Midvinterns köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma... (V Rydberg, 1881)
Sverige och stora delar av Europa står inbäddad i snö och kyla. Den svenska lärarutbildningen upplever sin värsta vinter någonsin med en minister som tycker det är bra med tuffa tag så att de utbildningsansvariga skärper sig. Är det en bild av det nya utbildningssverige vi ser?
I så fall finns verkligen ett behov av många hängivna och nyfikna lärare som vill beforska sin praktik och studenternas lärande. Högskolepedagogisk forskning och inte minst scholarship behöver vi se mycket mer av. Vi behöver ha en prövande hållning till det vi medverkar i som lärare, vi behöver dokumentera, diskutera och problematisera vårt dagliga arbete tillsammans.
För dig som är medlem i Swednet (nätverk för Sveriges pedagogutvecklare) så finns nu en möjlighet till just detta. Den 28 februari genomförs Swednets Publikationsseminarium på Umeå universitet. Arrangemanget som är ett samarbete mellan Swednet och Universitetspedagogiskt centrum vid Umeå uiversitet ger flera möjligheter till scholarship och inspiration till kul undervisning och spännande lärmöjligheter. Du får bland annat chansen att också delta i vår Universitetspedagogiska konferens som genomförs 1-2 mars.
Så skynda dig nu i ide, ladda batterierna med skinka, glögg, pepparkakor och apelsiner. Sov varmt nedbäddad för när du vaknar är solen tillbaka och alla dina lärarkollegor sugna på samtal, nya perspektiv och en ny vår.
Snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken.
God Jul & ett riktigt Gott Nytt År
Tomtemor Mona
tisdag 21 december 2010
onsdag 15 december 2010
UPC: Premiär för Virtuell Pedagogisk Resurs 2.0
Virtuell pedagogisk resurs (Viper) är en webbplats där lärare delar med sig av erfarenheter och tips kring högskolepedagogik och undervisning. Viper drivs av Universitetspedagogiskt centrum, men är öppen för bidrag från alla personal vid Umeå universitet.Viper har i sin senaste version genomgått en stor förändring i både upplägg och innehåll. Nu är innehållet indelat i tre kategorier; information, inspiration och guider, där besökaren kan inspireras att använda en ny metod, få information om nya regler för lärare eller få mer handfast hjälp i form av en steg-för-steg guide. Innehållet spänner i från forumspel och kursutvärderingar till användning av e-möten.
Vi välkomnar bidrag från lärare som vill dela med sig av sina erfarenheter inom det breda området undervisning och lärande i högre utbildning.
Besök Viper här:
http://www.viper.upc.umu.se
måndag 6 december 2010
Pedagogisk konferenshemsida
Arrangör av konferensen är Universitetspedagogiskt centrum i samarbete med den teknisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Umeå Universitet.
Välkommen att anmäla dig och ditt bidrag.
måndag 15 november 2010
Gärna IT, men först rejält prövande förhållningssätt!
Då jag håller föredrag kring IT, lärande och samhällsutveckling brukar jag ibland spela upp en dialog som utspelade sig på telefon 1956. Samtalet sker mellan kommunikationsministern i Sverige och Sveriges ambassadör i USA och innehåller en del där ambassadören får frågan om han tänker gå på några valmöten, då det är presidentval vid tidpunkten för telefonsamtalet. – Man ser dom på ”Television”, det är mycket roligare, svarar ambassadören varpå kommunikationsministern, med en gnutta avundsjuka i rösten, följer upp med att fråga om han tror att valrörelsen kommer att avgöras i ”Television”.
Jag väljer att ha med denna konversation som ett exempel på hur vi närmar oss ny teknik och från början lätt lägger en speciell betydelse, en slags egenvärde, i det nya fenomenet. Efter ett tag slutar vi se på själva tekniken, den blir i sig ointressant och det viktiga blir istället innehållet eller möjligtvis, om man som jag är intresserad av att forska kring IT och lärande, att studera och diskutera konsekvenserna av hur vi använder och förhåller oss till innehållet.
På liknande sett kan vi se hur IT har introducerats inom högre utbildning, där det har varit mycket fokus på att få in ”detta med IT” i undervisningen på olika sätt. Ett starkt skäl för detta har varit att vilja skapa större flexibilitet för studerande. En ökad användning av datorer och internet har skapat möjlighet för många att kunna studera då livspusslet fått många bitar att ta hänsyn till.
Idag är tillgången till IT generellt hög och vi är vana att använda den för att förenkla vår vardag på många olika sätt. Det som nu blir viktigt för oss som arbetar med undervisning inom högskolan blir att ta nästa steg när det gäller IT, att fokusera på hög kvalitet i utbildningen. Inspirerad av en konferens kring Course Redesign som jag var med på i våras blir en viktig utgångspunkt i mitt arbete att understryka vikten av att fokusera på ett prövande förhållningssätt parallellt med en hög användning av IT när det gäller att skapa så bra förutsättningar för lärande som möjligt. Det räcker inte med att kunna hantera enskilda lärplattformars olika verktyg, eller kunna moderera ett möte i Adobe Connect.
Man måste som lärare ha förståelse för dels hur utbildningens olika delar hänger ihop, dels ha kunskap om olika sätt att följa upp och utvärdera vilka effekter de förändringar man gör för att utveckla kursen har. Det gäller, för att förenkla saken, att fortsätta ha forskarhjärnan på i processen med kursutveckling. Detta skulle kunna bidra till att minska på den motsättning som ibland kan ses mellan forskning och undervisning, där prioritering av forskning oftast premieras högre på olika sätt.
Genom att använda samma prövande, akademiska förhållningssätt som används i den egna ämnestraditionen avdramatiseras undervisningsuppdraget. Att vara en bra lärare är varken något man föds till eller förutsätter djupa kunskaper i ämnet pedagogik. Samtidigt får undervisande personal får en ökad förmåga att utveckla bra utbildning utifrån den egna ämnes- och forskartraditionen. Detta betyder också bättre förutsättningar för en förstärkning vad gäller forskningsanknuten undervisning.
