Olika perspektiv

UPC, UniversitetsPedagogisk Centrum, har olika typer av uppdrag och ett är att ” stödja lärare att utveckla användningen av IT i lärande” Det är nu här någonstans mina funderingar börjar, detta med olika perspektiv. Det finns idag här på universitetet en mängd olika projekt och olika aktörer på banan då det gäller ”IT och lärande”. Det pratas om lärplattformar, studentportaler, IT-system, koncernkataloger, IKT-stöd, osv. osv.

Om man nu tittar på uttrycket ”IT och lärande”, som jag tycker är väldigt centralt, så består det av två delar. Det är IT = teknik och lärande = pedagogik om man nu får generalisera. Men vilket perspektiv är det viktiga? Är det IT (tekniken) eller lärandet (pedagogiken) som är viktigast…

Som jag ser det så finns det en mängd olika perspektiv i detta. Några perspektiv är:

Teknik eller pedagogik
Här är det nog, tyvärr måste jag säga, tekniken som för många är det viktiga. När det pratas IKT-stöd så är det nästan alltid tekniken som sätts i fokus. Det pratas teknik, protokoll, databaskopplingar, autentisering, portaler, osv i all oändlighet. Frågan om vad man egentligen ska ha själva system till pratas det mindre om. Jag har tyvärr känslan att många system är gjorda av tekniker för tekniker. Frågan man borde ställa är väl mer om tekniken är till för människan eller människan för tekniken. Frågan har för mitt givetvis ett självklart svar men jag tror nog vi alla har sett system som inte är gjorda för människan, och vi behöver nog inte se särskilt långt för att se exempel på sådana system…

Administrativt- eller lärandeperspektiv
Vad är det som är viktigt idag, är det lärandeperspektivet eller är det det administrativa perspektivet. Jag har ofta känslan att de som styr och ställer, ofta tekniker, kan lägga ner åtskilliga timmar på att diskutera frågor som hur olika system ska kunna prata med varandra oavsett det behövs eller inte. Marratech (videomötessystemet) kanske inte behöver vara fullt kompatibelt med Raindance (faktureringssystemet) osv.

Är inte lärandebiten en nog så viktig fråga. Men jag har tyvärr känslan att det är de administrativa bitarna som styr, och sen kommer lärandebiten i andra hand. Det viktiga är att studenterna i teorin ska kunna logga in på ett ställe, ska kunna se sina avklarade poäng, anmäla sig till tentor, se sitt schema osv. Allt ska finnas samlat på ett ställe, givetvis centralstyrt... 

Men i verkligheten använder idag många institutioner lärplattformar som Moodle, FirstClass och Ping Pong där den största delen av kommunikationen mellan lärare och studenter sker och dessa lärplattformar pratar ofta inte med de centralstyrda systemen. Att logga in i någon form av administrativt system är nog inte det primära för många lärare och studenter. Är inte en stor och viktig del av universitets verksamhet undervisning… Fixar man inte kurserna i lärplattformarna behöver man nog hellre inte logga in i nått centralt system för att kolla hur många poäng man har…

Öppna eller slutna system
Idag skapar man själv sin användare direkt i många system. Man väljer själv id och lösenord. Dagens studenter är ofta vana att göra så, ex MSN, Hotmail, ICQ, Skype, Google osv. Men ska man in på universitetets system så är det minst dubbla hänglås på allt. Det ska vara kryptiska användarnamn, ännu mer kryptiska lösenord med minst 8 tecken, blandning av stora och små bokstäver osv. Varför ska det vara så svårt, ex så sköter jag mitt PPM-konto med mitt personnummer och en femsiffrig kod. Men jag vet inte hur många gånger jag glömt inloggningen till CAS. Samma typ av problem gäller många gånger för lärare och studenter, att bara få åtkomst till systemen. Ni som använder FirstClass idag vet nog precis vad jag menar…


Sammanfattningsvis är min fundering, vilka perspektiv är viktiga, vad vill vi ha här på Umu?

Svåråtkomliga, teknikorienterade administrationssystem

eller

Öppna pedagogiska lärsystem

/Per Andersson
UPC

Bemötandets problematik

Sveriges förenade studentkårer (SFS) publicerade i förra veckan den s.k. studentbarometern, Den visar bl.a. att ungefär var femte student (20 procent av kvinnorna och 16 procent av männen) har känt sig illa behandlade under sin utbildning. Rapporten visar också att det finns en tydlig trend i vilka studenter som är särskilt utsatta och har känt sig illa behandlade. Kvinnor känner sig illa behandlade mer än män, personer med annan etnisk bakgrund än svensk mer än personer med svensk bakgrund, homosexuella och bisexuella mer än heterosexuella, personer med funktionsnedsättning mer än funktionsobehindrade.

