Anne-Charlotte Ek vid Globala politiska studier, Malmö högskola höll nyligen ett pedagogiskt seminarium vid UCGS med titeln ”Varför måste Butler vara så jävla akademisk?”. Sannolikt var det fler än jag som inte kunde delta, varför jag rekommenderar den artikel (pdf) med samma rubrik, som utgjorde underlag för seminariet.
Ek inleder med en välformulerad pedagogisk grundsyn som bär över hela linjen, från en vetenskapsfilosofisk grund till didaktiska situationer och studenters lärande. Hon pekar på fyra nödvändiga moment i studenters kunskapsprocess, i deras lärande, vilka den akademiska läraren bör organisera undervisningen för.
Dessa är erfarenhet, tillägnelse, inlevelse och artikulation. För att införliva dessa moment i undervisningen förstår vi att den traditionella föreläsningen är otillräcklig; att undervisningsformerna måste varieras. Collaget är en av hennes metoder.
Dialogen är en annan; central. Framför allt kan dialogen motverka den uppfattning som artikelns rubrik antyder, att ”akademisk kunskapsproduktion är världsfrånvänd, elitistisk och enbart begriplig i sitt eget interna sammanhang”, som hon skriver (s 81). Den kunskapssyn som ger upphov till denna uppfattning finner hon i ungdomsskolan: ”där den obligatoriska skolgången tycks generera motstånd mot såväl obligatoriska uppgifter som längre texter” (s 84).
Ett tredje är att hantera studentheterogenitet, så att studenters skillnader kan bli en resurs i undervisningen i stället för ett problem. Men även att hantera reella problem, som att introducera de olika normer, praktiker och villkor som nya studenter möter i universitetets lärosalar.
Samt, den nya utmaning för oss universitetslärare som är en av mina gamla pedagogiska käpphästar: ”Hur kan man engagera någon som i första hand är där för att det inte finns annat att göra?” – det vill säga, hur motiverar vi omotiverade studenter till sina valda studier?
Att rekommendera denna text även till akademiska lärare utanför genusvetenskapens område innebär naturligtvis inte att jag förringar genusvetenskapens särdrag, utan att jag uppfattar de pedagogisk-didaktiska resonemangen som just pedagogisk-didaktiska, det vill säga i hög grad allmängiltiga för universitetsundervisning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar