När idéer känns igen

En ytterligare kommentar till utredningen En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109) rör dess skrivning kring informationsteknik. Utredningen föreslår att lärare bör ha kunskap och kompetens om tre dimensioner av IT i undervisningen. I en rapport till Universitetspedagogiska konferensen 1997 (!) IT i högre utbildning: rationalisering eller pedagogik? framförde jag tre sätt att se på IT som stöd för undervisning och lärande, i stället för IT som rationaliseringsinstrument.

Och tänka sig, utredningens tre dimensioner sammanfaller med de tre synsätt jag föreslog för mer än tio år sedan.

Mitt första sätt att se på IT i undervisning är den självklara, allmänna: som ett verktyg för informationssökning, ordbehandling, kalkylering, databehandling för att uppnå en grundläggande form av IT-kunskap: att navigera i virtuella miljöer. Utredningen kallar detta ”IT som verktyg och informationskälla” (s 371).

Mitt andra sätt att se på IT:s mervärde i undervisning kallade jag att utnyttja teknikens gestaltningsförmåga, dess förmåga till grafisk visualisering och manipulering. I stället för att skapa sig en föreställning utifrån ett abstrakt material, ger tekniken möjlighet att uppleva något konkret och manipulera olika variabler i det gestaltade för att utforska olika utfall och beroendeförhållanden. Utredningen kallar detta ” IT:s möjligheter till förnyelse och fördjupning” och beskriver det som att ”simulera övningar och strukturer och härigenom berika undervisning och lärande” (s 371).

Mitt tredje sätt att använda IT för ett pedagogiskt syfte var att skapa gemenskap; att lära sig skapa förutsättningar för kollaboration, konversation och erfarenhetsutbyte så att datorn blir ett ”object-to-think-with” i Sherry Turkles anda. Det innebär att nå bortom den fråga-svarundervisning som ibland förekommer som enda konversationsform på nätkurser. Utredningen tangerar detta sätt och kallar det ”Den sociala dimensionen” av informationsteknik (s 371).

Då borde jag ju vara nöjd och glad; idéerna implementeras. Mja. Problemet är att jag inte är någon visionär. Min rapport från 1997 var skriven för 1997. Utredningen är skriven för 2009 och framåt.