/Sven, Lena, Karl, Maggan, Tomas, Katarina, Jörgen ,Eva ,Thomas, Claire, Mohammad, Lenita, Micke, Karin, PO, Mona, Ulf.
fredag 21 december 2007
onsdag 12 december 2007
Ställs det orimliga krav på universitetslärare?
Under den här arbetsveckan kommer mycket av min tid att ägnas åt HBT-frågor och Genusperspektiv i utbildningen. Det är också frågor som finns på dagordningen i många olika former och som i sin tur, direkt eller indirekt ställer ibland ganska specificerade krav på universitetsläraren.
I måndags arrangerades en HBT-dag (förkortning för homo, trans och bi-personer) där studenterna på programmet för socialt arbete ställt krav på att få föreläsningar som ”motvikt” till det som de mötte i reguljär undervisning. Den dag som institutionen för socialt arbete i samarbete arrangerade, var öppen för alla intresserade studenter och lärare vid Umeå universitet. Socialt arbete ska ha en eloge för att man tog initiativ till dagen.
Den andra större frågan som finns på min dagordning rör Genusperspektiv på utbildning i allmänhet och den utredning som Jessika Wide i dagarna lägger sista handen vid i synnerhet. Projektet är initierat av arbetet med universitets utvecklingsprogram och har till syfte att kartlägga hur det står till med institutioners och programkommittéers arbete med genusperspektiv eller kursspecifikt jämställdhetsarbete (könsmedveten pedagogik).
Båda dessa frågor ställer indirekt krav på att universitetslärare måste tillägna sig ny kunskap för att kunna ta hänsyn till båda dessa områden i sin undervisning. Lärarna måste i alla fall vara medvetna och förhålla sig till kunskapsområdena HBT och Genusperspektiv. I min föreställningsvärld måste lärarna ges tid för kompetensutveckling för att kunna förändra eller förbättra sin undervisning.
Samtidigt ställs också kravet att alla lärare skall ha hög pedagogisk och vetenskaplig kompetens, ska skriva och underhålla sin pedagogiska meritportfölj och bedriva undervisning med hjälp av nya metoder?
Alltså en rad krav, som alla är välgrundade, men blir de tillsammans orimliga krav? Eller ska jag kanske ställa frågan på ett annat sätt, får lärarna möjlighet att skaffa sig de nya kompetenserna inom ramen för sin kompetensutvecklingstid?
undrar Karin Ågren
I måndags arrangerades en HBT-dag (förkortning för homo, trans och bi-personer) där studenterna på programmet för socialt arbete ställt krav på att få föreläsningar som ”motvikt” till det som de mötte i reguljär undervisning. Den dag som institutionen för socialt arbete i samarbete arrangerade, var öppen för alla intresserade studenter och lärare vid Umeå universitet. Socialt arbete ska ha en eloge för att man tog initiativ till dagen.
Den andra större frågan som finns på min dagordning rör Genusperspektiv på utbildning i allmänhet och den utredning som Jessika Wide i dagarna lägger sista handen vid i synnerhet. Projektet är initierat av arbetet med universitets utvecklingsprogram och har till syfte att kartlägga hur det står till med institutioners och programkommittéers arbete med genusperspektiv eller kursspecifikt jämställdhetsarbete (könsmedveten pedagogik).
Båda dessa frågor ställer indirekt krav på att universitetslärare måste tillägna sig ny kunskap för att kunna ta hänsyn till båda dessa områden i sin undervisning. Lärarna måste i alla fall vara medvetna och förhålla sig till kunskapsområdena HBT och Genusperspektiv. I min föreställningsvärld måste lärarna ges tid för kompetensutveckling för att kunna förändra eller förbättra sin undervisning.
Samtidigt ställs också kravet att alla lärare skall ha hög pedagogisk och vetenskaplig kompetens, ska skriva och underhålla sin pedagogiska meritportfölj och bedriva undervisning med hjälp av nya metoder?
Alltså en rad krav, som alla är välgrundade, men blir de tillsammans orimliga krav? Eller ska jag kanske ställa frågan på ett annat sätt, får lärarna möjlighet att skaffa sig de nya kompetenserna inom ramen för sin kompetensutvecklingstid?
undrar Karin Ågren
fredag 7 december 2007
Att börja i rätt ände
Jag är tekniskt intresserad, jag gillar teknik över lag, allt ifrån motorer till senaste mobiltelefonen. Då har vi slagit fast det till att börja med. Mitt högst moderata inlägg skall handla om såväl ny som gammal teknik som idag används i varierande utsträckning inom utbildningsväsendet. Frågan är om man är selektiv när man är i kast med att börja använda teknik över huvud taget och om man verkligen behöver teknik i.
Ibland kan jag själv känna att vilken teknik som skall användas bestäms först, sen kommer ändamålet. Hmm, podcasting det skall jag ha, undrar vad jag kan ha den till… Kanske det vore bättre att ibland tänka: Hmm, jag vill nå ut till mina studenter med denna information undrar vad som kan underlätta det.
Min poäng är att vi för ofta försöker hitta användningsområden för ny teknik, att vi på något desperat sätt skall klämma in teknik trots att det kanske ibland skulle vara bästa att utelämna teknik helt. Hos några av oss på UPC finns ett talesätt som är ganska slående och egentligen är ett svar på frågan: Varför skall vi använda denna teknik? Svaret är: För att det går!
Ibland och kanske lite beroende på vem man frågar och vem man själv är så kan det vara på sin plats att just testa teknik för att se om det går och ta reda på vilka användningsområden som finns. Detta är ju så att säga en förutsättning för att ta reda på om tekniken fyller en uppgift.
Alldeles oavsett vem som skall göra detta bör den personen fråga sig om teknik alltid är lösningen eller om lösningen alltid behöver vara teknik.
Min kollega Per Andersson sa några kloka ord ved ett tillfälle, jag kan inte citera med andemeningen var: Att gå ifrån traditionell campusundervisning till nätbaserad undervisning är som att gå från ishockey till innebandy, spelet liknar varann men reglerna och utrustningen skiljer sig åt markant.
Detta avslutar mitt inlägg och ni därute får fundera på i vilken ände man egentligen skall börja och om vi alltid skall skylla på själva tekniken när det går fel eller om det är vad vi använder tekniken till som är orsaken till felet. Vi har ibland för lätt att tro att tekniken är lösningen på alla problem helt enkelt.
/Karl Idberger
Ibland kan jag själv känna att vilken teknik som skall användas bestäms först, sen kommer ändamålet. Hmm, podcasting det skall jag ha, undrar vad jag kan ha den till… Kanske det vore bättre att ibland tänka: Hmm, jag vill nå ut till mina studenter med denna information undrar vad som kan underlätta det.
Min poäng är att vi för ofta försöker hitta användningsområden för ny teknik, att vi på något desperat sätt skall klämma in teknik trots att det kanske ibland skulle vara bästa att utelämna teknik helt. Hos några av oss på UPC finns ett talesätt som är ganska slående och egentligen är ett svar på frågan: Varför skall vi använda denna teknik? Svaret är: För att det går!
Ibland och kanske lite beroende på vem man frågar och vem man själv är så kan det vara på sin plats att just testa teknik för att se om det går och ta reda på vilka användningsområden som finns. Detta är ju så att säga en förutsättning för att ta reda på om tekniken fyller en uppgift.
Alldeles oavsett vem som skall göra detta bör den personen fråga sig om teknik alltid är lösningen eller om lösningen alltid behöver vara teknik.
Min kollega Per Andersson sa några kloka ord ved ett tillfälle, jag kan inte citera med andemeningen var: Att gå ifrån traditionell campusundervisning till nätbaserad undervisning är som att gå från ishockey till innebandy, spelet liknar varann men reglerna och utrustningen skiljer sig åt markant.
Detta avslutar mitt inlägg och ni därute får fundera på i vilken ände man egentligen skall börja och om vi alltid skall skylla på själva tekniken när det går fel eller om det är vad vi använder tekniken till som är orsaken till felet. Vi har ibland för lätt att tro att tekniken är lösningen på alla problem helt enkelt.
/Karl Idberger
torsdag 29 november 2007
Olika perspektiv
UPC, UniversitetsPedagogisk Centrum, har olika typer av uppdrag och ett är att ” stödja lärare att utveckla användningen av IT i lärande” Det är nu här någonstans mina funderingar börjar, detta med olika perspektiv. Det finns idag här på universitetet en mängd olika projekt och olika aktörer på banan då det gäller ”IT och lärande”. Det pratas om lärplattformar, studentportaler, IT-system, koncernkataloger, IKT-stöd, osv. osv.
Om man nu tittar på uttrycket ”IT och lärande”, som jag tycker är väldigt centralt, så består det av två delar. Det är IT = teknik och lärande = pedagogik om man nu får generalisera. Men vilket perspektiv är det viktiga? Är det IT (tekniken) eller lärandet (pedagogiken) som är viktigast…
Som jag ser det så finns det en mängd olika perspektiv i detta. Några perspektiv är:
Teknik eller pedagogik
Här är det nog, tyvärr måste jag säga, tekniken som för många är det viktiga. När det pratas IKT-stöd så är det nästan alltid tekniken som sätts i fokus. Det pratas teknik, protokoll, databaskopplingar, autentisering, portaler, osv i all oändlighet. Frågan om vad man egentligen ska ha själva system till pratas det mindre om. Jag har tyvärr känslan att många system är gjorda av tekniker för tekniker. Frågan man borde ställa är väl mer om tekniken är till för människan eller människan för tekniken. Frågan har för mitt givetvis ett självklart svar men jag tror nog vi alla har sett system som inte är gjorda för människan, och vi behöver nog inte se särskilt långt för att se exempel på sådana system…
Administrativt- eller lärandeperspektiv
Vad är det som är viktigt idag, är det lärandeperspektivet eller är det det administrativa perspektivet. Jag har ofta känslan att de som styr och ställer, ofta tekniker, kan lägga ner åtskilliga timmar på att diskutera frågor som hur olika system ska kunna prata med varandra oavsett det behövs eller inte. Marratech (videomötessystemet) kanske inte behöver vara fullt kompatibelt med Raindance (faktureringssystemet) osv.
Är inte lärandebiten en nog så viktig fråga. Men jag har tyvärr känslan att det är de administrativa bitarna som styr, och sen kommer lärandebiten i andra hand. Det viktiga är att studenterna i teorin ska kunna logga in på ett ställe, ska kunna se sina avklarade poäng, anmäla sig till tentor, se sitt schema osv. Allt ska finnas samlat på ett ställe, givetvis centralstyrt...
Om man nu tittar på uttrycket ”IT och lärande”, som jag tycker är väldigt centralt, så består det av två delar. Det är IT = teknik och lärande = pedagogik om man nu får generalisera. Men vilket perspektiv är det viktiga? Är det IT (tekniken) eller lärandet (pedagogiken) som är viktigast…
Som jag ser det så finns det en mängd olika perspektiv i detta. Några perspektiv är:
Teknik eller pedagogik
Här är det nog, tyvärr måste jag säga, tekniken som för många är det viktiga. När det pratas IKT-stöd så är det nästan alltid tekniken som sätts i fokus. Det pratas teknik, protokoll, databaskopplingar, autentisering, portaler, osv i all oändlighet. Frågan om vad man egentligen ska ha själva system till pratas det mindre om. Jag har tyvärr känslan att många system är gjorda av tekniker för tekniker. Frågan man borde ställa är väl mer om tekniken är till för människan eller människan för tekniken. Frågan har för mitt givetvis ett självklart svar men jag tror nog vi alla har sett system som inte är gjorda för människan, och vi behöver nog inte se särskilt långt för att se exempel på sådana system…
Administrativt- eller lärandeperspektiv
Vad är det som är viktigt idag, är det lärandeperspektivet eller är det det administrativa perspektivet. Jag har ofta känslan att de som styr och ställer, ofta tekniker, kan lägga ner åtskilliga timmar på att diskutera frågor som hur olika system ska kunna prata med varandra oavsett det behövs eller inte. Marratech (videomötessystemet) kanske inte behöver vara fullt kompatibelt med Raindance (faktureringssystemet) osv.
Är inte lärandebiten en nog så viktig fråga. Men jag har tyvärr känslan att det är de administrativa bitarna som styr, och sen kommer lärandebiten i andra hand. Det viktiga är att studenterna i teorin ska kunna logga in på ett ställe, ska kunna se sina avklarade poäng, anmäla sig till tentor, se sitt schema osv. Allt ska finnas samlat på ett ställe, givetvis centralstyrt...
Men i verkligheten använder idag många institutioner lärplattformar som Moodle, FirstClass och Ping Pong där den största delen av kommunikationen mellan lärare och studenter sker och dessa lärplattformar pratar ofta inte med de centralstyrda systemen. Att logga in i någon form av administrativt system är nog inte det primära för många lärare och studenter. Är inte en stor och viktig del av universitets verksamhet undervisning… Fixar man inte kurserna i lärplattformarna behöver man nog hellre inte logga in i nått centralt system för att kolla hur många poäng man har…
Öppna eller slutna system
Idag skapar man själv sin användare direkt i många system. Man väljer själv id och lösenord. Dagens studenter är ofta vana att göra så, ex MSN, Hotmail, ICQ, Skype, Google osv. Men ska man in på universitetets system så är det minst dubbla hänglås på allt. Det ska vara kryptiska användarnamn, ännu mer kryptiska lösenord med minst 8 tecken, blandning av stora och små bokstäver osv. Varför ska det vara så svårt, ex så sköter jag mitt PPM-konto med mitt personnummer och en femsiffrig kod. Men jag vet inte hur många gånger jag glömt inloggningen till CAS. Samma typ av problem gäller många gånger för lärare och studenter, att bara få åtkomst till systemen. Ni som använder FirstClass idag vet nog precis vad jag menar…
Sammanfattningsvis är min fundering, vilka perspektiv är viktiga, vad vill vi ha här på Umu?
Svåråtkomliga, teknikorienterade administrationssystem
eller
Öppna pedagogiska lärsystem
/Per Andersson
UPC
Öppna eller slutna system
Idag skapar man själv sin användare direkt i många system. Man väljer själv id och lösenord. Dagens studenter är ofta vana att göra så, ex MSN, Hotmail, ICQ, Skype, Google osv. Men ska man in på universitetets system så är det minst dubbla hänglås på allt. Det ska vara kryptiska användarnamn, ännu mer kryptiska lösenord med minst 8 tecken, blandning av stora och små bokstäver osv. Varför ska det vara så svårt, ex så sköter jag mitt PPM-konto med mitt personnummer och en femsiffrig kod. Men jag vet inte hur många gånger jag glömt inloggningen till CAS. Samma typ av problem gäller många gånger för lärare och studenter, att bara få åtkomst till systemen. Ni som använder FirstClass idag vet nog precis vad jag menar…
Sammanfattningsvis är min fundering, vilka perspektiv är viktiga, vad vill vi ha här på Umu?
Svåråtkomliga, teknikorienterade administrationssystem
eller
Öppna pedagogiska lärsystem
/Per Andersson
UPC
måndag 19 november 2007
Bemötandets problematik
Sveriges förenade studentkårer (SFS) publicerade i förra veckan den s.k. studentbarometern, Den visar bl.a. att ungefär var femte student (20 procent av kvinnorna och 16 procent av männen) har känt sig illa behandlade under sin utbildning. Rapporten visar också att det finns en tydlig trend i vilka studenter som är särskilt utsatta och har känt sig illa behandlade. Kvinnor känner sig illa behandlade mer än män, personer med annan etnisk bakgrund än svensk mer än personer med svensk bakgrund, homosexuella och bisexuella mer än heterosexuella, personer med funktionsnedsättning mer än funktionsobehindrade.
I dessa enkäter är andelen studenter med liknande upplevelser lägre. Sammanlagt är det 7 procent av de som har besvarat enkäterna som har vid enstaka eller upprepade tillfällen blivit illa behandlade. Men även här finns tydliga tendenser när det gäller grund för eller typ av kränkning och vilka som står bakom de. De flesta anger att kränkningen hade samband med könstillhörighet, etnisk tillhörighet eller religiös uppfattning. De flesta uppger dock andra grunder. När det gäller typ av kränkning så är det språkbruk som utpekas som den främsta grunden för kränkning. Några andra typer av kränkning är ovälkommen beröring, utfrysning, skriftliga kommentarer etc. När det gäller aktörerna så är det lärarna som utpekas som den främsta gruppen, tätt följd av studenter och annan personal.
I dessa enkäter är andelen studenter med liknande upplevelser lägre. Sammanlagt är det 7 procent av de som har besvarat enkäterna som har vid enstaka eller upprepade tillfällen blivit illa behandlade. Men även här finns tydliga tendenser när det gäller grund för eller typ av kränkning och vilka som står bakom de. De flesta anger att kränkningen hade samband med könstillhörighet, etnisk tillhörighet eller religiös uppfattning. De flesta uppger dock andra grunder. När det gäller typ av kränkning så är det språkbruk som utpekas som den främsta grunden för kränkning. Några andra typer av kränkning är ovälkommen beröring, utfrysning, skriftliga kommentarer etc. När det gäller aktörerna så är det lärarna som utpekas som den främsta gruppen, tätt följd av studenter och annan personal.
torsdag 15 november 2007
Beyond the horizon
As a true Brit, born and bred in the heart of Manchester, one of most fantastic aspects of living in Sweden is space; being able to wake up in the morning, see the horizon clearly and reflect on what lies beyond…
During the autumn, as part of Project 10 in the university’s development plan, much thought has gone into a consideration of competence. In particular what competences do university staff need to teach effectively? And consequently, how can UPC support teachers in attaining those competences? An ad hoc survey carried out on teachers attending UPC courses resulted in an impressive list of competences, which can be roughly categorized as follows: personal competence, social competence, strategic competence and professional competence. Professional competence or teaching competence contains many of the practical competences needed to survive as a teacher: organisational, pedagogical and not least technical skills needed to support learning in an IT environment.
If we now shift focus from local to European; as a part of the eLene-TLC project, UPC and IML, in collaboration with eight institutions of higher education in Europe also work with competences for academic staff, but with the focus on e-competence in particular. The eLene project aims to define and validate the competences needed for the pedagogical use of ICT in higher education, and to design and implement training actions to support university staff in the development of these competences. Needless to say, the synergy effect of working with these issues in both a local context and a European context simultaneously is huge; work carried out within the eLene network eg validation of competency frameworks, evaluation processes within the project and considerations of “newness” in technology for teaching is applicable both locally and globally.
How about looking even further over the horizon shifting focus from European to global, and considering how ICT is being used for development? There is a tendency in Sweden (& Europe in general) to regard ourselves as being at the forefront when it comes to the innovative use of technology in education but this isn’t necessarily the case. For third world countries there is a driving need to develop alternative solutions to problems involved in using ICT in education, and in many respects we have much to learn. During a visit to Umeå University this week, Afzal Sher, Director of the Swedish Program for ICT in Developing Regions (SPIDER), exhorted Umeå to take a more active role in initiating and participating in research and development projects funded by SPIDER (see attached pdf).
Remember to look over the horizon occasionally- and see your local situation from a global perspective!
Spiderinitiative.pdf
During the autumn, as part of Project 10 in the university’s development plan, much thought has gone into a consideration of competence. In particular what competences do university staff need to teach effectively? And consequently, how can UPC support teachers in attaining those competences? An ad hoc survey carried out on teachers attending UPC courses resulted in an impressive list of competences, which can be roughly categorized as follows: personal competence, social competence, strategic competence and professional competence. Professional competence or teaching competence contains many of the practical competences needed to survive as a teacher: organisational, pedagogical and not least technical skills needed to support learning in an IT environment.
If we now shift focus from local to European; as a part of the eLene-TLC project, UPC and IML, in collaboration with eight institutions of higher education in Europe also work with competences for academic staff, but with the focus on e-competence in particular. The eLene project aims to define and validate the competences needed for the pedagogical use of ICT in higher education, and to design and implement training actions to support university staff in the development of these competences. Needless to say, the synergy effect of working with these issues in both a local context and a European context simultaneously is huge; work carried out within the eLene network eg validation of competency frameworks, evaluation processes within the project and considerations of “newness” in technology for teaching is applicable both locally and globally.