I arbetet med att utveckla undervisningen kommer en hög användning av IT vara helt avgörande för att skapa förutsättningar för denna utveckling. Genom att använda IT på olika sätt skapas dels förutsättningar för att underlätta studenternas lärande genom de olika verktygen/applikationerna i sig. Det finns simulationsprogram, visualiseringar, videofilmer och mycket annat som underlättar förståelsen för hur saker fungerar. Men kanske ännu viktigare är de IT-baserade lösningar som möjliggör en omfördelning av resurser inom kursen, t.ex. att förändra examinationsformen från en tentamen där läraren ska rätta alla inlämnade arbeten till en IT-stödd Peer-Reviewlösning där studenterna själva ger varandra feedback. Där kan läraren flytta den tid som frigörs till att ägna den i en annan del av kursen, t.ex. handledning. På så sätt skapas förutsättningar för att studenterna kan få ut mer av kursen, samtidigt som läraren inte får mer arbete.
I detta resonemang blir alltså det prövande förhållningssättet centralt, och IT är avgörande för att kunna höja kvaliteten. Vi ska inte ha IT som utgångspunkt då vi utformar framtidens utbildningar, men vi får ingen utbildning för framtiden om vi inte använder IT.
fredag 8 oktober 2010
Utvärderingsväder
Jag är på utvärderingskonferens, The 9th European Evaluation Society International Conference http://http://www.ees2010prague.org/. Nästan 700 deltagare från hela världen och totalt 228 presentationer i olika format. Här möter jag många som arbetar med utvärderingar, de som ser sig som "utvärderare" eller de som utgör de stora inspiratörerna i fältet. Jennifer Greene, Peter Dahler Larsen, Frans Leeuw, Burt Perrin och Helen Simons för att nämna några.
Hur jag än bär mig åt missar jag ändå det mesta. Finns det något sätt att greppa helheten av ett sådant här jätteevenemang? Vilka är de övergripande signalerna? Kan man kanske metaläsa konferensen som en väderlekskarta och se hur utvärderingsvädret är just nu? Jag gör ett försök.
Av 228 presentationer handlar 80 (35%) om utvärdering av sektorspecifika policies och program som regional utveckling, sociala program, arbetsmarknadsprogram och hälsosinsatser. Näst största spår, 68 presentationer (30%) handlar om delaktighet och "empowerment". Resterande utrymme består av presentationer av utvärderingar i "developing and transition economies" (12%), med metodinriktning (12%, etik, guidelines, kompetens) eller relationen utvärdering-politik (11%, där bla genusperspektiv ingår). Vanligt återkommande begrepp är: perspectives, capacity, impact, development och challanges. OK, vilket är då utvärderingsvädret just nu?
En intensiv ström av myndighetsstyrda och politiskt motiverade utvärderingsinsatser - new public management, kontroll och value for money. Men till det också en uppfriskande vind av insikt om utvärdering som ett hantverk eller "art" (inte "science" i meningen objektivitet, normativitet och rationalitet), vikten av värdepluralism samt behovet av medborgares/utvärderades perspektiv och delaktighet. Vinden åtföljs av soliga stunder av metodreflektion/-kritik, vikten av att anpassa utvärderingar till sammanhang (tid, plats, kultur, kön och klass) och behovet av mer kunnande och erfarenhet hos många om utvärdering.
Nu är det bara att klä sig för detta väder och ge sig ut i utvärderingspraktiken.
Hälsningar från Prag
Mona
Hur jag än bär mig åt missar jag ändå det mesta. Finns det något sätt att greppa helheten av ett sådant här jätteevenemang? Vilka är de övergripande signalerna? Kan man kanske metaläsa konferensen som en väderlekskarta och se hur utvärderingsvädret är just nu? Jag gör ett försök.
Av 228 presentationer handlar 80 (35%) om utvärdering av sektorspecifika policies och program som regional utveckling, sociala program, arbetsmarknadsprogram och hälsosinsatser. Näst största spår, 68 presentationer (30%) handlar om delaktighet och "empowerment". Resterande utrymme består av presentationer av utvärderingar i "developing and transition economies" (12%), med metodinriktning (12%, etik, guidelines, kompetens) eller relationen utvärdering-politik (11%, där bla genusperspektiv ingår). Vanligt återkommande begrepp är: perspectives, capacity, impact, development och challanges. OK, vilket är då utvärderingsvädret just nu?
En intensiv ström av myndighetsstyrda och politiskt motiverade utvärderingsinsatser - new public management, kontroll och value for money. Men till det också en uppfriskande vind av insikt om utvärdering som ett hantverk eller "art" (inte "science" i meningen objektivitet, normativitet och rationalitet), vikten av värdepluralism samt behovet av medborgares/utvärderades perspektiv och delaktighet. Vinden åtföljs av soliga stunder av metodreflektion/-kritik, vikten av att anpassa utvärderingar till sammanhang (tid, plats, kultur, kön och klass) och behovet av mer kunnande och erfarenhet hos många om utvärdering.
Nu är det bara att klä sig för detta väder och ge sig ut i utvärderingspraktiken.
Hälsningar från Prag
Mona
onsdag 7 juli 2010
Världskonferens i Barcelona
Förra veckan deltog fler än hälften av UPCs personal i en konferens arrangerad av The International Consortium for Educational Development (ICED). Konferensen återkommer vartannat år och denna gång var Spanien och Barcelona värd för tillställningen. UPC hade 7 bidrag anmälda: 5 presentationer, 1 workshop och 1 poster. På grund av ändringar i programmet fick en presentation strykas, men de övriga var väl besökta och genererade många intressanta diskussioner.
På en sådan här konferens, då det gemensamma samtalsämnet är högskolepedagogisk utveckling, blir det naturligt att utbyta erfarenheter och även jämföra sig med andra lärosäten och länder. Mitt intryck var att Sverige framstod som en väldigt framåt och tongivande aktör på den högskolepedagogiska arenan, en del av det vi gör här i Umeå är även unikt i landet. Hela 34 länder var representerade och Sverige hade flest deltagare. Kanske beror detta på att Barcelona i juni lät som en bra plats att hålla konferens på... eller för att vi i Sverige har mycket att bidra med och berätta om när det gäller dessa frågor.
Vart blåser de högskolepedagogiska vindarna ute i världen? Kvalitetssäkring av utbildningar, kurser och universitetslärare är ett hett samtalsämne även utanför Sveriges gränser, likaså framtiden för pedagogiska utvecklingsenheter och de nya roller dessa kan förväntas få. Jag lyssnade på några riktigt intressanta presentationer om akademiskt skrivande, utvärderingar av projekt, pågående studier av effekten av högskolepedagogisk fortbildning samt flera exempel på sätt att höja kvaliteten i kurser och utbildningar.
