Vilka problem löser kodade tentamina?

Under en av dagarna på UPC:s kurs Lärarrollen diskuteras rollen som examinator från olika synvinklar. Bland annat diskuterade vi examinationsrollen från följande synvinkel: Även om föresatsen är att vi i examinatorsrollen bedömer kunskap, förståelse och förmåga, bör vi reflektera över om det finns andra faktorer hos studenter och i undervisningskontexten som påverkar vår bedömning

Kan studenters kön, etnicitet eller samhällsklass påverka läraren på något sätt vid läsning och bedömning av uppsatser, labbrapporter eller tentor? Kan lärare vara helt neutrala inför kön, etnicitet och samhällsklass, det vill säga helt undvika att påverkas? Om vi tenderar att svara tvärsäkert ”ja” på den frågan – hur vet vi det?

Kursdeltagarna anknöt till Umeå universitets beslut om att införa kodade tentamina från och med den 15/3 2008 och diskuterade om kodade tentamina är en bra lösning på ovanstående problem.

Risken är, menade en kursdeltagare, att vi med kodade tentamina enbart sopar eventuella problem under mattan. Vi behöver inte se namnet på studenten vars tentamina vi rättar för att se kön, etnicitet och klass. Markörerna är tydliga i språket. Med kodade tentamina förleds vi tro att vi har skapat ett instrument som garanterar vår neutralitet och att vi därmed slipper reflektera över social påverkan vid rättning av tentamina.

Det är otvetydigt så att kodade tentamina löser problemet med att rättningen kan påverkas av eventuella sympatier eller antipatier hos läraren vs enskilda studenter, eftersom studenternas namn döljs vid rättning. Frågan är dock om detta är ett så stort problem att vi vill riskera att sopa de mer subtila neutralitetsproblemen under mattan.

Balans i examinationsprocessen

UPC, i form av undertecknad och Margareta Erhardsson, arrangerade den första verkstaden med temat Att examinera utifrån förväntade studieresultat tidigare i veckan. Det var en fullspäckad verkstad med en stor arbetsinsats från deltagarna.

Arbetet syftade till att skapa en sammanhållande tråd mellan följande fyra aspekter av examinationsprocessen:
– Förväntade studieresultat, såsom de framställs i en kursplan.
– Examinationens form – vilken examinationsform passar bäst för de förväntade studieresultaten?
– Examinationens innehåll – hur bör uppgifterna/frågorna formuleras för att passa såväl examinationens form som de förväntade studieresultaten?
– Kriterier för betygsättning – hur formulerar vi kriterier för den valda examinationen, dvs hur bedömer vi studenters prestationer och hur säkerställer vi att rätt prestationer bedöms?

Den avslutande diskussionen blev mycket intressant och den rörde sig kring hur väl vi lyckas få dessa fyra aspekter att hänga ihop, så att vi examinerar rätt saker på rätt sätt med rätt innehåll och med rätt kriterier. Det är inte så lätt som det i förstone kan låta, men jag tror att vi som deltog fick en hel del insikter i hur man i det egna ämnet kan tänka kring dessa aspekter.

En liten problematik smög sig diskret in i den avslutande diskussionen. Å ena sidan kan en väl sammanhängande examination – från förväntade studieresultat till bedömningskriterier – borga för kvalitetssäkring av examinationsprocessen. Den blir genomskinlig, kommunicerbar – och förutsägbar.

Å andra sidan är en tänkbar risk att processen blir instrumentell. Ju explicitare och detaljrikare de förväntade studieresultaten formuleras, desto mer föreskrivs såväl form som innehåll och betygskriterier. Utrymmet för läraren att anpassa examinationen till olika omständigheter och förutsättningar riskerar krympa.

Frågan är hur vi skapar en balans mellan kvalitetssäkring och instrumentalism.