How about looking even further over the horizon shifting focus from European to global, and considering how ICT is being used for development? There is a tendency in Sweden (& Europe in general) to regard ourselves as being at the forefront when it comes to the innovative use of technology in education but this isn’t necessarily the case. For third world countries there is a driving need to develop alternative solutions to problems involved in using ICT in education, and in many respects we have much to learn. During a visit to Umeå University this week, Afzal Sher, Director of the Swedish Program for ICT in Developing Regions (SPIDER), exhorted Umeå to take a more active role in initiating and participating in research and development projects funded by SPIDER (see attached pdf).
Remember to look over the horizon occasionally- and see your local situation from a global perspective!
Spiderinitiative.pdf
fredag 9 november 2007
Digital eftertänksamhet
I senaste numret av Universitetsläraren (17/07) väcker en artikel ett antal frågor som berör oss universitetslärare. Den manar också till eftertänksamhet.
Artikeln i Universitetsläraren problematiserar den utbredande viljan hos studenter att spela in föreläsningar och ställer följande frågor, där svaren inte är självklara:
– Kan man neka att bli filmad under en föreläsning?
– Har läraren upphovsrätt till sin föreläsning?
– Är det en kränkning av den personliga integriteten att bli inspelad under en lektion?
Den digitala transformationen är en pågående trend också inom universitetsundervisning. Trenden är på olika sätt stark, men samtidigt i sin linda. De tekniska verktygen skapas i ett högre tempo än universitetslärare hinner göra de nödvändiga övervägandena beträffande pedagogik och integritet.
När det gäller digital teknik bör vi ha två grundläggande egenskaper i åtanke:
a) Möjligheten till manipulation av digitala verk är oändlig.
b) Nätet glömmer aldrig det som en gång lagts ut där.
Den kombinationen bör stämma till eftertanke kring såväl lärares integritet som vilket regelverk som bör omgärda digitalisering av undervisning.
Artikeln i Universitetsläraren problematiserar den utbredande viljan hos studenter att spela in föreläsningar och ställer följande frågor, där svaren inte är självklara:
– Kan man neka att bli filmad under en föreläsning?
– Har läraren upphovsrätt till sin föreläsning?
– Är det en kränkning av den personliga integriteten att bli inspelad under en lektion?
Den digitala transformationen är en pågående trend också inom universitetsundervisning. Trenden är på olika sätt stark, men samtidigt i sin linda. De tekniska verktygen skapas i ett högre tempo än universitetslärare hinner göra de nödvändiga övervägandena beträffande pedagogik och integritet.
När det gäller digital teknik bör vi ha två grundläggande egenskaper i åtanke:
a) Möjligheten till manipulation av digitala verk är oändlig.
b) Nätet glömmer aldrig det som en gång lagts ut där.
Den kombinationen bör stämma till eftertanke kring såväl lärares integritet som vilket regelverk som bör omgärda digitalisering av undervisning.
tisdag 6 november 2007
Forumspel - en pedagogisk metod
Om det för människan är typiskt att ta tillvara på hennes erfarenheter för att hon ska kunna använda dem av sig i framtida sammanhang, torde formen/processen för lärandet ha stor betydelse. Det är i alla fall min utgångspunkt för de tankar som jag här vill avtrycka. Lärandet är så förskaffat att varje litet mänskligt sammanhang, situation, aktivitet påverkar oss på något sätt som vi sedan bär med oss in i andra sammanhang.
Att forumspelet är en bra pedagogisk metod har jag erfarit under åren men en fråga som oftast hänger kvar är vad händer sedan med de erfarenheter som deltagarna tar med sig? Stannar processen direkt efter det att man lämnar vår lokal eller fortsätter den i samma eller en annan form?
Att forumspelet är en bra pedagogisk metod har jag erfarit under åren men en fråga som oftast hänger kvar är vad händer sedan med de erfarenheter som deltagarna tar med sig? Stannar processen direkt efter det att man lämnar vår lokal eller fortsätter den i samma eller en annan form?
fredag 2 november 2007
IKT-system
Ulf Sperens här på UPC gjorde en enkel ”Gallup-undersökning” bland pedagogiskt ansvariga och prefekter ute på Institutionerna. Två frågor ställdes. Den första var om man vid Institutionerna använde sig av ljud och bild på Internet i undervisningen. Den andra frågan var om man upplevde ett behov av fortbildning/stöd inom området. Det visade sig (kanske inte förvånande) att det var en stor spridning i svaren. I den ena änden fanns de som i hög grad använde ljud/bild, hade egen kompetens inom området och inte kände något större behov av hjälp. I den andra änden fanns de som inte använde ljud och bild och inte heller upplevde något behov av utbildning/hjälp inom området. Mellan dessa ytterligheter fanns de som hade börjat producera ljud och/eller video, men som hade ett behov av utbildning inom vissa specifika områden. I vissa fall var behovet akut.
UPC har inte bara genom sitt formella uppdrag, utan även via utvecklingsprojekt 17 i Handlingsprogrammet, som uppgift att stödja lärares användning av IKT.
Vart vill jag komma med detta? Jo, jag tänker skamlöst göra reklam för de ”kort-kurser” som UPC håller i inom IKT-området.
Vi har en kurs som heter ”Ljud och bild på Internet”. Den finns i två varianter; en för Mac och en för PC. Det är en halv dags kurs där vi arbetar i Camtasia studio eller i Garageband (beroende om man använder en Mac eller PC på sin arbetsplats). Kursen går igenom produktion och publicering av materialet. Kursen avslutas i Ping Pong där vi lägger upp det färdig materialet.
Vi har även en introduktionskurs i användningen av lärplatttformen (Learning Management System, LMS) Ping Pong. Där visar vi hur man använder Ping Pong och lägger upp nätburna kurser.
Vi har också en kurs som heter ”Nätbaserade möten”, där vi berättar om e-möten och ni får prova att använda Marratech.
Ping Pong är den lärplattform som officiellt stöds(*) vid Umeå Universitet. Det innebär inte att alla använder Ping Pong. Moodle är ett populärt LMS som många institutioner använder. Sakai är ett annat. För de lärare som är nyfikna på dessa system och vill testa Moodle, så har vi på UPC satt upp ett test-system av Moodle. Syftet är helt enkelt att lärare i lugn och ro kan undersöka systemet. Exempelkurser är utlagda. Sakai och en Wiki kommer inom kort. Kontakta undertecknad om du vill bli få ett test-konto.
En annan sak som berör universitetet är Googles uppköp av Marratech AB. Marratech är det e-mötessystem som Umeå universitet för närvarade använder. I och med uppköpet lades utvecklingen av produkten Marratech ned. Det innebär att vi kan fortsätta att använda det befintliga systemet så länge det fungerar. (Slutar det att fungera av någon anledning, så kan vi plötsligt stå utan e-mötessystem).
Umeå universitet är inte ensamma om att bli drabbade av detta uppköp. Marratech har varit något av en standard vid Sveriges universitet. Det finns en önskan bland flera universitet att försöka hitta en gemensam ersättare till Marratech. Detta har inneburit att NSHU och SUNET tillsammans tillsatt en grupp för att utreda en tänkbar ersättare för Marratech.
Vi på UPC har under den senaste veckan tack vare UNINET fått möjlighet att testat Adobe Connect (det som tidigare hette Macromedia Breeze). Det är ett e-mötessystem baserat på Flash. Det fungerar alltså både för Mac och PC (även på vissa Linux-distributioner). Vi känner en viss entusiasm över programmet, men vill gärna få in förslag från er läsare om ni har positiva erfarenheter av något e-mötessystem. (För tydlighetens skull måste jag poängtera att Marratech är fullt fungerande i dag, så det finns ingen anledning till panik).
Jag känner att det blev mycket prat om system, men jag tror att system (kan) ta bort mycket av komplexiteten när det gäller framför allt publicering av material på webben. Ett sådant exempel är Podcast Producer från Apple. I den senaste versionen av Mac OS X Server som släpptes förra veckan, medföljer ett automatiskt system för inspelning och publicering av ljud och video på nätet. Det är föredömligt enkelt att starta och stoppa en inspelning. Efter ytterligare en (1) knapptryckning är inspelningen publicerad på Internet. Servern erbjuder dessutom både blogg och wiki. En test av Podcast producer är på gång inom Universitetet.
Till sist kan jag berätta att jag har deltagit i mitt första videosamtal via en 3-G-telefon. Ljudet och bilden var häpnadsväckande bra. I ett av videosamtalen satt motparten i Vasa. Ljudet och bilden var kristallklar. Helt plötsligt kändes e-möten vid datorn lite 2006. Vad kan det här innebära? Ja, jag vet att data-trafik är dyrt (idag). Men det kommer att ändras. Snart har vi flat-rate på mobilerna och kommer att sitta i videomöten dagarna i ända. (kom ihåg vart ni läste det först).
* IT-enheten ser för tillfället över universitetets LMS-system och har flaggat för ett byte av system. Ett eventuellt byte kommer dock att ske under en övergångsperiod.
UPC har inte bara genom sitt formella uppdrag, utan även via utvecklingsprojekt 17 i Handlingsprogrammet, som uppgift att stödja lärares användning av IKT.
Vart vill jag komma med detta? Jo, jag tänker skamlöst göra reklam för de ”kort-kurser” som UPC håller i inom IKT-området.
Vi har en kurs som heter ”Ljud och bild på Internet”. Den finns i två varianter; en för Mac och en för PC. Det är en halv dags kurs där vi arbetar i Camtasia studio eller i Garageband (beroende om man använder en Mac eller PC på sin arbetsplats). Kursen går igenom produktion och publicering av materialet. Kursen avslutas i Ping Pong där vi lägger upp det färdig materialet.
Vi har även en introduktionskurs i användningen av lärplatttformen (Learning Management System, LMS) Ping Pong. Där visar vi hur man använder Ping Pong och lägger upp nätburna kurser.
Vi har också en kurs som heter ”Nätbaserade möten”, där vi berättar om e-möten och ni får prova att använda Marratech.
Ping Pong är den lärplattform som officiellt stöds(*) vid Umeå Universitet. Det innebär inte att alla använder Ping Pong. Moodle är ett populärt LMS som många institutioner använder. Sakai är ett annat. För de lärare som är nyfikna på dessa system och vill testa Moodle, så har vi på UPC satt upp ett test-system av Moodle. Syftet är helt enkelt att lärare i lugn och ro kan undersöka systemet. Exempelkurser är utlagda. Sakai och en Wiki kommer inom kort. Kontakta undertecknad om du vill bli få ett test-konto.
