VILÄR-konferensen

I förra veckan, 10-11 december, avhölls den första nationella VILÄR-konferensen.VILÄR är en förkortning för verksamhetsintegrerat lärande men också namnet på ett nationellt nätverk för det vi i Umeå har valt att kalla praktik som överordnat begrepp. Jag har tidigare skrivit om nätverket i en blogg. (Anmäl dig gärna som medlem i nätverket om du är intresserad av dessa frågor)

Värdar för konferensen var högskolan Väst i Trollhättan och konferensen hade samlat ca 70 personer. Drygt 30 workshops, presentationer och interaktiva sessioner hölls under de två intensiva dagarna. Kristen Betts från Drexel University i USA var en av två keynote speakers. Hon talade under rubriken "Bringing Work-Integrated Learning to the Classroom through Learning Simulations".

Den andra keynote speakern var Lars-Ove Dahlgren från Linköpings universitet. Han pratade om "Inter-professionellt lärande (IPL)" vilket jag tyckte var mycket intressant. Vanligen används detta begrepp, som jag förstår det, i lärandesituationer där olika yrkesgrupper samarbetar och lär av och om varandra och företrädesvis i utbildningar inom hälso- och sjukvårdsområdet. Genom att lära mer om andra yrken som har koppling till den egna verksamheten kan man också fördjupa förståelsen för och kunskaperna i sitt eget yrke. (Läs en definition av IPL på CAIPE:s - Centre for the advancement of interprofessional education - hemsida)

Tankarna borde dock kunna tillämpas i andra lärandesammanhang och jag ser mycket av det tänkandet också i våra UPC-kursen även om vi inte har så många olika yrkesgrupper som samverkar utan mer yrkesgrupper från olika akademiska kulturer. Men genom att vi låter olika lärarkategorier mötas över fakultets- och institutionsgränser tänker vi att man ska få en djupare förståelse och kunskap om sitt eget arbete som lärare och därigenom också kunna vara ett bättre stöd till studenternas lärande.

Det kommer även att bli en VILÄR-konferens 2010. Den är då förlagd till högskolan i Kristianstad och kommer att äga rum den 9-10 december så du kan redan nu boka in de dagarna i din kalender och se fram mot intressanta tankar och diskussioner kring olika aspekter av verksamhetsintegrerat lärande.

Jag och mina kollegor på UPC vill också passa på att tillönska dig en riktigt GOD JUL och ett lika GOTT NYTT ÅR. Vi bloggar vidare 2010.

Sven B.

Juridiska aspekter på e‐lärande

Universitetspedagogiskt centrum, Universitetsjuristerna och Universitetsbiblioteket bjuder in till en seminarieeftermiddag med temat:

Juridiska aspekter på e‐lärande

Är mina föreläsningar upphovsrättsligt skyddade i Cambro? Kan jag som lärare stoppa en publicering av en inspelad föreläsning? Hur tillämpar man PUL på nätkurser? Är mina Power Point offentliga handlingar? Vad måste arkiveras och vad får gallras på en nätkurs? Får jag länka från Cambro direkt till artiklar som finns på UB?

Allt fler utbildningar vid Umeå universitet använder sig av flexibla undervisningsformer där Internet är ett naturligt inslag i undervisningen och många gånger även en förutsättning för att kursen ska kunna ges. Användningen av vår gemensamma lärplattform Cambro ökar stadigt. Föreläsningar, möten, seminarier och grupparbeten är bara några av de användningsområden där både lärare och studenter väljer nätet som arena. Samtidigt är juridiken kring undervisning på nätet inte helt lätt att överskåda. UPC i samarbete med Universitetsjuristen Chatarina Larson samt Universitetsbibliotekarien Helen Hed reder ut de vanligaste juridiska frågorna under en intensiv eftermiddag.

Välkommen!

Datum: 12 januari 2010
Tid: 13.15 – ca 16.00
Plats: Triple Helix, Samverkanshuset

Anmäl dig här

Vid frågor om seminariet kontakta Eva Svedmark, UPC. eva.svedmark@upc.umu.se

Premiär för Slink-in på UPC

Vi tänkte passa på att flagga för UPC:s "Slink-in" som har premiär nu på fredag. Från och med fredag den 6 november och alla fredagar fram till den 18 december kommer vi att ha slink-in i vår lokal MC343 (MIT-huset). Dörren står öppen mellan 13:00-15:00 på fredag eftermiddagarna.

På vårt slink-in kan du prata universitetspedaogik med oss och andra kollegor. Ta med pedagogiska tankar, funderingar och frågor.

Du kan också bolla idéer, få handledning och stöd i till exempel kursutveckling, Cambro, IKT och pedagogisk meritportfölj. Kort sagt vad som helst!
Efter överenskommelse med kursansvarig kan du även komplettera restuppgifter från våra kurser och verkstäder.

Vi bjuder dessutom på kaffe!

Välkomna!
önskar UPC:s personal

Nätverket för IT i högre utbildning

Nätverket IT i högre utbildning (ITHU) hade i början av veckan ett internat i Uppsala. Uppsala Learning Lab var arrangörer för internatet (tack för det!). Innehållet under dessa två dagar var både varierat och intressant.

Stefan Pålsson (Hyperfinder) gav en intressant och inspirerande introduktion till Creativ Commons som upphovsrättslig licensmodell. Han gav också en historisk tillbakablick för trenden att dela med sig av kursinnehåll och lärobjekt. Bl.a. nämnde han Youtube EDU, MIT Open Courseware, Academic Earth. En inspirerande artikel som kan ha påverkat många skrevs av Times Education. Titeln var "Get it out in the open!".

En annan intressant artikel som handlar om universitetens förändrade roll publicerades av The Wired Campus författad av Lev Gonick: "How technology Will Reshape Academic After The Crisis".

Stefan nämde Dela!, en webbplats för de som är intresserade av att dela med sig av sina tankar, frågor och ideér om utbildning (från förskola upp till universitet).
Han nämnde också webbplatsen lektion.se, vilket är mer inriktad mot grundskolan, där medlemmarna byggt upp ett lektionsarkiv.
Efter Stefans genomgång frågade någon i publiken "Men är vi lärare beredda att dela med oss?"
Intressant fråga eller hur?

En annan intressant presentation stod Jan Hagerlid vid Kungliga Biblioteket för. Han talade om Open Access (OA). Open Access är ett initiativ för fri tillgång till vetenskapligt material på Internet. Det gäller artiklar, avhandlingar och rapporter. Alla erbjuds fri tillgång till detta material; att läsa och att sprida, men med respekt för upphovsrättslagen.
Idag har OA stöd ifrån sjunde ramprogrammet, Vetenskapsrådet (sedan förra veckan) och European University Association.
För mer info, se Kungliga bibliotekets site www.openaccess.se

Det finns en koppling mellan Open Access och Open Educational Resources (OER). Här hittar ni en slutrapport om Digitala lärresurser i lärosätenas öppna arkiv. Rapporten är ett samarbete mellan bibliotekarier från Kungliga biblioteket, Göteborgs universitet,Malmö högskola, högskolan i Borås, Stockholms universitet, Uppsala universitet samt Metamatrix AB.

Vi lyssnade till SULF:s jurist Carl Falck som talade om upphovsrätt och lärarundantaget. Efter det så talade Fredrik Andersson från SUHF om arbetsgivarnas ståndpunkt i frågan. Inga direkta nyheter på någon front.

En intressant frågeställning dök upp i mitt och kanske andras huvud. Hur förhåller sig Creative Commons till å ena sidan lärarens upphovsrätt och å andra sidan arbetsgivarens önskan om spridning och tillgänglighet av lärmaterial? Kan det vara en lösning som gör alla nöjda? Läraren har ju i tjänsten fått betalt för sitt arbete. Genom Creative Commons görs materialet tillgängligt för allmänheten (vilket i sig skulle passa bra ur Scholarship-tanken, där publicering och spridning av erfarenheter från undervisningen ingår som en viktig del). Creative Commons ger dessutom möjlighet att definiera vilka förutsättningar som ska gälla för spridning och eventuell omarbetning av material.

Jonny Widén som ansvarar för e-möten höll i en kort session om Adobe Connect. Han ville veta hur vi upplevt systemet. Det blev en hel del frågor och åsikter om det nya systemet för e-möten. Några var oroade över hur prismodellen skulle se ut. Andra hade frågor om behörigheter och vilka regler som skulle gälla för systemet. Alla uppmanades att skriva åsikter i SUNETS forum för Adobe Connect. Har ni frågor eller åsikter så skriv ett inlägg i forumet!

Claes Asker från Karlstads universitet berättade att de höll på att ta fram en videolösning för deras universitet. Han presenterade en modell där man inte bara hade tänkt på inspelning och publicering utan också på metadata och sökbarhet. Han såg en nära koppling till Open Educational Resources (OER) och funderade dessutom om det fanns andra universitet som var intresserade av att delta i projektet. Är vi intresserade?

Till sist tänkte jag avsluta med att flagga för NU2010 som hålls i Stockholm den 13-15 oktober (nästa år).

/Jörgen

Kläder och pedagogik

I somras var den sudanesiska kvinnan Lubna al-Hussein på restaurang i Sudans huvudstad Khartoum. Polisen grep henne anklagad för att vara ”osedligt klädd”. Hon bar byxor. Enligt paragraf 152 i Sudans strafflag kan människor som klär sig ”osedligt” straffas till böter och upp till 40 piskrapp.

Lagen tillkom i början av 1990-talet efter islamisternas maktövertagande, med hänvisning till islam och landets traditioner. Lubna överklagade domen och fallet väckte stor uppmärksamhet utanför Sudan. Överklagandet ledde till att hon slapp spöstraffet men böterna på 500 sudanesiska pund, ca 1400 kronor, kvarstod. Lubna vägrade betala och för detta fängslades hon innan hennes vänner löste ut henne. Lubnas motivering att inte betala bötessumman var att det här var en sjuk och felaktig lag som står i skarp kontrast mot såväl islam som mot grundläggande mänskliga rättigheter.

I en demokrati vore det helt otänkbart att något liknande skulle kunna ske. Det finns dock undantag. I Frankrike har staten förbjudit muslimska flickor att bära sjal i skolan.

Frågan om studenternas eller elevernas klädsel har ställts på sin spets i Sverige sedan en kvinnlig elev i stockholmstrakten, som bär ansiktsslöja, s.k. nikab, kommit in på förskolelärarutbildningen. Stockholms stad som är huvudman för utbildningen har avrått den kvinnliga eleven från att fullfölja utbildningen med motiveringen att en sådan klädsel är olämplig för en förskolelärare. Stockholms universitet som har ställts inför en liknande situation har gjort en annan bedömning. Lärosätet tillåter kvinnor med ansiktsslöja att fullfölja sin utbildning med hänvisning till lagen om likabehandling av studenter och andra lagar mot diskriminering.

Jag har förståelse för båda huvudmännen; både för Stockholms stad som menar att en sådan klädsel är ytterst olämplig för en förskolelärare och Stockholms universitet som med hänvisning till lagstiftningen mot diskriminering inte vill säga nej till kvinnorna.

De kvinnor som bär ansiktsslöja hänvisar sitt klädesval till islam. Problemet är bara att såväl det sudanesiska byxförbudet som ansiktsslöjan, nikab eller den heltäckande burkan saknar stöd i islam. I en majoritet av muslimska länder klär sig troende och praktiserande kvinnor i byxor utan att det uppfattas som osedligt. I en majoritet av muslimska länder bär kvinnor vare sig ansiktsslöja eller burka. Byxförbud för kvinnor, ansiktsslöja och burka är snarare olika uttryck för en patriarkal kulturtradition som förekommer i enstaka muslimska länder.

Nu ska frågan om den kvinnliga eleven i Stockholm avgöras av DO, Ombudsmannen mot diskriminering. Vi får väl se vad DO kommer fram till. En sak står dock klart och det är att varje individ borde vara fri att själv bestämma vad hon/han vill ha för kläder på sig. I en demokrati vore det otänkbart att staten skulle tala om för människor hur de ska vara klädda. Alla försök att tvinga människor att bära vissa klädesplagg har fått motsatt effekt. Utvecklingen i Iran och Turkiet är två illustrativa exempel. I Iran har staten under trettio år tvingat kvinnorna att bära sjal/slöja och i Turkiet har statsmakten i mer än nittio år förbjudit kvinnor att bära sjal. I båda länderna har klädestvånget fått motsatt effekt.

Även om staten ska låta bli att lägga sig i hur enskilda människor klär sig betyder det inte att ansiktsslöja, nikab, eller burka är lämpliga kläder i lärandemiljöer. Detta inte minst av pedagogiska skäl där ögonkontakt, ansiktsuttryck och kroppsspråk är viktiga medel i kommunikationen mellan lärare och studenter/elever.

/Mohammad Fazlhashemi

Nordlet

Förra veckan besökte jag konferensen Nordlet, som i regi av Institutionen för Interaktiva medier och lärande (IML). Temat för konferensen var IKT, kompetens och hur det relaterar till utbildningssystem. Nordlet i sammarbete med iCoper var värdar för SC36. Bakom denna akronym döljer sig ett internationellt arbete för att standardisera infrastruktur för IT-system enligt ISO/IEC JTC1, vilket betyder att det är internationellt och att många människor är inblandade ☺

SC36 intresserar sig specifikt för frågor om lärande, utbildning och träning.
Jag hade ett intressant samtal med Bruce Peoples, ordförande i SC36. En tydlig vision är att vi med modeller ska kunna ta fram ”intelligenta” system som anpassar sig efter användaren (den lärande), så att val och sätt att sortera, organisera och leta kunskap registreras och kontinuerligt förfinas och sparas i användarens profil i ett gigantiskt nätverk (Internet, någon?). Bruce berättade om hur han som medlem av The Syndicate, världens äldsta guild, får uppdrag att testa nästa generation spel. Ett av de spel de för närvarande testar styrs av användarens tankar. En av de upptäckter som gjorts är att stress ”stör ut” signalen i hjärnan. Det här tycker han är intressant i en lärandesituation. Om den som lyssnar på information, tappar tråden eller inte förstår ett begrepp, så uppstår en störning som gör att informationen kan presenteras på ett annorlunda sätt eller att den lärande får en möjlighet att ställa en fråga.