Konferensen blev en bra avslutning på vårens jobb och en mjukstart på semestern! Ha en skön sommar och på återseende i augusti!
På en sådan här konferens, då det gemensamma samtalsämnet är högskolepedagogisk utveckling, blir det naturligt att utbyta erfarenheter och även jämföra sig med andra lärosäten och länder. Mitt intryck var att Sverige framstod som en väldigt framåt och tongivande aktör på den högskolepedagogiska arenan, en del av det vi gör här i Umeå är även unikt i landet. Hela 34 länder var representerade och Sverige hade flest deltagare. Kanske beror detta på att Barcelona i juni lät som en bra plats att hålla konferens på... eller för att vi i Sverige har mycket att bidra med och berätta om när det gäller dessa frågor.
Vart blåser de högskolepedagogiska vindarna ute i världen? Kvalitetssäkring av utbildningar, kurser och universitetslärare är ett hett samtalsämne även utanför Sveriges gränser, likaså framtiden för pedagogiska utvecklingsenheter och de nya roller dessa kan förväntas få. Jag lyssnade på några riktigt intressanta presentationer om akademiskt skrivande, utvärderingar av projekt, pågående studier av effekten av högskolepedagogisk fortbildning samt flera exempel på sätt att höja kvaliteten i kurser och utbildningar.
Konferensen blev en bra avslutning på vårens jobb och en mjukstart på semestern! Ha en skön sommar och på återseende i augusti!
måndag 31 maj 2010
Pedagogiska vandringar
För någon vecka sedan var jag med om ett, för mig, nytt sätt att lära. Carl Gustaf Spangenberg ”föreläste” för mig och ett antal andra kollegor om juridikens historia genom att ta oss med på en vandring i och omkring Uppsala domkyrka. Carl Gustaf, som är universitetslektor i juridik vid Uppsala universitet och bland annat undervisar om rättshistoria och allmän rättslära, ansluter med denna typ av vandringar till ett lärande som bland annat utövades av Linné.
Carl Gustaf var noga med att understryka att han inte var en guide till domkyrkan utan en lärare i juridik. Kyrkan, dess omgivning och delar, använder han för att kunna föra ett resonemang kring rättshistoria och för att visa studenterna på sammanhang och detaljer i densamma. I ett kursdokument från 2008 som jag hittade på nätet kring kursen Rättshistoria och rättslära skriver han ”Av en akademiskt utbildad jurist vid landets äldsta universitet krävs mer än tekniska kunskaper och färdigheter. En bra uppsalajurist kan också sätta in juridiken i ett större sammanhang – internationellt, historiskt, filosofiskt och politiskt.”
Vi vandrade runt i domkyrkan och stannade på olika platser där Carl Gustaf Spangenberg berättade vilka trådar i rättshistorien han drog i just där. Genom att låta studenterna inte bara lyssna till det han säger utan också se och känna på olika artefakter och miljöer stimuleras deras lärande. Vi kunde till exempel själva fysiskt känna kylan i baken när vi satt på samma stenbänkar som tidigare århundradens juriststudenter suttit på i kyrkan när de närvarat vid dåtidens juridikföreläsningar i ett av sidokapellen, något som Carl Gustaf också anknyter till.
Vid vandringarna ville Carl Gustaf inte att studenterna skulle göra anteckningar utan mer försöka att låta så många sinnen som möjligt vara öppna för intryck. Anteckna fick de göra vid de mer traditionella föreläsningarna och seminarierna som ingår i kurserna.
Jag frågade vad han tyckte att det här sättet att undervisa gav honom som lärare. Carl Gustaf svarade att framförallt måste man då och då få göra något annorlunda för att få variation i sitt lärarliv. Han tyckte också att omgivningarna (det är inte bara i domkyrkan han tar med studenterna på pedagogiska vandringar) inspirerade honom till att hitta nya infallsvinklar på undervisningen.
Jag blev mycket inspirerad av Carl Gustaf Spangenbergs sätt att tänka kring lärandet och hans pedagogiska vandringar och funderar som bäst på om det finns lämpliga miljöer i vår närhet som jag skulle kunna använda i liknande syften. Jag är också intresserad av att höra om någon annan har egna erfarenheter av denna typ av stöd för lärandet.
Sven B.
Carl Gustaf var noga med att understryka att han inte var en guide till domkyrkan utan en lärare i juridik. Kyrkan, dess omgivning och delar, använder han för att kunna föra ett resonemang kring rättshistoria och för att visa studenterna på sammanhang och detaljer i densamma. I ett kursdokument från 2008 som jag hittade på nätet kring kursen Rättshistoria och rättslära skriver han ”Av en akademiskt utbildad jurist vid landets äldsta universitet krävs mer än tekniska kunskaper och färdigheter. En bra uppsalajurist kan också sätta in juridiken i ett större sammanhang – internationellt, historiskt, filosofiskt och politiskt.”
Vi vandrade runt i domkyrkan och stannade på olika platser där Carl Gustaf Spangenberg berättade vilka trådar i rättshistorien han drog i just där. Genom att låta studenterna inte bara lyssna till det han säger utan också se och känna på olika artefakter och miljöer stimuleras deras lärande. Vi kunde till exempel själva fysiskt känna kylan i baken när vi satt på samma stenbänkar som tidigare århundradens juriststudenter suttit på i kyrkan när de närvarat vid dåtidens juridikföreläsningar i ett av sidokapellen, något som Carl Gustaf också anknyter till.
Vid vandringarna ville Carl Gustaf inte att studenterna skulle göra anteckningar utan mer försöka att låta så många sinnen som möjligt vara öppna för intryck. Anteckna fick de göra vid de mer traditionella föreläsningarna och seminarierna som ingår i kurserna.
Jag frågade vad han tyckte att det här sättet att undervisa gav honom som lärare. Carl Gustaf svarade att framförallt måste man då och då få göra något annorlunda för att få variation i sitt lärarliv. Han tyckte också att omgivningarna (det är inte bara i domkyrkan han tar med studenterna på pedagogiska vandringar) inspirerade honom till att hitta nya infallsvinklar på undervisningen.
Jag blev mycket inspirerad av Carl Gustaf Spangenbergs sätt att tänka kring lärandet och hans pedagogiska vandringar och funderar som bäst på om det finns lämpliga miljöer i vår närhet som jag skulle kunna använda i liknande syften. Jag är också intresserad av att höra om någon annan har egna erfarenheter av denna typ av stöd för lärandet.