SFS skriver i sin analys att det behövs en välfungerande diskrimineringslagstiftning som skyddar studenter, men också en satsning på informationsinsatser kring redan befintlig lagstiftning som skyddar studenterna.

Senast när de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna genomförde sina återkommande studentenkäter här vid Umeå universitet (2006) fick studenterna möjlighet att svara på frågor med anknytning till likabehandling, trakasserier och diskriminering.

I dessa enkäter är andelen studenter med liknande upplevelser lägre. Sammanlagt är det 7 procent av de som har besvarat enkäterna som har vid enstaka eller upprepade tillfällen blivit illa behandlade. Men även här finns tydliga tendenser när det gäller grund för eller typ av kränkning och vilka som står bakom de. De flesta anger att kränkningen hade samband med könstillhörighet, etnisk tillhörighet eller religiös uppfattning. De flesta uppger dock andra grunder. När det gäller typ av kränkning så är det språkbruk som utpekas som den främsta grunden för kränkning. Några andra typer av kränkning är ovälkommen beröring, utfrysning, skriftliga kommentarer etc. När det gäller aktörerna så är det lärarna som utpekas som den främsta gruppen, tätt följd av studenter och annan personal.

Studenterna hade också möjlighet att med egna ord beskriva på vilket sätt de kände sig illa behandlade samt vem eller vilka som stod för denna behandling. När man tittar närmare på studenternas kommentarer visar det sig att en majoritet av dem som känner sig illa behandlade eller kränkta beskriver lärarnas bemötande som det främsta problemet. Om man ska försöka kategorisera studenternas skriftliga kommentarer om lärarnas bemötanden kan man ringa in ett antal områden. Ett område handlar om att studenter och lärare haft diametralt motsatta uppfattningar om olika frågor. Här nämns allt från politiska och ideologiska skiljaktigheter till skillnader i normer och värderingar på grund av social eller kulturell bakgrund, personkemi och åldersskillnader.

Ett stort antal kommentarer handlar om lärarnas personliga egenskaper. Lärarna påstås ha kort stubin, dåligt temperament, inte tåla kritik, ha stereotypa föreställningar om andra människors religiösa eller kulturella föreställningar etc.

Ytterligare ett område är bemötandefrågor i studiesammanhang. Det finns en hel del kommentarer om olika former av bemötande som karaktäriseras som respektlösa. Här finns anmärkningar som att läraren visat bristande respekt för avvikande uppfattning från studenternas sida eller när studenter haft synpunkter på undervisningens uppläggning. En informant skriver att det respektlösa låg i att läraren hade för låga ämneskunskaper.

Ett närliggande område är när läraren gett någon form av negativt besked till studenten, som exempelvis när läraren underkänt studenten på en tentamen. Särskild känsliga situationer tycks vara när läraren kommenterar studenters prestation eller kommenterar vederbörandes språkkunskaper, stil eller liknande.

Många av kommentarerna ger uttryck för högst subjektiva känslor och i en del fall kanske oundvikliga. Jag tänker speciellt på de situationer när man som lärare är tvungen att underkänna en student. Det är helt naturligt att studenten inte blir glad av detta.

Man borde dock ändå stanna upp och begrunda dessa siffror och kommentarer ur ett pedagogiskt perspektiv. Det gäller främst i fråga om bemötanden, som tycks vara ett område som väcker många negativa reaktioner. Lika viktigt är diskussioner om pedagogiska modeller som kan hjälpa lärarna att minimera riskerna för uppfattas som kränkande.

Kom gärna med kommentarer om undersökningarna eller idéer om pedagogiska modeller i detta avseende.

Beyond the horizon

As a true Brit, born and bred in the heart of Manchester, one of most fantastic aspects of living in Sweden is space; being able to wake up in the morning, see the horizon clearly and reflect on what lies beyond…

During the autumn, as part of Project 10 in the university’s development plan, much thought has gone into a consideration of competence. In particular what competences do university staff need to teach effectively? And consequently, how can UPC support teachers in attaining those competences? An ad hoc survey carried out on teachers attending UPC courses resulted in an impressive list of competences, which can be roughly categorized as follows: personal competence, social competence, strategic competence and professional competence. Professional competence or teaching competence contains many of the practical competences needed to survive as a teacher: organisational, pedagogical and not least technical skills needed to support learning in an IT environment.

If we now shift focus from local to European; as a part of the eLene-TLC project, UPC and IML, in collaboration with eight institutions of higher education in Europe also work with competences for academic staff, but with the focus on e-competence in particular. The eLene project aims to define and validate the competences needed for the pedagogical use of ICT in higher education, and to design and implement training actions to support university staff in the development of these competences. Needless to say, the synergy effect of working with these issues in both a local context and a European context simultaneously is huge; work carried out within the eLene network eg validation of competency frameworks, evaluation processes within the project and considerations of “newness” in technology for teaching is applicable both locally and globally.