En annan sak som berör universitetet är Googles uppköp av Marratech AB. Marratech är det e-mötessystem som Umeå universitet för närvarade använder. I och med uppköpet lades utvecklingen av produkten Marratech ned. Det innebär att vi kan fortsätta att använda det befintliga systemet så länge det fungerar. (Slutar det att fungera av någon anledning, så kan vi plötsligt stå utan e-mötessystem).
Umeå universitet är inte ensamma om att bli drabbade av detta uppköp. Marratech har varit något av en standard vid Sveriges universitet. Det finns en önskan bland flera universitet att försöka hitta en gemensam ersättare till Marratech. Detta har inneburit att NSHU och SUNET tillsammans tillsatt en grupp för att utreda en tänkbar ersättare för Marratech.
Vi på UPC har under den senaste veckan tack vare UNINET fått möjlighet att testat Adobe Connect (det som tidigare hette Macromedia Breeze). Det är ett e-mötessystem baserat på Flash. Det fungerar alltså både för Mac och PC (även på vissa Linux-distributioner). Vi känner en viss entusiasm över programmet, men vill gärna få in förslag från er läsare om ni har positiva erfarenheter av något e-mötessystem. (För tydlighetens skull måste jag poängtera att Marratech är fullt fungerande i dag, så det finns ingen anledning till panik).
Jag känner att det blev mycket prat om system, men jag tror att system (kan) ta bort mycket av komplexiteten när det gäller framför allt publicering av material på webben. Ett sådant exempel är Podcast Producer från Apple. I den senaste versionen av Mac OS X Server som släpptes förra veckan, medföljer ett automatiskt system för inspelning och publicering av ljud och video på nätet. Det är föredömligt enkelt att starta och stoppa en inspelning. Efter ytterligare en (1) knapptryckning är inspelningen publicerad på Internet. Servern erbjuder dessutom både blogg och wiki. En test av Podcast producer är på gång inom Universitetet.
Till sist kan jag berätta att jag har deltagit i mitt första videosamtal via en 3-G-telefon. Ljudet och bilden var häpnadsväckande bra. I ett av videosamtalen satt motparten i Vasa. Ljudet och bilden var kristallklar. Helt plötsligt kändes e-möten vid datorn lite 2006. Vad kan det här innebära? Ja, jag vet att data-trafik är dyrt (idag). Men det kommer att ändras. Snart har vi flat-rate på mobilerna och kommer att sitta i videomöten dagarna i ända. (kom ihåg vart ni läste det först).
* IT-enheten ser för tillfället över universitetets LMS-system och har flaggat för ett byte av system. Ett eventuellt byte kommer dock att ske under en övergångsperiod.
onsdag 24 oktober 2007
Balans i examinationsprocessen
UPC, i form av undertecknad och Margareta Erhardsson, arrangerade den första verkstaden med temat Att examinera utifrån förväntade studieresultat tidigare i veckan. Det var en fullspäckad verkstad med en stor arbetsinsats från deltagarna.
Arbetet syftade till att skapa en sammanhållande tråd mellan följande fyra aspekter av examinationsprocessen:
– Förväntade studieresultat, såsom de framställs i en kursplan.
– Examinationens form – vilken examinationsform passar bäst för de förväntade studieresultaten?
– Examinationens innehåll – hur bör uppgifterna/frågorna formuleras för att passa såväl examinationens form som de förväntade studieresultaten?
– Kriterier för betygsättning – hur formulerar vi kriterier för den valda examinationen, dvs hur bedömer vi studenters prestationer och hur säkerställer vi att rätt prestationer bedöms?
Den avslutande diskussionen blev mycket intressant och den rörde sig kring hur väl vi lyckas få dessa fyra aspekter att hänga ihop, så att vi examinerar rätt saker på rätt sätt med rätt innehåll och med rätt kriterier. Det är inte så lätt som det i förstone kan låta, men jag tror att vi som deltog fick en hel del insikter i hur man i det egna ämnet kan tänka kring dessa aspekter.
En liten problematik smög sig diskret in i den avslutande diskussionen. Å ena sidan kan en väl sammanhängande examination – från förväntade studieresultat till bedömningskriterier – borga för kvalitetssäkring av examinationsprocessen. Den blir genomskinlig, kommunicerbar – och förutsägbar.
Å andra sidan är en tänkbar risk att processen blir instrumentell. Ju explicitare och detaljrikare de förväntade studieresultaten formuleras, desto mer föreskrivs såväl form som innehåll och betygskriterier. Utrymmet för läraren att anpassa examinationen till olika omständigheter och förutsättningar riskerar krympa.
Frågan är hur vi skapar en balans mellan kvalitetssäkring och instrumentalism.
Arbetet syftade till att skapa en sammanhållande tråd mellan följande fyra aspekter av examinationsprocessen:
– Förväntade studieresultat, såsom de framställs i en kursplan.
– Examinationens form – vilken examinationsform passar bäst för de förväntade studieresultaten?
– Examinationens innehåll – hur bör uppgifterna/frågorna formuleras för att passa såväl examinationens form som de förväntade studieresultaten?
– Kriterier för betygsättning – hur formulerar vi kriterier för den valda examinationen, dvs hur bedömer vi studenters prestationer och hur säkerställer vi att rätt prestationer bedöms?
Den avslutande diskussionen blev mycket intressant och den rörde sig kring hur väl vi lyckas få dessa fyra aspekter att hänga ihop, så att vi examinerar rätt saker på rätt sätt med rätt innehåll och med rätt kriterier. Det är inte så lätt som det i förstone kan låta, men jag tror att vi som deltog fick en hel del insikter i hur man i det egna ämnet kan tänka kring dessa aspekter.
En liten problematik smög sig diskret in i den avslutande diskussionen. Å ena sidan kan en väl sammanhängande examination – från förväntade studieresultat till bedömningskriterier – borga för kvalitetssäkring av examinationsprocessen. Den blir genomskinlig, kommunicerbar – och förutsägbar.
Å andra sidan är en tänkbar risk att processen blir instrumentell. Ju explicitare och detaljrikare de förväntade studieresultaten formuleras, desto mer föreskrivs såväl form som innehåll och betygskriterier. Utrymmet för läraren att anpassa examinationen till olika omständigheter och förutsättningar riskerar krympa.
Frågan är hur vi skapar en balans mellan kvalitetssäkring och instrumentalism.
torsdag 18 oktober 2007
Ett potentiellt dilemma?
Gårdagens (17/10) SPA var lika intressant som dessa seminarier för pedagogiskt ansvariga alltid är. Temat var kvalitetssäkring i högre utbildning. Inledare var Simon Wolming från Beteendevetenskapliga mätningar som berättade hur de arbetar med kvalitetsutveckling kring ämnesinnehåll, pedagogisk utveckling och organisatorisk utveckling.
Diskussionen blev livlig kring olika aspekter av kvalitet. Produktorienterad kvalitet, det vill säga kvaliteten i förväntade studieresultat vs processorienterad kvalitet, det vill säga kvaliteten i lärandeprocessen. Vilka kvalitetsmått ska användas? Vad är relevanta kvalitetsmått? Vem ska äga rätten att definiera dessa mått?
Under seminariet fastnade ett dilemma i mitt huvud. Dilemma, menar Robert M Pirsig från hans bok Zen och konsten att sköta en motorcykel, betyder ”två horn”. Saken har två sidor som svårligen förenas. Ju vassare horn, desto svårlösligare.
När studenters anställningsbarhet framställs som en allt viktigare faktor i högre utbildning, är det lätt hänt att avnämarna, de potentiella arbetsgivarna, ges betydligt större inflytande över vilket kunskapsinnehåll som är relevant och vilka förväntade studieresultat som bör gälla vid en viss utbildning. Ett visst yrkes praxis bestämmer produktkvaliteten.
Samtidigt sker högre utbildning i en miljö där kunskap ständigt utvecklas och bör tas tillvara i olika yrkesområdens praxis. Produktkvaliteten måste bestämmas av de senaste forskningsrönen, inte av en yrkespraxis som vilar på gammal och obsolet vetenskap.
Universitetet som levererar studenter som snabbt kan sättas in i produktionen, eller universitetet som levererar studenter som långsamt förändrar yrkespraxis, för att formulera dilemmat kanske något för övertydligt.
Är detta ett dilemma? Hur vassa är hornen? Är de två hornen tillräckligt trubbiga för att enkelt kunna lösa dilemmat?
Diskussionen blev livlig kring olika aspekter av kvalitet. Produktorienterad kvalitet, det vill säga kvaliteten i förväntade studieresultat vs processorienterad kvalitet, det vill säga kvaliteten i lärandeprocessen. Vilka kvalitetsmått ska användas? Vad är relevanta kvalitetsmått? Vem ska äga rätten att definiera dessa mått?
Under seminariet fastnade ett dilemma i mitt huvud. Dilemma, menar Robert M Pirsig från hans bok Zen och konsten att sköta en motorcykel, betyder ”två horn”. Saken har två sidor som svårligen förenas. Ju vassare horn, desto svårlösligare.
När studenters anställningsbarhet framställs som en allt viktigare faktor i högre utbildning, är det lätt hänt att avnämarna, de potentiella arbetsgivarna, ges betydligt större inflytande över vilket kunskapsinnehåll som är relevant och vilka förväntade studieresultat som bör gälla vid en viss utbildning. Ett visst yrkes praxis bestämmer produktkvaliteten.
Samtidigt sker högre utbildning i en miljö där kunskap ständigt utvecklas och bör tas tillvara i olika yrkesområdens praxis. Produktkvaliteten måste bestämmas av de senaste forskningsrönen, inte av en yrkespraxis som vilar på gammal och obsolet vetenskap.
Universitetet som levererar studenter som snabbt kan sättas in i produktionen, eller universitetet som levererar studenter som långsamt förändrar yrkespraxis, för att formulera dilemmat kanske något för övertydligt.
Är detta ett dilemma? Hur vassa är hornen? Är de två hornen tillräckligt trubbiga för att enkelt kunna lösa dilemmat?
tisdag 16 oktober 2007
Hur refererar vi till blogginlägg?
