Här och där på samma gång

Graden av flexibilitet, eller oflexibilitet, har gjort sig märkbar för mig denna vecka. Jag har tillbringat två vaknätter på sjukhuset med en ledsen son med en trasig arm, som var oflexibel nog att gå av. Den är nu lagad genom operation och sonen har det ganska bra i sin sjukhussäng med godis samt en DVD-försedd TV att titta på.

Jag å min sida kan ligga på sängen bredvid och använda datorn för att skriva på en text som ska vara färdig nästa vecka. Jag kan läsa sparad mail och göra utkast till svar i pauserna mellan matning eller läsning av Bamse. Jag kan både vara närvarande förälder och närvarande på jobbet. Ja, inte i fysisk form, men jag kan utföra mina arbetsuppgifter ganska hyggligt.

Tillgången till ny teknik betyder mycket för att vårt liv blir mer flexibelt. Men jag undrar om inte det finns andra saker som också betyder mycket för att vi idag gör mer som det passar oss. Kan det vara så att betydelsen av de konstitutionella hierarkier vi hade bara för några decennier sedan, jag tänker på staten och kyrkan, har minskat och ersatts av något annat, något som mer bejakar individens behov och önskningar?

Något har iallafall hänt, eftersom vi föräldrar kan vara närvarande hos vår son under hela hans sjukhusvistelse - något som var relativt ovanligt, och kanske till och med förbjudet för inte allt för länge sedan? Den förändringen har antagligen väldigt lite med den tekniska utvecklingen att göra, även om den senare är guld värd för både plikttrogna och omsorgsfulla föräldrar. ;-)

Veckans webbtips: Learningnet.se Om innovativt lärande inom högre utbildning.