Pedagogisk karriärväg

Förra veckan blev Mälardalens högskola först i landet med att erbjuda sina lärare en pedagogisk karriärväg där de premieras för att de är skickliga pedagoger.

Tanken är att lärare kan ansöka om att få sin pedagogiska skicklighet prövad enligt kriterier kopplade till en pedagogisk kompetensstege. Underlaget som bedöms är en pedagogisk meritportfölj. Även här vid Umeå universitet används pedagogiska meritportföljer för att dokumentera pedagogiska meriter, men inte för samma konkreta syfte som vid MdH.

I MdH:s modell delas karriärvägen upp i tre steg – den första nivån är behörig lärare, den andra meriterad lärare och den tredje nivån tituleras excellent lärare. De titlar som används inom karriärvägen är ett komplement till de traditionella akademiska titlarna adjunkt, lektor och professor. Man kan alltså avancera i två karriärvägar samtidigt, och en bonus är att båda är kopplade till löneutvecklingen!

Rektor vid MdH säger att ”Den pedagogiska karriärvägen är av strategisk vikt för att börja åtgärda den stora skillnaden i meriteringsvärde mellan forskningsmässiga och pedagogiska meriter.” Och, visst är detta ett gott initiativ för att höja det pedagogiska meritvärdet. Framför allt är det viktigt att visa att DET GÅR att bedöma pedagogisk skicklighet, i flera nivåer.

En viss misströstan tränger sig ändå på: vad är dessa titlar egentligen värda? Varför tillskapa alternativa karriärvägar när det faktiskt redan finns en befordringsväg på pedagogiska meriter (från adjunkt till lektor baserad på särskild pedagogisk skicklighet). Svaret är enkelt - det befintliga systemet funkar inte, de kända karriärvägarna är stängda för duktiga lärare.

Men nu kanske det händer något! De kriterier som MdH tagit fram för pedagogisk skicklighet är oerhört viktiga och efterlängtade. Plötsligt kan vi kanske sätta ord på vad grundläggande eller särskild pedagogisk skicklighet är! Tack Mälardalen!

/Katarina Winka

PS Välkommen till en inspirationsdag kring pedagogisk skicklighet den 3 april! larare_inbjudan.pdf

Excellenta lärare eller excellent lärande eller både och?

Kvalitet i undervisningen är väl något som alla lärare kan skriva under som ett ytterst viktigt uppdrag. På UPC möter vi många engagerade lärare som vill och känner behov av att få vidareutveckla sig i det uppdraget. Ett uppdrag som inte längre består av att endast vara en lysande föreläsare. Att undervisa och vara en bra lärare är idag ett komplext uppdrag som kräver såväl kunskap som förmågor och kompetenser. Som Claire redan beskrivit i sitt blogginlägg håller UPC på att i olika sammanhang kartlägga vilka kompetenser som anses värdefulla och nödvändiga för en lärare. Utifrån dessa kompetenser ska varje enskild lärare bättre och mer strukturerat kunna planera för sin egen kompetensutveckling. Genom att se vilka kompetenser han eller hon redan har och vilka man vill stärka och vidareutveckla skapas det bättre förutsättningar för den enskilde läraren att skräddarsy sin egen utvecklingsplan. För detta finns då bla. UPC:s kursverksamhet som nu håller på att utvecklas och kommer att sjösättas allt eftersom inom de kommande två åren.

I detta sammanhang och utifrån projekt 10 ska UPC även utreda frågan om excellens. Här pågår en ganska het debatt särskilt i Storbritannien där olika modeller håller på att utvecklas och prövas (se tex. temanummer 5 i Exchange). Debatten däröver har i vissa stycken varit som att se ett avsnitt av Lost, man vet inte vad det handlar om eller vart det ska leda. Vissa hävdar en avsaknad av tydliga definitioner, kriterier och direktiv medan andra ser det som en fördel för att kunna utvecklas i sin egen takt och utifrån egna förutsättningar, vilket i sin tur verkar leda till att det blir svårt att få samstämmighet och jämförbarhet. Man kan ju tänka sig att även vi kommer att följa en liknande småsnårig stig och förmodligen kommer debatten att vara likaledes här hemma men genom att se andras mindre lyckade försök så kan vi alla fall lära av detta. Det som dock är spännande i Storbritannien är att det förekommer debatt, där har vi en del att ta efter och mycket att vinna.

Därför slänger jag nu ut denna stafettpinne; hur ska vi tänka kring frågor om excellens? Vad är excellens i undervisningen? Vad är en excellent lärare? Kan alla bli excellenta? Hur ska meritvärdet se ut? Är det betydelsefullt för studenten och studentens lärande att det finns en excellent lärare i ett helt lärarlag eller är det lärarlaget, som lag, som har störs betydelse? Är det per automatik lärarna som ska vara föremålet för bedömning om excellens? eller kan vi tala om excellent lärande? Då blir det studenterna och deras lärande som står i fokus. Hur förhåller sig excellenta lärare till excellent lärande? Finns det solklar koppling däremellan? Svara på den du!

Som du förstår har vi en mycket spännande tid framför oss och när man tänker på det är det med en kittlande känsla i magen. Nu har du chans att ta stafettpinnen och tycka till.

/Margareta Erhardsson