Det här blir ett litet metaspår på UPC-bloggen. Bloggar som fenomen är som tur är inte längre hänvisade till dagboksskrivande och löst prat, utan förekommer också som publiceringsformer för vetenskapliga samtal (se exempelvis här, här och här) och erfarenhetsutbyte kring universitetsundervisning (som exempelvis denna blogg). Då kan det uppstå tillfällen när man vill referera till vissa blogginlägg i texter man skriver.
Ett tecken på att bloggen börjar bli mer seriös i vetenskapliga sammanhang är att amerikanska National Library of Medicine har tagit fram riktlinjer för hur man refererar till blogginlägg. Där föreskrivs en generell riktlinje för hur man anger en referens och det finns olika tillämpningsområden för olika typer av bloggar (tack för tipset, Malin).
Ett tecken på att bloggen börjar bli mer seriös i vetenskapliga sammanhang är att amerikanska National Library of Medicine har tagit fram riktlinjer för hur man refererar till blogginlägg. Där föreskrivs en generell riktlinje för hur man anger en referens och det finns olika tillämpningsområden för olika typer av bloggar (tack för tipset, Malin).
måndag 15 oktober 2007
Pedcasting
De allra flesta av UPC-bloggens läsare känner nog till Poddsändning (Podcasting), en teknik för att distribuera och prenumerera på mediafiler över Internet. Poddsändningar har prövats på olika håll vid Umeå universitet.
Ett besläktat fenomen är Skärmfilm (Screencast), en digital inspelning av företeelser på en datorskärm. Ett typiskt användningsområde för skärmfilmer är vid demonstration av programvaror eller instruktion av hur olika datorprogram ska användas. Här följer ett exempel från Växjö universitet på en skärmfilm om hur man använder rss-flöden.
Ett för mig nytt fenomen är Pubcast, vilket torde kunna översättas till publikationssändning (tack för tipset, Bertil). Det innebär helt enkelt att med en vetenskaplig publikation bifogas en video som kompletterar, begripliggör och tillgängliggör innehållet i forskningspublikationen. Det låter som en lysande idé; ett sätt att arbeta med universitetets tredje uppgift.
Men varför inte tillämpa denna idé också i universitetets första uppgift: grundutbildningen? Vi vet att webben är en synnerligen viktig informationskälla för potentiella studenter. Varför inte komplettera programbeskrivningar och kursplaner med filmer som tydliggör och tillgängliggör de pedagogiska former, den pedagogiska grundsyn som genomsyrar ett utbildningsprogram eller en kurs? Hur arbetar lärare och studenter tillsammans med programmets/kursens innehåll? Vilka lärandeformer tillämpas? Vilket stöd får studenter att uppnå de förväntade studieresultaten?
Överfört till universitetspedagogikens område kan vi kalla denna idé Pedcasting – att explicitgöra och tillgängliggöra även pedagogiken i anslutning till presentationer av utbildningsprogram och kurser på universitetets webbplats. Jag tror att såväl potentiella som aktuella studenter skulle vara mycket intresserade.
Pedcasting, alltså. Kom ihåg var du läste det först.
Ett besläktat fenomen är Skärmfilm (Screencast), en digital inspelning av företeelser på en datorskärm. Ett typiskt användningsområde för skärmfilmer är vid demonstration av programvaror eller instruktion av hur olika datorprogram ska användas. Här följer ett exempel från Växjö universitet på en skärmfilm om hur man använder rss-flöden.
Ett för mig nytt fenomen är Pubcast, vilket torde kunna översättas till publikationssändning (tack för tipset, Bertil). Det innebär helt enkelt att med en vetenskaplig publikation bifogas en video som kompletterar, begripliggör och tillgängliggör innehållet i forskningspublikationen. Det låter som en lysande idé; ett sätt att arbeta med universitetets tredje uppgift.
Men varför inte tillämpa denna idé också i universitetets första uppgift: grundutbildningen? Vi vet att webben är en synnerligen viktig informationskälla för potentiella studenter. Varför inte komplettera programbeskrivningar och kursplaner med filmer som tydliggör och tillgängliggör de pedagogiska former, den pedagogiska grundsyn som genomsyrar ett utbildningsprogram eller en kurs? Hur arbetar lärare och studenter tillsammans med programmets/kursens innehåll? Vilka lärandeformer tillämpas? Vilket stöd får studenter att uppnå de förväntade studieresultaten?
Överfört till universitetspedagogikens område kan vi kalla denna idé Pedcasting – att explicitgöra och tillgängliggöra även pedagogiken i anslutning till presentationer av utbildningsprogram och kurser på universitetets webbplats. Jag tror att såväl potentiella som aktuella studenter skulle vara mycket intresserade.
Pedcasting, alltså. Kom ihåg var du läste det först.
fredag 12 oktober 2007
Att ge bort kunskap gratis - en god affär?
I tisdags anordnade KK-stiftelsen ett seminarium om att göra undervisningsmaterial fritt tillgängligt och gratis på nätet.
Drivkrafterna att lägga ut undervisningsmaterial kan t.ex. vara rent personliga. Det vill säga att jag som enskild individ kan få uppskattning för det arbetet jag gjort, samt kunna åberopa detta som merit. För ett lärosäte kan drivkraften att göra undervisningsmaterial fritt tillgängligt på nätet vara att marknadsföra kurser och lärosätet. Exempelvis så lägger MIT (Massachusetts Institute of Technology) ut föreläsningar, övningsuppgifter, tentamen med mera öppet på sina sidor på Open Course Ware, vilket tydligen har inneburit att rekryteringen av studenter ökat. MEN, bara för att materialet är öppet för alla, så innebär det ju naturligtvis inte att man får sin examen helt gratis. Att examineras vid MIT kommer helt klart att kosta (vilket också tillhör själva "affärsidén")!
Annars är själva tanken att lägga ut undervisningsmaterial fritt på nätet i samma anda som att tillgängliggöra forskningsresultat fritt för omvärlden att ta del av. Det vill säga att publicera något som andra kan bearbeta och förädla för att göra det bättre och/eller att komma vidare i förståelsen av något, vilket låter tilltalande ur ett akademiskt perspektiv.
Så långt har vi egentligen bara berört produktion och publicering av undervisningsmaterial. Hur ser det ut ur en konsuments (enskild lärares i detta fall) perspektiv? Med egen erfarenhet om hur jag lagt upp min undervisning tidigare, så vet jag inte om jag är beredd att "planka" någons material rakt av. Jag skulle nog vilja göra det på mitt sätt! Möjligen kan ett par bilder och några diagram, som jag här och där hittat på nätet ligga i linje med vad jag vill säga studenterna i min kurs. Eller, så gör det själv (med dagens teknik och program går det förhållandevis snabbt att skapa själv), för att få det som jag vill ha det.
Hur pass mycket tid är jag beredd att lägga ned på att hitta lärobjekt, allt ifrån enskilda bilder/dokument till hela kurser. Att leta igenom stora arkiv med lärobjekt är med den lilla rudimentära erfarenhet jag hitintills tillägnat mig inte speciellt tidseffektivt.
Kanske jag bara är konservativ och fantasilös när jag känner en viss skepsis till att lägga ut stora databaser med lärobjekt på nätet där man förväntar sig att lärare ska ägna tid åt att hitta återanvändbart material?
/Ulf Sperens
Drivkrafterna att lägga ut undervisningsmaterial kan t.ex. vara rent personliga. Det vill säga att jag som enskild individ kan få uppskattning för det arbetet jag gjort, samt kunna åberopa detta som merit. För ett lärosäte kan drivkraften att göra undervisningsmaterial fritt tillgängligt på nätet vara att marknadsföra kurser och lärosätet. Exempelvis så lägger MIT (Massachusetts Institute of Technology) ut föreläsningar, övningsuppgifter, tentamen med mera öppet på sina sidor på Open Course Ware, vilket tydligen har inneburit att rekryteringen av studenter ökat. MEN, bara för att materialet är öppet för alla, så innebär det ju naturligtvis inte att man får sin examen helt gratis. Att examineras vid MIT kommer helt klart att kosta (vilket också tillhör själva "affärsidén")!
Annars är själva tanken att lägga ut undervisningsmaterial fritt på nätet i samma anda som att tillgängliggöra forskningsresultat fritt för omvärlden att ta del av. Det vill säga att publicera något som andra kan bearbeta och förädla för att göra det bättre och/eller att komma vidare i förståelsen av något, vilket låter tilltalande ur ett akademiskt perspektiv.
Så långt har vi egentligen bara berört produktion och publicering av undervisningsmaterial. Hur ser det ut ur en konsuments (enskild lärares i detta fall) perspektiv? Med egen erfarenhet om hur jag lagt upp min undervisning tidigare, så vet jag inte om jag är beredd att "planka" någons material rakt av. Jag skulle nog vilja göra det på mitt sätt! Möjligen kan ett par bilder och några diagram, som jag här och där hittat på nätet ligga i linje med vad jag vill säga studenterna i min kurs. Eller, så gör det själv (med dagens teknik och program går det förhållandevis snabbt att skapa själv), för att få det som jag vill ha det.
Hur pass mycket tid är jag beredd att lägga ned på att hitta lärobjekt, allt ifrån enskilda bilder/dokument till hela kurser. Att leta igenom stora arkiv med lärobjekt är med den lilla rudimentära erfarenhet jag hitintills tillägnat mig inte speciellt tidseffektivt.
Kanske jag bara är konservativ och fantasilös när jag känner en viss skepsis till att lägga ut stora databaser med lärobjekt på nätet där man förväntar sig att lärare ska ägna tid åt att hitta återanvändbart material?
/Ulf Sperens
onsdag 3 oktober 2007
Ett givande SPA
Det hela började en kall vinterdag i februari 2004. Jag hade nyss påbörjat ett vikariat på UPC och hade ett litet utrymme oplanerat den terminen. Då inleddes ett samtal mellan mig och Sven B Eriksson kring vilket stöd UPC ger eller skulle kunna ge studierektorer/pedagogiskt ansvariga. I egenskap av före detta studierektorer på informatik (undertecknad) och sociologi (Sven) upplevde vi att de som innehar denna ledningsfunktion faller lite mellan stolarna och får inte det stöd de behöver.
