Balans i examinationsprocessen

UPC, i form av undertecknad och Margareta Erhardsson, arrangerade den första verkstaden med temat Att examinera utifrån förväntade studieresultat tidigare i veckan. Det var en fullspäckad verkstad med en stor arbetsinsats från deltagarna.

Arbetet syftade till att skapa en sammanhållande tråd mellan följande fyra aspekter av examinationsprocessen:
– Förväntade studieresultat, såsom de framställs i en kursplan.
– Examinationens form – vilken examinationsform passar bäst för de förväntade studieresultaten?
– Examinationens innehåll – hur bör uppgifterna/frågorna formuleras för att passa såväl examinationens form som de förväntade studieresultaten?
– Kriterier för betygsättning – hur formulerar vi kriterier för den valda examinationen, dvs hur bedömer vi studenters prestationer och hur säkerställer vi att rätt prestationer bedöms?

Den avslutande diskussionen blev mycket intressant och den rörde sig kring hur väl vi lyckas få dessa fyra aspekter att hänga ihop, så att vi examinerar rätt saker på rätt sätt med rätt innehåll och med rätt kriterier. Det är inte så lätt som det i förstone kan låta, men jag tror att vi som deltog fick en hel del insikter i hur man i det egna ämnet kan tänka kring dessa aspekter.

En liten problematik smög sig diskret in i den avslutande diskussionen. Å ena sidan kan en väl sammanhängande examination – från förväntade studieresultat till bedömningskriterier – borga för kvalitetssäkring av examinationsprocessen. Den blir genomskinlig, kommunicerbar – och förutsägbar.

Å andra sidan är en tänkbar risk att processen blir instrumentell. Ju explicitare och detaljrikare de förväntade studieresultaten formuleras, desto mer föreskrivs såväl form som innehåll och betygskriterier. Utrymmet för läraren att anpassa examinationen till olika omständigheter och förutsättningar riskerar krympa.

Frågan är hur vi skapar en balans mellan kvalitetssäkring och instrumentalism.