Sven B.
tisdag 25 maj 2010
Oljebältet på ytan eller havet?
Regeringens bedömning: Det bör inte längre i förordning ställas krav vid anställning av lektorer att han eller hon har genomgått en högskolepedagogisk utbildning eller på annat sätt ha förvärvat motsvarande kunskaper. (Prop. 2009/10:149, s 59)
Meningen ovan har orsakat en omfattande diskussion bland mina kollegor i landet som, liksom jag, jobbar med pedagogutveckling. Efter flera propositioner som påtalat vikten av att det högskolepedagogiska arbetet vid universiteten skall beaktas, stöttas och få ett värde har det tillkommit förordningstext som "tvingar" lärosätena till vissa insatser. Under några års tid har vi sett en formlig kompetensutvecklingsexplosion, en tillväxt av pedagogiska utvecklingsenheter vid universiteten och rejält uppstramade anställningsförfaranden. Frågan är vad som kommer att hända nu?
Kommer denna utveckling att utplånas med stöd av en diskurs som (liksom oljebältet i Mexikanska golfen) alltmer sprider föreställningen att forskning är det enda som räknas i akademin? Kan man forska så kan man undervisa. Och hur som helst är det bara forskning som ger status och pengar.
Jag tror inte alls på ett sådant scenario. Mina snart 15 år som pedagogutvecklare i en alltmer konkurrensutsatt högre utbildning ger helt andra avtryck. Jag ser framför mig en intensiv period av samtal och aktiva ställningstaganden på såväl enskilda lärosäten som inom ramen för SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund). Pedagogisk kompetensutveckling har blivit en viktig bas för att klara den komplexa högskoleundervisningen och pedagogisk utveckling har blivit en ständigt pågående del av en institutions eller ett utbildningsprograms vardag. Detta inte på grund av förordningstext eller pedagogiska utvecklingsenheter utan därför att såväl yttre som inre förändringar kräver det. Det är heller inte en utveckling unik för Sverige. Studier visar att pedagogiska utvecklingsenheter alltmer engageras i universitetens strategiska utveckling. Strategisk utveckling som fokuserar pedagogiska frågor.
Mina dagliga möten med engagerade, drivande och pedagogiskt intresserade lärare (havet?) övertygar mig om att det vi har framför oss är en spännande period av initiativ, strategiska satsningar (som vi redan nu är inblandade i) och kreativa beslut kring akademins fortsatta pedagogiska utveckling. Låt oss lägga ut länsar kring den oljiga forskningsdiskursen på ytan och engagera oss i ett djupdyk i havet av högskolepedagogiskt utvecklingsarbete och framsynta ambitioner.
Mona
Meningen ovan har orsakat en omfattande diskussion bland mina kollegor i landet som, liksom jag, jobbar med pedagogutveckling. Efter flera propositioner som påtalat vikten av att det högskolepedagogiska arbetet vid universiteten skall beaktas, stöttas och få ett värde har det tillkommit förordningstext som "tvingar" lärosätena till vissa insatser. Under några års tid har vi sett en formlig kompetensutvecklingsexplosion, en tillväxt av pedagogiska utvecklingsenheter vid universiteten och rejält uppstramade anställningsförfaranden. Frågan är vad som kommer att hända nu?
Kommer denna utveckling att utplånas med stöd av en diskurs som (liksom oljebältet i Mexikanska golfen) alltmer sprider föreställningen att forskning är det enda som räknas i akademin? Kan man forska så kan man undervisa. Och hur som helst är det bara forskning som ger status och pengar.
Jag tror inte alls på ett sådant scenario. Mina snart 15 år som pedagogutvecklare i en alltmer konkurrensutsatt högre utbildning ger helt andra avtryck. Jag ser framför mig en intensiv period av samtal och aktiva ställningstaganden på såväl enskilda lärosäten som inom ramen för SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund). Pedagogisk kompetensutveckling har blivit en viktig bas för att klara den komplexa högskoleundervisningen och pedagogisk utveckling har blivit en ständigt pågående del av en institutions eller ett utbildningsprograms vardag. Detta inte på grund av förordningstext eller pedagogiska utvecklingsenheter utan därför att såväl yttre som inre förändringar kräver det. Det är heller inte en utveckling unik för Sverige. Studier visar att pedagogiska utvecklingsenheter alltmer engageras i universitetens strategiska utveckling. Strategisk utveckling som fokuserar pedagogiska frågor.
Mina dagliga möten med engagerade, drivande och pedagogiskt intresserade lärare (havet?) övertygar mig om att det vi har framför oss är en spännande period av initiativ, strategiska satsningar (som vi redan nu är inblandade i) och kreativa beslut kring akademins fortsatta pedagogiska utveckling. Låt oss lägga ut länsar kring den oljiga forskningsdiskursen på ytan och engagera oss i ett djupdyk i havet av högskolepedagogiskt utvecklingsarbete och framsynta ambitioner.
Mona
torsdag 22 april 2010
Askmoln, flygkaos och nätundervisning
Mitt under det flygkaos som har uppstått till följd av all aska som vulkanen Eyjafjallajökull spyr ut på Island stod jag och väntade nervöst på att checka in på ett plan på Arlanda. Vi hade fått beskedet att askmolnet hade för tillfället blåst bort från Sverige och att planet skulle komma iväg. Jag liksom många andra passagerare gick och hoppades på att vindarna inte skulle vända så att resan skulle ställas in i sista stund.
Efter en lång väntan och alla oroliga passagerare som hade många frågor att ställa till personalen var det min tur. Jag gick fram till incheckningsdisken och la fram mina handlingar. Jag hade hört svaret på alla frågor som tidigare passagerare ställt så jag bestämde mig för att inte upprepa samma frågor till tjejen som satt bakom incheckningsdisken. Då säger den unga tjejen: ”Hej, jag känner igen dig!”. Jaha tänkte jag, det är någon som har sett mig på något teveprogram. Men innan jag hann tänka vidare sa hon: ”jag har läst en kurs för dig”. Då blir jag genast mycket intresserad. Jag tittar på henne en gång till, men kan inte minnas att jag har sett henne någon gång tidigare. Jaha, vad intressant, säger jag och fortsätter, ”vilken kurs var det för att jag inte kan komma ihåg att jag har träffat dig på någon av mina kurser”. Hon svarade: ”Det beror på att jag läste en av dina nätkurser”, och så fortsätter hon ”den var så intressant och jag önskar att det fanns en fortsättning på den kursen …..”
