att sopa de mer subtila neutralitetsproblemen under mattan.

Tips om snabb och enkel teknik för informationsspridning-The Jing project

2008-02-12T14:39:00.000+01:00

Det här tipset vänder sig tyvärr enbart till dem som använder PC (tror inte att det finns något liknande för Mac?).

I mitt arbete att informera och instruera lärare har jag använt mig av Camtasia för att spela in det jag har på min datorskärm. Det kan vara att visa hur man hanterar en viss funktion i en lärplattform, t.ex hur man skapar ett test eller en utvärdering etc. Resultatet blir en film med ljud (går naturligtvis att göra en ljudfil enbart!) som ganska lätt kan distribueras.

Nu finns det sedan cirka 7-8 månader tillbaks en funktion utvecklad av företaget som utvecklat Camtasia, som kallas "The Jing project", som gör det synnerligen enkelt att spela in och gör det ännu enklare att distribuera information/instruktioner.

Jag kan helt enkelt få min inspelning (max 5 minuter!) att läggas på en server, samt erhålla en URL till filen, som jag automatiskt får i "Urklipp", så att jag t.e.x kan bifoga den som länk i ett vanligt e-postmeddelande. Synnerligen praktiskt, då man till exempel vill visa inloggning, översikt eller snabb återkoppling på en fråga med mera.

Vernissage, en deltagaraktiv redovisningsform

2008-02-01T16:03:00.000+01:00

Det finns olika sätt att redovisa grupparbeten. Om man vill få så många som möjligt att vara aktiva under redovisningen kan den metod som jag själv brukar kalla ”Vernissagen” vara ett alternativ. (Det finns säkert andra namn på den men jag vet inte vem som bör äras för att ha gjort detta en första gång – det var inte jag - och vad denne i så fall kallade det hela.)

Låt oss säga att vi har haft ett grupparbete där fyra grupper (A, B, C och D) med fyra deltagare (1, 2, 3 och 4) i varje har arbetat med en uppgift som ska redovisas (tänk dig att varje grupp är en konstnärsgrupp som skapar en tavla som ska visas för andra). Varje grupp skriver ned sin redovisning i punktform (tankar/synpunkter/förslag) på ett eller flera blädderblocksblad. Bladen (”tavlorna”) sätts sedan upp i var sitt hörn i den lokal som redovisningen ska ske i.

Istället för att nu en eller några få personer från respektive grupp ska sköta redovisningen gör vi en ny gruppindelning. Vi gör tvärgrupper där en person från respektive grupp bildar en ny grupp. I vårt exempel får vi då fyra nya grupper där en grupp består av personerna A1, B1, C1 och D1, nästa av A2, B2, C2 och D2 och så vidare. De fyra nya grupperna ställs framför var sin ”tavla” och den person från ”konstnärsgruppen” som varit med att framställa ”tavlan” presenterar den för de övriga i gruppen som frågar och kommenterar direkt vid presentationen. Efter valfri tid flyttar varje grupp till nästa ”tavla” där nästa ”konstnär” tar vid och presenterar sin ”tavla”. Hänger du med?

På det här sättet kommer samtliga i respektive grupper att få ett ansvar för att presentera det man varit med om att ta fram i det tidigare grupparbetet. I och med att det är ganska små grupper som står framför respektive presentation finns det också bättre förutsättningar för en aktivare diskussion och fler frågor kring presentationerna.

Sven B Eriksson

Excellenta lärare eller excellent lärande eller både och?

2008-01-21T16:12:00.000+01:00

Kvalitet i undervisningen är väl något som alla lärare kan skriva under som ett ytterst viktigt uppdrag. På UPC möter vi många engagerade lärare som vill och känner behov av att få vidareutveckla sig i det uppdraget. Ett uppdrag som inte längre består av att endast vara en lysande föreläsare. Att undervisa och vara en bra lärare är idag ett komplext uppdrag som kräver såväl kunskap som förmågor och kompetenser. Som Claire redan beskrivit i sitt blogginlägg håller UPC på att i olika sammanhang kartlägga vilka kompetenser som anses värdefulla och nödvändiga för en lärare. Utifrån dessa kompetenser ska varje enskild lärare bättre och mer strukturerat kunna planera för sin egen kompetensutveckling. Genom att se vilka kompetenser han eller hon redan har och vilka man vill stärka och vidareutveckla skapas det bättre förutsättningar för den enskilde läraren att skräddarsy sin egen utvecklingsplan. För detta finns då bla. UPC:s kursverksamhet som nu håller på att utvecklas och kommer att sjösättas allt eftersom inom de kommande två åren.

