Pedagogiska vandringar

För någon vecka sedan var jag med om ett, för mig, nytt sätt att lära. Carl Gustaf Spangenberg ”föreläste” för mig och ett antal andra kollegor om juridikens historia genom att ta oss med på en vandring i och omkring Uppsala domkyrka. Carl Gustaf, som är universitetslektor i juridik vid Uppsala universitet och bland annat undervisar om rättshistoria och allmän rättslära, ansluter med denna typ av vandringar till ett lärande som bland annat utövades av Linné.

Carl Gustaf var noga med att understryka att han inte var en guide till domkyrkan utan en lärare i juridik. Kyrkan, dess omgivning och delar, använder han för att kunna föra ett resonemang kring rättshistoria och för att visa studenterna på sammanhang och detaljer i densamma. I ett kursdokument från 2008 som jag hittade på nätet kring kursen Rättshistoria och rättslära skriver han ”Av en akademiskt utbildad jurist vid landets äldsta universitet krävs mer än tekniska kunskaper och färdigheter. En bra uppsalajurist kan också sätta in juridiken i ett större sammanhang – internationellt, historiskt, filosofiskt och politiskt.”

Vi vandrade runt i domkyrkan och stannade på olika platser där Carl Gustaf Spangenberg berättade vilka trådar i rättshistorien han drog i just där. Genom att låta studenterna inte bara lyssna till det han säger utan också se och känna på olika artefakter och miljöer stimuleras deras lärande. Vi kunde till exempel själva fysiskt känna kylan i baken när vi satt på samma stenbänkar som tidigare århundradens juriststudenter suttit på i kyrkan när de närvarat vid dåtidens juridikföreläsningar i ett av sidokapellen, något som Carl Gustaf också anknyter till.

Vid vandringarna ville Carl Gustaf inte att studenterna skulle göra anteckningar utan mer försöka att låta så många sinnen som möjligt vara öppna för intryck. Anteckna fick de göra vid de mer traditionella föreläsningarna och seminarierna som ingår i kurserna.

Jag frågade vad han tyckte att det här sättet att undervisa gav honom som lärare. Carl Gustaf svarade att framförallt måste man då och då få göra något annorlunda för att få variation i sitt lärarliv. Han tyckte också att omgivningarna (det är inte bara i domkyrkan han tar med studenterna på pedagogiska vandringar) inspirerade honom till att hitta nya infallsvinklar på undervisningen.

Jag blev mycket inspirerad av Carl Gustaf Spangenbergs sätt att tänka kring lärandet och hans pedagogiska vandringar och funderar som bäst på om det finns lämpliga miljöer i vår närhet som jag skulle kunna använda i liknande syften. Jag är också intresserad av att höra om någon annan har egna erfarenheter av denna typ av stöd för lärandet.

Sven B.