I tider när högre utbildning allt mer tenderar bli en löpande band-inrättning vad gäller kunskapstillägnande och en oreglerad marknad vad gäller utbildningsutbud, är det såväl glädjande som något förvånande när ett lärosäte bryter mönstret.
I dag kan studenter välja bland tusentals utbildningsprogram, men i mindre utsträckning göra personliga val inom programmen. Kurserna är vanligtvis förutbestämda. Syftet är i högre grad att säkra institutionernas intäkter, än att se till studentens bästa.
Då gör Sveriges minsta högskola tvärtom, enligt Henrik Berggren i dagens DN. Högskolan på Gotland satsar på utbildning, inte forskningsexcellens. På Gotland sätts studenten i förgrunden.
Inspirationen kommer från amerikanska "liberal education". Studenterna tvingas välja en stor del av sitt utbildningsinnehåll fritt, bara valen av kurser går utanför det egna huvudämnet. Samspelet mellan lärare och studenter avses också förändras, från avstånd och distans till närhet och samarbete.
Det grundläggande syftet är att inte skapa kanonmat för industrin, utan utbilda bildade, kritiskt tänkande människor för en föränderlig värld. Världsmedborgare, helt enkelt. På så sätt görs studenter mer anställningsbara, är tanken, än om studenter ges en snävt avgränsad, kortsiktig, men till produktion snabbt omsättningsbar kompetens.
Bör vi låta oss inspireras?
2 kommentarer:
Smart och modigt av Högskolan på Gotland. Ger marknadsföringsvinster och konceptet bygger på de premisser (småskalighet) som gäller för deras verksamhet.
Till info-enheten på Högskolan på Gotland: Här är två frasern som jag skapat och som ni kan använda: "Hos oss går bredd och bildning hand i hand" , och "Studenten i centrum - på riktigt".
Modigt att satsa på bredd, och att stå för det, istället för att ryckas med i den pågående spjutspets:eri-retoriken.
Mina tanakar går direkt till Martha Nussbaums bok "Cultivating humanity" från 1998. Där presenterar hon ett resonemang så långt från dagens monotona fixering vid "kvalitetsstyrning", "outputs" och "performativitet". Alldeles i slutet (s 300) skriver hon:
"It would be catastrophic to become a nation of technically competent people who have lost the ability to think critically, to examine themselves, and to respect the humanity and diversity of others."
Hon skriver om USA men hennes reflektion belyser också erfarenheter jag har från vår svenska högre utbildning. Jag ser fram emot att få besöka Högskolan på Gotland för att hämta inspiration och goda exempel.
Jag kan bara önska lycka till.
Mona Fjellström
Skicka en kommentar