Så inleddes SPA – Seminarieserien för Pedagogiskt Ansvariga. Vår ledstjärna för seminarieserien är Huvudsakligen genom sitt klimat utöva en gynnsam inverkan på de pedagogiskt ansvariga. Vi arrangerar vanligtvis tre lunchseminarier per termin, där olika teman behandlas. Fokus ligger på ett kollegialt erfarenhetsutbyte deltagarna emellan. I går (2/10) hade vi vårt tjugonde SPA. Temat var Hur kvalitetssäkrar vi IKT-beroende utbildningar? Hur intressant som helst.
Britt-Marie Oja från inst för omvårdnad berättade om deras - och sina - erfarenheter av den decentraliserade och nätburna sjuksköterskeutbildningen som påbörjades 2002 i Lycksele. Bland annat lyfte hon fram behovet av en pedagogiskt ansvarig för hela programmet, en gemensam pedagogisk grundsyn och ett stort mått av samordning och organisation.
Ulf Hedestig från inst för informatik resonerade kring en del problem med nätbaserat lärande med något mer fokus på teknik, som exempelvis att många lärmiljöer är uppbyggda enligt metaforen att leverera information, att det saknas standards och att alltför få utgår från studenternas uttalade behov när lärmiljöer byggs upp. Utöver detta visade Ulf Hedestig på den nya trenden som kallas Web 2.0 – från distribution av information till användargenererat innehåll – och ställde frågan om vad en sådan trend betyder för nätbaserad undervisning.
Dessa inledningar fungerade väl som inspiration till de för SPA traditionella bordssamtalen. Riktigt livligt blev det vid den gemensamma uppsummeringen och diskussionen. Frågor om hur man utövar kvalitetskontroll över studenters studier i campuskurser vs nätkurser, huruvida val av pedagogik ska styra teknikval eller omvänt, varför vi ofta har erfarenheten att överföra pedagogiska modeller och tekniker från nätkurser till campuskurser, hur vi tänker kring resurstilldelning vid nätbaserad undervisning – och till sist, hur juridiken ser ut kring återanvändning av exempelvis inspelade föreläsningar, med hänvisning till lärarundantaget och andra lagar och förordningar.
Som sagt, ett synnerligen givande SPA.
Så inleddes SPA – Seminarieserien för Pedagogiskt Ansvariga. Vår ledstjärna för seminarieserien är Huvudsakligen genom sitt klimat utöva en gynnsam inverkan på de pedagogiskt ansvariga. Vi arrangerar vanligtvis tre lunchseminarier per termin, där olika teman behandlas. Fokus ligger på ett kollegialt erfarenhetsutbyte deltagarna emellan. I går (2/10) hade vi vårt tjugonde SPA. Temat var Hur kvalitetssäkrar vi IKT-beroende utbildningar? Hur intressant som helst.
Britt-Marie Oja från inst för omvårdnad berättade om deras - och sina - erfarenheter av den decentraliserade och nätburna sjuksköterskeutbildningen som påbörjades 2002 i Lycksele. Bland annat lyfte hon fram behovet av en pedagogiskt ansvarig för hela programmet, en gemensam pedagogisk grundsyn och ett stort mått av samordning och organisation.
Ulf Hedestig från inst för informatik resonerade kring en del problem med nätbaserat lärande med något mer fokus på teknik, som exempelvis att många lärmiljöer är uppbyggda enligt metaforen att leverera information, att det saknas standards och att alltför få utgår från studenternas uttalade behov när lärmiljöer byggs upp. Utöver detta visade Ulf Hedestig på den nya trenden som kallas Web 2.0 – från distribution av information till användargenererat innehåll – och ställde frågan om vad en sådan trend betyder för nätbaserad undervisning.
Dessa inledningar fungerade väl som inspiration till de för SPA traditionella bordssamtalen. Riktigt livligt blev det vid den gemensamma uppsummeringen och diskussionen. Frågor om hur man utövar kvalitetskontroll över studenters studier i campuskurser vs nätkurser, huruvida val av pedagogik ska styra teknikval eller omvänt, varför vi ofta har erfarenheten att överföra pedagogiska modeller och tekniker från nätkurser till campuskurser, hur vi tänker kring resurstilldelning vid nätbaserad undervisning – och till sist, hur juridiken ser ut kring återanvändning av exempelvis inspelade föreläsningar, med hänvisning till lärarundantaget och andra lagar och förordningar.
Som sagt, ett synnerligen givande SPA.
tisdag 25 september 2007
Vad universitetslärare kan lära av studier av bin
En av mina vetenskapliga favoritförfattare är Johan Asplund, professor emeritus i socialpsykologi vid Lunds universitet. Jag läste hans bok Avhandlingens språkdräkt (Bokförlaget Korpen, Göteborg) som kom ut 2002 i helgen och hittade där många intressanta tankar. I boken skriver Asplund bland annat om nobelpristagaren Karl von Frisch. Von Frisch skrev en bok med titeln Binas liv där han bland annat visar att bina har ett eget språk med vilket de kommunicerar med varandra. Om honom skriver Asplund följande på sidorna 94-95:
”Hos von Frisch finns inga inslag av teori, i varje fall inte av sådana intellektuella konstruktioner som sociologer betecknar som teori. Men det betyder naturligtvis inte att framställningen i Binas liv skulle vara på något sätt oreflekterad. Läsaren delges enbart empiri, ingen teori, men det rör sig om en genomreflekterad empiri. Framställningen är ett resonemang som steg för steg drivs allt längre och djupare i olika riktningar.
Genom hela boken går observation och resonemang hand i hand och det kan ofta vara svårt att avgöra var det ena slutar och det andra börjar. Det handlar inte om att bara lyfta på locket till en bikupa och se efter vad som pågår. Utan inträngande resonemang hade von Frisch inte kunnat veta vad han skulle observera och hur han skulle göra det. /…/ Observationer leder till resonemang som leder till nya observationer. Det ena slipas mot det andra och bina tvingas avge allt mer specifika svar angående sina egenheter. Vad som bör betonas är att oteoretisk empirisk verksamhet av denna art ingalunda är någon passiv åskådarverksamhet. Det handlar om någonting ytterst aktivt och vaket, om en verksamhet där observans och tanke kan se ut som två sidor av samma sak.”
När jag läste detta slog det mig att denna beskrivning ligger nära det som kallas ”Scholarship of teaching and learning”. Något förenklat kan det begreppet sägas stå för ett forskande och reflekterande förhållningssätt till det vi gör som universitetslärare. Genom att, med empiri från vår egen undervisning, reflektera över det vi gör som lärare kan vi se nya saker i vår undervisning, saker som vi kan fortsätta att reflektera över. Kanske hittar vi också, liksom von Frisch, ett eller flera mönster i det som görs. Dessa mönster kan kanske hjälpa oss att förstå vad det är att vara lärare på ett universitet och hur vi skulle kunna utvecklas som sådana.
Men vi ska inte bara reflektera för vår egen skull. Det är lika viktigt att vi delar med oss av våra reflektioner så att de kan kritiskt granskas av andra. Härigenom kan vi också bidra till att andra kan se nya saker. Vi får också hjälp att se vår egen verksamhet med andra ögon. Till detta behöver vi forum för att presentera egna och presenteras för andras tankar. UPC arrangerar vartannat år en pedagogisk konferens, den senaste gavs i februari i år, som är ett lämpligt forum för dessa presentationer och diskussioner.
Ett annat sådant forum är den nationella konferensen NU2008. Det är en konferens som arrangeras av NSHU och som kommer att äga rum i Kalmar i maj 2008. Jag tycker att du ska ta chansen att vara med på den konferensen. Kanske du till och med har ett eget bidrag som du kan presentera. Inlämningstiden för bidrag till konferensen är förlängt till den 1 november så än finns det chans att skriva och skicka in.
Men varför inte börja där vi står. Det forskande och reflekterande förhållningssättet kan börja på institutionen, till exempel som en del av vår pedagogiska kompetensutveckling. Vi kan dela med oss av våra tankar till våra närmaste kollegor, diskutera dem över en kopp kaffe eller vid några interna seminarier och tillsammans med dem se nya mönster i vår undervisning. För visst är det väl så att det är lättare att utvecklas tillsammans med andra än helt och hållet på egen hand?
”Hos von Frisch finns inga inslag av teori, i varje fall inte av sådana intellektuella konstruktioner som sociologer betecknar som teori. Men det betyder naturligtvis inte att framställningen i Binas liv skulle vara på något sätt oreflekterad. Läsaren delges enbart empiri, ingen teori, men det rör sig om en genomreflekterad empiri. Framställningen är ett resonemang som steg för steg drivs allt längre och djupare i olika riktningar.
Genom hela boken går observation och resonemang hand i hand och det kan ofta vara svårt att avgöra var det ena slutar och det andra börjar. Det handlar inte om att bara lyfta på locket till en bikupa och se efter vad som pågår. Utan inträngande resonemang hade von Frisch inte kunnat veta vad han skulle observera och hur han skulle göra det. /…/ Observationer leder till resonemang som leder till nya observationer. Det ena slipas mot det andra och bina tvingas avge allt mer specifika svar angående sina egenheter. Vad som bör betonas är att oteoretisk empirisk verksamhet av denna art ingalunda är någon passiv åskådarverksamhet. Det handlar om någonting ytterst aktivt och vaket, om en verksamhet där observans och tanke kan se ut som två sidor av samma sak.”
När jag läste detta slog det mig att denna beskrivning ligger nära det som kallas ”Scholarship of teaching and learning”. Något förenklat kan det begreppet sägas stå för ett forskande och reflekterande förhållningssätt till det vi gör som universitetslärare. Genom att, med empiri från vår egen undervisning, reflektera över det vi gör som lärare kan vi se nya saker i vår undervisning, saker som vi kan fortsätta att reflektera över. Kanske hittar vi också, liksom von Frisch, ett eller flera mönster i det som görs. Dessa mönster kan kanske hjälpa oss att förstå vad det är att vara lärare på ett universitet och hur vi skulle kunna utvecklas som sådana.
Men vi ska inte bara reflektera för vår egen skull. Det är lika viktigt att vi delar med oss av våra reflektioner så att de kan kritiskt granskas av andra. Härigenom kan vi också bidra till att andra kan se nya saker. Vi får också hjälp att se vår egen verksamhet med andra ögon. Till detta behöver vi forum för att presentera egna och presenteras för andras tankar. UPC arrangerar vartannat år en pedagogisk konferens, den senaste gavs i februari i år, som är ett lämpligt forum för dessa presentationer och diskussioner.
