Praktik i olika former och med olika beteckningar (praktik, verksamhetsförlagd utbildning med mera) förekommer inom många utbildningar på universitetet. I utbildningar som är inriktade mot ett visst yrkesområde är det naturligt men även i många andra utbildningar finns det praktikinslag. Den 24 februari i år fattade rektor beslut om regler och definitioner för praktik och VFU vid Umeå universitet och en arbetsgrupp ska inom kort börja arbeta bland annat med frågan om en gemensam utbildning för praktikhandledare (Rektorsbeslut_om_praktik_och_VFU_2009.pdf).
Många lärare håller på med praktikfrågor och i en del utbildningar finns det nätverk som behandlar just praktiken. Dock har det inte funnits något nätverk på riksnivå som också varit utbildningsöverskridande. Ett sådant är dock nu på väg att bildas.
Jag sitter med i en arbetsgrupp för att skapa ett rikstäckande nätverk för verksamhetsinriktat lärande (inkluderande all form av praktik, verksamhetsförlagd utbildning – VFU – och arbetsintegrerat lärande). Vi har valt namnet VILÄR för nätverket och det vi framförallt arbetar med är en nationell forsknings- och utvecklingskonferens. Allt är inte klart kring konferensen men vi planerar för att den ska hållas i högskolan Väst (Trollhättan) i början av december i år. Så fort alla detaljerna är klara kommer vi naturligtvis att komma ut med mer information.
Tag gärna kontakt med mig om du är intresserad av att vara med i nätverket och få fortlöpande information om VILÄR:s verksamhet. Skicka ett e-brev till sven.eriksson@upc.umu.se. Har du idéer på hur UPC skulle kunna stötta lärare som arbetar med praktik i våra utbildningar är du också välkommen att höra av dig.
Sven B. Eriksson
tisdag 19 maj 2009
fredag 3 april 2009
Cambro – kursadministration eller lärmiljö?
Överallt benämns Cambro (dvs Sakai) och liknande system som lärplattformar eller lärmiljöer, där undervisning på nätkurser och nätutbildningar ska bedrivas. Min hypotes är att det är feltänkt. Cambro är inte en lärplattform.
Cambro är en kursadministrativ nod i en universitetsövergripande infrastruktur, vars syfte är att stödja lärares administration av kurser, studenter, scheman, inlämningsuppgifter, examinationer, utvärderingar och alla andra dokument som förekommer i administrationen av en kurs. Läs manualen till Cambro. De funktioner som räknas upp där är till allra största delen administrativa – inte pedagogiska.
För undervisning i nätkurser bör virtuella miljöer och digitala hjälpmedel väljas noggrant för att stödja studenters lärande på bästa sätt. Om en uppgift bäst stöds med wiki, så använder man wiki. Om en lärprocess bäst genomförs i en virtuell miljö som exempelvis Lunarstorm, så används denna. Om studenters lärande bäst stöds genom att använda bloggar, så upprättas sådana bloggar. Om studenters lärande bäst stöds med studenternas egna val av sociala medier, så bör vi kunna tänka oss detta.
Dessa miljöer och verktyg behöver alltså inte vara en del av Cambro – och ska kanske inte heller så vara. Cambro är centralnoden för kursen, där all information kring kursen, utbildningen, studievägledning, studieadministration med mera finns. Den faktiska undervisningen, däremot, behöver inte bedrivas där.
Därför bör vi kanske inte fundera över hur vi undervisar med stöd av lärplattformar – utan hur vi använder lärplattformar så att de medger så gott administrativt stöd som möjligt.
Det vi bör fundera över, däremot, är vilka tekniker vi har för handen som bäst stödjer studenternas lärande och hur dessa används på bästa sätt, dvs hur undervisar vi med stöd av digital teknik och virtuella miljöer. Bilden (av Peter Carlsson, publicerad på LearningNet) illustrerar hur en lärplattform enbart utgör en mindre del av de tekniker som är möjliga.
Och vi skulle kanske fundera över begreppet personlig lärmiljö i stället för att tvinga Cambro att vara en allmän lärmiljö.
Cambro är en kursadministrativ nod i en universitetsövergripande infrastruktur, vars syfte är att stödja lärares administration av kurser, studenter, scheman, inlämningsuppgifter, examinationer, utvärderingar och alla andra dokument som förekommer i administrationen av en kurs. Läs manualen till Cambro. De funktioner som räknas upp där är till allra största delen administrativa – inte pedagogiska.
