torsdag 22 april 2010

Askmoln, flygkaos och nätundervisning

Mitt under det flygkaos som har uppstått till följd av all aska som vulkanen Eyjafjallajökull spyr ut på Island stod jag och väntade nervöst på att checka in på ett plan på Arlanda. Vi hade fått beskedet att askmolnet hade för tillfället blåst bort från Sverige och att planet skulle komma iväg. Jag liksom många andra passagerare gick och hoppades på att vindarna inte skulle vända så att resan skulle ställas in i sista stund.

Efter en lång väntan och alla oroliga passagerare som hade många frågor att ställa till personalen var det min tur. Jag gick fram till incheckningsdisken och la fram mina handlingar. Jag hade hört svaret på alla frågor som tidigare passagerare ställt så jag bestämde mig för att inte upprepa samma frågor till tjejen som satt bakom incheckningsdisken. Då säger den unga tjejen: ”Hej, jag känner igen dig!”. Jaha tänkte jag, det är någon som har sett mig på något teveprogram. Men innan jag hann tänka vidare sa hon: ”jag har läst en kurs för dig”. Då blir jag genast mycket intresserad. Jag tittar på henne en gång till, men kan inte minnas att jag har sett henne någon gång tidigare. Jaha, vad intressant, säger jag och fortsätter, ”vilken kurs var det för att jag inte kan komma ihåg att jag har träffat dig på någon av mina kurser”. Hon svarade: ”Det beror på att jag läste en av dina nätkurser”, och så fortsätter hon ”den var så intressant och jag önskar att det fanns en fortsättning på den kursen …..”

Jag blev så glad över att någon tänkte på någonting annat i flygkaoset och blev ännu gladare över att träffa någon som hade läst en av mina kurser och som dessutom visade sin uppskattning över den. Vi hann växla ett par meningar om kursen, men mer än så blev det inte. Andra passagerare väntade otåligt och jag ville inte uppehålla de i onödan. Jag tackade för mig och sa innan jag lämnade incheckningsdisken lite skämtsamt: ”våra vägar kanske möts på cyberrymden någon annan gång!”

Jag hade dubbla känslor över att ha träffat en gammal student som uttryckte sin uppskattning över en kurs som jag hade gett. Jag var glad över det, men samtidigt grumlades min glädje av att jag inte hade någon blekaste aning om den här studenten. Mötet bekräftade en av mina fördomar om nätkurser. Ja, just det, anonymiteten. Hade jag haft att göra med en grupp studenter på en campuskurs så skulle jag ha känt igen de långt senare. Ok, de flesta av dem. Då skulle studenterna varit människor som jag träffat, kallpratat med, växlat några ord med om dittan och dattan, om väder och vind, om Eyjafjallajökull eller någonting annat som hade inträffat ute i världen eller här i Sverige.

Detta har jag faktiskt varit med om vid något annat tillfälle. Efter en konferens utomlands för två år sedan landade jag en novemberkväll på Arlanda. Det var snöstorm och flygkaos. Naturen gör sig påmind på olika sätt. Det är inte alltid askmolnen som styr våra liv. I väntan på att bli ombokad till ett annat plan träffade jag en gammal student som hade läst en av mina campuskurser. Han kom fram lite försiktigt och frågade om jag kände igen honom. Ja, svarade jag: ”Du läste en kvällskurs som jag gav på 1990-talet, du pendlade mellan Sundsvall och Umeå och så minns jag att du alltid hade ett par stora hörlurar på dig.” Killen var mäktigt imponerad över min minnesbild.

Men detta kan jag aldrig säga om en student som läst en nätkurs. Hon/han är bara ett namn på en lista, en siffra i en statistik över antalet kursdeltagare som tagit del av mina föreläsningar, deltagit i seminarierna på nätet och skrivit en examensuppgift. Utöver det har jag inte haft någon möjlighet att träffa och lära känna människan bakom namnet eller siffran.

Jag ska inte låta så negativ om nätkurser. Det finns säkert många fördelar. En sådan är att en student som i vanliga fall inte har möjlighet att läsa en kurs på campus Umeå och jobbar på Arlanda flygplats kan ta del av en kurs som jag ger. Jag borde kanske se på det hela ur det perspektivet. Nätkurser skapar trots allt möjligheter som inte fanns tidigare. Men jag kan trots allt inte överge mina funderingar kring den mänskliga kontakten. Nätkurser borde kanske utvecklas så att det här med mänskliga kontakter byggs in i dem. De kanske finns med redan och att det är bara jag som inte känner till det.

