Akademin i romanens format

Romaner som utspelas i universitetsmiljöer tilltalar ofta oss som vistas i dessa miljöer. Och kanske enbart oss – igenkänningsfaktorn är för låg för de som inte vistats vid en universitetsinstitution. Göran Häggs Doktor Elgcrantz eller Faust i Boteå är ju en klassiker i genren – vars handling utspelas på litteraturvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.

I dagarna har jag läst Manuskriptet av norrmannen Henrik Langeland. Författaren har under fyra år själv varit doktorand på litteraturvetenskapliga institutionen vid Oslo universitet och boken handlar om en 53-årig professor vid samma institution och dennes akademiska förehavanden. (Litteraturvetenskap igen; undrar varför?)

Vid ett tillfälle får denne professors prefekt ett formellt klagomål från studentutskottet. Där hävdas att professorns undervisning präglas av bristande pedagogisk förståelse. Därför beslutar prefekten att professorn ska genomgå universitetets pedagogiska fortbildningskurs.

Professorn tror inte sina öron. Han har ju undervisat i mer än tjugo år. Han har svårt att acceptera att sitta ”i en ring på golvet med benen i kors och dilla med rollspel och leksaksbilar och dagisprat för att bli en bättre professor” – som denne professor tolkar en kurs i universitetspedagogik. (Kanske är det en gängse fördom om kurser i universitetspedagogik även i Sverige?)

Nej, han vill naturligtvis hellre i skydd av sin professorstitel fortsätta bedriva sådan undermålig undervisning med en synnerligen diskutabel värdegrund såsom hans undervisning beskrivs i boken.