I detta sammanhang och utifrån projekt 10 ska UPC även utreda frågan om excellens. Här pågår en ganska het debatt särskilt i Storbritannien där olika modeller håller på att utvecklas och prövas (se tex. temanummer 5 i Exchange). Debatten däröver har i vissa stycken varit som att se ett avsnitt av Lost, man vet inte vad det handlar om eller vart det ska leda. Vissa hävdar en avsaknad av tydliga definitioner, kriterier och direktiv medan andra ser det som en fördel för att kunna utvecklas i sin egen takt och utifrån egna förutsättningar, vilket i sin tur verkar leda till att det blir svårt att få samstämmighet och jämförbarhet. Man kan ju tänka sig att även vi kommer att följa en liknande småsnårig stig och förmodligen kommer debatten att vara likaledes här hemma men genom att se andras mindre lyckade försök så kan vi alla fall lära av detta. Det som dock är spännande i Storbritannien är att det förekommer debatt, där har vi en del att ta efter och mycket att vinna.

Därför slänger jag nu ut denna stafettpinne; hur ska vi tänka kring frågor om excellens? Vad är excellens i undervisningen? Vad är en excellent lärare? Kan alla bli excellenta? Hur ska meritvärdet se ut? Är det betydelsefullt för studenten och studentens lärande att det finns en excellent lärare i ett helt lärarlag eller är det lärarlaget, som lag, som har störs betydelse? Är det per automatik lärarna som ska vara föremålet för bedömning om excellens? eller kan vi tala om excellent lärande? Då blir det studenterna och deras lärande som står i fokus. Hur förhåller sig excellenta lärare till excellent lärande? Finns det solklar koppling däremellan? Svara på den du!

Som du förstår har vi en mycket spännande tid framför oss och när man tänker på det är det med en kittlande känsla i magen. Nu har du chans att ta stafettpinnen och tycka till.

/Margareta Erhardsson

Att synas - en pedagogisk möjlighet!

2008-01-15T14:27:00.000+01:00

I USA finns sedan länge möjlighet för elever och studenter att sätta betyg på sina lärare. En av de största sajterna är ratemyprofessors.com I Tyskland blev det i höstas en del rabalder när en liknande webbsida sattes upp, och det är ju bara en tidsfråga innan även svenska lärare får veta hur de ligger till i en studentstyrd hitlista, (apropå diskussionen om ranking som pågår). I SULF-tidningen nr 17 2007 tog en artikel upp frågan om hur lärare ska förhålla sig till filmning och ljudupptagning med hjälp av mobiltelefoner under lektioner.

Så, hur ska vi förhålla oss till denna nyordning? Det brukade ju vara VI som dokumenterade och betygsatte DERAS arbete.

Ett sätt är att i första hand försvara den personliga integriteten och värna om upphovsrätten till våra föreläsningar. Att skapa förordningar och regler för att skydda och bevara. Min fundering är om det en framkomlig väg att lösa problemet? Var sitter egentligen problemet? Kan det vara så att vi skapar ett problem utifrån fördomar om ungas användning av samtida teknik? Är det verkligen så att alla studenter som plockar fram sina mobiler spelar in föreläsningar gör det i syfte att hånflinande lägga ut den på Youtube en stund senare? Finns det horder av studenter sitter i sina korridorer runt om i landet och bara väntar den svenska motsvarigheten på ratemyprofessor.com för att offentligt få klanka ner på sina lärare?

Nej, naturligvis inte. Det som kan upplevas som okonventionellt bruk av IT är bara "toppen av isberget". Det är orsakerna till hur IT används, det som finns under ytan, som vi borde ägna mer intresse. Vi ska nyfiket fråga studenterna hur de använder den nya tekniken för att utveckla och underlätta sitt lärande och som lärare försöka integrera det i undervisningen! Att våga utnyttja kraften i den utveckling som pågår, istället för kämpa emot, skapar möjligheter att utveckla undervisningen!

Nu har vi chansen att på allvar spela på samma planhalva med studenterna - ett tidsenligt lärande gynnar både studenter och Umeå universitet! Jag passar bollen - vem tar emot? ;-)

Mobiltelefonen som verktyg i undervisningen

2008-01-14T08:50:00.001+01:00

Jag brukar börja min undervisning om mobila verktyg med att fråga: Med vilket kommunikationsmedel kan de flesta studenterna nås inom några minuter? Svaret är alltid givet - mobiltelefon! Ändå så utnyttjar vi sällan detta kommunikationsmedel som studenterna använder själva. För att råda bot på detta och introducera andra mobila möjligheter i lärandet, så anordnar UPC ett kostnadsfritt seminarium i ämnet. Seminariet startar klockan 11.30 i Universitetsklubben onsdagen den 23 januari.

Om du vill anmäla dig eller få mera information så klicka här.