fredag 1 februari 2008

Vernissage, en deltagaraktiv redovisningsform

Det finns olika sätt att redovisa grupparbeten. Om man vill få så många som möjligt att vara aktiva under redovisningen kan den metod som jag själv brukar kalla ”Vernissagen” vara ett alternativ. (Det finns säkert andra namn på den men jag vet inte vem som bör äras för att ha gjort detta en första gång – det var inte jag - och vad denne i så fall kallade det hela.)

Låt oss säga att vi har haft ett grupparbete där fyra grupper (A, B, C och D) med fyra deltagare (1, 2, 3 och 4) i varje har arbetat med en uppgift som ska redovisas (tänk dig att varje grupp är en konstnärsgrupp som skapar en tavla som ska visas för andra). Varje grupp skriver ned sin redovisning i punktform (tankar/synpunkter/förslag) på ett eller flera blädderblocksblad. Bladen (”tavlorna”) sätts sedan upp i var sitt hörn i den lokal som redovisningen ska ske i.

Istället för att nu en eller några få personer från respektive grupp ska sköta redovisningen gör vi en ny gruppindelning. Vi gör tvärgrupper där en person från respektive grupp bildar en ny grupp. I vårt exempel får vi då fyra nya grupper där en grupp består av personerna A1, B1, C1 och D1, nästa av A2, B2, C2 och D2 och så vidare. De fyra nya grupperna ställs framför var sin ”tavla” och den person från ”konstnärsgruppen” som varit med att framställa ”tavlan” presenterar den för de övriga i gruppen som frågar och kommenterar direkt vid presentationen. Efter valfri tid flyttar varje grupp till nästa ”tavla” där nästa ”konstnär” tar vid och presenterar sin ”tavla”. Hänger du med?

På det här sättet kommer samtliga i respektive grupper att få ett ansvar för att presentera det man varit med om att ta fram i det tidigare grupparbetet. I och med att det är ganska små grupper som står framför respektive presentation finns det också bättre förutsättningar för en aktivare diskussion och fler frågor kring presentationerna.

Sven B Eriksson

1 kommentar:

Anonym sa...

Bra att få det enkelt beskrivet. Har haft liknande upplägg, men detta systemet verkar bäst/Gunnar Selstam, molekylärbiologi