Reportaget ser ut att handla om hur högskolan hanterar ärenden som hänvisar till denna lag. Zaremba tecknar en bild av hur högskolans ledning och lärare viker sig för såväl anmälningar om trakasserier och diskriminering som hot om dylika anmälningar:
”Krav på begriplig meningsbyggnad, rättstavning samt uppmärksamhet visar sig vara uttryck för diskriminering. Eller bara allmänt kränkande. Följaktligen har ett tiotal lärare skriftligen fått förklara att de inte är rasister, homofober eller njuter av att trakassera dyslektiker när de följer normala kriterier för betygsättning.
Processen har satt sina spår i lärarkåren. En lärare säger till mig att han numera tänker sig för innan han påpekar språkfel om studenten inte är född svensk. En annan överväger att sluta. En tredje undviker studentsamtal i enrum. En chefsperson berättar att det finns lärare som inte vågar gå in i klassrummen, av rädsla för att någon där antecknar allt hon säger, ’och vinklar det sedan för en anmälan’.”
Frågorna hopar sig. Hur stort är problemet? Hur många är anmälningarna per år? Ser det likadant ut på andra fakulteter och vid andra universitet? Varför fokuserar Zaremba Lärarhögskolan? Är den extra utsatt? I så fall, varför?
Del 1 publicerades den 17/2.
Del 2 publicerades den 18/2.
Del 3 publicerades den 20/2.
Stockholms universitets rektor, Kåre Bremer, kommenterar artikelserien.
1 kommentar:
Mycket intressant. Tack.
Kent L.
Skicka en kommentar