Jag blev så glad över att någon tänkte på någonting annat i flygkaoset och blev ännu gladare över att träffa någon som hade läst en av mina kurser och som dessutom visade sin uppskattning över den. Vi hann växla ett par meningar om kursen, men mer än så blev det inte. Andra passagerare väntade otåligt och jag ville inte uppehålla de i onödan. Jag tackade för mig och sa innan jag lämnade incheckningsdisken lite skämtsamt: ”våra vägar kanske möts på cyberrymden någon annan gång!”
Jag hade dubbla känslor över att ha träffat en gammal student som uttryckte sin uppskattning över en kurs som jag hade gett. Jag var glad över det, men samtidigt grumlades min glädje av att jag inte hade någon blekaste aning om den här studenten. Mötet bekräftade en av mina fördomar om nätkurser. Ja, just det, anonymiteten. Hade jag haft att göra med en grupp studenter på en campuskurs så skulle jag ha känt igen de långt senare. Ok, de flesta av dem. Då skulle studenterna varit människor som jag träffat, kallpratat med, växlat några ord med om dittan och dattan, om väder och vind, om Eyjafjallajökull eller någonting annat som hade inträffat ute i världen eller här i Sverige.
Detta har jag faktiskt varit med om vid något annat tillfälle. Efter en konferens utomlands för två år sedan landade jag en novemberkväll på Arlanda. Det var snöstorm och flygkaos. Naturen gör sig påmind på olika sätt. Det är inte alltid askmolnen som styr våra liv. I väntan på att bli ombokad till ett annat plan träffade jag en gammal student som hade läst en av mina campuskurser. Han kom fram lite försiktigt och frågade om jag kände igen honom. Ja, svarade jag: ”Du läste en kvällskurs som jag gav på 1990-talet, du pendlade mellan Sundsvall och Umeå och så minns jag att du alltid hade ett par stora hörlurar på dig.” Killen var mäktigt imponerad över min minnesbild.
Men detta kan jag aldrig säga om en student som läst en nätkurs. Hon/han är bara ett namn på en lista, en siffra i en statistik över antalet kursdeltagare som tagit del av mina föreläsningar, deltagit i seminarierna på nätet och skrivit en examensuppgift. Utöver det har jag inte haft någon möjlighet att träffa och lära känna människan bakom namnet eller siffran.
Jag ska inte låta så negativ om nätkurser. Det finns säkert många fördelar. En sådan är att en student som i vanliga fall inte har möjlighet att läsa en kurs på campus Umeå och jobbar på Arlanda flygplats kan ta del av en kurs som jag ger. Jag borde kanske se på det hela ur det perspektivet. Nätkurser skapar trots allt möjligheter som inte fanns tidigare. Men jag kan trots allt inte överge mina funderingar kring den mänskliga kontakten. Nätkurser borde kanske utvecklas så att det här med mänskliga kontakter byggs in i dem. De kanske finns med redan och att det är bara jag som inte känner till det.
I vilket fall som helst i dessa tider då Eyjafjallajökulls aska styr över våra kontakter i verkligheten är nätbaserade kontakter och videokonferenser ett bra substitut. Vi borde kanske fundera på att ha fler sådana kontakter i framtiden där det är möjligt att spara på resandet. Men då blir transportbranschen inte så glad. De går i konkurs och folk som blir arbetslösa blir kanske intresserade av att läsa en nätbaserad kurs. Lärosätena vann ju på lågkonjunkturen de vinner kanske på askmolnet från Eyjafjallajökull också!
/Mohammad Fazlhashemi
onsdag 24 mars 2010
Teknologiers inverkan på undervisning och lärande - The Horizon Report
The Horizont Report beskriver teknologier som inom en snar framtid kan få stor påverkan på undervisning och lärande i högre utbildning.
När jag läser rapporten slås jag av två saker. Först en anknytning till föregående blogginlägg på denna blogg angående det papperslösa samhället. Vad jag vet så har vi inte på långt när närmat oss de visioner som fanns på 90-talet om ett papperslöst samhälle, snarare tvärtom. Nu kan det kanske i viss mån finnas en möjlighet att vi minskar pappersanvändandet genom att utnyttja läsplattor? I alla fall om dessa läsplattor (som åtminstone är smidigare att bära med sig än en dator) medger enkla sätt att läsa (naturligtvis!), kommentera text, sända/överföra dokument, så kanske inte alla PM, instruktioner, rapporter med mera måste finnas utskrivna för att finnas till hands?
Det andra jag slås av är att vi på Umeå universitet underutnyttjar mobiltelefoner i både undervisnings- och servicesammanhang. Alla studenter har en mobiltelefon (de som inte har måste kunna räknas på ena handens fingrar), som privat verkar utnyttjas för information och kommunikation (textuellt, visuellt och audiellt). Varför skickar vi inte påminnelser, tentamensresultat, föreläsningar, introduktioner, diskussionsfrågor, interaktiva kartor till föreläsningssalar/laboratorier/företag/lärcentra/exkursionsmål med mera till studenterna. Förmodligen går informationen fram (vilken student under 22 år använder e-mail?)?
När jag läser rapporten slås jag av två saker. Först en anknytning till föregående blogginlägg på denna blogg angående det papperslösa samhället. Vad jag vet så har vi inte på långt när närmat oss de visioner som fanns på 90-talet om ett papperslöst samhälle, snarare tvärtom. Nu kan det kanske i viss mån finnas en möjlighet att vi minskar pappersanvändandet genom att utnyttja läsplattor? I alla fall om dessa läsplattor (som åtminstone är smidigare att bära med sig än en dator) medger enkla sätt att läsa (naturligtvis!), kommentera text, sända/överföra dokument, så kanske inte alla PM, instruktioner, rapporter med mera måste finnas utskrivna för att finnas till hands?