Han hade i sin session väckt frågan om hur utbildning ska hinna med i den utveckling som sker inom kommunikation och data. Han inledde sin session med att visa filmen ”Did you know 3.0” Han hänvisade till Siemens begrepp connectivism och hur kommunikationsmönstret, ökade data (fakta) fullkomligt exploderar. Frågan han väckte var hur vi ska tänka om lärande när hälften av en teknikstudent har lärt sig under första året av sin utbildning är oaktuellt när studenten har nått sitt andra år i utbildningen (förstod ni det där?). Vilka kunskaper är hållbara och vilka verktyg behöver vi för att hantera både mängd och accelerationen av kunskaper.

Connectivism är en teori som ofta används på konferenser av det här slaget . Begreppet (teorin) har dock ifrågasatts (kritik, svar på kritiken). Oavsett om det ska anses vara en teori eller en metod, så försöker man nog att fånga in den förändring som sker när vi med teknikens hjälp kan kommunicera på nya sätt.

Ett tydligt mål för konferensen var att kunna beskriva de förutsättningar och processer som utmärker lärande. Begreppet kompetens var särskilt i fokus.
En av konferensdeltagarna ställde en intressant fråga:
”- Vem är lärandeobjektet (människan) i de modeller som tas fram? Finns det en enhetlig beskrivning som kan täcka in vad kompetens är (hos alla individer)? Frågan ställdes ur tillgänglighetsperspektiv; var finns utrymmet för det oförutsägbara i lärandet representerad i dessa flödesscheman?"

Då kommer nästa fråga; för vem är dessa modeller skapade? För programmerare av mjukvara? För myndigheter och beslutsfattare inom utbildningssektorn? För undervisande lärare?

Ett återkommande tema var att gränsen mellan formellt och informellt lärande håller på att suddas ut. Tyvärr uppfattade jag inga konkreta exempel på hur det kan se ut. Även om man är fri att delta i en ”Öppen utbildning”, så antar jag att de flesta vill ha ut någon sorts formellt erkännande för utbildningen? Kan det vara så att man blandar ihop utbildning och lärande? Att lära oss gör vi från att vi börjar krypa. Att lära oss har vi alltid gjort både i formella och informella sammanhang. Det är inget nytt.

Med andra ord hade jag många frågor när jag gick i från konferensen. Använd kommentarsfältet för att upplysa mig.

Tankar om Twitter

En liten sidnot till konferensen ALT-C 2009 i Manchester. Det var under en av keynoten som jag upptäckte Twitter. Naturligtvis har jag som technofreak redan tidigare skapat mig ett Twitter-konto. Men efter att ha följt några kompisar och sett hur andra har följt diverse kändisar har jag ändå inte riktigt förstått poängen med Twitter.

Under den här konferensen blev jag varse att det på gick en parallell diskussion på nätet om och samtidigt som en av keynoten hölls. Överallt i publiken satt människor med uppfällda bärbara datorer. Det första intrycket var att folk bara surfade, kollad mailen o.s.v. Men Hans-Erik (en kollega på UPC) gjorde mig uppmärksam på att det fördes en parallell diskussion om keynoten i realtid, där deltagarna var åhörarna i salen (även de som tittade på videosändningen på nätet). Genom att skriva in "#altc2009" i Twitter fick jag plötsligt se hur människor kommenterade föreläsaren som stod framme på podiet. Kommentarerna spände från felstavningar i Power pointen till reflektioner över vad som sades och vilka implikationer det kunde ha.

Det här var helt nytt för mig och gav mig en bild av den framtida föreläsningssalen. Där framme står någon och gör en presentation eller föreläsning samtidigt som åhörarna för en ljudlös diskussion om det som sägs, kommenterar, skickar länkar (källgranskning) och reflekterar (nya aspekter av vad som sägs?). Plötsligt är deltagarna inte individuella lyssnare, utan ett kollektiv som reflekterar och diskuterar vad som sägs framme i rummet. Allt i realtid.
Vad kommer det att innebära för lärandet, studenterna och lärarna? Några tankar där ute?

/Jörgen

ALT-C 2009 ”The VLE:s dead”

Michael Wesch inledde konferensen ALT-C 2009 som i år har underrubriken ”in dreams begins responsiblility – choice, evidence, and change”. Michael Wesch blev känd med sin video ”The machine is Us/ing us” på Youtube. Han är kulturantropolog vid Kansas State University och forskar om hur media förändrar samhället och vår kultur. I sitt tal berörde han media och hur det inte bara ger oss nya möjligheter till kommunikation, utan också hur media ändrar sättet vi tänker om oss själva. De nya medierna (Youtube, Facebook m.m.) ger oss nya möjligheter och innebär att vi har nya verktyg för kommunikation till vårt förfogande. Verktyg som vi lär oss använda, men som sedan formar de som använder dem. Detta synsätt, att media medierar vårt tänkande, är bekant från teorier inom pedagogiken som kallas sociokulturellt lärande. Genom verktyg (både intellektuella och fysiska) så hanterar vi och uppfattar vår omvärld. När verktygen är nya måste vi lära oss att bemästra dem, men med tiden internaliserar vi verktygen och de bli integrerade med vårt tänkande.

En av de intressantaste sessioner var debattpanelen där Steve Wheeler, Graham Attwell, James Clay, och Nick Sharratt deltog. Namnet på sessionen var ”The VLE:s dead” (Virtual Learning Environment). Rubriken lockad många besökare, så rummet var fullsatt när panelen började. Debatten handlade om huruvida virtuella lärmiljöer var överflödiga eller till och med ett hinder för undervisning och lärande. Argumenten mot VLE framfördes av Steve och Graham och försvaret för VLE sköttes av James och Nick. De som var emot VLE var de som också argumenterade för dess ersättning: PLE (Personal Learning Environment). Argumenten handlade i stort om att VLE var stängda miljöer som ”låser in” både lärare och studenter i de strukturer som finns i systemen, i stället för att välja de bästa tillgängliga web 2.0-verktyg som erbjuds på nätet.
Försvararna hävdade att utbildning fortfarande sker i en kontext (universiteten med krav på tillförlitlighet, examina och offentlig myndighet o.s.v.) Många lärare är nya nätlärare och har inte kompetens eller tid att välja ”rätt” web 2.0 verktyg. Den populära bild av studenterna som ”digital natives” har dessutom fått sig en knäck. Försvararna hävdade att de inte alls är emot att studenter och lärare använder Facebook eller Twitter i sin undervisning, men att behovet av en trygg och stabil resurs som VLE kommer att behövas en lång tid framöver. Vill ni titta på debatten har ni en länk till videon här.

Argumenten i debatten är inte nya. De har kommit fram tidigare (VLE v.s PLE Fight Club) där de motsatta sidorna i princip lyfter liknande argument. Å ena sidan är VLE för stängda å andra sidan erbjuder de inte det stöd nya "nätlärare" behöver för sin undervisning.
Scott wilson (vilken myntade uttrycket PLE) satt i publiken. Han kom i mitt tycke med det mest intressanta uttalandet i den här debatten:
”- När jag myntade begreppet PLE, var det mer tänkt som en filosofisk utgångspunkt när det gäller resonemanget om lärande, än som en faktisk applikation”.
En liknande slutsats har EU-kommisionen kommit fram till. I rapporten ” On the way towards Personal Learning Environments: Seven crucial aspects”. I rapporten kommer fram till att argumenten för PLE än så länge mer är ett koncept eller en vision än färdiga applikationer.

För att återknyta till mitt resonemang utifrån sociokulturellt lärande där VLM eller PLE faktiskt är verktyg, förefaller det mig som om lärare i första hand behöver fundera över kursers mål, studenternas aktiviteter och kursens examination. Jag är av den övertygelsen att man kan utveckla en utmärkt kurs i ett VLE och en urusel kurs med hjälp av fria web 2.0 tjänster på nätet. Min gissning är att VLE kommer att fortsätta att utvecklas och bli allt mer öppna (se Sakai 3.0 eller Open Universitys ”Social Learn”) och att lärarna väljer att komplettera verktygsportföljen med lämpliga web 2.0 –tjänster utifrån pedagogiska avväganden.

När det gäller lärarnas behov av stöd för att få en möjlighet att utveckla en nätkurs med hög kvalitet, så lyssnade jag på en annan intressant talare: Diana Laurillard som talade om ” Evaluating learning designs through the formal representation of learning paterns”. Hon beskrev ett antal modeller för hur undervisande lärare kan få ett konkret stöd i utvärderingen av kursupplägg utifrån teoretiska pedagogiska modeller och de praktiska aktiviteter som förekommer kursen. Syftet med systemet är att utveckla, reflektera över och sprida pedagogiska ”lärande-mönster”. Dessa mönster innehåller lösningar på utbildningsproblem i en specifik kontext. Syftet att utveckla detta system är att låta systemet ge lärarna feedback på sitt kursupplägg. Jag tyckte att hennes presentation var mycket intressant, då modellerna hon presenterade var nya för mig. Jag hittade en intervju med henne här

/Jörgen (från ett soligt/regnigt Manchester)

Camtasia Studio för Mac

En kort notis om att Techsmith nu har lanserat Camtasia studio för Mac. Vi har i vår verkstad "Ljud och video på nätet" länge använt programvaran Camtasia Studio för att spela in s.k Screencasts eller skärminspelningar. Tyvärr har programvaran endast funnits för PC. För Mac-användare har vi hänvisat till program som Snapz Pro X, ScreenFlow och iShowU.

Nu verkar det hända saker. I dag lanserar Techsmith Camtasia Studio för Mac. Programvaran finns att ladda ned som en 30 dagars demo. För att komma igång kan man titta på Techsmiths egna screencasts.

Värt att påpeka i sammanhanget är att Quicktime nu i Mac OS X version 10.6 (lanseras under denna månad) har en inbyggd funktion för att spela in skärminspelningar. Quicktime ingår i 10.6 och kostar inget, även om mer avancerade redigeringsfunktioner saknas.

Vågen är här - Google Wave

En intressant fråga är vad som driver fram utvecklingen av programvara som utgår ifrån att kommunikation mellan individer och grupper är av central betydelse?

Medan de flesta av oss funderar över hur vi ska använda en wiki, blog och forum i vår undervisning, smälter Google ner alltihop till en våg. Google wave startade med en enkel tanke: Hur skulle vår e-post se ut om vi uppfann den idag? Utvecklingsteamet utgick ifrån det mest moderna som finns i dag: Bloggar, Wikis, Twitter, Facebook. De återskapar ett ny enhetlig lösning som integrerar alla dessa koncept i ett öppet nytt system som antagligen kommer att förändra hur vi kommunicerar via nätet under överskådlig framtid (vilket i och för sig inte är så långt). Webbläsarens roll för kommunikation kommer att öka dramatiskt. Google siktar på hela marknaden från IM, wikis, bloggar, fotodelning i en enda integrerad lösning, som de dessutom släpper Open Source.

Kritik har riktats mot lärplattformar (LMS) för att de är stängd silos som är dåliga på att kommunicera med omvärlden (andra system), att de inte hanterar de kraven på modularitet utifrån studenternas kunskapsutveckling, vilket är begränsande utifrån ett konstruktivistiskt undervisningsperspektiv. Andra förespråkar ett relativt nytt koncept: PLE (Personal Learning Enviroments), där undervisningen utgår ifrån att studenterna själva utformar sin lärmiljö.

Så, medan lärplattformarna av vissa beskrivs som gammalmodiga och begränsande, utgör de fortfarande basen för de flesta lärare som undervisar på nätet. Här vid Umeå universitet används Sakai (under namnet Cambro). Vi har sett demonstrationer av Sakai 3.0 som lovar att integrera bättre med omvärlden. Den kommer att både kunna ta in och släppa ut information till andra system och tjänster. Det påminner helt enkelt mer i funktioner och användargränssnitt om en moderna web 2.0 tjänst.

Frågan är hur utvecklarna av Sakai reagerar på det nya konceptet som Google Wave introducerar? Varför ska man längre ha stängda plattformar när man istället kan delta i eller gå ur en våg? Nyheten om Google Wave har redan nått Sakai Foundations president Michel Kaskuska. På hans blogg finns länkar till utvecklare som uppmärksammat vågen och de verkar vara positiva till det nya konceptet.

Inom ett år lanseras Google Wave. Rimligtvis tar det några år innan det fått genomslag för hur vi kommunicerar i vår vardag. Naturligtvis beror det också på hur andra aktörer på marknaden reagerar på denna lösning. Oavsett hur det går för Wave, så kommer det eller något annat system att förändra vårt sätta att kommunicera på nätet.
En demo av utvecklingsversionen, väl värd att se om man är webbutvecklare eller bara intresserad av social programvara:
http://wave.google.com/

/Jörgen

Studenträtt - intressant läsning från Högskoleverket

Om du, liksom jag, är intresserad av att se hur högskolans regelverk tolkas när det gäller utbildning och att hålla dig uppdaterad kring frågor som handlar om studenters rättsäkerhet då rekommenderar jag Högskoleverkets nyhetsbrev Studenträtt.

I det senaste numret, nr 2 2009, ger bland annat Jude Carroll, "plagiatexpert" från Oxford Brookes University, råd om hur vi kan komma åt problemen med plagiering.

Du kan enkelt prenumerera på Studenträtt via Högskoleverkets hemsida.

Glad nationaldag!

Sven B.

Nytt verktyg för lärande

SUNET har nyligen tecknat ett avtal med Logica AB om 500 licenser vilket gör att Samtliga lärosäten kommer att ha till gång till Adobe Connect Pro. Exakt hur administreringen skall lösas med avseende på skapandet av virtuella rum är inte helt klart men SUNET aviserar att efter midsommar kommer man dra igång i mindre skala för att till hösten köra för fullt. LearningNet har en bra samlingssida för Adobe Connect Pro i högre utbildning för mer ingående information.

Med anledning av detta arrangerar UPC en informationsträff 18/8 där vi berättar mer och svarar på frågor om Adobe Connect Pro och hur just Du kan komma igång.
Inbjudan hittar du här!

VILÄR - Nytt nätverk för praktik/VFU/arbetsintegrerat lärande

Praktik i olika former och med olika beteckningar (praktik, verksamhetsförlagd utbildning med mera) förekommer inom många utbildningar på universitetet. I utbildningar som är inriktade mot ett visst yrkesområde är det naturligt men även i många andra utbildningar finns det praktikinslag. Den 24 februari i år fattade rektor beslut om regler och definitioner för praktik och VFU vid Umeå universitet och en arbetsgrupp ska inom kort börja arbeta bland annat med frågan om en gemensam utbildning för praktikhandledare (Rektorsbeslut_om_praktik_och_VFU_2009.pdf).


Många lärare håller på med praktikfrågor och i en del utbildningar finns det nätverk som behandlar just praktiken. Dock har det inte funnits något nätverk på riksnivå som också varit utbildningsöverskridande. Ett sådant är dock nu på väg att bildas.


Jag sitter med i en arbetsgrupp för att skapa ett rikstäckande nätverk för verksamhetsinriktat lärande (inkluderande all form av praktik, verksamhetsförlagd utbildning – VFU – och arbetsintegrerat lärande). Vi har valt namnet VILÄR för nätverket och det vi framförallt arbetar med är en nationell forsknings- och utvecklingskonferens. Allt är inte klart kring konferensen men vi planerar för att den ska hållas i högskolan Väst (Trollhättan) i början av december i år. Så fort alla detaljerna är klara kommer vi naturligtvis att komma ut med mer information.


Tag gärna kontakt med mig om du är intresserad av att vara med i nätverket och få fortlöpande information om VILÄR:s verksamhet. Skicka ett e-brev till sven.eriksson@upc.umu.se. Har du idéer på hur UPC skulle kunna stötta lärare som arbetar med praktik i våra utbildningar är du också välkommen att höra av dig.


Sven B. Eriksson

Cambro – kursadministration eller lärmiljö?

Överallt benämns Cambro (dvs Sakai) och liknande system som lärplattformar eller lärmiljöer, där undervisning på nätkurser och nätutbildningar ska bedrivas. Min hypotes är att det är feltänkt. Cambro är inte en lärplattform.

Cambro är en kursadministrativ nod i en universitetsövergripande infrastruktur, vars syfte är att stödja lärares administration av kurser, studenter, scheman, inlämningsuppgifter, examinationer, utvärderingar och alla andra dokument som förekommer i administrationen av en kurs. Läs manualen till Cambro. De funktioner som räknas upp där är till allra största delen administrativa – inte pedagogiska.

För undervisning i nätkurser bör virtuella miljöer och digitala hjälpmedel väljas noggrant för att stödja studenters lärande på bästa sätt. Om en uppgift bäst stöds med wiki, så använder man wiki. Om en lärprocess bäst genomförs i en virtuell miljö som exempelvis Lunarstorm, så används denna. Om studenters lärande bäst stöds genom att använda bloggar, så upprättas sådana bloggar. Om studenters lärande bäst stöds med studenternas egna val av sociala medier, så bör vi kunna tänka oss detta.

Dessa miljöer och verktyg behöver alltså inte vara en del av Cambro – och ska kanske inte heller så vara. Cambro är centralnoden för kursen, där all information kring kursen, utbildningen, studievägledning, studieadministration med mera finns. Den faktiska undervisningen, däremot, behöver inte bedrivas där.

Därför bör vi kanske inte fundera över hur vi undervisar med stöd av lärplattformar – utan hur vi använder lärplattformar så att de medger så gott administrativt stöd som möjligt.

Det vi bör fundera över, däremot, är vilka tekniker vi har för handen som bäst stödjer studenternas lärande och hur dessa används på bästa sätt, dvs hur undervisar vi med stöd av digital teknik och virtuella miljöer. Bilden (av Peter Carlsson, publicerad på LearningNet) illustrerar hur en lärplattform enbart utgör en mindre del av de tekniker som är möjliga.

Och vi skulle kanske fundera över begreppet personlig lärmiljö i stället för att tvinga Cambro att vara en allmän lärmiljö.

Exempel på "Open"

Härom veckan föreslog jag en profilering för Umeå universitet – att använda förledet "Open" framför så många verksamheter som möjligt: Open Access, Open Source, Open innovation, Open Courseware med mera. Sådan öppenhet skulle vara koherent med det beteende dagens unga människor utvecklar och upplever som självklart via nätet.

Ett exempel på en kurs med en sådan ansats upptäckte jag hos kollegorna i Göteborg. Runt kursen Det sårbara IT-samhället, 15 hp, har kursansvarig Mathias Klang byggt upp en blogg där han skriver om kursaktuella frågor, information kring kursen, gästföreläsare, tankar kring pedagogiskt upplägg, litteratur etc. Dessutom på Facebook.

Ett inspirerande sätt att arbeta med kursinformation, inte sant?

iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors?

Studenter som lyssnar på poddsändningar presterar signifikant bättre än sina kurskamrater som deltog i salsföreläsningen. Detta resultat presenteras av McKinney, Dyck & Luner, State University of New York, Fredonia i en studie som heter ”iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors?” (2009). Studien har fått stor uppmärksamhet på webben. New Scientist hakar på nyheten med rubriken ”iTunes university better than the real thing”. Trots de ganska provokativa rubrikerna, visar det sig att forskningsresultaten inte indikerar att användningen av poddsändningar skulle kunna ersätta några professorer. Det resultatet från studien visar är att studenterna som deltog i undersökningen med hjälp av en ljudinspelning och Power Pointpresentationen kan prestera lika bra eller bättre än de studenter som närvarade vid salsföreläsning. En förutsättning för det högre resultatet i Podcast-gruppen var att studenten var aktiv, gjorde egna anteckningar under lyssningen samt lyssnade på föreläsningen flera gånger. De studenter som inte antecknade medan de lyssnade på poddsändningarna presterade inte bättre än de som deltog i salsföreläsningen. Med andra ord krävdes ett aktivt arbete av de studenter som lyssnade på poddsändningarna för att de skulle prestera bättre än studenterna som närvarade vid salsföreläsningen.

Ambitionen med denna studie var att undersöka om m-learning (mobilt lärande) kunde tillföra några utbildningsmässiga fördelar eller som de själva skriver: ”…åtminstone inte försvårar för de studenter som väljer att ta del av föreläsningen i form av en poddsändning”. Resultatet visar att ljudinspelningen tillsammans med Power Point-bilderna kan utgöra ett bra stöd för studenter som av olika anledningar inte kan närvara vid en föreläsning.