Ett annat sådant forum är den nationella konferensen NU2008. Det är en konferens som arrangeras av NSHU och som kommer att äga rum i Kalmar i maj 2008. Jag tycker att du ska ta chansen att vara med på den konferensen. Kanske du till och med har ett eget bidrag som du kan presentera. Inlämningstiden för bidrag till konferensen är förlängt till den 1 november så än finns det chans att skriva och skicka in.
Men varför inte börja där vi står. Det forskande och reflekterande förhållningssättet kan börja på institutionen, till exempel som en del av vår pedagogiska kompetensutveckling. Vi kan dela med oss av våra tankar till våra närmaste kollegor, diskutera dem över en kopp kaffe eller vid några interna seminarier och tillsammans med dem se nya mönster i vår undervisning. För visst är det väl så att det är lättare att utvecklas tillsammans med andra än helt och hållet på egen hand?
torsdag 20 september 2007
Projekt under luppen
Tänk att det kan vara kul att bli granskad! Själv upplevde jag det imorse då projekt 10 och 17 i universitetets handlingsplan diskuterades tillsammans med uppdragsgivarna, dvs universitetets rektorer. Vi fick godkänt på båda projekten som UPC ansvarar för, och det känns extra bra att rektorerna ser detta som två mycket viktiga projekt. Båda handlar om att utveckla våra lärares pedagogiska kompetens och projekt 17 speciellt om lärarnas pedagogiska IKT kompetens.
Ni kanske redan har märkt att det börjar hända en del på universitetet med anledning av dessa projekt? På UPC:s kurser används och diskuteras IKT allt mer, och redan nästa år kommer vi att börja lägga om vårt kursutbud. Syftet är att kunna erbjuda universitetspedagogisk utbildning som både motsvarar verksamhetens behov och överensstämmer med nationella riktlinjer. Det kommer bland annat att bli fler kurser på engelska, i engelska och om att undervisa på engelska, dessutom kommer IKT att integreras ännu tydligare i kurserna.
Åter till glädjen att bli granskad. Jag har talat med flera lärare, studierektorer och programansvariga på senaste tiden med anledning av att jag gjort en uppföljning av det pedagogiska handlingsprogrammets implementering. Även om alla inte använt handlingsprogrammet vid det pedagogiska arbetet så var många glada att få frågan: På vilket sätt har det pedagogiska handlingsprogrammet givit avtryck i den pedagogiska verksamheten vid er fakultet/enhet/institution? Det finns så många goda exempel ute i verksamheten, och så få möjligheter att faktiskt få berätta vad man gör!
Är ni intresserade av goda exempel så missa inte Högskoleverkets Kvalitetskonferens den 10-11 oktober. Umeå universitet är värd för konferensen och du kan anmäla dig här.
Nu ska jag ta mig en promenad i det fina höstvädret. Till veckan flyttar halva UPC tillbaka in i den nyrenoverade korridoren där CUT satt förut. Välkommen att titta in!
Ni kanske redan har märkt att det börjar hända en del på universitetet med anledning av dessa projekt? På UPC:s kurser används och diskuteras IKT allt mer, och redan nästa år kommer vi att börja lägga om vårt kursutbud. Syftet är att kunna erbjuda universitetspedagogisk utbildning som både motsvarar verksamhetens behov och överensstämmer med nationella riktlinjer. Det kommer bland annat att bli fler kurser på engelska, i engelska och om att undervisa på engelska, dessutom kommer IKT att integreras ännu tydligare i kurserna.
Åter till glädjen att bli granskad. Jag har talat med flera lärare, studierektorer och programansvariga på senaste tiden med anledning av att jag gjort en uppföljning av det pedagogiska handlingsprogrammets implementering. Även om alla inte använt handlingsprogrammet vid det pedagogiska arbetet så var många glada att få frågan: På vilket sätt har det pedagogiska handlingsprogrammet givit avtryck i den pedagogiska verksamheten vid er fakultet/enhet/institution? Det finns så många goda exempel ute i verksamheten, och så få möjligheter att faktiskt få berätta vad man gör!
Är ni intresserade av goda exempel så missa inte Högskoleverkets Kvalitetskonferens den 10-11 oktober. Umeå universitet är värd för konferensen och du kan anmäla dig här.
Nu ska jag ta mig en promenad i det fina höstvädret. Till veckan flyttar halva UPC tillbaka in i den nyrenoverade korridoren där CUT satt förut. Välkommen att titta in!
torsdag 13 september 2007
Här och där på samma gång
Graden av flexibilitet, eller oflexibilitet, har gjort sig märkbar för mig denna vecka. Jag har tillbringat två vaknätter på sjukhuset med en ledsen son med en trasig arm, som var oflexibel nog att gå av. Den är nu lagad genom operation och sonen har det ganska bra i sin sjukhussäng med godis samt en DVD-försedd TV att titta på.
Jag å min sida kan ligga på sängen bredvid och använda datorn för att skriva på en text som ska vara färdig nästa vecka. Jag kan läsa sparad mail och göra utkast till svar i pauserna mellan matning eller läsning av Bamse. Jag kan både vara närvarande förälder och närvarande på jobbet. Ja, inte i fysisk form, men jag kan utföra mina arbetsuppgifter ganska hyggligt.
Tillgången till ny teknik betyder mycket för att vårt liv blir mer flexibelt. Men jag undrar om inte det finns andra saker som också betyder mycket för att vi idag gör mer som det passar oss. Kan det vara så att betydelsen av de konstitutionella hierarkier vi hade bara för några decennier sedan, jag tänker på staten och kyrkan, har minskat och ersatts av något annat, något som mer bejakar individens behov och önskningar?
Något har iallafall hänt, eftersom vi föräldrar kan vara närvarande hos vår son under hela hans sjukhusvistelse - något som var relativt ovanligt, och kanske till och med förbjudet för inte allt för länge sedan? Den förändringen har antagligen väldigt lite med den tekniska utvecklingen att göra, även om den senare är guld värd för både plikttrogna och omsorgsfulla föräldrar. ;-)
Veckans webbtips: Learningnet.se Om innovativt lärande inom högre utbildning.
Jag å min sida kan ligga på sängen bredvid och använda datorn för att skriva på en text som ska vara färdig nästa vecka. Jag kan läsa sparad mail och göra utkast till svar i pauserna mellan matning eller läsning av Bamse. Jag kan både vara närvarande förälder och närvarande på jobbet. Ja, inte i fysisk form, men jag kan utföra mina arbetsuppgifter ganska hyggligt.
Tillgången till ny teknik betyder mycket för att vårt liv blir mer flexibelt. Men jag undrar om inte det finns andra saker som också betyder mycket för att vi idag gör mer som det passar oss. Kan det vara så att betydelsen av de konstitutionella hierarkier vi hade bara för några decennier sedan, jag tänker på staten och kyrkan, har minskat och ersatts av något annat, något som mer bejakar individens behov och önskningar?
Något har iallafall hänt, eftersom vi föräldrar kan vara närvarande hos vår son under hela hans sjukhusvistelse - något som var relativt ovanligt, och kanske till och med förbjudet för inte allt för länge sedan? Den förändringen har antagligen väldigt lite med den tekniska utvecklingen att göra, även om den senare är guld värd för både plikttrogna och omsorgsfulla föräldrar. ;-)
Veckans webbtips: Learningnet.se Om innovativt lärande inom högre utbildning.
måndag 3 september 2007
Äntligen terminstart!
Välkomna tillbaka alla kollegor vid Umeå universitet. Hoppas sommaren har varit lång och skön och att just du lyckades pricka in några soliga dagar på din ledighet.Bland byggarbetare och traktorer fylls nu åter vårt campus med studenter. Klassrum och korridorer blir lite livligare, lite färggrannare och i ärlighetens namn mycket roligare att vara i när alla härliga studenter tar sig ton. Även våra digitala lärmiljöer befolkas av ett stort antal kunskapstörstande individer då distansstuderande är den grupp studenter som fortsätter öka även denna termin. Det är en verklig utmaning att även få våra distansare att känna sig som en del av Umeå universitet. Men den utmaningen tar vi, eller hur!
Hösten på UPC är fylld av kurser - som vanligt. Vi på UPC jobbar även vidare med diverse konsultuppdrag samt med två stora projekt (10 & 17 ur Handlingsprogrammet), ni vet de där projekten som ska ta lärarna vid Umeå universitet till högre höjder när det gäller universitetspedagogisk utbildning ;-) . En del av dessa projekt handlar om att se över och omarbeta hela vårt kursutbud. Vi rekommenderar därför alla som behöver komplettera en kurs hos oss att kika i sin kalender och försöka hitta en lucka att göra detta under hösten/våren 07/08.
Slutligen vill vi på UPC rikta ett stort GRATTIS till de tre projekten från Umeå universitet som lyckades få medel av NSHU för sina tvååriga pedagogiska utvecklingsprojekt:
* Examination på nätet, Agneta Hult, pedagogiska institutionen
* Nätverk för kvalitet i avancerade kurser, Svante Norrhem, institutionen för historiska studier
* Processbaserad bedömning genom blended learning, Brian Hudson, interaktiva medier och lärande (IML)
Vi följer dessa projekt med spänning!
Det var allt från mig.
/Eva Svedmark
PS. Nästa vecka bloggar Thomas Fritz.
tisdag 19 juni 2007
Stipendium och konferensbidrag att söka
STINT (Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning) ger i år Umeå universitet möjlighet att nominera ett par kandidater till att under ett år få möjlighet att vara del i ett lärarutbyte genom sitt stipendium "Programme for Excellent in Teaching". De universitet och collage som STINT samarbetar med präglas av ett stort engagemang i grundutbildning och "det goda lärandet". Lärare kan inte själva ansöka om detta stipendium utan rektor beslutar vilka som nomineras från respektive lärosäte. Kontakta Katarina Winka på UPC för mer information eller om du vill föreslå en nominering.
