En ettårings bekännelser

Välkomna tillbaka efter julens helger! Hoppas ni haft en lugn och skön ledighet som gett er chansen att ladda om batterierna inför vårterminen.

I dagarna är det exakt ett år sedan UPC (Universitetspedagogiskt centrum) tog över stora delar av det uppdrag och den personal som tidigare låg under CUT (Centrum för utbildningsteknik). Jag ska här villigt erkänna att trots att vi som kom från CUT såg fördelar med denna förändring var vi lite lätt nervösa. Själv kände jag ingen oro för att våra verksamheter inte skulle passa ihop men funderade en del på om lärare fortfarande skulle hitta fram till det IKT-stöd de behöver. Jag ägnade också en del tankar till att fundera över om våra organisatoriskt olika sätt att arbeta skulle bli en grogrund för konflikter inom den sammanslagna enheten. Så här ett år senare kan jag dock inte annat säga än att sammanförandet gått över all förväntan. Den största anledningen att det gått så bra tror jag stavas t i d. Processen att gå samman och ”bli ett” har lyckligtvis fått ta tid, hela året närmare bestämt.

Verksamhetsmässigt jobbade vi under våren -07 mest på i våra gamla hjulspår. Några av oss var inne och tassade lite på varandras respektive områdena men det blev inte mycket mer än så. Som nya kollegor var vi alla lite extra artiga och trevliga och inga känslor svallade över (öppet i alla fall). Det kunde nästan bli lite ytligt emellanåt...

I slutet av vårterminen åkte vi bort tillsammans för att på annan ort under intensiva dagar jobba ihop oss verksamhetsmässigt. Frågar du mig var det just den veckan som gjorde att vi står där vi står i dag. Förutom att vi under dessa dagar skapade en gemensam vision för framtiden och konkreta sätt att ta oss dithän skapade vi även gemensamma minnen och vänskapsband att bygga vidare på. Vi fick plötsligt en trygghet i varandra som fortsättningsvis har gjort att vi vågar stå för att vi inte alltid tycker lika.

Mitt i vår organisatoriska förändringsprocess landade som många av er redan vet två projekt ur Umeå universitets handlingsprogram på vårt bord (projekt 10 och projekt 17). I arbetet med dessa projekt har det specielt under den gångna hösten blivit så tydligt att alla på UPC, nytillkomna som gamla i gården, ser pedagogisk kompetensutveckling som en bred uppgift. För mig som nyfylld ettåring på UPC är det extra skönt att känna att det finns en kollegial kunskap och förståelse för att pedagogisk användning av IKT till stöd för lärande bör ses som en naturlig del av pedagogisk utveckling. Nu blickar vi framåt tillsammans, UPC´s utökade uppdrag har landat.


Till sist ett litet tips:
Per Andersson (Institutionen för pedagogik & UPC) håller onsdagen 23 januari ett lunchseminarium med titeln "Mobiltelefon som verktyg i undervisning". Seminariet håller till i Universitetsklubben och startar 11.30. Välkomna!