måndag 1 september 2008

Du är skillnaden

Idag startar höstterminen 2008 och återigen fylls korridorer och föreläsningssalar av studenter. Runt om i Sverige samt på andra ställen i världen sitter personer med antagningsbesked, scheman och litteraturlistor i sin hand, utskickade från Umeå universitet. Andelen distansstuderande växer.

För många är studier något bekant. De vet vad som förväntas av dem, och vet vad de kan förvänta av de som anordnar kursen. För andra är lärande inom högre utbildning något nytt. Med olika erfarenheter och med olika motiv har de valt att studera vid Umeå universitet. Vad de får med sig påverkas i hög grad av lärarna.

I filmen "Döda poeters sällskap" är det huvudtemat, och trots att det gått 20 år sedan den gjordes och att jag säkert sett den 10 gånger så inspireras jag fortfarande av detta. Det är speciellt en replik, ett citat av Walt Whitman, som betytt mest för mig, både på ett personligt plan men även som i min yrkesroll som lärare:

"That the powerful play goes on, and you will contribute a verse"

För mig betyder det att vi har en chans att betyda något positivt för andra. Genom att vara såväl kunniga som engagerade och modiga lärare kan vi skapa tillfällen för våra studenter att minnas oss som dem som betydde en skillnad, åt det positiva hållet, för deras utveckling.

Läraren i filmen, John Keating (förtjänstfullt spelad av Robin Williams), framställs i mina ögon som ett lärarideal. En som både besitter goda ämneskunskaper OCH god pedagogisk förmåga. Nu när det förstnämnda betonas i debatten kring lärande är det viktigt att det sistnämnda får minst lika stort utrymme för att vi ska få fortsätta utvecklas till de lärare som våra studenter förtjänar.

De behöver inte nödvändigtvis ropa "Oh captain, my captain" i kursutvärderingarna. Men en målsättning kan vara att alla som läst vid Umeå universitet ska känna att den tiden utgjorde en positiv skillnad i deras liv.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag läste två böcker i sommar om en fysiker som hette Richard Feynman [1918-1988]. Han verkar också ha varit en fenomenal forskare (nobelpristagare 1965) och en uppskattad lärare.
/Kent Löfgren