fredag 7 december 2007

Att börja i rätt ände

Jag är tekniskt intresserad, jag gillar teknik över lag, allt ifrån motorer till senaste mobiltelefonen. Då har vi slagit fast det till att börja med. Mitt högst moderata inlägg skall handla om såväl ny som gammal teknik som idag används i varierande utsträckning inom utbildningsväsendet. Frågan är om man är selektiv när man är i kast med att börja använda teknik över huvud taget och om man verkligen behöver teknik i.

Ibland kan jag själv känna att vilken teknik som skall användas bestäms först, sen kommer ändamålet. Hmm, podcasting det skall jag ha, undrar vad jag kan ha den till… Kanske det vore bättre att ibland tänka: Hmm, jag vill nå ut till mina studenter med denna information undrar vad som kan underlätta det.

Min poäng är att vi för ofta försöker hitta användningsområden för ny teknik, att vi på något desperat sätt skall klämma in teknik trots att det kanske ibland skulle vara bästa att utelämna teknik helt. Hos några av oss på UPC finns ett talesätt som är ganska slående och egentligen är ett svar på frågan: Varför skall vi använda denna teknik? Svaret är: För att det går!

Ibland och kanske lite beroende på vem man frågar och vem man själv är så kan det vara på sin plats att just testa teknik för att se om det går och ta reda på vilka användningsområden som finns. Detta är ju så att säga en förutsättning för att ta reda på om tekniken fyller en uppgift.

Alldeles oavsett vem som skall göra detta bör den personen fråga sig om teknik alltid är lösningen eller om lösningen alltid behöver vara teknik.

Min kollega Per Andersson sa några kloka ord ved ett tillfälle, jag kan inte citera med andemeningen var: Att gå ifrån traditionell campusundervisning till nätbaserad undervisning är som att gå från ishockey till innebandy, spelet liknar varann men reglerna och utrustningen skiljer sig åt markant.

Detta avslutar mitt inlägg och ni därute får fundera på i vilken ände man egentligen skall börja och om vi alltid skall skylla på själva tekniken när det går fel eller om det är vad vi använder tekniken till som är orsaken till felet. Vi har ibland för lätt att tro att tekniken är lösningen på alla problem helt enkelt.

/Karl Idberger

1 kommentar:

Anonym sa...

Håller med om att det är väldigt bakvänt att utgå från en viss teknik för att sedan försöka lista ut vad den ska användas till pedagogiskt. Själv försöker jag undvika att jobba så, utom möjligen i forskningssyfte eller om någonting verkar ovaligt kul. :) En orsak till att det ofta ändå blir på det sättet (universitetet är knappast unikt i det avseendet), är sannolikt att de som beslutar om tekniken inte alltid har en särskilt bra förståelse för det de beslutar om. Ett annat problem är att de som borde ha idéer och visioner om pedagogisk användning av teknik (dvs. pedagoger) inte har det. Tyvärr är det många lärare som har en mycket låg, på gränsen till naiv, uppfattning om teknik.

Jag har i flera år försökt driva linjen att pedagoger och lärare måste engagera sig i teknikutvecklingen – precis som många andra yrkesgrupper gör sedan länge. Forskningen om IT och lärande är ett bra exempel där detta kan förbättras väsentligt! Vi behöver tvärvetenskapliga grupper där forskare från olika discipliner arbetar tillsammans med tydliga utvecklingsambitioner.

Det är dessutom viktigt att skilja på de olika delarna av tekniken och inte blanda ihop den tekniska infrastrukturen med de tekniska pedagogiska verktygen. Det finns (eller rättare sagt borde finnas) en grundläggande, förutsättningsskapande, teknisk infrastruktur som är avgörande för att våra olika pedagogiska verktyg fungerar tillsammans som en miljö. Ofta blandas dessa två delar samman när IT diskuteras som pedagogiskt hjälpmedel.

Den gemensamma tekniska infrastrukturen bör vara uppbyggd på ungefär samma sätt oavsett vilka komponenter vi anser oss behöva som pedagoger. Att börja här är att börja i rätt ände. Utan en sådan gemensam infrastruktur blir de pedagogiska verktygen aldrig annat än isolerade öar som är tekniskt frikopplade från det större sammanhang som utgörs av utbildningsmiljön som helhet. Vi hamnar då lätt i en situation där det investeras i LMS-liknande (Ping-Pong m.fl.), som har ambitioner att vara både infrastruktur och pedagogisk miljö. Bortsett från att den sortens system dubblerar teknik som borde finnas i en gemensam utbildningsinfrastruktur, så hägnar de in både lärare och studenter i en torftig och begränsad miljö. En miljö som avgränsas av de stängsel som den valda produkten sätter upp – inte av de ramar som de pedagogiska behoven sätter upp.

Dessa är dessutom utmärkta exempel i konsten att bygga informationssilos!
/F