How about looking even further over the horizon shifting focus from European to global, and considering how ICT is being used for development? There is a tendency in Sweden (& Europe in general) to regard ourselves as being at the forefront when it comes to the innovative use of technology in education but this isn’t necessarily the case. For third world countries there is a driving need to develop alternative solutions to problems involved in using ICT in education, and in many respects we have much to learn. During a visit to Umeå University this week, Afzal Sher, Director of the Swedish Program for ICT in Developing Regions (SPIDER), exhorted Umeå to take a more active role in initiating and participating in research and development projects funded by SPIDER (see attached pdf).

Remember to look over the horizon occasionally- and see your local situation from a global perspective!

Spiderinitiative.pdf

Digital eftertänksamhet

I senaste numret av Universitetsläraren (17/07) väcker en artikel ett antal frågor som berör oss universitetslärare. Den manar också till eftertänksamhet.

Artikeln i Universitetsläraren problematiserar den utbredande viljan hos studenter att spela in föreläsningar och ställer följande frågor, där svaren inte är självklara:
– Kan man neka att bli filmad under en föreläsning?
– Har läraren upphovsrätt till sin föreläsning?
– Är det en kränkning av den personliga integriteten att bli inspelad under en lektion?

Den digitala transformationen är en pågående trend också inom universitetsundervisning. Trenden är på olika sätt stark, men samtidigt i sin linda. De tekniska verktygen skapas i ett högre tempo än universitetslärare hinner göra de nödvändiga övervägandena beträffande pedagogik och integritet.

När det gäller digital teknik bör vi ha två grundläggande egenskaper i åtanke:
a) Möjligheten till manipulation av digitala verk är oändlig.
b) Nätet glömmer aldrig det som en gång lagts ut där.

Den kombinationen bör stämma till eftertanke kring såväl lärares integritet som vilket regelverk som bör omgärda digitalisering av undervisning.

Forumspel - en pedagogisk metod

Om det för människan är typiskt att ta tillvara på hennes erfarenheter för att hon ska kunna använda dem av sig i framtida sammanhang, torde formen/processen för lärandet ha stor betydelse. Det är i alla fall min utgångspunkt för de tankar som jag här vill avtrycka. Lärandet är så förskaffat att varje litet mänskligt sammanhang, situation, aktivitet påverkar oss på något sätt som vi sedan bär med oss in i andra sammanhang.

En stor del av vår vardag som universitetslärare och akademiker går åt att reflektera och fundera över dels de ämnesinsikter som vi ackumulerar, dels över de pedagogiska strategier vi har för att hos andra skapa processer där ett lärande kan bli möjligt. I det bästa av världar, vill säga. Det har nämligen visat sig att det inte är helt lätt. En erfarenhet jag tycks dela med flera universitetslärare. Kanske för att vi inte alltid har den kunskap och erfarenhet som krävs för sådana reflektioner. Men en många gånger avgörande faktor är den knappa tid som vi har över för reflektion. Vi är dock flera inom vår pedagogiska praktik som försöker skapa möten och möjligheter för vidare reflektioner.

En pedagogisk metod som vi inom UPC använder sig av i dag och som visat sig fungera i flera pedagogiska sammanhang är forumspelet. Metoden berör deltagarna och skapar en viss handlingsberedskap och förutsättningar för ett förändringsarbete, på individ och gruppnivå. Vi har låtit oss inspirerats av den metodik som Umeå universitets forumspelsgrupp, under ledning av Åsa Falk-Lundqvist, utvecklat och använder sig av som pedagogisk metod (läs mer här). Det är metodik som utgår från det arbetssätt som Augosto Boal utvecklade för att bryta gränserna mellan ett framförande och verkligheten. En form av teater där åskådaren blir till en aktiv medskapare än en traditionell passiv betraktare.

Att forumspelet är en bra pedagogisk metod har jag erfarit under åren men en fråga som oftast hänger kvar är vad händer sedan med de erfarenheter som deltagarna tar med sig? Stannar processen direkt efter det att man lämnar vår lokal eller fortsätter den i samma eller en annan form?

