I tisdags anordnade KK-stiftelsen ett seminarium om att göra undervisningsmaterial fritt tillgängligt och gratis på nätet.
Drivkrafterna att lägga ut undervisningsmaterial kan t.ex. vara rent personliga. Det vill säga att jag som enskild individ kan få uppskattning för det arbetet jag gjort, samt kunna åberopa detta som merit. För ett lärosäte kan drivkraften att göra undervisningsmaterial fritt tillgängligt på nätet vara att marknadsföra kurser och lärosätet. Exempelvis så lägger MIT (Massachusetts Institute of Technology) ut föreläsningar, övningsuppgifter, tentamen med mera öppet på sina sidor på Open Course Ware, vilket tydligen har inneburit att rekryteringen av studenter ökat. MEN, bara för att materialet är öppet för alla, så innebär det ju naturligtvis inte att man får sin examen helt gratis. Att examineras vid MIT kommer helt klart att kosta (vilket också tillhör själva "affärsidén")!
Annars är själva tanken att lägga ut undervisningsmaterial fritt på nätet i samma anda som att tillgängliggöra forskningsresultat fritt för omvärlden att ta del av. Det vill säga att publicera något som andra kan bearbeta och förädla för att göra det bättre och/eller att komma vidare i förståelsen av något, vilket låter tilltalande ur ett akademiskt perspektiv.
Så långt har vi egentligen bara berört produktion och publicering av undervisningsmaterial. Hur ser det ut ur en konsuments (enskild lärares i detta fall) perspektiv? Med egen erfarenhet om hur jag lagt upp min undervisning tidigare, så vet jag inte om jag är beredd att "planka" någons material rakt av. Jag skulle nog vilja göra det på mitt sätt! Möjligen kan ett par bilder och några diagram, som jag här och där hittat på nätet ligga i linje med vad jag vill säga studenterna i min kurs. Eller, så gör det själv (med dagens teknik och program går det förhållandevis snabbt att skapa själv), för att få det som jag vill ha det.
Hur pass mycket tid är jag beredd att lägga ned på att hitta lärobjekt, allt ifrån enskilda bilder/dokument till hela kurser. Att leta igenom stora arkiv med lärobjekt är med den lilla rudimentära erfarenhet jag hitintills tillägnat mig inte speciellt tidseffektivt.
Kanske jag bara är konservativ och fantasilös när jag känner en viss skepsis till att lägga ut stora databaser med lärobjekt på nätet där man förväntar sig att lärare ska ägna tid åt att hitta återanvändbart material?
/Ulf Sperens
7 kommentarer:
Jag har lagt ut det allra mesta på nätet sedan 1995 när jag började arbeta med webben och vid 2-3 tillfällen har jag fått förfrågningar ifrån andra universitet om att använda material rakt av, och tycker då att det gynnar nätverkandet och kontakten med omvärlden.
Jag har några få krav på användandet, dels att upphovsrätten respekteras, dvs att mitt namn och universitet finns med på ett antal ställen, och även att eventuella fel och kommentarer förmedlas tillbaka till mig.
Jag har däremot aldrig återanvänt någon annans material, men väl inspirerats en hel del av utlagt material.
Ett problem i sammanhanget är att det inte finns någon garanti alls att det material man finner ska hålla hög kvalité eller ens vara korrekt. Därför har bl.a. Eurographics ett initiaiv där man publicerar kursmaterial (jag har svårt för att ta till mig ordet lärobjekt) under "peer review", dvs kritisk granskning från kollegor.
Det som är publicerat på detta vis, håller genomgående bättre såväl teknisk som pedagogisk kvalité, och känns också mera uppenbart tillgängligt för återanvändning av andra eftersom det så tydligt är publicerat just för detta ändamål.
Så jag tycker som du, dvs att bara "lägga ut något på webben" gynnar förvisso både studenter och lärare tillgänglighets- och spridningsmässigt, men verkar inte alls påverka tid och kostnader för utbildning vid universiteten globalt sett.
/Kenneth Bodin
HPC2N/VRlab
(undervisar på fysik och datavetenskap)
Just möjligheten att hitta "rätt" lärobjekt är en riktig utmaning.
På KKS seminariet diskuterade vi ju hur viktigt det är med Metadata-märkning för att underlätta sökandet. Vi nämnde oxå att det är viktigt att man har möjlighet att annotera synpunkter till varje lärobjekt. Om annotering sker regelbundet så kommer man ganska snart att hitta kollegor som man litar på vilket gör att sannolikheten för att hitta rätt lärobjekt ökar avsevärt.
Hej, bra bloog. Jag tro inte på idén att skapa databaser med föreläsningar och examensuppgifter, eftersom det är så få som eftersöker sådant. För liten marknad med andra ord
:-)
//Kent Löfgren, BVM, UmU
Det här med Öppna lärresursen är knepigt men värt att arbeta med.
Risker:
Ofta förekommande hinder (Allison [ed], 2003) nämns och identifieras i litteraturen:
• svag samverkan mellan bibliotekarier, lärare, IT-enheter och lärande
• intergration av system, och frågan om interoperabilitet
• ineffektiva guidelines och standards inom området autentisering, säkerheto och intellektuellt kapital och copyright
• institutionella strukturer hos och attityder mot förändring av förvaltningsorganisation inom utbildningsektor
Möjligher:
Själv arbetar jag med projeket UR Access där URs programmaterial nu blir tillgängligt till många lärosäten bli via Libris. I ett mer lokalt projekt som heter digiref så samverkar vi med skolar/VUX, länsbiblioteket, museer lokalt och Högskolan i Gävle där jag arbetar för att får en webbplats med mer regional prägel - för att knyta kontakter mer regional till en början. Allt kommer vara märkt enligt Creative Commons på denna webbplats.