För undervisning i nätkurser bör virtuella miljöer och digitala hjälpmedel väljas noggrant för att stödja studenters lärande på bästa sätt. Om en uppgift bäst stöds med wiki, så använder man wiki. Om en lärprocess bäst genomförs i en virtuell miljö som exempelvis Lunarstorm, så används denna. Om studenters lärande bäst stöds genom att använda bloggar, så upprättas sådana bloggar. Om studenters lärande bäst stöds med studenternas egna val av sociala medier, så bör vi kunna tänka oss detta.
Dessa miljöer och verktyg behöver alltså inte vara en del av Cambro – och ska kanske inte heller så vara. Cambro är centralnoden för kursen, där all information kring kursen, utbildningen, studievägledning, studieadministration med mera finns. Den faktiska undervisningen, däremot, behöver inte bedrivas där.
Därför bör vi kanske inte fundera över hur vi undervisar med stöd av lärplattformar – utan hur vi använder lärplattformar så att de medger så gott administrativt stöd som möjligt.
Det vi bör fundera över, däremot, är vilka tekniker vi har för handen som bäst stödjer studenternas lärande och hur dessa används på bästa sätt, dvs hur undervisar vi med stöd av digital teknik och virtuella miljöer. Bilden (av Peter Carlsson, publicerad på LearningNet) illustrerar hur en lärplattform enbart utgör en mindre del av de tekniker som är möjliga.
Och vi skulle kanske fundera över begreppet personlig lärmiljö i stället för att tvinga Cambro att vara en allmän lärmiljö.
onsdag 25 mars 2009
Exempel på "Open"
Härom veckan föreslog jag en profilering för Umeå universitet – att använda förledet "Open" framför så många verksamheter som möjligt: Open Access, Open Source, Open innovation, Open Courseware med mera. Sådan öppenhet skulle vara koherent med det beteende dagens unga människor utvecklar och upplever som självklart via nätet.
Ett exempel på en kurs med en sådan ansats upptäckte jag hos kollegorna i Göteborg. Runt kursen Det sårbara IT-samhället, 15 hp, har kursansvarig Mathias Klang byggt upp en blogg där han skriver om kursaktuella frågor, information kring kursen, gästföreläsare, tankar kring pedagogiskt upplägg, litteratur etc. Dessutom på Facebook.
Ett inspirerande sätt att arbeta med kursinformation, inte sant?
fredag 13 mars 2009
iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors?
Studenter som lyssnar på poddsändningar presterar signifikant bättre än sina kurskamrater som deltog i salsföreläsningen. Detta resultat presenteras av McKinney, Dyck & Luner, State University of New York, Fredonia i en studie som heter ”iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors?” (2009). Studien har fått stor uppmärksamhet på webben. New Scientist hakar på nyheten med rubriken ”iTunes university better than the real thing”. Trots de ganska provokativa rubrikerna, visar det sig att forskningsresultaten inte indikerar att användningen av poddsändningar skulle kunna ersätta några professorer. Det resultatet från studien visar är att studenterna som deltog i undersökningen med hjälp av en ljudinspelning och Power Pointpresentationen kan prestera lika bra eller bättre än de studenter som närvarade vid salsföreläsning. En förutsättning för det högre resultatet i Podcast-gruppen var att studenten var aktiv, gjorde egna anteckningar under lyssningen samt lyssnade på föreläsningen flera gånger. De studenter som inte antecknade medan de lyssnade på poddsändningarna presterade inte bättre än de som deltog i salsföreläsningen. Med andra ord krävdes ett aktivt arbete av de studenter som lyssnade på poddsändningarna för att de skulle prestera bättre än studenterna som närvarade vid salsföreläsningen.
Ambitionen med denna studie var att undersöka om m-learning (mobilt lärande) kunde tillföra några utbildningsmässiga fördelar eller som de själva skriver: ”…åtminstone inte försvårar för de studenter som väljer att ta del av föreläsningen i form av en poddsändning”. Resultatet visar att ljudinspelningen tillsammans med Power Point-bilderna kan utgöra ett bra stöd för studenter som av olika anledningar inte kan närvara vid en föreläsning.
Undersökningen utfördes under kontrollerade förhållanden med ganska små grupper (ca 40 studenter i varje grupp). Innehållet i föreläsningen var en introduktion till Psykologi. Deltagandet resulterade inte i några riktiga universitetspoäng. De bäst presterade i vardera grupp skulle få en värdecheck på iTunes på 15 dollar.
Den faktor som utpekas som avgörande för hur bra studenterna presterade i examinationen var mängden och djupet på de anteckningar studenterna gjorde. I klassrummet gjorde nästan alla studenter anteckningar i sina utdelade Power Points. Men dessa anteckningar var generellt ganska ytliga och korta till formen. Podcast-gruppen hade en större spridning då det gällde att anteckna medan de lyssnade på poddsändningarna, men det som var tydligt var att i den här gruppen fanns studenter som i högre grad gjorde utförliga anteckningar inklusive egna reflektioner. Dessa utförliga anteckningar återfanns hos de studenter som lyssnat igenom föreläsningen flera gånger. En enkel slutledning av detta (min egen) är att inspelade föreläsningar erbjuder en möjlighet att bearbeta innehåller i detalj på ett sätt som är svårt i en traditionell föreläsningssituation.
Författarna avser att framöver utforska användningen av poddsändningar i ”skarpa” kurser under en hel termin för att framför allt studera hur studenterna använder sina poddsändningar i sina studier. Faktorer man vill titta på är hur studenterna antecknar (bearbetar) föreläsningen och hur möjligheten att lyssna igenom föreläsningen flera gånger, samt att de kan lyssna på speciella delar flera gånger påverkar dessa anteckningar.
De avslutar med att poängtera att de är medvetna om att det finns forskning som visar att komplexitet och ämnesområde kan påverka hur effektiv Power Points är utifrån studenternas lärande. Med andra ord kan resultatet vara mer eller mindre relevant beroende på ämnesområde och ämnets komplexitet.
Tidigare studier av användningen av poddsändningar i högre utbildning har ofta undersökt studenters attityder till användningen av poddsändningar och intresserat sig för studenternas attityder, teknik, flexibilitet och mobilitet. Ytters få har försökt mäta vilken effekt poddsändningar har på lärandet. Studierna har ofta fokuserat på poddsändningar som komplement och stöd till studenter som deltagit i salsföreläsningen. Författarna till denna studie hävdar att deras studie är unik i det avseendet att den studerar hur poddsändningar kan hjälpa de studenter som helt missat salsföreläsningen.
Journal Referens: Dani McKinney, Jennifer L. Dyck, Elise S. Luber (2009). iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors? Computers & Education, 52 (3), 617-623 DOI: 10.1016/j.compedu.2008.11.004
Ambitionen med denna studie var att undersöka om m-learning (mobilt lärande) kunde tillföra några utbildningsmässiga fördelar eller som de själva skriver: ”…åtminstone inte försvårar för de studenter som väljer att ta del av föreläsningen i form av en poddsändning”. Resultatet visar att ljudinspelningen tillsammans med Power Point-bilderna kan utgöra ett bra stöd för studenter som av olika anledningar inte kan närvara vid en föreläsning.
Undersökningen utfördes under kontrollerade förhållanden med ganska små grupper (ca 40 studenter i varje grupp). Innehållet i föreläsningen var en introduktion till Psykologi. Deltagandet resulterade inte i några riktiga universitetspoäng. De bäst presterade i vardera grupp skulle få en värdecheck på iTunes på 15 dollar.
Den faktor som utpekas som avgörande för hur bra studenterna presterade i examinationen var mängden och djupet på de anteckningar studenterna gjorde. I klassrummet gjorde nästan alla studenter anteckningar i sina utdelade Power Points. Men dessa anteckningar var generellt ganska ytliga och korta till formen. Podcast-gruppen hade en större spridning då det gällde att anteckna medan de lyssnade på poddsändningarna, men det som var tydligt var att i den här gruppen fanns studenter som i högre grad gjorde utförliga anteckningar inklusive egna reflektioner. Dessa utförliga anteckningar återfanns hos de studenter som lyssnat igenom föreläsningen flera gånger. En enkel slutledning av detta (min egen) är att inspelade föreläsningar erbjuder en möjlighet att bearbeta innehåller i detalj på ett sätt som är svårt i en traditionell föreläsningssituation.
Författarna avser att framöver utforska användningen av poddsändningar i ”skarpa” kurser under en hel termin för att framför allt studera hur studenterna använder sina poddsändningar i sina studier. Faktorer man vill titta på är hur studenterna antecknar (bearbetar) föreläsningen och hur möjligheten att lyssna igenom föreläsningen flera gånger, samt att de kan lyssna på speciella delar flera gånger påverkar dessa anteckningar.
De avslutar med att poängtera att de är medvetna om att det finns forskning som visar att komplexitet och ämnesområde kan påverka hur effektiv Power Points är utifrån studenternas lärande. Med andra ord kan resultatet vara mer eller mindre relevant beroende på ämnesområde och ämnets komplexitet.
Tidigare studier av användningen av poddsändningar i högre utbildning har ofta undersökt studenters attityder till användningen av poddsändningar och intresserat sig för studenternas attityder, teknik, flexibilitet och mobilitet. Ytters få har försökt mäta vilken effekt poddsändningar har på lärandet. Studierna har ofta fokuserat på poddsändningar som komplement och stöd till studenter som deltagit i salsföreläsningen. Författarna till denna studie hävdar att deras studie är unik i det avseendet att den studerar hur poddsändningar kan hjälpa de studenter som helt missat salsföreläsningen.
Journal Referens: Dani McKinney, Jennifer L. Dyck, Elise S. Luber (2009). iTunes University and the classroom: Can podcasts replace Professors? Computers & Education, 52 (3), 617-623 DOI: 10.1016/j.compedu.2008.11.004
torsdag 12 mars 2009
Akademin i romanens format
Romaner som utspelas i universitetsmiljöer tilltalar ofta oss som vistas i dessa miljöer. Och kanske enbart oss – igenkänningsfaktorn är för låg för de som inte vistats vid en universitetsinstitution. Göran Häggs Doktor Elgcrantz eller Faust i Boteå är ju en klassiker i genren – vars handling utspelas på litteraturvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet.
I dagarna har jag läst Manuskriptet av norrmannen Henrik Langeland. Författaren har under fyra år själv varit doktorand på litteraturvetenskapliga institutionen vid Oslo universitet och boken handlar om en 53-årig professor vid samma institution och dennes akademiska förehavanden. (Litteraturvetenskap igen; undrar varför?)
Vid ett tillfälle får denne professors prefekt ett formellt klagomål från studentutskottet. Där hävdas att professorns undervisning präglas av bristande pedagogisk förståelse. Därför beslutar prefekten att professorn ska genomgå universitetets pedagogiska fortbildningskurs.
Professorn tror inte sina öron. Han har ju undervisat i mer än tjugo år. Han har svårt att acceptera att sitta ”i en ring på golvet med benen i kors och dilla med rollspel och leksaksbilar och dagisprat för att bli en bättre professor” – som denne professor tolkar en kurs i universitetspedagogik. (Kanske är det en gängse fördom om kurser i universitetspedagogik även i Sverige?)
Nej, han vill naturligtvis hellre i skydd av sin professorstitel fortsätta bedriva sådan undermålig undervisning med en synnerligen diskutabel värdegrund såsom hans undervisning beskrivs i boken.
I dagarna har jag läst Manuskriptet av norrmannen Henrik Langeland. Författaren har under fyra år själv varit doktorand på litteraturvetenskapliga institutionen vid Oslo universitet och boken handlar om en 53-årig professor vid samma institution och dennes akademiska förehavanden. (Litteraturvetenskap igen; undrar varför?)
Vid ett tillfälle får denne professors prefekt ett formellt klagomål från studentutskottet. Där hävdas att professorns undervisning präglas av bristande pedagogisk förståelse. Därför beslutar prefekten att professorn ska genomgå universitetets pedagogiska fortbildningskurs.
Professorn tror inte sina öron. Han har ju undervisat i mer än tjugo år. Han har svårt att acceptera att sitta ”i en ring på golvet med benen i kors och dilla med rollspel och leksaksbilar och dagisprat för att bli en bättre professor” – som denne professor tolkar en kurs i universitetspedagogik. (Kanske är det en gängse fördom om kurser i universitetspedagogik även i Sverige?)
Nej, han vill naturligtvis hellre i skydd av sin professorstitel fortsätta bedriva sådan undermålig undervisning med en synnerligen diskutabel värdegrund såsom hans undervisning beskrivs i boken.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)