Från det förträffliga artikeltipset som Dan Frost gav oss i den första delen av denna serie inlägg kring betygskriterier, kan vi lära oss ett par saker som främst rör hur studenter kan förbättra sina studier genom att vi explicitgör betygskriterier.
Utan att gå in på detaljer här (läs den) finner jag studien är intressant rent metodologiskt och välgjord. Studiens huvudresultat är att studenter som både får ta del av explicita betygskriterier och ges möjlighet att förstå dem genom att diskutera dem, träna betygsättning och jobba med självbedömning når signifikant bättre resultat än studenter som inte fick ta del av betygskriterier eller själva arbeta med sådana.
Det visar sig också att studenter som fått del av och träning i betygskriterier tenderar att underskatta sina prestationer, medan studenter som inte fått del av betygskriterier tenderar att överskatta sina prestationer. Det kan tolkas som att de förstnämnda har fått en insikt i betygsättningens komplexitet och därigenom tillägnat sig en ödmjuk inställning till kunskapsmätning.
Ett annat resultat från studien är att det inte räcker att lärare enbart delar ut nedskrivna betygskriterier, för att studenters studieprestationer ska förbättras. Det är när lärare och studenter diskuterar kriterierna, hur de kan tillämpas och ser exempel på deras tillämpning som också studenterna blir involverade i lärarens tysta kunskap.
”I cannot describe it, but I know a good piece of work when I see it.” Med referens till filosofen Michael Polanyis välkända begrepp tyst kunskap, menar artikelförfattarna att universitetslärare använder en god portion tyst kunskap vid bedömning av studentprestationer. Denna tysta kunskap kan göras något mer explicit genom att betygskriterierna också diskuteras.
----------------------------
Att skriva betygskriterier, del 1, del 2, del 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar