As a true Brit, born and bred in the heart of Manchester, one of most fantastic aspects of living in Sweden is space; being able to wake up in the morning, see the horizon clearly and reflect on what lies beyond…
During the autumn, as part of Project 10 in the university’s development plan, much thought has gone into a consideration of competence. In particular what competences do university staff need to teach effectively? And consequently, how can UPC support teachers in attaining those competences? An ad hoc survey carried out on teachers attending UPC courses resulted in an impressive list of competences, which can be roughly categorized as follows: personal competence, social competence, strategic competence and professional competence. Professional competence or teaching competence contains many of the practical competences needed to survive as a teacher: organisational, pedagogical and not least technical skills needed to support learning in an IT environment.
If we now shift focus from local to European; as a part of the eLene-TLC project, UPC and IML, in collaboration with eight institutions of higher education in Europe also work with competences for academic staff, but with the focus on e-competence in particular. The eLene project aims to define and validate the competences needed for the pedagogical use of ICT in higher education, and to design and implement training actions to support university staff in the development of these competences. Needless to say, the synergy effect of working with these issues in both a local context and a European context simultaneously is huge; work carried out within the eLene network eg validation of competency frameworks, evaluation processes within the project and considerations of “newness” in technology for teaching is applicable both locally and globally.
How about looking even further over the horizon shifting focus from European to global, and considering how ICT is being used for development? There is a tendency in Sweden (& Europe in general) to regard ourselves as being at the forefront when it comes to the innovative use of technology in education but this isn’t necessarily the case. For third world countries there is a driving need to develop alternative solutions to problems involved in using ICT in education, and in many respects we have much to learn. During a visit to Umeå University this week, Afzal Sher, Director of the Swedish Program for ICT in Developing Regions (SPIDER), exhorted Umeå to take a more active role in initiating and participating in research and development projects funded by SPIDER (see attached pdf).
Remember to look over the horizon occasionally- and see your local situation from a global perspective!
Spiderinitiative.pdf
torsdag 15 november 2007
fredag 9 november 2007
Digital eftertänksamhet
I senaste numret av Universitetsläraren (17/07) väcker en artikel ett antal frågor som berör oss universitetslärare. Den manar också till eftertänksamhet.
Artikeln i Universitetsläraren problematiserar den utbredande viljan hos studenter att spela in föreläsningar och ställer följande frågor, där svaren inte är självklara:
– Kan man neka att bli filmad under en föreläsning?
– Har läraren upphovsrätt till sin föreläsning?
– Är det en kränkning av den personliga integriteten att bli inspelad under en lektion?
Den digitala transformationen är en pågående trend också inom universitetsundervisning. Trenden är på olika sätt stark, men samtidigt i sin linda. De tekniska verktygen skapas i ett högre tempo än universitetslärare hinner göra de nödvändiga övervägandena beträffande pedagogik och integritet.
När det gäller digital teknik bör vi ha två grundläggande egenskaper i åtanke:
a) Möjligheten till manipulation av digitala verk är oändlig.
b) Nätet glömmer aldrig det som en gång lagts ut där.
Den kombinationen bör stämma till eftertanke kring såväl lärares integritet som vilket regelverk som bör omgärda digitalisering av undervisning.
Artikeln i Universitetsläraren problematiserar den utbredande viljan hos studenter att spela in föreläsningar och ställer följande frågor, där svaren inte är självklara:
– Kan man neka att bli filmad under en föreläsning?
– Har läraren upphovsrätt till sin föreläsning?
– Är det en kränkning av den personliga integriteten att bli inspelad under en lektion?
Den digitala transformationen är en pågående trend också inom universitetsundervisning. Trenden är på olika sätt stark, men samtidigt i sin linda. De tekniska verktygen skapas i ett högre tempo än universitetslärare hinner göra de nödvändiga övervägandena beträffande pedagogik och integritet.
När det gäller digital teknik bör vi ha två grundläggande egenskaper i åtanke:
a) Möjligheten till manipulation av digitala verk är oändlig.
b) Nätet glömmer aldrig det som en gång lagts ut där.
Den kombinationen bör stämma till eftertanke kring såväl lärares integritet som vilket regelverk som bör omgärda digitalisering av undervisning.
tisdag 6 november 2007
Forumspel - en pedagogisk metod
Om det för människan är typiskt att ta tillvara på hennes erfarenheter för att hon ska kunna använda dem av sig i framtida sammanhang, torde formen/processen för lärandet ha stor betydelse. Det är i alla fall min utgångspunkt för de tankar som jag här vill avtrycka. Lärandet är så förskaffat att varje litet mänskligt sammanhang, situation, aktivitet påverkar oss på något sätt som vi sedan bär med oss in i andra sammanhang.
En stor del av vår vardag som universitetslärare och akademiker går åt att reflektera och fundera över dels de ämnesinsikter som vi ackumulerar, dels över de pedagogiska strategier vi har för att hos andra skapa processer där ett lärande kan bli möjligt. I det bästa av världar, vill säga. Det har nämligen visat sig att det inte är helt lätt. En erfarenhet jag tycks dela med flera universitetslärare. Kanske för att vi inte alltid har den kunskap och erfarenhet som krävs för sådana reflektioner. Men en många gånger avgörande faktor är den knappa tid som vi har över för reflektion. Vi är dock flera inom vår pedagogiska praktik som försöker skapa möten och möjligheter för vidare reflektioner.
En pedagogisk metod som vi inom UPC använder sig av i dag och som visat sig fungera i flera pedagogiska sammanhang är forumspelet. Metoden berör deltagarna och skapar en viss handlingsberedskap och förutsättningar för ett förändringsarbete, på individ och gruppnivå. Vi har låtit oss inspirerats av den metodik som Umeå universitets forumspelsgrupp, under ledning av Åsa Falk-Lundqvist, utvecklat och använder sig av som pedagogisk metod (läs mer här). Det är metodik som utgår från det arbetssätt som Augosto Boal utvecklade för att bryta gränserna mellan ett framförande och verkligheten. En form av teater där åskådaren blir till en aktiv medskapare än en traditionell passiv betraktare.
Att forumspelet är en bra pedagogisk metod har jag erfarit under åren men en fråga som oftast hänger kvar är vad händer sedan med de erfarenheter som deltagarna tar med sig? Stannar processen direkt efter det att man lämnar vår lokal eller fortsätter den i samma eller en annan form?
Att forumspelet är en bra pedagogisk metod har jag erfarit under åren men en fråga som oftast hänger kvar är vad händer sedan med de erfarenheter som deltagarna tar med sig? Stannar processen direkt efter det att man lämnar vår lokal eller fortsätter den i samma eller en annan form?
fredag 2 november 2007
IKT-system
Ulf Sperens här på UPC gjorde en enkel ”Gallup-undersökning” bland pedagogiskt ansvariga och prefekter ute på Institutionerna. Två frågor ställdes. Den första var om man vid Institutionerna använde sig av ljud och bild på Internet i undervisningen. Den andra frågan var om man upplevde ett behov av fortbildning/stöd inom området. Det visade sig (kanske inte förvånande) att det var en stor spridning i svaren. I den ena änden fanns de som i hög grad använde ljud/bild, hade egen kompetens inom området och inte kände något större behov av hjälp. I den andra änden fanns de som inte använde ljud och bild och inte heller upplevde något behov av utbildning/hjälp inom området. Mellan dessa ytterligheter fanns de som hade börjat producera ljud och/eller video, men som hade ett behov av utbildning inom vissa specifika områden. I vissa fall var behovet akut.
UPC har inte bara genom sitt formella uppdrag, utan även via utvecklingsprojekt 17 i Handlingsprogrammet, som uppgift att stödja lärares användning av IKT.
Vart vill jag komma med detta? Jo, jag tänker skamlöst göra reklam för de ”kort-kurser” som UPC håller i inom IKT-området.
Vi har en kurs som heter ”Ljud och bild på Internet”. Den finns i två varianter; en för Mac och en för PC. Det är en halv dags kurs där vi arbetar i Camtasia studio eller i Garageband (beroende om man använder en Mac eller PC på sin arbetsplats). Kursen går igenom produktion och publicering av materialet. Kursen avslutas i Ping Pong där vi lägger upp det färdig materialet.
Vi har även en introduktionskurs i användningen av lärplatttformen (Learning Management System, LMS) Ping Pong. Där visar vi hur man använder Ping Pong och lägger upp nätburna kurser.
Vi har också en kurs som heter ”Nätbaserade möten”, där vi berättar om e-möten och ni får prova att använda Marratech.
Ping Pong är den lärplattform som officiellt stöds(*) vid Umeå Universitet. Det innebär inte att alla använder Ping Pong. Moodle är ett populärt LMS som många institutioner använder. Sakai är ett annat. För de lärare som är nyfikna på dessa system och vill testa Moodle, så har vi på UPC satt upp ett test-system av Moodle. Syftet är helt enkelt att lärare i lugn och ro kan undersöka systemet. Exempelkurser är utlagda. Sakai och en Wiki kommer inom kort. Kontakta undertecknad om du vill bli få ett test-konto.
En annan sak som berör universitetet är Googles uppköp av Marratech AB. Marratech är det e-mötessystem som Umeå universitet för närvarade använder. I och med uppköpet lades utvecklingen av produkten Marratech ned. Det innebär att vi kan fortsätta att använda det befintliga systemet så länge det fungerar. (Slutar det att fungera av någon anledning, så kan vi plötsligt stå utan e-mötessystem).
Umeå universitet är inte ensamma om att bli drabbade av detta uppköp. Marratech har varit något av en standard vid Sveriges universitet. Det finns en önskan bland flera universitet att försöka hitta en gemensam ersättare till Marratech. Detta har inneburit att NSHU och SUNET tillsammans tillsatt en grupp för att utreda en tänkbar ersättare för Marratech.
Vi på UPC har under den senaste veckan tack vare UNINET fått möjlighet att testat Adobe Connect (det som tidigare hette Macromedia Breeze). Det är ett e-mötessystem baserat på Flash. Det fungerar alltså både för Mac och PC (även på vissa Linux-distributioner). Vi känner en viss entusiasm över programmet, men vill gärna få in förslag från er läsare om ni har positiva erfarenheter av något e-mötessystem. (För tydlighetens skull måste jag poängtera att Marratech är fullt fungerande i dag, så det finns ingen anledning till panik).
Jag känner att det blev mycket prat om system, men jag tror att system (kan) ta bort mycket av komplexiteten när det gäller framför allt publicering av material på webben. Ett sådant exempel är Podcast Producer från Apple. I den senaste versionen av Mac OS X Server som släpptes förra veckan, medföljer ett automatiskt system för inspelning och publicering av ljud och video på nätet. Det är föredömligt enkelt att starta och stoppa en inspelning. Efter ytterligare en (1) knapptryckning är inspelningen publicerad på Internet. Servern erbjuder dessutom både blogg och wiki. En test av Podcast producer är på gång inom Universitetet.
Till sist kan jag berätta att jag har deltagit i mitt första videosamtal via en 3-G-telefon. Ljudet och bilden var häpnadsväckande bra. I ett av videosamtalen satt motparten i Vasa. Ljudet och bilden var kristallklar. Helt plötsligt kändes e-möten vid datorn lite 2006. Vad kan det här innebära? Ja, jag vet att data-trafik är dyrt (idag). Men det kommer att ändras. Snart har vi flat-rate på mobilerna och kommer att sitta i videomöten dagarna i ända. (kom ihåg vart ni läste det först).
* IT-enheten ser för tillfället över universitetets LMS-system och har flaggat för ett byte av system. Ett eventuellt byte kommer dock att ske under en övergångsperiod.
UPC har inte bara genom sitt formella uppdrag, utan även via utvecklingsprojekt 17 i Handlingsprogrammet, som uppgift att stödja lärares användning av IKT.
Vart vill jag komma med detta? Jo, jag tänker skamlöst göra reklam för de ”kort-kurser” som UPC håller i inom IKT-området.
Vi har en kurs som heter ”Ljud och bild på Internet”. Den finns i två varianter; en för Mac och en för PC. Det är en halv dags kurs där vi arbetar i Camtasia studio eller i Garageband (beroende om man använder en Mac eller PC på sin arbetsplats). Kursen går igenom produktion och publicering av materialet. Kursen avslutas i Ping Pong där vi lägger upp det färdig materialet.
Vi har även en introduktionskurs i användningen av lärplatttformen (Learning Management System, LMS) Ping Pong. Där visar vi hur man använder Ping Pong och lägger upp nätburna kurser.
Vi har också en kurs som heter ”Nätbaserade möten”, där vi berättar om e-möten och ni får prova att använda Marratech.
Ping Pong är den lärplattform som officiellt stöds(*) vid Umeå Universitet. Det innebär inte att alla använder Ping Pong. Moodle är ett populärt LMS som många institutioner använder. Sakai är ett annat. För de lärare som är nyfikna på dessa system och vill testa Moodle, så har vi på UPC satt upp ett test-system av Moodle. Syftet är helt enkelt att lärare i lugn och ro kan undersöka systemet. Exempelkurser är utlagda. Sakai och en Wiki kommer inom kort. Kontakta undertecknad om du vill bli få ett test-konto.
En annan sak som berör universitetet är Googles uppköp av Marratech AB. Marratech är det e-mötessystem som Umeå universitet för närvarade använder. I och med uppköpet lades utvecklingen av produkten Marratech ned. Det innebär att vi kan fortsätta att använda det befintliga systemet så länge det fungerar. (Slutar det att fungera av någon anledning, så kan vi plötsligt stå utan e-mötessystem).
Umeå universitet är inte ensamma om att bli drabbade av detta uppköp. Marratech har varit något av en standard vid Sveriges universitet. Det finns en önskan bland flera universitet att försöka hitta en gemensam ersättare till Marratech. Detta har inneburit att NSHU och SUNET tillsammans tillsatt en grupp för att utreda en tänkbar ersättare för Marratech.
Vi på UPC har under den senaste veckan tack vare UNINET fått möjlighet att testat Adobe Connect (det som tidigare hette Macromedia Breeze). Det är ett e-mötessystem baserat på Flash. Det fungerar alltså både för Mac och PC (även på vissa Linux-distributioner). Vi känner en viss entusiasm över programmet, men vill gärna få in förslag från er läsare om ni har positiva erfarenheter av något e-mötessystem. (För tydlighetens skull måste jag poängtera att Marratech är fullt fungerande i dag, så det finns ingen anledning till panik).
Jag känner att det blev mycket prat om system, men jag tror att system (kan) ta bort mycket av komplexiteten när det gäller framför allt publicering av material på webben. Ett sådant exempel är Podcast Producer från Apple. I den senaste versionen av Mac OS X Server som släpptes förra veckan, medföljer ett automatiskt system för inspelning och publicering av ljud och video på nätet. Det är föredömligt enkelt att starta och stoppa en inspelning. Efter ytterligare en (1) knapptryckning är inspelningen publicerad på Internet. Servern erbjuder dessutom både blogg och wiki. En test av Podcast producer är på gång inom Universitetet.
Till sist kan jag berätta att jag har deltagit i mitt första videosamtal via en 3-G-telefon. Ljudet och bilden var häpnadsväckande bra. I ett av videosamtalen satt motparten i Vasa. Ljudet och bilden var kristallklar. Helt plötsligt kändes e-möten vid datorn lite 2006. Vad kan det här innebära? Ja, jag vet att data-trafik är dyrt (idag). Men det kommer att ändras. Snart har vi flat-rate på mobilerna och kommer att sitta i videomöten dagarna i ända. (kom ihåg vart ni läste det först).
* IT-enheten ser för tillfället över universitetets LMS-system och har flaggat för ett byte av system. Ett eventuellt byte kommer dock att ske under en övergångsperiod.
onsdag 24 oktober 2007
Balans i examinationsprocessen
UPC, i form av undertecknad och Margareta Erhardsson, arrangerade den första verkstaden med temat Att examinera utifrån förväntade studieresultat tidigare i veckan. Det var en fullspäckad verkstad med en stor arbetsinsats från deltagarna.
Arbetet syftade till att skapa en sammanhållande tråd mellan följande fyra aspekter av examinationsprocessen:
– Förväntade studieresultat, såsom de framställs i en kursplan.
– Examinationens form – vilken examinationsform passar bäst för de förväntade studieresultaten?
– Examinationens innehåll – hur bör uppgifterna/frågorna formuleras för att passa såväl examinationens form som de förväntade studieresultaten?
– Kriterier för betygsättning – hur formulerar vi kriterier för den valda examinationen, dvs hur bedömer vi studenters prestationer och hur säkerställer vi att rätt prestationer bedöms?
Den avslutande diskussionen blev mycket intressant och den rörde sig kring hur väl vi lyckas få dessa fyra aspekter att hänga ihop, så att vi examinerar rätt saker på rätt sätt med rätt innehåll och med rätt kriterier. Det är inte så lätt som det i förstone kan låta, men jag tror att vi som deltog fick en hel del insikter i hur man i det egna ämnet kan tänka kring dessa aspekter.
En liten problematik smög sig diskret in i den avslutande diskussionen. Å ena sidan kan en väl sammanhängande examination – från förväntade studieresultat till bedömningskriterier – borga för kvalitetssäkring av examinationsprocessen. Den blir genomskinlig, kommunicerbar – och förutsägbar.
Å andra sidan är en tänkbar risk att processen blir instrumentell. Ju explicitare och detaljrikare de förväntade studieresultaten formuleras, desto mer föreskrivs såväl form som innehåll och betygskriterier. Utrymmet för läraren att anpassa examinationen till olika omständigheter och förutsättningar riskerar krympa.
Frågan är hur vi skapar en balans mellan kvalitetssäkring och instrumentalism.
Arbetet syftade till att skapa en sammanhållande tråd mellan följande fyra aspekter av examinationsprocessen:
– Förväntade studieresultat, såsom de framställs i en kursplan.
– Examinationens form – vilken examinationsform passar bäst för de förväntade studieresultaten?
– Examinationens innehåll – hur bör uppgifterna/frågorna formuleras för att passa såväl examinationens form som de förväntade studieresultaten?
– Kriterier för betygsättning – hur formulerar vi kriterier för den valda examinationen, dvs hur bedömer vi studenters prestationer och hur säkerställer vi att rätt prestationer bedöms?
Den avslutande diskussionen blev mycket intressant och den rörde sig kring hur väl vi lyckas få dessa fyra aspekter att hänga ihop, så att vi examinerar rätt saker på rätt sätt med rätt innehåll och med rätt kriterier. Det är inte så lätt som det i förstone kan låta, men jag tror att vi som deltog fick en hel del insikter i hur man i det egna ämnet kan tänka kring dessa aspekter.
En liten problematik smög sig diskret in i den avslutande diskussionen. Å ena sidan kan en väl sammanhängande examination – från förväntade studieresultat till bedömningskriterier – borga för kvalitetssäkring av examinationsprocessen. Den blir genomskinlig, kommunicerbar – och förutsägbar.
Å andra sidan är en tänkbar risk att processen blir instrumentell. Ju explicitare och detaljrikare de förväntade studieresultaten formuleras, desto mer föreskrivs såväl form som innehåll och betygskriterier. Utrymmet för läraren att anpassa examinationen till olika omständigheter och förutsättningar riskerar krympa.
Frågan är hur vi skapar en balans mellan kvalitetssäkring och instrumentalism.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)