Reportage om likabehandling i högskolan

Maciej Zaremba – DN Kulturs svar på Janne Josefsson – skriver ett intressant reportage om tillämpningen av Lagen om likabehandling av studenter vid högskolan (SFS 2001:1286) vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Reportaget ser ut att handla om hur högskolan hanterar ärenden som hänvisar till denna lag. Zaremba tecknar en bild av hur högskolans ledning och lärare viker sig för såväl anmälningar om trakasserier och diskriminering som hot om dylika anmälningar:

”Krav på begriplig meningsbyggnad, rättstavning samt uppmärksamhet visar sig vara uttryck för diskriminering. Eller bara allmänt kränkande. Följaktligen har ett tiotal lärare skriftligen fått förklara att de inte är rasister, homofober eller njuter av att trakassera dyslektiker när de följer normala kriterier för betygsättning.

Processen har satt sina spår i lärarkåren. En lärare säger till mig att han numera tänker sig för innan han påpekar språkfel om studenten inte är född svensk. En annan överväger att sluta. En tredje undviker studentsamtal i enrum. En chefsperson berättar att det finns lärare som inte vågar gå in i klassrummen, av rädsla för att någon där antecknar allt hon säger, ’och vinklar det sedan för en anmälan’.”

Frågorna hopar sig. Hur stort är problemet? Hur många är anmälningarna per år? Ser det likadant ut på andra fakulteter och vid andra universitet? Varför fokuserar Zaremba Lärarhögskolan? Är den extra utsatt? I så fall, varför?

Del 1 publicerades den 17/2.
Del 2 publicerades den 18/2.
Del 3 publicerades den 20/2.
Stockholms universitets rektor, Kåre Bremer, kommenterar artikelserien.

Vilka problem löser kodade tentamina?

Under en av dagarna på UPC:s kurs Lärarrollen diskuteras rollen som examinator från olika synvinklar. Bland annat diskuterade vi examinationsrollen från följande synvinkel: Även om föresatsen är att vi i examinatorsrollen bedömer kunskap, förståelse och förmåga, bör vi reflektera över om det finns andra faktorer hos studenter och i undervisningskontexten som påverkar vår bedömning

Kan studenters kön, etnicitet eller samhällsklass påverka läraren på något sätt vid läsning och bedömning av uppsatser, labbrapporter eller tentor? Kan lärare vara helt neutrala inför kön, etnicitet och samhällsklass, det vill säga helt undvika att påverkas? Om vi tenderar att svara tvärsäkert ”ja” på den frågan – hur vet vi det?

Kursdeltagarna anknöt till Umeå universitets beslut om att införa kodade tentamina från och med den 15/3 2008 och diskuterade om kodade tentamina är en bra lösning på ovanstående problem.

Risken är, menade en kursdeltagare, att vi med kodade tentamina enbart sopar eventuella problem under mattan. Vi behöver inte se namnet på studenten vars tentamina vi rättar för att se kön, etnicitet och klass. Markörerna är tydliga i språket. Med kodade tentamina förleds vi tro att vi har skapat ett instrument som garanterar vår neutralitet och att vi därmed slipper reflektera över social påverkan vid rättning av tentamina.

Det är otvetydigt så att kodade tentamina löser problemet med att rättningen kan påverkas av eventuella sympatier eller antipatier hos läraren vs enskilda studenter, eftersom studenternas namn döljs vid rättning. Frågan är dock om detta är ett så stort problem att vi vill riskera att sopa de mer subtila neutralitetsproblemen under mattan.

Tips om snabb och enkel teknik för informationsspridning-The Jing project

Det här tipset vänder sig tyvärr enbart till dem som använder PC (tror inte att det finns något liknande för Mac?).

I mitt arbete att informera och instruera lärare har jag använt mig av Camtasia för att spela in det jag har på min datorskärm. Det kan vara att visa hur man hanterar en viss funktion i en lärplattform, t.ex hur man skapar ett test eller en utvärdering etc. Resultatet blir en film med ljud (går naturligtvis att göra en ljudfil enbart!) som ganska lätt kan distribueras.

Nu finns det sedan cirka 7-8 månader tillbaks en funktion utvecklad av företaget som utvecklat Camtasia, som kallas "The Jing project", som gör det synnerligen enkelt att spela in och gör det ännu enklare att distribuera information/instruktioner.

Jag kan helt enkelt få min inspelning (max 5 minuter!) att läggas på en server, samt erhålla en URL till filen, som jag automatiskt får i "Urklipp", så att jag t.e.x kan bifoga den som länk i ett vanligt e-postmeddelande. Synnerligen praktiskt, då man till exempel vill visa inloggning, översikt eller snabb återkoppling på en fråga med mera.

Vernissage, en deltagaraktiv redovisningsform

Det finns olika sätt att redovisa grupparbeten. Om man vill få så många som möjligt att vara aktiva under redovisningen kan den metod som jag själv brukar kalla ”Vernissagen” vara ett alternativ. (Det finns säkert andra namn på den men jag vet inte vem som bör äras för att ha gjort detta en första gång – det var inte jag - och vad denne i så fall kallade det hela.)

Låt oss säga att vi har haft ett grupparbete där fyra grupper (A, B, C och D) med fyra deltagare (1, 2, 3 och 4) i varje har arbetat med en uppgift som ska redovisas (tänk dig att varje grupp är en konstnärsgrupp som skapar en tavla som ska visas för andra). Varje grupp skriver ned sin redovisning i punktform (tankar/synpunkter/förslag) på ett eller flera blädderblocksblad. Bladen (”tavlorna”) sätts sedan upp i var sitt hörn i den lokal som redovisningen ska ske i.

Istället för att nu en eller några få personer från respektive grupp ska sköta redovisningen gör vi en ny gruppindelning. Vi gör tvärgrupper där en person från respektive grupp bildar en ny grupp. I vårt exempel får vi då fyra nya grupper där en grupp består av personerna A1, B1, C1 och D1, nästa av A2, B2, C2 och D2 och så vidare. De fyra nya grupperna ställs framför var sin ”tavla” och den person från ”konstnärsgruppen” som varit med att framställa ”tavlan” presenterar den för de övriga i gruppen som frågar och kommenterar direkt vid presentationen. Efter valfri tid flyttar varje grupp till nästa ”tavla” där nästa ”konstnär” tar vid och presenterar sin ”tavla”. Hänger du med?

På det här sättet kommer samtliga i respektive grupper att få ett ansvar för att presentera det man varit med om att ta fram i det tidigare grupparbetet. I och med att det är ganska små grupper som står framför respektive presentation finns det också bättre förutsättningar för en aktivare diskussion och fler frågor kring presentationerna.

Sven B Eriksson

Excellenta lärare eller excellent lärande eller både och?

Kvalitet i undervisningen är väl något som alla lärare kan skriva under som ett ytterst viktigt uppdrag. På UPC möter vi många engagerade lärare som vill och känner behov av att få vidareutveckla sig i det uppdraget. Ett uppdrag som inte längre består av att endast vara en lysande föreläsare. Att undervisa och vara en bra lärare är idag ett komplext uppdrag som kräver såväl kunskap som förmågor och kompetenser. Som Claire redan beskrivit i sitt blogginlägg håller UPC på att i olika sammanhang kartlägga vilka kompetenser som anses värdefulla och nödvändiga för en lärare. Utifrån dessa kompetenser ska varje enskild lärare bättre och mer strukturerat kunna planera för sin egen kompetensutveckling. Genom att se vilka kompetenser han eller hon redan har och vilka man vill stärka och vidareutveckla skapas det bättre förutsättningar för den enskilde läraren att skräddarsy sin egen utvecklingsplan. För detta finns då bla. UPC:s kursverksamhet som nu håller på att utvecklas och kommer att sjösättas allt eftersom inom de kommande två åren.

I detta sammanhang och utifrån projekt 10 ska UPC även utreda frågan om excellens. Här pågår en ganska het debatt särskilt i Storbritannien där olika modeller håller på att utvecklas och prövas (se tex. temanummer 5 i Exchange). Debatten däröver har i vissa stycken varit som att se ett avsnitt av Lost, man vet inte vad det handlar om eller vart det ska leda. Vissa hävdar en avsaknad av tydliga definitioner, kriterier och direktiv medan andra ser det som en fördel för att kunna utvecklas i sin egen takt och utifrån egna förutsättningar, vilket i sin tur verkar leda till att det blir svårt att få samstämmighet och jämförbarhet. Man kan ju tänka sig att även vi kommer att följa en liknande småsnårig stig och förmodligen kommer debatten att vara likaledes här hemma men genom att se andras mindre lyckade försök så kan vi alla fall lära av detta. Det som dock är spännande i Storbritannien är att det förekommer debatt, där har vi en del att ta efter och mycket att vinna.

Därför slänger jag nu ut denna stafettpinne; hur ska vi tänka kring frågor om excellens? Vad är excellens i undervisningen? Vad är en excellent lärare? Kan alla bli excellenta? Hur ska meritvärdet se ut? Är det betydelsefullt för studenten och studentens lärande att det finns en excellent lärare i ett helt lärarlag eller är det lärarlaget, som lag, som har störs betydelse? Är det per automatik lärarna som ska vara föremålet för bedömning om excellens? eller kan vi tala om excellent lärande? Då blir det studenterna och deras lärande som står i fokus. Hur förhåller sig excellenta lärare till excellent lärande? Finns det solklar koppling däremellan? Svara på den du!

Som du förstår har vi en mycket spännande tid framför oss och när man tänker på det är det med en kittlande känsla i magen. Nu har du chans att ta stafettpinnen och tycka till.

/Margareta Erhardsson