I vilket fall som helst i dessa tider då Eyjafjallajökulls aska styr över våra kontakter i verkligheten är nätbaserade kontakter och videokonferenser ett bra substitut. Vi borde kanske fundera på att ha fler sådana kontakter i framtiden där det är möjligt att spara på resandet. Men då blir transportbranschen inte så glad. De går i konkurs och folk som blir arbetslösa blir kanske intresserade av att läsa en nätbaserad kurs. Lärosätena vann ju på lågkonjunkturen de vinner kanske på askmolnet från Eyjafjallajökull också!

/Mohammad Fazlhashemi

onsdag 24 mars 2010

Teknologiers inverkan på undervisning och lärande - The Horizon Report

The Horizont Report beskriver teknologier som inom en snar framtid kan få stor påverkan på undervisning och lärande i högre utbildning.

När jag läser rapporten slås jag av två saker. Först en anknytning till föregående blogginlägg på denna blogg angående det papperslösa samhället. Vad jag vet så har vi inte på långt när närmat oss de visioner som fanns på 90-talet om ett papperslöst samhälle, snarare tvärtom. Nu kan det kanske i viss mån finnas en möjlighet att vi minskar pappersanvändandet genom att utnyttja läsplattor? I alla fall om dessa läsplattor (som åtminstone är smidigare att bära med sig än en dator) medger enkla sätt att läsa (naturligtvis!), kommentera text, sända/överföra dokument, så kanske inte alla PM, instruktioner, rapporter med mera måste finnas utskrivna för att finnas till hands?

Det andra jag slås av är att vi på Umeå universitet underutnyttjar mobiltelefoner i både undervisnings- och servicesammanhang. Alla studenter har en mobiltelefon (de som inte har måste kunna räknas på ena handens fingrar), som privat verkar utnyttjas för information och kommunikation (textuellt, visuellt och audiellt). Varför skickar vi inte påminnelser, tentamensresultat, föreläsningar, introduktioner, diskussionsfrågor, interaktiva kartor till föreläsningssalar/laboratorier/företag/lärcentra/exkursionsmål med mera till studenterna. Förmodligen går informationen fram (vilken student under 22 år använder e-mail?)?

torsdag 4 mars 2010

Det papperslösa samhället

Häromdagen ägnade jag och ett par kollegor åt att städa våra rum och underförstått slänga material som inte längre användes. Eftersom jag tillhör gruppen pappers- och pärmsamlare fanns det potentiellt mycket att slänga. Många papper blev det också till pappersinsamlingen, men frågan är om jag nog inte har lika många dokument kvar men då i digital form. Hur många små disketter med backup eller kopior som tagit i samband med datorbyte har man inte. (Jag har två fulla lådor på jobbet och ännu fler hemma.)Hur många har jag tittat på – inte en enda! Varför var det viktigt att ha – jo, efter ett datorhaveri lovade jag mig själv att göra detta, men det var kanske ganska onödigt kan jag se så här i backspegeln. Törs vi kanske göra oss av med de små disketterna, eftersom vi nu har materialet på USB-minne (bara 7 st) istället?
Kan man hävda att mängden papper troligen är konstant men att sätten vi förvarar dem på är mindre och mindre platskrävande, undrar Karin Ågren som fortfarande har drygt 150 pärmar kvar.

fredag 26 februari 2010

Lärandets länkar - ny verkstad!


En viktig fråga under senare år har varit hur vi kan synliggöra och kommunicera kopplingen mellan förväntade studieresultat, undervisning och examination. För några år sedan arbetades det intensivt med att kursplanemål ska uttryckas som förväntade studieresultat, och ytterligare insatser har efterfrågats kring undervisning och examination.

I samarbete med CUL vid Linköpings universitet anordnar därför UPC under 2010 ett antal verkstäder med namnet Lärandets Länkar. Där erbjuds undervisande lärare och pedagogiska ledare möjligheten att arbeta med hur förväntade studieresultat, undervisning och examination hänger ihop. Det är ett område som har hög aktualitet, såväl i det dagliga arbetet som lärare som i samband med HSV:s utvärderingar.

Därför ska du delta
Genom att delta i verkstaden, med dina kollegor, skapas ett tillfälle där ni får tid att diskutera hur förväntade studieresultat, undervisning och examination hänger ihop i er utbildning/kurs. Genom att delta bidrar du också till att skapa en ”kunskaps- och idébank” som är gemensam för LiU och UmU som syftar till att stödja kvalitetsutveckling av utbildning och till att stimulera till diskussion om utbildning och lärande bland kollegorna.

Allmänt om verkstäderna
Till en verkstad tar deltagarna med sig och arbetar med eget material. Vi erbjuder tre alternativa tillfällen under våren och ett gemensamt uppföljningstillfälle under hösten. Flera personer från samma institution/program uppmuntras att delta vid samma tillfälle. Vi arbetar mellan 9 och 16 och kaffe på förmiddag och eftermiddag ingår. En paus för lunch äger rum mellan 12 till 13. Det kostar ingenting att delta men berörd institution/program rekommenderas att erbjuda deltagarna tid motsvarande cirka 20 timmar (inkluderat visst för- och efterarbete) för deltagande i en verkstad i vår samt i uppföljande verkstad i höst.

Verkstäder i vår
15 april
26 maj
1 juni

Uppföljande verkstad i höst
30 september

Mer information hittar du på vår hemsida inom kort.

tisdag 16 februari 2010

Varför går det så långsamt att utveckla användandet av OER (open educational resources/öppna lärobjekt) i Sverige?

På konferensen ”Framtiden för OER i Sverige, policy och praktik” på KTH den 8-9 februari, så konstaterades från flera håll att utvecklingen av OER/öppna lärobjekt i Sverige går trögt.

Internationellt verkar det däremot gå framåt med stormsteg. Enligt ”The Horizont report 2010” , så förväntar man sig att både produktion och användning av OER/öppna lärobjekt skall tillhöra vardagsarbetet inom den närmaste 12-månadersperioden (se t.ex. sidan 6).

Även om vi accepterar att det finns en pågående trend med ökad utveckling av OER/öppna lärobjekt, så finns det hinder på vägen som måste lösas, som t.ex. äganderätt, databaser (repositorier), kvalitetsaspekter, meriteringssystem med mera, se t.ex. sidan 12 i Enligt ”The Horizont report 2010” och sidan 7-8 i Marit C. Synnevåg, Deling av digitale læringsressurser i høyere utdanning; En caseanalyse. Norgesuniversitetets skriftserie nr. 1/2008.

Det finns med andra ord ett flertal sätt att driva på utvecklingen av OER/öppna lärobjekt, MEN som jag ser det är åtgärderna ensidigt inriktade mot ökad PRODUKTION.

VAR FINNS ANVÄNDAREN?
Utan att på något sätt ha lagt ner min själ för att hitta olika aspekter på användandet av OER/öppna lärobjekt, så snubblade jag snarast över en undersökning om lärobjekt i högre utbildning (Lärobjekt. Kännedom och spridning vid landets lärosäten 2008 - Resultat från undersökning, Johan Fridell & Joakim Falkäng).

På sidan 9 konstateras att ’Lärobjekt delas mellan lärare och även i blygsam skala mellan lärosäten. Största skillnaden är att respondenterna uppger att lärobjekten nu arkiveras i gemensamma system.’.

Jag tolkar detta som att lärarna kan spara tid samt få det kvalitativa material de önskar om de går till en ”känd” källa. Att leta i stora databaser, samt granska kvaliteten på respektive material tar tid, så det bör bli en avvägning mellan att leta på nätet eller att skapa själv för att optimera tiden man fått till förfogande för förberedelser inför undervisningen. Tar det för lång tid att leta på nätet, så antar jag att läraren själv skapar sitt lärobjekt, allra helst som det i dagsläget är förhållandevis enkelt att skapa lärobjekt.

Kan man tänka sig att användandet av OER/öppna lärobjekt ökar om databaserna (repositorierna) innehåller specifika lärobjekt? Att t.ex. svenska högskolor och universitet skapar en databas för Biologi A, Historia A, bilder av celler och organeller etc? Det vill säga ”kända” och kvalitetssäkrade lärobjekt, där kontaktuppgifter finns för varje lärobjekt för att möjliggöra en kommunikation och diskussion kring lärobjektet?

Drivkrafter för att öka produktionen av OER/öppna lärobjekt är t.ex., tillgång till tid och pengar för skapande, samt att det skapade objektet ger pedagogisk merit. Vilka drivkrafter finns det för att ANVÄNDA OER/öppna lärobjekt och varför används inte OER/öppna lärobjekt i lika stor omfattning som skapandet av OER/öppna lärobjekt?