Jag har inte tid!

I förra veckan arrangerade UPC en verkstad för pedagogiskt ansvariga. Temat för verkstaden var ”Ett pedagogiskt handlingsprogram för institutionen”. Under verkstaden kom många goda idéer fram kring vad man kan ha för hjälp och nytta av ett lokalt pedagogiskt handlingsprogram som komplement till universitetets centrala.

Ett ord som dock ofta återkom i diskussionerna var ”tid” och framförallt den upplevda bristen på densamma. Det finns så många saker universitetslärare vill och kan ta tag i men när ska vi få möjlighet att göra det. Vi känner att vi får mer och mer att göra och mindre och mindre tid att göra det på.

Nyligen publicerade Högskoleverket också en tematisk studie om högskolelärarnas arbetssituation. 200 lärare på 11 institutioner vid sex olika högskolor förde en tidsdagbok under en vecka. Studien visar att lärarna i genomsnitt arbetar cirka 54 timmar och också på kvällar och helger. Undervisningen kräver mer förberedelser, de administrativa uppgifterna har ökat, tiden för forskning och utvecklingsarbete prioriteras ned. Högskoleverket skriver också att ”slarv, kompromisser och stress är konsekvenser av den trängda situationen”.

Jag önskar att det skulle vara möjligt för mig att bokstavligen göra det en kollega önskade då denna sa: ”Arbetsgivaren måste skapa mer tid för det här arbetet”. Jag får sätta upp det som en del i kommande kompetensutvecklingsplaner för mig.

Utanför mitt fönster drar i skrivande stund ulliga vita moln förbi solen på en i övrig vackert blå himmel. TFE:s väderstation säger att det är 15,8 grader och en lätt sydlig bris men min egen termometer visar 22,1 grader för den ligger mer i solen :-). Jag väljer att lita mer på den för nu börjar jag verkligen längta till semestern - och den tänker jag i alla fall ha tid till i år.

En trevlig midsommar och en riktigt skön och avkopplande sommar önskar jag och UPC dig. Hoppas att den blir precis som du vill ha den!

Sven B Eriksson

Ich bin ein blogger

Anders Mildner ondgör sig något i Sydsvenskan över hur osynliga svenska akademiker vid våra lärosäten är i mediala sammanhang. Den tredje uppgiften, menar han, verkar betyda noll och intet för universiteten och högskolorna.

Såväl studenter som universitetslärare använder nätet som en väsentlig informationskälla. Men hur synliga är universitetslärarna på nätet? En blogg, menar Mildner, vore ett utmärkt sätt för forskare och lärare att kommunicera med sin omgivning utanför seminarierummen och hörsalarna. En enkel teknik för publicering, en enkel teknik för prenumeration.

Hur ser det ut vid Umu? Jo, det finns ett antal bloggare i lärarkollegiet med egna bloggar. Elza Dunkels, Therese Örnberg Berglund, Daniel Skog, Stephanie Hendrick, Krister Lindwall och Peter Vinnervik, Erik Stolterman, Fredrik Paulsson, Jim Barrett, Jonny Holmström, P O Ågren, Patrik Svensson. Samt några kollektiva bloggar: Umeå Live, UPC Blogg, The Humlab Blog.

Finns det fler Umu-bloggare än ovanstående? Komplettera gärna i en kommentar.

”Om lärosäterna tog den tredje uppgiften på allvar, borde de väl jubla över att de anställda försökte möta omvärlden i en tvåvägskommunikation?”, skriver Mildner. Det är bara att hålla med. Om arbetsgivaren skulle avsätta tid i min bemanningsplan, skulle min bloggfrekvens öka markant.

-------------------
Uppdatering: Fler Umu-bloggare: Johan Jansson, Göran Bergqvist,

Studentperspektiv i utbildningsfabriken

I tider när högre utbildning allt mer tenderar bli en löpande band-inrättning vad gäller kunskapstillägnande och en oreglerad marknad vad gäller utbildningsutbud, är det såväl glädjande som något förvånande när ett lärosäte bryter mönstret.

I dag kan studenter välja bland tusentals utbildningsprogram, men i mindre utsträckning göra personliga val inom programmen. Kurserna är vanligtvis förutbestämda. Syftet är i högre grad att säkra institutionernas intäkter, än att se till studentens bästa.

Då gör Sveriges minsta högskola tvärtom, enligt Henrik Berggren i dagens DN. Högskolan på Gotland satsar på utbildning, inte forskningsexcellens. På Gotland sätts studenten i förgrunden.

Inspirationen kommer från amerikanska "liberal education". Studenterna tvingas välja en stor del av sitt utbildningsinnehåll fritt, bara valen av kurser går utanför det egna huvudämnet. Samspelet mellan lärare och studenter avses också förändras, från avstånd och distans till närhet och samarbete.

Det grundläggande syftet är att inte skapa kanonmat för industrin, utan utbilda bildade, kritiskt tänkande människor för en föränderlig värld. Världsmedborgare, helt enkelt. På så sätt görs studenter mer anställningsbara, är tanken, än om studenter ges en snävt avgränsad, kortsiktig, men till produktion snabbt omsättningsbar kompetens.

Bör vi låta oss inspireras?