Vad universitetslärare kan lära av studier av bin

En av mina vetenskapliga favoritförfattare är Johan Asplund, professor emeritus i socialpsykologi vid Lunds universitet. Jag läste hans bok Avhandlingens språkdräkt (Bokförlaget Korpen, Göteborg) som kom ut 2002 i helgen och hittade där många intressanta tankar. I boken skriver Asplund bland annat om nobelpristagaren Karl von Frisch. Von Frisch skrev en bok med titeln Binas liv där han bland annat visar att bina har ett eget språk med vilket de kommunicerar med varandra. Om honom skriver Asplund följande på sidorna 94-95:

”Hos von Frisch finns inga inslag av teori, i varje fall inte av sådana intellektuella konstruktioner som sociologer betecknar som teori. Men det betyder naturligtvis inte att framställningen i Binas liv skulle vara på något sätt oreflekterad. Läsaren delges enbart empiri, ingen teori, men det rör sig om en genomreflekterad empiri. Framställningen är ett resonemang som steg för steg drivs allt längre och djupare i olika riktningar.

Genom hela boken går observation och resonemang hand i hand och det kan ofta vara svårt att avgöra var det ena slutar och det andra börjar. Det handlar inte om att bara lyfta på locket till en bikupa och se efter vad som pågår. Utan inträngande resonemang hade von Frisch inte kunnat veta vad han skulle observera och hur han skulle göra det. /…/ Observationer leder till resonemang som leder till nya observationer. Det ena slipas mot det andra och bina tvingas avge allt mer specifika svar angående sina egenheter. Vad som bör betonas är att oteoretisk empirisk verksamhet av denna art ingalunda är någon passiv åskådarverksamhet. Det handlar om någonting ytterst aktivt och vaket, om en verksamhet där observans och tanke kan se ut som två sidor av samma sak.”

När jag läste detta slog det mig att denna beskrivning ligger nära det som kallas ”Scholarship of teaching and learning”. Något förenklat kan det begreppet sägas stå för ett forskande och reflekterande förhållningssätt till det vi gör som universitetslärare. Genom att, med empiri från vår egen undervisning, reflektera över det vi gör som lärare kan vi se nya saker i vår undervisning, saker som vi kan fortsätta att reflektera över. Kanske hittar vi också, liksom von Frisch, ett eller flera mönster i det som görs. Dessa mönster kan kanske hjälpa oss att förstå vad det är att vara lärare på ett universitet och hur vi skulle kunna utvecklas som sådana.

Men vi ska inte bara reflektera för vår egen skull. Det är lika viktigt att vi delar med oss av våra reflektioner så att de kan kritiskt granskas av andra. Härigenom kan vi också bidra till att andra kan se nya saker. Vi får också hjälp att se vår egen verksamhet med andra ögon. Till detta behöver vi forum för att presentera egna och presenteras för andras tankar. UPC arrangerar vartannat år en pedagogisk konferens, den senaste gavs i februari i år, som är ett lämpligt forum för dessa presentationer och diskussioner.

Ett annat sådant forum är den nationella konferensen NU2008. Det är en konferens som arrangeras av NSHU och som kommer att äga rum i Kalmar i maj 2008. Jag tycker att du ska ta chansen att vara med på den konferensen. Kanske du till och med har ett eget bidrag som du kan presentera. Inlämningstiden för bidrag till konferensen är förlängt till den 1 november så än finns det chans att skriva och skicka in.

Men varför inte börja där vi står. Det forskande och reflekterande förhållningssättet kan börja på institutionen, till exempel som en del av vår pedagogiska kompetensutveckling. Vi kan dela med oss av våra tankar till våra närmaste kollegor, diskutera dem över en kopp kaffe eller vid några interna seminarier och tillsammans med dem se nya mönster i vår undervisning. För visst är det väl så att det är lättare att utvecklas tillsammans med andra än helt och hållet på egen hand?