IKT-system

Ulf Sperens här på UPC gjorde en enkel ”Gallup-undersökning” bland pedagogiskt ansvariga och prefekter ute på Institutionerna. Två frågor ställdes. Den första var om man vid Institutionerna använde sig av ljud och bild på Internet i undervisningen. Den andra frågan var om man upplevde ett behov av fortbildning/stöd inom området. Det visade sig (kanske inte förvånande) att det var en stor spridning i svaren. I den ena änden fanns de som i hög grad använde ljud/bild, hade egen kompetens inom området och inte kände något större behov av hjälp. I den andra änden fanns de som inte använde ljud och bild och inte heller upplevde något behov av utbildning/hjälp inom området. Mellan dessa ytterligheter fanns de som hade börjat producera ljud och/eller video, men som hade ett behov av utbildning inom vissa specifika områden. I vissa fall var behovet akut.
UPC har inte bara genom sitt formella uppdrag, utan även via utvecklingsprojekt 17 i Handlingsprogrammet, som uppgift att stödja lärares användning av IKT.
Vart vill jag komma med detta? Jo, jag tänker skamlöst göra reklam för de ”kort-kurser” som UPC håller i inom IKT-området.
Vi har en kurs som heter ”Ljud och bild på Internet”. Den finns i två varianter; en för Mac och en för PC. Det är en halv dags kurs där vi arbetar i Camtasia studio eller i Garageband (beroende om man använder en Mac eller PC på sin arbetsplats). Kursen går igenom produktion och publicering av materialet. Kursen avslutas i Ping Pong där vi lägger upp det färdig materialet.
Vi har även en introduktionskurs i användningen av lärplatttformen (Learning Management System, LMS) Ping Pong. Där visar vi hur man använder Ping Pong och lägger upp nätburna kurser.
Vi har också en kurs som heter ”Nätbaserade möten”, där vi berättar om e-möten och ni får prova att använda Marratech.

Ping Pong är den lärplattform som officiellt stöds(*) vid Umeå Universitet. Det innebär inte att alla använder Ping Pong. Moodle är ett populärt LMS som många institutioner använder. Sakai är ett annat. För de lärare som är nyfikna på dessa system och vill testa Moodle, så har vi på UPC satt upp ett test-system av Moodle. Syftet är helt enkelt att lärare i lugn och ro kan undersöka systemet. Exempelkurser är utlagda. Sakai och en Wiki kommer inom kort. Kontakta undertecknad om du vill bli få ett test-konto.

En annan sak som berör universitetet är Googles uppköp av Marratech AB. Marratech är det e-mötessystem som Umeå universitet för närvarade använder. I och med uppköpet lades utvecklingen av produkten Marratech ned. Det innebär att vi kan fortsätta att använda det befintliga systemet så länge det fungerar. (Slutar det att fungera av någon anledning, så kan vi plötsligt stå utan e-mötessystem).
Umeå universitet är inte ensamma om att bli drabbade av detta uppköp. Marratech har varit något av en standard vid Sveriges universitet. Det finns en önskan bland flera universitet att försöka hitta en gemensam ersättare till Marratech. Detta har inneburit att NSHU och SUNET tillsammans tillsatt en grupp för att utreda en tänkbar ersättare för Marratech.
Vi på UPC har under den senaste veckan tack vare UNINET fått möjlighet att testat Adobe Connect (det som tidigare hette Macromedia Breeze). Det är ett e-mötessystem baserat på Flash. Det fungerar alltså både för Mac och PC (även på vissa Linux-distributioner). Vi känner en viss entusiasm över programmet, men vill gärna få in förslag från er läsare om ni har positiva erfarenheter av något e-mötessystem. (För tydlighetens skull måste jag poängtera att Marratech är fullt fungerande i dag, så det finns ingen anledning till panik).

Jag känner att det blev mycket prat om system, men jag tror att system (kan) ta bort mycket av komplexiteten när det gäller framför allt publicering av material på webben. Ett sådant exempel är Podcast Producer från Apple. I den senaste versionen av Mac OS X Server som släpptes förra veckan, medföljer ett automatiskt system för inspelning och publicering av ljud och video på nätet. Det är föredömligt enkelt att starta och stoppa en inspelning. Efter ytterligare en (1) knapptryckning är inspelningen publicerad på Internet. Servern erbjuder dessutom både blogg och wiki. En test av Podcast producer är på gång inom Universitetet.

Till sist kan jag berätta att jag har deltagit i mitt första videosamtal via en 3-G-telefon. Ljudet och bilden var häpnadsväckande bra. I ett av videosamtalen satt motparten i Vasa. Ljudet och bilden var kristallklar. Helt plötsligt kändes e-möten vid datorn lite 2006. Vad kan det här innebära? Ja, jag vet att data-trafik är dyrt (idag). Men det kommer att ändras. Snart har vi flat-rate på mobilerna och kommer att sitta i videomöten dagarna i ända. (kom ihåg vart ni läste det först).


* IT-enheten ser för tillfället över universitetets LMS-system och har flaggat för ett byte av system. Ett eventuellt byte kommer dock att ske under en övergångsperiod.