Det andra jag slås av är att vi på Umeå universitet underutnyttjar mobiltelefoner i både undervisnings- och servicesammanhang. Alla studenter har en mobiltelefon (de som inte har måste kunna räknas på ena handens fingrar), som privat verkar utnyttjas för information och kommunikation (textuellt, visuellt och audiellt). Varför skickar vi inte påminnelser, tentamensresultat, föreläsningar, introduktioner, diskussionsfrågor, interaktiva kartor till föreläsningssalar/laboratorier/företag/lärcentra/exkursionsmål med mera till studenterna. Förmodligen går informationen fram (vilken student under 22 år använder e-mail?)?
torsdag 4 mars 2010
Det papperslösa samhället
Häromdagen ägnade jag och ett par kollegor åt att städa våra rum och underförstått slänga material som inte längre användes. Eftersom jag tillhör gruppen pappers- och pärmsamlare fanns det potentiellt mycket att slänga. Många papper blev det också till pappersinsamlingen, men frågan är om jag nog inte har lika många dokument kvar men då i digital form. Hur många små disketter med backup eller kopior som tagit i samband med datorbyte har man inte. (Jag har två fulla lådor på jobbet och ännu fler hemma.)Hur många har jag tittat på – inte en enda! Varför var det viktigt att ha – jo, efter ett datorhaveri lovade jag mig själv att göra detta, men det var kanske ganska onödigt kan jag se så här i backspegeln. Törs vi kanske göra oss av med de små disketterna, eftersom vi nu har materialet på USB-minne (bara 7 st) istället?
Kan man hävda att mängden papper troligen är konstant men att sätten vi förvarar dem på är mindre och mindre platskrävande, undrar Karin Ågren som fortfarande har drygt 150 pärmar kvar.
Kan man hävda att mängden papper troligen är konstant men att sätten vi förvarar dem på är mindre och mindre platskrävande, undrar Karin Ågren som fortfarande har drygt 150 pärmar kvar.
fredag 26 februari 2010
Lärandets länkar - ny verkstad!
En viktig fråga under senare år har varit hur vi kan synliggöra och kommunicera kopplingen mellan förväntade studieresultat, undervisning och examination. För några år sedan arbetades det intensivt med att kursplanemål ska uttryckas som förväntade studieresultat, och ytterligare insatser har efterfrågats kring undervisning och examination.
I samarbete med CUL vid Linköpings universitet anordnar därför UPC under 2010 ett antal verkstäder med namnet Lärandets Länkar. Där erbjuds undervisande lärare och pedagogiska ledare möjligheten att arbeta med hur förväntade studieresultat, undervisning och examination hänger ihop. Det är ett område som har hög aktualitet, såväl i det dagliga arbetet som lärare som i samband med HSV:s utvärderingar.
Därför ska du delta
Genom att delta i verkstaden, med dina kollegor, skapas ett tillfälle där ni får tid att diskutera hur förväntade studieresultat, undervisning och examination hänger ihop i er utbildning/kurs. Genom att delta bidrar du också till att skapa en ”kunskaps- och idébank” som är gemensam för LiU och UmU som syftar till att stödja kvalitetsutveckling av utbildning och till att stimulera till diskussion om utbildning och lärande bland kollegorna.
Allmänt om verkstäderna
Till en verkstad tar deltagarna med sig och arbetar med eget material. Vi erbjuder tre alternativa tillfällen under våren och ett gemensamt uppföljningstillfälle under hösten. Flera personer från samma institution/program uppmuntras att delta vid samma tillfälle. Vi arbetar mellan 9 och 16 och kaffe på förmiddag och eftermiddag ingår. En paus för lunch äger rum mellan 12 till 13. Det kostar ingenting att delta men berörd institution/program rekommenderas att erbjuda deltagarna tid motsvarande cirka 20 timmar (inkluderat visst för- och efterarbete) för deltagande i en verkstad i vår samt i uppföljande verkstad i höst.
Verkstäder i vår
15 april
26 maj
1 juni
Uppföljande verkstad i höst
30 september
Mer information hittar du på vår hemsida inom kort.
I samarbete med CUL vid Linköpings universitet anordnar därför UPC under 2010 ett antal verkstäder med namnet Lärandets Länkar. Där erbjuds undervisande lärare och pedagogiska ledare möjligheten att arbeta med hur förväntade studieresultat, undervisning och examination hänger ihop. Det är ett område som har hög aktualitet, såväl i det dagliga arbetet som lärare som i samband med HSV:s utvärderingar.
Därför ska du delta
Genom att delta i verkstaden, med dina kollegor, skapas ett tillfälle där ni får tid att diskutera hur förväntade studieresultat, undervisning och examination hänger ihop i er utbildning/kurs. Genom att delta bidrar du också till att skapa en ”kunskaps- och idébank” som är gemensam för LiU och UmU som syftar till att stödja kvalitetsutveckling av utbildning och till att stimulera till diskussion om utbildning och lärande bland kollegorna.
Allmänt om verkstäderna
Till en verkstad tar deltagarna med sig och arbetar med eget material. Vi erbjuder tre alternativa tillfällen under våren och ett gemensamt uppföljningstillfälle under hösten. Flera personer från samma institution/program uppmuntras att delta vid samma tillfälle. Vi arbetar mellan 9 och 16 och kaffe på förmiddag och eftermiddag ingår. En paus för lunch äger rum mellan 12 till 13. Det kostar ingenting att delta men berörd institution/program rekommenderas att erbjuda deltagarna tid motsvarande cirka 20 timmar (inkluderat visst för- och efterarbete) för deltagande i en verkstad i vår samt i uppföljande verkstad i höst.
Verkstäder i vår
15 april
26 maj
1 juni
Uppföljande verkstad i höst
30 september
Mer information hittar du på vår hemsida inom kort.
tisdag 16 februari 2010
Varför går det så långsamt att utveckla användandet av OER (open educational resources/öppna lärobjekt) i Sverige?
På konferensen ”Framtiden för OER i Sverige, policy och praktik” på KTH den 8-9 februari, så konstaterades från flera håll att utvecklingen av OER/öppna lärobjekt i Sverige går trögt.
Internationellt verkar det däremot gå framåt med stormsteg. Enligt ”The Horizont report 2010” , så förväntar man sig att både produktion och användning av OER/öppna lärobjekt skall tillhöra vardagsarbetet inom den närmaste 12-månadersperioden (se t.ex. sidan 6).
Även om vi accepterar att det finns en pågående trend med ökad utveckling av OER/öppna lärobjekt, så finns det hinder på vägen som måste lösas, som t.ex. äganderätt, databaser (repositorier), kvalitetsaspekter, meriteringssystem med mera, se t.ex. sidan 12 i Enligt ”The Horizont report 2010” och sidan 7-8 i Marit C. Synnevåg, Deling av digitale læringsressurser i høyere utdanning; En caseanalyse. Norgesuniversitetets skriftserie nr. 1/2008.
