För tredje året publicerar Umeås studentkårer en studentfallsskrivelse, där de rapporterar missförhållanden inom grundutbildningen och föreslår åtgärder. Det borde vara obligatorisk läsning för oss alla.
Här beskrivs både tydliga regelbrott och upplevda oegentligheter; dock enbart fall som rapporteras till kårernas utbildningsbevakare, så det torde finnas ett stort mörkertal av oanmälda fall.
Frågan är hur ett dokument som detta ska tolkas. Den grundutbildningsinstitution jag tillhör finns inte omnämnd. Ska det tas med lättnad; som en intäkt för att här följs alla regler och vårt bemötande är perfekt? Och omvänt; ska de institutioner som förekommer mer frekvent i studentfallsskrivelsen betraktas som särskilt regelbrytande institutioner?
Knappast. Jag föreslår en annan tolkning. De institutioner som fått ett flertal anmälningar från studenter har lyckats fostra dem väl till att vara vaksamma, kritiska och ifrågasättande till institutionens och lärares sätt att arbeta i grundutbildningen. De har helt enkelt lyckats bättre än andra på att professionalisera studenterna i detta avseende.
Och de institutioner som inte omnämns har inte lyckats lika väl med sin studentfostran. Är det en plausibel tolkning?
1 kommentar:
P O Ågren skrev
" Det borde vara obligatorisk läsning för oss alla."
Det var häftigt, PO: om "en professor" skulle yttra ett sådant påstående avseende vilken läsning som helst (eller gäller det endast teoretiska/metodologiska ansatser?) skulle det visst kunnat väcka (eller ha väckt?) rabalder och revolt!
För övrigt förefaller det mig också vara "tendensiöst häftigt" att du föreslår den där tolkningen av fenomenet. Alltså, det gemensamma är att Du tycks vara djärvt häftig, mera än vad jag själva tilläts vara...;-)
Njut av friheten under det pedagogiska baneret!
Kristo
Skicka en kommentar