Nätlärare...

Det är gjort ett antal utvärderingar via NSHU om nätuniversitetets verksamhet som jag tycker är intressanta. De lyfter fram några saker, där några i sig inte är särskilt förvånande...
- Nätkurserna ökar i antal
- Kontakten med läraren är viktig på en nätkurs
- De som är mest emot nätkurser är de som inte hållit på med det
- Gränserna överbryggas mellan distans- och campusutbildning och IKT-stödet är delvis bryggan (flexutbildningar)

Men de tar oxå upp en del intressanta tankar inför framtiden, bla...

"Fler lärare är engagerade i IT-stödd distansutbildning, men vi vet inte om utvecklingen är på väg mot fler ”rena” IT-distanslärare eller om erfarenheterna sprids på ett sådant sätt att fler i lärarkåren på ett naturligt sätt kombinerar att vara campus- och distanslärare."

Det ger mig då en del funderingar...
- Kommer det att bli så att det i framtiden finnas rena nätlärare?
- Vilka kunskaper kommer dessa nätlärare i såna fall att behöva?

Jag tycker mig nu se några saker då det gäller "nätlärare". Jag tycker man kan dela upp dessa i två kategorier, utvecklare och genomförare... Utvecklarna är de som utvecklar nya kurser. De har bra koll på tekniken och även på pedagogiken och är de som skapar nya kurser, kursmoment och moduler. Det kan ex vara nya kurser i Ping Pong eller Sakai eller former för hur nätmöten kan användas. Genomförarna är sedan de som går in i färdiga kurser och använder det innehåll och upplägg som utvecklarna tagit fram.

Alltså, utvecklarna skapar en kurs som läggs upp i en lärplattform. Sedan finns funktioner att duplicera kurser så då kursen ges terminen efter kopierar man bara upplägget på tidigare kurs. Det kan nu ha tillkommit nya lärare som då använder det upplägg som redan finns men som kanske inte funderar så mycket över innehållet.
- Jag vet inte vad detta är bra till men de använde det ju i fjol... tycker jag mig kunna höra ibland. Att kopiera ett kursupplägg från en tidigare kurs är väl inget nytt men man kan kanske fundera på om det är bra eller dåligt... Spara tid, ja visst men vad händer med den pedagogiska utvecklingen...

Så jag kan nog se att det finns rena nätlärare idag, eller i alla fall rena "nätkursutvecklare"... Vet inte om ni håller med?

Nästa fråga är ännu intressantare. Vilka kunskaper behöver dessa nätlärare eller nätkursutvecklare. Som jag ser det så behövs tre delar. Pedagogiska kunnande så klart men oxå kunskap om tekniken. Det behövs förmågan att kunna se vad tekniken kan hjälpa till med för det är för mig klart att pedagogiken är överordnad tekniken om det ska till en bra nätkurs. Men sen tycker jag att det krävs tredje egenskap som är ännu viktigare, och det är mod. Det gäller att våga genomföra det man tänkt trots att man kanske känner man är ute på tunn is, kollegor som är tveksamma m.m.

Vart vill jag komma då... Jo, nånstans landar jag i tanken på vilket stöd det finns för nätlärare eller nätkursutvecklare här på Umu. Här finns nu två saker som jag skulle vilja lyfta fram. Det ena är det nätverk för IKT-coacher som är bildat där tanken är att nätlärare/nätkursutveckare ska ha ett forum att kunna utbyta tankar och erfarenheter med varandra. Är ni intresserade att finnas med i detta nätverk för IKT-coacher så hör av er till mig (Per Andersson, UPC) för ambitionen är det borde finnas minst en IKT-coach på varje institutionen.

Det andra är det nya pedagogiska handlingsprogram här på Umu som ska tas fram och där IKT kommer att vävas in som som en naturlig del i handlingsprogrammet. Så prata gärna ute på institutionerna vad ni anser är viktigt i ett nytt pedagogiska handlingsprogram, om och hur IKT ska finnas med. Ni kommer säkert att hitta vägar att göra era tankar hörda, ex via de aktiviteter som kommer att anordnas på en plats nära er...

/Per A

Att undervisa för bildning

I en färsk skrift betitlad Bildning och pedagogik – en akademi för bildning (Högskoleverket 2008), pläderar professorn i pedagogik, Gunnar Sundgren, för att en viss didaktik är särskild lämpad för en akademisk undervisning som syftar till att bilda studenter: seminariet.

Bildning, menar Sundgren i korthet, utgör en dialektisk process där människor i samspel med människor och kulturer uppnår dels kontroll över sig själva och sin omvärld, dels skapar mening i sin tillvaro. Han uppfattar inte bildning enbart som en förvaltning av kulturarvet, utan som människans tillblivelse, som förutsättning för att forma sitt eget levnadsöde.

Bildning i akademin baseras på två hörnpelare: människans bildbarhet och upplysningstraditionen i Kants anda: människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Men det gäller att passa sig, skriver Sundgren, så att vi inte förlorar oss i ett ensidigt tekniskt-rationellt kunskapsintresse, utan också beaktar det emancipatoriska och hermeneutiska, med referens till Habermas.

Seminariet är alltså den optimala undervisningsformen för bildning: ”Det räcker inte med att ha forskarkompetenta lärare och vetenskaplig litteratur, det måste också finnas instanser där den kompetensen omsätts i en pedagogisk-didaktisk verksamhet. I seminariet kan, idealt sett, studenten få möjlighet att pröva sin förståelse av litteratur och presentation, lyssna på sina kamraters och lärarens uttolkningar och formulera en egen ståndpunkt i förhållande till det som studeras.” (Sid 40.)

Sundgren resonerar även kring den växande skaran av professionsutbildningar i akademin, särskilt med avseende på bedömning av examensarbeten. Här argumenterar han för att bedömning av examinationsarbeten i professionsutbildningar måste i en bildningstradition ske utifrån både arbetets akademiska kvalitet och arbetets professionsrelevans.

Studenternas bildningsresa blir annorlunda om akademins professionsutbildningar ger professionskriterier samma vikt som de strikt akademiska kriterierna. Och vid betygsättning menar han att det är inte enbart produkten, resultatet som ska bedömas, utan även bildningsresan, den personliga utvecklingen.

Nå, jag ska inte sammanfatta mera, utan bara föreslå egen läsning.

Jämställdhetscertifiering

Här kommer beslutet ni väntat på hela veckan!

Följande text är ett utdrag ur rptokollet från jämställdhetsrådets protokoll:
"Jämställdhetsrådet beslutar att jämställdhetscertifiera kursen Statistik för lärare (5MS026). Certifieringen är tidsbestämd och gäller fr. o.m. dags datum till dess att kursen har getts tre gånger, dock längst t.o.m. 2011-12-31."

Det fullständiga beslutet kan du läsa på jämställdhetsrådets hemsida från måndag den 26 oktober.

Jämställdhetscertifiering

I morgon kommer jämställdhetsrådet vid Umeå universitet att fatta beslut om kursen "Matematik för lärare" skall bli världens första jämställdhetscertifierade kurs eller ej. Följ den spännande utvecklingen på bloggen. Du kan läsa mer om projektet och den rapport som Jessika Wide skrivit på hemsidan www.pol.umu.se/jamcert/ i väntan på beslutet.
Fundera också på om du kanske skall anmäla dig till UPC-kursen Genus och mångfald. Sista dag för anmälan är 16 januari 2009 men anmälan är öppen redan nu. Man behöver inte vänta till sista dag för att anmäla sig hälsar Karin Ågren.

--------------------------------------
Rättelse 22/10 kl 13.50
Kursen heter "Statistik för lärare", inget annat :)

Tänk att tryckfelsnisse även besöker Bloggar...

Hållbara värden och tillfälliga trender

UPC har fått uppdraget att leda utvecklingen av ett nytt pedagogiskt handlingsprogram för Umeå universitet. I uppdraget ingår att involvera så många funktioner som möjligt – studenter, lärare, studierektorer med mera – så att handlingsprogrammet så långt det är möjligt upplevs som ett stöd för verksamheten.

Den arbetsgrupp vid UPC som arbetar med uppdraget kommer att stå inför flera delikata problem. Ett sådant är att urskilja och särskilja hållbara värden och tillfälliga trender inom högskolepedagogisk verksamhet för att i ett pedagogiskt handlingsprogram bevara de hållbara värdena och diskkvalificera trenderna.

Delvis slår denna tanke mig efter att ha läst boken Hållbara värden av Marie Cronqvist (red), där åtta forskare från olika humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner formulerar sig kring detta tema. Det som förenar dessa åtta är enligt min tolkning läskunnighet, i vid mening.

Filosofen Lena Halldenius läser Locke och finner ett nygammalt frihetsbegrepp, statsvetaren Johan Tralau läser liberalismen, informatikern Jonny Holmström läser informationstekniken, litteraturvetaren Inge Jonsson läser det litterära arvet, arkeologerna Berit Wells och Arto Penttinen läser fornlämningar i Grekland, ekonomen Miriam Salzer-Mörling läser varumärken, etnologen Lynn Åkesson läser våra sopor och religionssociologen Thorleif Pettersson läser kulturella värderingar.

Vilka är de hållbara värdena som förenar oss verksamma universitetslärare i vår undervisningsgärning? Vilka är de tillfälliga trenderna som vi anar med olika grader av säkerhet att de kommer att blåsa förbi?