Det finns med andra ord ett flertal sätt att driva på utvecklingen av OER/öppna lärobjekt, MEN som jag ser det är åtgärderna ensidigt inriktade mot ökad PRODUKTION.
VAR FINNS ANVÄNDAREN?
Utan att på något sätt ha lagt ner min själ för att hitta olika aspekter på användandet av OER/öppna lärobjekt, så snubblade jag snarast över en undersökning om lärobjekt i högre utbildning (Lärobjekt. Kännedom och spridning vid landets lärosäten 2008 - Resultat från undersökning, Johan Fridell & Joakim Falkäng).
På sidan 9 konstateras att ’Lärobjekt delas mellan lärare och även i blygsam skala mellan lärosäten. Största skillnaden är att respondenterna uppger att lärobjekten nu arkiveras i gemensamma system.’.
Jag tolkar detta som att lärarna kan spara tid samt få det kvalitativa material de önskar om de går till en ”känd” källa. Att leta i stora databaser, samt granska kvaliteten på respektive material tar tid, så det bör bli en avvägning mellan att leta på nätet eller att skapa själv för att optimera tiden man fått till förfogande för förberedelser inför undervisningen. Tar det för lång tid att leta på nätet, så antar jag att läraren själv skapar sitt lärobjekt, allra helst som det i dagsläget är förhållandevis enkelt att skapa lärobjekt.
Kan man tänka sig att användandet av OER/öppna lärobjekt ökar om databaserna (repositorierna) innehåller specifika lärobjekt? Att t.ex. svenska högskolor och universitet skapar en databas för Biologi A, Historia A, bilder av celler och organeller etc? Det vill säga ”kända” och kvalitetssäkrade lärobjekt, där kontaktuppgifter finns för varje lärobjekt för att möjliggöra en kommunikation och diskussion kring lärobjektet?
Drivkrafter för att öka produktionen av OER/öppna lärobjekt är t.ex., tillgång till tid och pengar för skapande, samt att det skapade objektet ger pedagogisk merit. Vilka drivkrafter finns det för att ANVÄNDA OER/öppna lärobjekt och varför används inte OER/öppna lärobjekt i lika stor omfattning som skapandet av OER/öppna lärobjekt?
Internationellt verkar det däremot gå framåt med stormsteg. Enligt ”The Horizont report 2010” , så förväntar man sig att både produktion och användning av OER/öppna lärobjekt skall tillhöra vardagsarbetet inom den närmaste 12-månadersperioden (se t.ex. sidan 6).
Även om vi accepterar att det finns en pågående trend med ökad utveckling av OER/öppna lärobjekt, så finns det hinder på vägen som måste lösas, som t.ex. äganderätt, databaser (repositorier), kvalitetsaspekter, meriteringssystem med mera, se t.ex. sidan 12 i Enligt ”The Horizont report 2010” och sidan 7-8 i Marit C. Synnevåg, Deling av digitale læringsressurser i høyere utdanning; En caseanalyse. Norgesuniversitetets skriftserie nr. 1/2008.
Det finns med andra ord ett flertal sätt att driva på utvecklingen av OER/öppna lärobjekt, MEN som jag ser det är åtgärderna ensidigt inriktade mot ökad PRODUKTION.
VAR FINNS ANVÄNDAREN?
Utan att på något sätt ha lagt ner min själ för att hitta olika aspekter på användandet av OER/öppna lärobjekt, så snubblade jag snarast över en undersökning om lärobjekt i högre utbildning (Lärobjekt. Kännedom och spridning vid landets lärosäten 2008 - Resultat från undersökning, Johan Fridell & Joakim Falkäng).
På sidan 9 konstateras att ’Lärobjekt delas mellan lärare och även i blygsam skala mellan lärosäten. Största skillnaden är att respondenterna uppger att lärobjekten nu arkiveras i gemensamma system.’.
Jag tolkar detta som att lärarna kan spara tid samt få det kvalitativa material de önskar om de går till en ”känd” källa. Att leta i stora databaser, samt granska kvaliteten på respektive material tar tid, så det bör bli en avvägning mellan att leta på nätet eller att skapa själv för att optimera tiden man fått till förfogande för förberedelser inför undervisningen. Tar det för lång tid att leta på nätet, så antar jag att läraren själv skapar sitt lärobjekt, allra helst som det i dagsläget är förhållandevis enkelt att skapa lärobjekt.
Kan man tänka sig att användandet av OER/öppna lärobjekt ökar om databaserna (repositorierna) innehåller specifika lärobjekt? Att t.ex. svenska högskolor och universitet skapar en databas för Biologi A, Historia A, bilder av celler och organeller etc? Det vill säga ”kända” och kvalitetssäkrade lärobjekt, där kontaktuppgifter finns för varje lärobjekt för att möjliggöra en kommunikation och diskussion kring lärobjektet?
Drivkrafter för att öka produktionen av OER/öppna lärobjekt är t.ex., tillgång till tid och pengar för skapande, samt att det skapade objektet ger pedagogisk merit. Vilka drivkrafter finns det för att ANVÄNDA OER/öppna lärobjekt och varför används inte OER/öppna lärobjekt i lika stor omfattning som skapandet av OER/öppna lärobjekt?
fredag 29 januari 2010
Nätverk för IKT-coacher
Nätverk för IKT-coacher
Nu har vårt projekt om kompetensutveckling kring pedagogiska möjligheter med IKT i utbildning avslutats. Projektet blev mycket lyckat och en av de mest framgångsrika delarna var utvecklingen av nätverket för IKT-coacher vid Umu. Idén med IKT-coacher bygger på att skapa ett verksamhetsnära IKT-stöd som kan inspirera, stötta och hjälpa institutionens lärare då de ska planera, utveckla och genomföra nätburen utbildning. Det stöd som IKT-coacherna kan ge blir en nyckelfaktor för att säkerställa kvalitet och långsiktig hållbarhet i institutionernas arbete.
UPC:s roll
Vår roll på UPC är att stötta och knyta samman nätverket, bl.a genom att erbjuda kortare kurser, seminarier och verkstäder samt att erbjuda en plattform för erfarenhetsutbyte, diskussioner och att hitta lösningar på gemensamma problem. Alla som har erfarenhet och intresse av att arbete med IKT i sin undervisning är välkommen att delta i nätverket.