Alla vägar att gå är nog möjliga via nätverk, både formella eller informella. Men riskerna är stora att metadatamärkning är för skral för att ens hitta relevant material (här ligger nämnligen en stor del av kvaliteten på material, jmf. med referenser/bra sökord i forskningsdokument, e-publicering).
/Mats Brenner, Learning Center vid Högskolan i Gävle mbr@hig.se
Litteljohn, Allison [ed] (2003) Reusing Online Resources – a sustainable apporach to e-learning London and Sterling, VA: Kogan Page
Ska man kunna söka på något vettigt sätt i en stor databas, så måste meta-taggningen vara bra för annars är risken att jag får 100 000 träffar (jmf Google), vilket gör det mer eller mindre omöjligt att tidseffektivt hitta bra material.
Men vem ska sköta meta-taggningen? Är det jag som enskild eller lämnar jag det till någon specialist som sköter detta?
Hej!
Jag bjuder på följande länk:
http://www.scivee.tv/
/Bertil H
Öppna/fria lärresurser (eller Open Courseware) är minst sagt intressant. Tyvärr är vi fortfarande dåliga på detta i Sverige. Som marknadsföring är det sannolikt mycket bra med fria lärresurser och det som marknadsförs är universitetets ”riktiga” resurser, nämligen den utbildning och forskning som är knuten till lärares och forskares kompetens. Om det går att hitt bra fria lärresurser via ett universitet kan man ju (på goda grunder) misstänka att även lärare och forskare håller god kvalitet.
Rörelsen kring fria lärresurser har mycket gemensamt med rörelsen för öppen källkod - inte minst på det filosofiska och principiella planet. Detta har fört med sig liknande licensieringsmodeller, varav Creative Commons (CC) är den mest kända. Jag har deltagit i en lång rad framförallt Europeiska och nationella projekt där vi arbetat med fria lärresurser En av de stora stötestenarna har visat sig vara just licensiering. Även i de fall där resurserna är fria från början blir detta lätt ett problem då de som äger resurserna sällan har reflekterat över licensfrågan. Licensen är viktigt ur framförallt två perspektiv: för att kunna blanda kommersiella och fria lärresurser i samband med sökning, för att andra aktörer skall våga ta på sig ansvaret för att distribuera lärresurserna. Dessutom kan det vara bra för de som skall använda resursen att tydligt veta vad som gäller för användning och distribution.
Det vore bra om man på universitetet (i mitt fall Umeå univ.) hade en policy för frågor kring digitala lärresurser – både fria och ofria. Dels en principiell policy (jag ser gärna att universitetet uppmuntrar fria lärresurser, både användning och produktion), dels för frågor som rör licensiering och rättigheter. Dessutom behövs det en infrastruktur för att hantera digitala lärresurser. De som producerar och de som använder digitala lärresurser behöver verktyg för att publicera, katalogisera, märka upp, söka, paketera (distribuera) och använda dessa resurser. Detta gäller oavsett typ av resurs.
I de projekt där jag deltagit har vi ofta haft rollen som utvecklare och leverantör av just dessa verktyg. Framförallt har vi arbetat med vårt Semantic Web baserad arkivsystem (SCAM) som är en plattform för att utveckla arkiv och e-portföljer för digitala lärresurser. SCAM är utvecklad i samarbete med KMR-gruppen på KTH och utgör grunden för flera svenska lärresursarkivarkiv, bland annat UR:s mediebibliotek (oh e-portföljer).
Jag känner väl igen den (ofta befogade) skepsis som Ulf uttrycker. Det är också den vi har tagit fasta på när vi utvecklade en plattform för s.k. ”mäklartjänster”. I korthet bygger mäklartjänster på att lärresursarkiv kopplas samman för samsökning. Denna teknik gör dels att tredjepartsaktörer kan skapa ”lärresursportaler”, dels att exempelvis skolor (som ofta varit vår målgrupp) kan lägga in en sökfunktion i sitt eget intranät eller i sin virtuella lärmiljö för att söka digitala lärresurser via mäklartjänster.
Den 29/10 lanseras en nationell tjänst i form av en mäklartjänst för fria lärresurser för skolan som heter Spindeln och har utvecklats av IML. Under våren planerar vi även en liknande tjänst för lärarutbildning och lärarfortbildning.
Intressant är också kommentarerna kring metadatamärkning och annotering. Detta är oerhört viktigt för att öka användbarheten - inte minst ur perspektivet att hitta rätt resurs. Framförallt är det viktigt att arbeta med märkning ur et lärandeperspektiv. Vi arbetar ofta med en modell med en grundläggande uppmärkning (bibiografisk, tekniskt och pedagogisk/användning) som sedan successivt kompletteras med annoteringar som kan göras av lärare, studenter m.fl. På detta sätt skapa en slags ”metadataekologi” där själva annotationerna och beskrivningarna i sig blir intressanta resurser som dynamiskt kan kopplas till andra resurser!
Det finns vissa standarder för just uppmärkning av digitala lärresurser. Mest känd är sannolikt DCMI Education och LOM. Framförallt LOM har fått stor spridning, även om den har stora brister. I januari/februari 2008 lanseras för övrig en svensk version kallad SWE-LOM. När det gäller DCMI händer det en hel del intressant just nu och den ser mycket lovande ut för framtiden.
Jag gjorde en liten översikt över fria lärresurser i december 2006, som i sin tur bygger på en översikt som jag gjorde 2004. Översikten finns att läsa på min blogg: http://www.frepa.org/wp/2006/12/07/open-content-and-opencourseware-a-growing-phenomena/
Skicka en kommentar