Att undervisa för bildning

I en färsk skrift betitlad Bildning och pedagogik – en akademi för bildning (Högskoleverket 2008), pläderar professorn i pedagogik, Gunnar Sundgren, för att en viss didaktik är särskild lämpad för en akademisk undervisning som syftar till att bilda studenter: seminariet.

Bildning, menar Sundgren i korthet, utgör en dialektisk process där människor i samspel med människor och kulturer uppnår dels kontroll över sig själva och sin omvärld, dels skapar mening i sin tillvaro. Han uppfattar inte bildning enbart som en förvaltning av kulturarvet, utan som människans tillblivelse, som förutsättning för att forma sitt eget levnadsöde.

Bildning i akademin baseras på två hörnpelare: människans bildbarhet och upplysningstraditionen i Kants anda: människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Men det gäller att passa sig, skriver Sundgren, så att vi inte förlorar oss i ett ensidigt tekniskt-rationellt kunskapsintresse, utan också beaktar det emancipatoriska och hermeneutiska, med referens till Habermas.

Seminariet är alltså den optimala undervisningsformen för bildning: ”Det räcker inte med att ha forskarkompetenta lärare och vetenskaplig litteratur, det måste också finnas instanser där den kompetensen omsätts i en pedagogisk-didaktisk verksamhet. I seminariet kan, idealt sett, studenten få möjlighet att pröva sin förståelse av litteratur och presentation, lyssna på sina kamraters och lärarens uttolkningar och formulera en egen ståndpunkt i förhållande till det som studeras.” (Sid 40.)

Sundgren resonerar även kring den växande skaran av professionsutbildningar i akademin, särskilt med avseende på bedömning av examensarbeten. Här argumenterar han för att bedömning av examinationsarbeten i professionsutbildningar måste i en bildningstradition ske utifrån både arbetets akademiska kvalitet och arbetets professionsrelevans.

Studenternas bildningsresa blir annorlunda om akademins professionsutbildningar ger professionskriterier samma vikt som de strikt akademiska kriterierna. Och vid betygsättning menar han att det är inte enbart produkten, resultatet som ska bedömas, utan även bildningsresan, den personliga utvecklingen.

Nå, jag ska inte sammanfatta mera, utan bara föreslå egen läsning.