Både slutet men också början på nått nytt
Visst är det gamla projektet slut, men vi anser att arbetet med IKT-coacherna är så betydelsefullt att det kommer att fortsätta. Per A har nya arbetsuppgifter (nya regionaliserade läkarutbildningen) och tar ett kliv tillbaka men jag, Claire Englund, som varit med från början, tar vid. Att arbetet har varit framgångsrikt visar sig bl.a. genom att
- Humfak har anställt en fakultets IKT-coach.
- IKT-coachrollen har inkluderats i det nya pedagogiska handlingsplanen för Umu.
- IKT-coachverksamheten fortsätter i UPC:S nya projekt "Hög pedagogisk kompetens".
- Över 70 personer finns med i nätverket.
Program för vårens aktiviteter kommer snart. Är ni intresserade av att vara med, ta kontakt med mig, Claire.
IKT-coacherna viktiga för kvalitet i utbildning
Vi på UPC ser detta arbete som mycket angeläget för hela Umeå universitet då både studentantalet och utbudet av nätburen utbildning ökar kraftigt. IKT-coachnätverket utgör en resurs och har en viktig roll för att säkerställa kvalitet i alla våra utbildningar med IKT-inslag. IKT-coacher besitter ofta en unik kompetens, både teknisk och pedagogisk, tillsammans med praktisk erfarenhet av nätbildning inom sina egna områden.
Fortsättningen då?
Vi på UPC kommer att fortsätta med förankringen av IKT-coachrollen, både på institutions-, fakultets- och universitetsnivå. Men en viktig faktor i det fortsatta arbetet är att IKT-coacherna får stöd från sina fakulteter och institutioner. Här hoppas vi att flera tar efter Humfak…..
Som ni nog ser så anser vi på UPC att IKT-coacherna är viktiga och vi har även en klar bild över hur vi vill jobba framöver.
Men hur ser ni på framtiden för nätverket för IKT-coacherna???
Hälsningar/ Claire & Per
Nu har vårt projekt om kompetensutveckling kring pedagogiska möjligheter med IKT i utbildning avslutats. Projektet blev mycket lyckat och en av de mest framgångsrika delarna var utvecklingen av nätverket för IKT-coacher vid Umu. Idén med IKT-coacher bygger på att skapa ett verksamhetsnära IKT-stöd som kan inspirera, stötta och hjälpa institutionens lärare då de ska planera, utveckla och genomföra nätburen utbildning. Det stöd som IKT-coacherna kan ge blir en nyckelfaktor för att säkerställa kvalitet och långsiktig hållbarhet i institutionernas arbete.
UPC:s roll
Vår roll på UPC är att stötta och knyta samman nätverket, bl.a genom att erbjuda kortare kurser, seminarier och verkstäder samt att erbjuda en plattform för erfarenhetsutbyte, diskussioner och att hitta lösningar på gemensamma problem. Alla som har erfarenhet och intresse av att arbete med IKT i sin undervisning är välkommen att delta i nätverket.
Både slutet men också början på nått nytt
Visst är det gamla projektet slut, men vi anser att arbetet med IKT-coacherna är så betydelsefullt att det kommer att fortsätta. Per A har nya arbetsuppgifter (nya regionaliserade läkarutbildningen) och tar ett kliv tillbaka men jag, Claire Englund, som varit med från början, tar vid. Att arbetet har varit framgångsrikt visar sig bl.a. genom att
- Humfak har anställt en fakultets IKT-coach.
- IKT-coachrollen har inkluderats i det nya pedagogiska handlingsplanen för Umu.
- IKT-coachverksamheten fortsätter i UPC:S nya projekt "Hög pedagogisk kompetens".
- Över 70 personer finns med i nätverket.
Program för vårens aktiviteter kommer snart. Är ni intresserade av att vara med, ta kontakt med mig, Claire.
IKT-coacherna viktiga för kvalitet i utbildning
Vi på UPC ser detta arbete som mycket angeläget för hela Umeå universitet då både studentantalet och utbudet av nätburen utbildning ökar kraftigt. IKT-coachnätverket utgör en resurs och har en viktig roll för att säkerställa kvalitet i alla våra utbildningar med IKT-inslag. IKT-coacher besitter ofta en unik kompetens, både teknisk och pedagogisk, tillsammans med praktisk erfarenhet av nätbildning inom sina egna områden.
Fortsättningen då?
Vi på UPC kommer att fortsätta med förankringen av IKT-coachrollen, både på institutions-, fakultets- och universitetsnivå. Men en viktig faktor i det fortsatta arbetet är att IKT-coacherna får stöd från sina fakulteter och institutioner. Här hoppas vi att flera tar efter Humfak…..
Som ni nog ser så anser vi på UPC att IKT-coacherna är viktiga och vi har även en klar bild över hur vi vill jobba framöver.
Men hur ser ni på framtiden för nätverket för IKT-coacherna???
Hälsningar/ Claire & Per
fredag 22 januari 2010
Två konferenstips
Jag tänkte flagga för två konferenser som kan vara av intresse för de som är intresserade av IKT och lärande: Den första konferensen anordnas av ITHU (IT i högre utbildning - ett nätverk som Umeå universitet är medlem i) har en konferens kring öppna lärresurser med titeln "Framtiden för OER i Sverige - policy och praktik". Konferensen pågår den 8-9 februari. Konferensen är en fortsättning på en kartläggning om OER (Open Educational Resources) i Sverige.
"Konferensen kommer att jämföra den svenska situationen med utvecklingen i Storbritannien och Norge. Den kommer att lyfta fram praktiska och strategiska frågor och diskuterar den framtida utvecklingen för OER i Sverige." (citatet är taget från inbjudan).
Är ni intresserade var som sker inom detta område bör ni snarast anmäla er. Länk och inbjudan hittar ni här.
Västsvenska kontaktnätet för flexibelt lärande anordnar en konferens med titeln "Framtidens e-lärande – nya roller för lärare, studenter och lärcentra". Elsa Dunkel från Tillämpad utbildningsvetenskap (gamla IML) här på UMU kommer att tala, liksom Stefan Hrastinski (KTH), Johan Lundin (Göteborgs Universitet) och Håkan Selg (Uppsala Universitet). Anna Bolander kommer att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter av lärcentra. Mer information om programmet och anmälan hittar ni här.
/Jörgen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)