Undersökningen utfördes under kontrollerade förhållanden med ganska små grupper (ca 40 studenter i varje grupp). Innehållet i föreläsningen var en introduktion till Psykologi. Deltagandet resulterade inte i några riktiga universitetspoäng. De bäst presterade i vardera grupp skulle få en värdecheck på iTunes på 15 dollar.

Den faktor som utpekas som avgörande för hur bra studenterna presterade i examinationen var mängden och djupet på de anteckningar studenterna gjorde. I klassrummet gjorde nästan alla studenter anteckningar i sina utdelade Power Points. Men dessa anteckningar var generellt ganska ytliga och korta till formen. Podcast-gruppen hade en större spridning då det gällde att anteckna medan de lyssnade på poddsändningarna, men det som var tydligt var att i den här gruppen fanns studenter som i högre grad gjorde utförliga anteckningar inklusive egna reflektioner. Dessa utförliga anteckningar återfanns hos de studenter som lyssnat igenom föreläsningen flera gånger. En enkel slutledning av detta (min egen) är att inspelade föreläsningar erbjuder en möjlighet att bearbeta innehåller i detalj på ett sätt som är svårt i en traditionell föreläsningssituation.

Författarna avser att framöver utforska användningen av poddsändningar i ”skarpa” kurser under en hel termin för att framför allt studera hur studenterna använder sina poddsändningar i sina studier. Faktorer man vill titta på är hur studenterna antecknar (bearbetar) föreläsningen och hur möjligheten att lyssna igenom föreläsningen flera gånger, samt att de kan lyssna på speciella delar flera gånger påverkar dessa anteckningar.

De avslutar med att poängtera att de är medvetna om att det finns forskning som visar att komplexitet och ämnesområde kan påverka hur effektiv Power Points är utifrån studenternas lärande. Med andra ord kan resultatet vara mer eller mindre relevant beroende på ämnesområde och ämnets komplexitet.

Tidigare studier av användningen av poddsändningar i högre utbildning har ofta undersökt studenters attityder till användningen av poddsändningar och intresserat sig för studenternas attityder, teknik, flexibilitet och mobilitet. Ytters få har försökt mäta vilken effekt poddsändningar har på lärandet. Studierna har ofta fokuserat på poddsändningar som komplement och stöd till studenter som deltagit i salsföreläsningen. Författarna till denna studie hävdar att deras studie är unik i det avseendet att den studerar hur poddsändningar kan hjälpa de studenter som helt missat salsföreläsningen.

Journal Referens: Dani McKinney, Jennifer L. Dyck, Elise S. Luber (2009). iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors? Computers & Education, 52 (3), 617-623 DOI: 10.1016/j.compedu.2008.11.004

Akademin i romanens format

Romaner som utspelas i universitetsmiljöer tilltalar ofta oss som vistas i dessa miljöer. Och kanske enbart oss – igenkänningsfaktorn är för låg för de som inte vistats vid en universitetsinstitution. Göran Häggs Doktor Elgcrantz eller Faust i Boteå är ju en klassiker i genren – vars handling utspelas på litteraturvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.

I dagarna har jag läst Manuskriptet av norrmannen Henrik Langeland. Författaren har under fyra år själv varit doktorand på litteraturvetenskapliga institutionen vid Oslo universitet och boken handlar om en 53-årig professor vid samma institution och dennes akademiska förehavanden. (Litteraturvetenskap igen; undrar varför?)

Vid ett tillfälle får denne professors prefekt ett formellt klagomål från studentutskottet. Där hävdas att professorns undervisning präglas av bristande pedagogisk förståelse. Därför beslutar prefekten att professorn ska genomgå universitetets pedagogiska fortbildningskurs.

Professorn tror inte sina öron. Han har ju undervisat i mer än tjugo år. Han har svårt att acceptera att sitta ”i en ring på golvet med benen i kors och dilla med rollspel och leksaksbilar och dagisprat för att bli en bättre professor” – som denne professor tolkar en kurs i universitetspedagogik. (Kanske är det en gängse fördom om kurser i universitetspedagogik även i Sverige?)

Nej, han vill naturligtvis hellre i skydd av sin professorstitel fortsätta bedriva sådan undermålig undervisning med en synnerligen diskutabel värdegrund såsom hans undervisning beskrivs i boken.

Internet - En fluga?

Alla är vi nog vid det här laget övertygade om att internet inte är någon fluga. En snabb uppkoppling mot nätet är något som vi idag tar för givet. Alla resurser, allt material och all information är digitaliserad och ligger lagrad på en gemensam server som alla vet namnet på men som ingen sett med sina egna ögon. Detta är något som vi har vant oss vid och utvecklingen går framåt.

Något som kom väldigt starkt under 2008 var möjligheten att skapa och dela dokument via enbart en webbläsare. Flera tjänster finns idag som låter användaren skapa textdokument, kalkylblad, enkäter och presentationer. Den stora finessen är naturligtvis att allt skapat material finns åtkomligt bara man har tillgång till en dator med uppkoppling mot nätet. Gränssnitten för denna typ av applikationer börjar också mer och mer likna de program vi är vana att arbeta med lokalt på våra datorer. Nedan listas några av de mest populära tjänsterna.

Google Docs
Adobe Buzzword
Microsoft Office Live Workspace
Shutterborg

Jag vill också passa på att flagga för att det händer saker på e-mötesfronten. För några veckor sedan lanserade Adobe en ny version av deras plattform Connect som nu finns öppen helt fritt. Tjänsten ConnectNow ger användaren möjlighet att mötas med video, skärmdelning, whiteboard och chat med stöd för upp till tre deltagare.

Humboldts ande svävar fortfarande

I höstas genomfördes en stor (över 7 000 respondenter) studie kring den svenska högskolans viktigaste uppgifter, nu och i framtiden. Nu har resultatet – Högskola 2025 – offentliggjorts. Studien genomfördes av Kairos Future.

Det går att göra några intressanta nedslag i studiens resultat. Vad är högskolans viktigaste uppgifter? Enligt lärarna är det att bedriva grundforskning, ge god utbildning, att främja ett bildningsideal och att delta i samhällsdebatten.

Lärarna menar också att delvis är dessa viktigaste uppgifter är högskolorna allra sämst på att leva upp till. Det måste tolkas som att högskolan tvingar fram en verksamhet som står i viss kontrast till dess lärares preferenser. Det låter inte bra.

Allra minst viktigt anser lärarna vara att kommersialisera forskning, att snabbt strömma studenter genom utbildningen, att vara lyhörd för samhällets och arbetslivets önskemål samt att samverka med näringslivet.

Studenter har delvis motsatt uppfattning. Högskolans viktigaste uppgifter enligt dem är det som lärarna anser minst viktigt – att samverka med näringlivet och tillgodose dess krav. För att högskolan ska bli ännu bättre i framtiden, menar studenter att fler undervisningstimmar, mer praktik och ett tydligare samarbete med lokala arbetsgivare, är viktiga faktorer.

Lärarna å sin sida menar att det som kan höja högskolans kvalitet generellt är att öka anslagen till grundforskning, att ge lärosätena eget kapital att förvalta fritt och långsiktigt, att bli mer delaktiga i samhällsdebatten – och att höja lärarnas löner. Det sistnämnda instämmer dock studenter lojalt med.

Visst anar vi att den tyske universitetsreformatorn Wilhelm von Humboldts ande fortfarande svävar över lärarnas värderingar av högskolans uppgifter – trots att universitetets omgivning tycks vilja schasa bort den?

Konferens och handlingsprogram

Idag är sista dagen för att anmäla sig till den återkommande universitetspedagogiska konferensen som går av stapeln för nionde gången den 25-26 februari. Över 60 deltagare var registrerade mitt på dagen idag! Förutom konferensprogrammet kan man välja mellan fem olika förkonferensverkstäder med varierande innehåll.

Alldeles nyss skickades ett förslag på nytt pedagogiskt handlingsprogram in till universitetsledningen. UPC har lett arbetet med att ta fram detta förslag under hösten och vintern. Processen har varit kort och intensiv, men med bred förankring genom de nätverk och arbetsgrupper som bidragit med idéer och synpunkter. Inom kort går förslaget ut på remiss. Om du inte råkar vara mottagare eller ingå i de arbetsgrupper som kommer att besvara remissen kan du ändå se förslaget och lämna egna synpunkter via denna hemsida.

Nu är det dags att hoppa i skidpjäxorna och ta vara på fördelarna med att bo här uppe i norr!

Att skriva betygskriterier, del 4

Från det förträffliga artikeltipset som Dan Frost gav oss i den första delen av denna serie inlägg kring betygskriterier, kan vi lära oss ett par saker som främst rör hur studenter kan förbättra sina studier genom att vi explicitgör betygskriterier.

Utan att gå in på detaljer här (läs den) finner jag studien är intressant rent metodologiskt och välgjord. Studiens huvudresultat är att studenter som både får ta del av explicita betygskriterier och ges möjlighet att förstå dem genom att diskutera dem, träna betygsättning och jobba med självbedömning når signifikant bättre resultat än studenter som inte fick ta del av betygskriterier eller själva arbeta med sådana.

Det visar sig också att studenter som fått del av och träning i betygskriterier tenderar att underskatta sina prestationer, medan studenter som inte fått del av betygskriterier tenderar att överskatta sina prestationer. Det kan tolkas som att de förstnämnda har fått en insikt i betygsättningens komplexitet och därigenom tillägnat sig en ödmjuk inställning till kunskapsmätning.

Ett annat resultat från studien är att det inte räcker att lärare enbart delar ut nedskrivna betygskriterier, för att studenters studieprestationer ska förbättras. Det är när lärare och studenter diskuterar kriterierna, hur de kan tillämpas och ser exempel på deras tillämpning som också studenterna blir involverade i lärarens tysta kunskap.

”I cannot describe it, but I know a good piece of work when I see it.” Med referens till filosofen Michael Polanyis välkända begrepp tyst kunskap, menar artikelförfattarna att universitetslärare använder en god portion tyst kunskap vid bedömning av studentprestationer. Denna tysta kunskap kan göras något mer explicit genom att betygskriterierna också diskuteras.

----------------------------
Att skriva betygskriterier, del 1, del 2, del 3.

Att skriva betygskriterier, del 3

Som av en händelse under denna serie inlägg kring betygskriterier, har rektor vid Umeå universitet beslutat att den standardiserade översättningsnyckel (pdf) som beslutades användas 2007 ska slopas. Därmed ska studenter som begär det få sina betyg bedömda (inte översatta) enligt en sjugradig skala. Det ska studenter ha rätt till upp till två år efter examinationsdatum.

Detta innebär i allt väsentligt att institutioner som enbart har tillämpat översättningsnyckeln står inför att utveckla betygskriterier för en sjugradig skala, så att man är beredd när studenter så begär det. Och kanske är det lämpligast ur effektivitetssynpunkt att vid varje examination göra en parallellbedöming med den sjugradiga skalan, så att man slipper gå tillbaka till ett årsgammalt examinationsunderlag och examinera en student på nytt.

Åter till denna inläggsserie. I förra inlägget utlovades exempel. Jag har försökt hitta exempel på betygskriterier som inte hamnat i adjektivfällan (bra, bättre, bäst), utan som kan uppvisa diskreta skillnader i studenters kunskapstillägnande - och som dessutom beskriver dessa skillnader kvalitativt, inte kvantitativt. Dessa är de tre kvalitetskriterier jag anlägger på betygskriteriers formulering (även om jag inte håller dem som absoluta kriterier).

Inte helt enkelt. Men den intresserade kan ta en titt på en grundkurs i fysik vid Stockholms universitet. Längst ned på kurssidan finns betygskriterierna som ett worddokument. Man har delat upp kunskapsstoffet i olika områden och lagt sig vinn om att inte enbart beskriva gradskillnader, utan artskillnader. Tekniken här är att lägga till nya kunskaper/förmågor ju högre upp i betygskalan vi tittar.

Skillnaden mellan betyg A, B och E beträffande att kunna redogöra för Newtonsk mekanik formuleras så här:

”Studenten kan [för betyget A]
(i) på ett självständigt och utförligt sätt redogöra för begreppen i Newtonsk mekanik, såväl de grundläggande som de mer abstrakta.”

”Studenten kan [för betyget B]
(i) utförligt redogöra för begreppen i Newtonsk mekanik, såväl de grundläggande som de mer abstrakta.”

”Studenten kan [för betyget E]
(i) redogöra för de grundläggande begreppen i Newtonsk mekanik.”

Finns det andra exempel på betygskriterier? Kommentera gärna.

--------------------
Att skriva betygskriterier, del 1, del 2, del 4.

Cambro - ett rum för lärande?

Beslutet att byta Umeå universitetets gemensamma lärplattform PingPong till Sakai togs i juni 2008, och omedelbart påbörjades utvecklingen och anpassningen av den nya lärplattformen. Efter en hektisk höst av implementationsarbete driftsattes Cambro i december och idag är det många kurser som använder Cambro som lärplattform och många fler kurser som planerar att utnyttja Cambro.

Men om vi backar lite; vad är Cambro och varför togs beslutet att byta lärplattform?

Cambro är Umeå universitets namn på Sakai, vilket är en samarbets- och lärplattform som används för stöd i både campusbaserade kurser och nätkurser och kan användas även som stöd för samarbete mellan forskare och för studenters inbördes arbete.

September 2008 utlystes en namntävling där valet föll på namnet Cambro, vilket betyder ”rum” på Esperanto. Man väljer att inte låta Sakai-installationen heta Sakai för att inte förknippa universitetets plattform med en specifik produkt. Om det i framtiden beslutas om byte av plattform (som t.ex. nu från PingPong till Sakai), behöver man inte byta namn utan kan fortsätta att använda Cambro, även om utseendet och förmodligen funktionaliteten ser annorlunda ut.

Kritiken mot universitetets tidigare lärplattform, Pingpong är att systemet anses vara relativt dyrt att driva och att det inte är integrerat med vår identitetsinfrastruktur. Cambro däremot bygger på en öppen källkod vilket utöver att systemet inte har någon licenskostnad, betyder att systemets programkod är fritt tillgänglig för oss att använda och modifiera. Vi kan på så sätt modifiera systemet att passa våra förhållanden så långt det är möjligt och i att utvecklingen av plattformen sker på många lärosäten i ett flertal olika länder behöver utveckling och modifiering av Cambro inte bli kostsam.

Plattformen innehåller många olika funktioner som underlättar för lärare och studenter och förenklar dessutom administrationen eftersom det är integrerat med universitetets system. Cambro erbjuder också ett brett smörgåsbord av olika verktyg som kan höja kvaliteten i undervisningen och möjliggör nya pedagogiska angreppssätt.

Flytten från PingPong till Cambro kommer förstås också att betyda extra arbete för många lärare. September 30, 2009 kommer PingPong att tas ur drift och allt material som ska sparas eller användas i nya kurser i Cambro måste vara överfört innan dess. Kanske ett ypperligt tillfälle att se över kursstrukturen? En bra möjlighet att tänka om och tänka nytt kring vilka pedagogiska möjligheter lärplattformen erbjuder? Men viktigast av allt – tänk i god tid! UPC har flera verkstäder i att undervisa med lärplattformen Cambro, men trycket kan bli stort mot slutet av vårterminen.

Det finns mycket man kunde ha önskat sig i detta omställningsarbete: att mera tid fanns att säkerställa systemets stabilitet, ökade resurser för kompetensutveckling av lärare, en fullt utvecklad supportorganisation för pedagogisk och teknisk support, men framförallt att en långsiktig förvaltnings- och utvecklingsorganisation hade redan nu etablerats.

Men man kan inte få allt här i livet! Viktigast är att se vilka pedagogiska möjligheter denna omställning erbjuder och inte fastna i teknikens frustrationer!

Mer information om Cambro på Umu finns på: http://www8.umu.se/it/umu_internt/cambro/

Konferensblogg från Educause Learning Initiative Annual Meeting

Anders Norberg, omvärldsbevakare på ENS/Umeå Universitet, besöker i veckan konferensen Educause Learning Initiative Annual Meeting i Orlando Florida. Följ Anders under dessa spännande dagar via hans blogg!

Att skriva betygskriterier, del 2

Att skriva betygskriterier är en utmaning. Det bara allt för lätt att hamna i adjektivfällan; olika varianter av ”dålig – bra – bättre”. Som inledande läsning rekommenderar jag Stefan Ekekrants rapport ”Målrelaterade betyg. Att arbeta med betygskriterier och bedömning i sju grader” (Stockholms universitet, UPC-rapport 2007:1). Trots att man vid Stockholms universitet arbetar med en sjugradig betygskala, är rapporten till stora delar generellt hållen, så den kan bidra oberoende av stegantalet på betygskalan.

För att betygskriterier ska få en mininivå av precision bör de formuleras för varje examinerande kursmoment och utgångspunkten för betygskriterier ska vara kursens förväntade studieresultat.

Betygskriterier ska formuleras som kvalitativa beskrivningar av de olika graderna av förståelse, färdigheter och förmågor som har tillägnats. Föreställningen att det går att använda den traditionella salstentaminas procentuella gränser som betygskriterier är en falsk föreställning – om inte respektive procentsats tydligt motsvarar på förhand bestämda kvaliteter.

Att säga att ”de som får minst 50% av maxpoäng på tentamen erhåller betyget Godkänt” innebär inte att man har uttalat ett betygskriterium.

Det gäller att skapa diskreta skillnader i studenternas uppnådda förståelse av kursinnehållet – inte kontinuerliga (jämför adjektivfällan ovan). Tillämpas tre betygsteg handlar det om att formulera tydligt avgränsade nivåer av förståelse - inte att samma förståelse förstås enbart på ett bättre eller sämre sätt.

Betygskriterier kan formuleras antingen objektinriktat ”För betyget VG kännetecknas uppgiftens resultat av…”eller subjektinriktat ”För betyget VG kan studenten…”. Betygskriterier bör skrivas i samma form som FSR, vars vanligaste form är det subjektinriktade: ”Efter avslutad kurs ska studenten kunna…”

Till sist: det är lättare att identifiera dåligt formulerade betygskriterier än motsatsen. Dåliga betygskriterier preciserar inte FSR, de beskriver inte olika avgränsade nivåer av kunskapstillägnande och de är inte särskilt begripliga för andra än den lärare som formulerat dem.

I nästa inlägg avser jag att visa några konkreta exempel på formuleringar av betygskriterier.
------------------------
Att skriva betygskriterier, del 1, del 3, del 4.

Att skriva betygskriterier, del 1

Alla konstruerar vi och tillämpar betygskriterier när vi examinerar. Hur skulle vi annars kunna bestämma betyg? Frågan är om vi gör detta enbart för oss själva när vi examinerar, eller om vi också skriver ned dem och gör kriterierna officiella. Vanligast, enligt min uppfattning, är att betygskriterier sällan görs officiella och delas ut till studenter inför kursen.

Vid Stockholms universitet har man beslutat att till alla kurser och kursmoment skall finnas ett kursdokument - ej att förväxla med kursplan - som bland annat beskriver de betygskriterier som läraren avser att tillämpa vid examinationen. Detta dokument ska finnas tillgängligt vid kursstart.

Vilka fördelar kan finnas med att ange och förbinda sig till explicita betygskriterier på förhand? Några exempel är att skapa bättre förutsättningar för konsekventa bedömningar och därmed undvika risken för godtycke, att undvika att anamma ett omedvetet relativt bedömningssätt inom studentgruppen, att minska risken för att bedömningarna påverkas av ovidkommande faktorer och att underlätta när vi ska kommunicera våra bedömningar vid tentamensgenomgångar för att ge studenter återkoppling på deras prestationer.

Vilka är nackdelarna? Riskerna med explicita betygskriterier är i stort desamma som riskerna med alltför explicita förväntade studieresultat. Ju tydligare FSR och betygskriterier vi formulerar, desto större är risken för att studenter anammar ett instrumentellt förhållningssätt till sina studier. Det finns också en risk att betygskriterierna i sig formuleras instrumentellt med ett färdigpaketerat material, så att det blir svårare att uppnå Högskolelagens 8 § kring studentens självständiga problemlösningsförmåga och kritiska förhållningssätt. Risken är också att alltför tydliga betygskriterier missgynnar studenters utveckling av förmågan att göra egna kvalitetsbedömningar av eget och andras studieresultat.

Finns det andra för- och nackdelar? Kommentarer är välkomna.

Det gäller, som jag ser det, att finna balansen mellan alltför explicita och instrumentella betygskriterier och alltför generella och intetsägande kriterier, så att fördelarna med tydliga betygskriterier överväger dess eventuella nackdelar.

I nästa inlägg avser jag att resonera kring just denna balans i arbetet med att formulera konkreta betygskriterier.

----------------
Att skriva betygskriterier, del 2, del 3, del 4.