NSHU har avsatt 1 miljon kronor för konferensbidrag för högskolor och universitet. Högsta bidrag är på 200 000 kronor för nationell konferens inom pedagogisk utveckling, breddad rekrytering och IT-stödd distansutbildning som en del i NSHU:s arbete att skapa nätverk och samarbete. Läs mer om konferensbidraget eller kontakta Jonas Paulsson på NSHU.
Glad midsommar!
NSHU har avsatt 1 miljon kronor för konferensbidrag för högskolor och universitet. Högsta bidrag är på 200 000 kronor för nationell konferens inom pedagogisk utveckling, breddad rekrytering och IT-stödd distansutbildning som en del i NSHU:s arbete att skapa nätverk och samarbete. Läs mer om konferensbidraget eller kontakta Jonas Paulsson på NSHU.
Glad midsommar!
torsdag 14 juni 2007
Några konferenstips.
Nu har det blivit dags att skicka in sitt bidrag till NU 2008 . NU 2008 är en utveckling och sammanslagning mellan de tidigare konferenserna Netlearning och Utvecklingskonferensen.
Vi vet att det finns många lärare som gör spännande saker här på Umeå universitet så vi hoppas att se många Umebor på plats i Kalmar när det bär av. I och med skapandet av NU 2008 upphör de två tidigare nämnda konferenserna.
Är du intresserad av genusaspekter på IKT till stöd för lärande håller GLIT Research Network ett symposium i Helsingborg 23-25 augusti på det temat. Fram till 15 juli kan man skicka in ett eget bidrag till symposiet.
Vi vet att det finns många lärare som gör spännande saker här på Umeå universitet så vi hoppas att se många Umebor på plats i Kalmar när det bär av. I och med skapandet av NU 2008 upphör de två tidigare nämnda konferenserna.
Högskoleverket anordnar en kvalitetskonferens med 1½ års mellanrum i samarbete med någon högskola alternativt universitet. Konferensen handlar om kvalitet och förbättringsarbete inom grundutbildning, forskarutbildning och forskning. Kvalitetskonferensen för 2007 äger rum i Umeå den 10-11 oktober.
Är du intresserad av genusaspekter på IKT till stöd för lärande håller GLIT Research Network ett symposium i Helsingborg 23-25 augusti på det temat. Fram till 15 juli kan man skicka in ett eget bidrag till symposiet.
torsdag 19 april 2007
Kort(?) lägesrapport
I takt med universitetets ökade satsningar på internationalisering ställs också högre krav på att lärare ska kunna undervisa på engelska. Många lärare känner att de behöver lite extra stöd för att komma igång med att undervisa på ett främmande språk. Under hösten -07 kommer därför UPC ge kursen "Att undervisa(s) på ett främmande språk". Håll utkik bland vårt kursutbud för kommande information och ansökningstider om du är intresserad.
NSHU har nyligen tillsatt en referensgrupp med uppgift att bevaka och framföra just sitt lärosätets syn och önskan på hur NSHU ska arbeta med sina tre verksamhetsområden: breddad rekrytering, pedagogisk utveckling och distansstödd utbildning. Umeå universitets representanter är Eva Svedmark (UPC) och Thomas Fritz (UPC & IML). På det första mötet i slutet av maj kommer följande frågor behandlas:
- Vilka är de viktigaste frågorna för ert lärosäte inom NSHU:s verksamhetsområden?
- Vilka är de viktigaste frågorna för NSHU att arbeta med under det närmaste året?
- Vilka aktiviteter tycker ni NSHU ska anordna inom dessa områden (ex. projekt, nätverk, workshop, sponsra aktiviteter som anordnas av lärosäten etc…)
Kontakta gärna Eva eller Thomas om du vill framföra åsikter, tankar eller önskemål med avseende på frågorna ovan.
Swednet håller 24-25 maj sin årliga konferens i Kalmar som denna gång har som tema Evidensbaserat pedagogiskt utvecklingsarbete. Vi är ett flertal som åker från UPC men vi hoppas även att fler intresserade från Umeå universitet dyker upp.
I slutet av sommaren (28–29 augusti) anordnar NSHU en nationell workshop med temat "Självvärdering, kamratvärdering och examination som stöd för lärandet". Workshopen vänder sig till alla som är verksamma universitetslärare inom något av landets lärosäten. Workshopen är helt kostnadsfri, även boende och resa bekostas av anordnarna. Sista dag för intresseanmälan är 4 maj.
Det var allt för den här gången…
Over and out
/Eva
NSHU har nyligen tillsatt en referensgrupp med uppgift att bevaka och framföra just sitt lärosätets syn och önskan på hur NSHU ska arbeta med sina tre verksamhetsområden: breddad rekrytering, pedagogisk utveckling och distansstödd utbildning. Umeå universitets representanter är Eva Svedmark (UPC) och Thomas Fritz (UPC & IML). På det första mötet i slutet av maj kommer följande frågor behandlas:
- Vilka är de viktigaste frågorna för ert lärosäte inom NSHU:s verksamhetsområden?
- Vilka är de viktigaste frågorna för NSHU att arbeta med under det närmaste året?
- Vilka aktiviteter tycker ni NSHU ska anordna inom dessa områden (ex. projekt, nätverk, workshop, sponsra aktiviteter som anordnas av lärosäten etc…)
Kontakta gärna Eva eller Thomas om du vill framföra åsikter, tankar eller önskemål med avseende på frågorna ovan.
Swednet håller 24-25 maj sin årliga konferens i Kalmar som denna gång har som tema Evidensbaserat pedagogiskt utvecklingsarbete. Vi är ett flertal som åker från UPC men vi hoppas även att fler intresserade från Umeå universitet dyker upp.
I slutet av sommaren (28–29 augusti) anordnar NSHU en nationell workshop med temat "Självvärdering, kamratvärdering och examination som stöd för lärandet". Workshopen vänder sig till alla som är verksamma universitetslärare inom något av landets lärosäten. Workshopen är helt kostnadsfri, även boende och resa bekostas av anordnarna. Sista dag för intresseanmälan är 4 maj.
Det var allt för den här gången…
Over and out
/Eva
tisdag 3 april 2007
Välkommen till UPC Blogg!
Hej och välkommen till UPC Blogg!
UPC Blogg har för avsikt att informera och engagera sina läsare genom att behandla aktuella frågeställningar och debatter inom fältet pedagogik i högre utbildning. Tanken är att flera av oss på UPC kommer stå som författare till den här bloggen som till en början kommer att likna mer ett nyhetsbrev. För att prenumerera på UPC Blogg klickar du på den orangea symbolen i högerspalten (läs mer om hur det går till här). Du hittar även länken till UPC Blogg via vår vanliga hemsida.
Våren är här och det är hög tid att söka till höstens UPC-kurser, sista anmälningsdag för detta är 11 maj. UPC har även ett par workshops kvar under våren för er som är intresserade. Den ena vänder sig till dig som påbörjat en pedagogisk meritportfölj men vill få en fördjupad kunskap om hur du ska gå vidare. Datum för denna workshop är 16 maj. Den andra är en två delad workshop i Podcasting med start 17 april.
Slutligen vill jag ge er ett hett tips. Thomas Fritz håller ett aktuellt seminarium med titeln Homo Zappiens – konsekvenser för högre utbildning? i morgon vid lunchtid. UPC bjuder på lunchmacka med dryck till de som anmäler sig senast 3 april (idag).
Njut av sol och vår!
Eva Svedmark
Pedagogisk konsult, UPC
--- Från och med skrivande stund har NewsCUT upphört och är ersatt av UPC Blogg. Tidigare prenumeranter av NewsCUT kommer att få UPC Blogg skickade till sig som nyhetsbrev tills dess att de själva avsäger sig prenumerationen. ---
UPC Blogg har för avsikt att informera och engagera sina läsare genom att behandla aktuella frågeställningar och debatter inom fältet pedagogik i högre utbildning. Tanken är att flera av oss på UPC kommer stå som författare till den här bloggen som till en början kommer att likna mer ett nyhetsbrev. För att prenumerera på UPC Blogg klickar du på den orangea symbolen i högerspalten (läs mer om hur det går till här). Du hittar även länken till UPC Blogg via vår vanliga hemsida.
Våren är här och det är hög tid att söka till höstens UPC-kurser, sista anmälningsdag för detta är 11 maj. UPC har även ett par workshops kvar under våren för er som är intresserade. Den ena vänder sig till dig som påbörjat en pedagogisk meritportfölj men vill få en fördjupad kunskap om hur du ska gå vidare. Datum för denna workshop är 16 maj. Den andra är en två delad workshop i Podcasting med start 17 april.
Slutligen vill jag ge er ett hett tips. Thomas Fritz håller ett aktuellt seminarium med titeln Homo Zappiens – konsekvenser för högre utbildning? i morgon vid lunchtid. UPC bjuder på lunchmacka med dryck till de som anmäler sig senast 3 april (idag).
Njut av sol och vår!
Eva Svedmark
Pedagogisk konsult, UPC
--- Från och med skrivande stund har NewsCUT upphört och är ersatt av UPC Blogg. Tidigare prenumeranter av NewsCUT kommer att få UPC Blogg skickade till sig som nyhetsbrev tills dess att de själva avsäger sig prenumerationen. ---
måndag 26 mars 2007
Hur prenumererar man på en blogg?
Hur prenumererar man på en blogg? (...och vad i all världen är RSS?)
För att kunna prenumerera på en webbsida eller blogg behöver man ansluta sig till en prenumerationstjänst. Den vanligaste tekniken som används för att prenumerera kallas RSS. Genom att prenumerera på en webbsida (eller blogg) får du då automatiskt senaste nytt utan att faktiskt besöka själva källan.
Vad behöver jag göra?
Det första du behöver är en så kallad nyhetsläsare (RSS-läsare). En nyhetsläsare är ett program som är installerat på din dator som har stöd för att kunna ta emot och läsa RSS. Använder du exempelvis webbläsaren Windows Explorer 7.0 finns denna tjänst färdig att använda, så även i Mozilla Firefox samt Safari (Mac).
Förutom de RSS-läsare som kan installeras på just din dator finns även webbsidor som har RSS-läsar-tjänster. Fördelen med att ha en webbaserd RSS-läsare är att du alltid kan se de senaste uppdaterade nyheterna eller blogginläggen du prenumererar på, oavsett vilken dator du sitter på. Ett exempel på en sådan tjänst är Google.
Du kan givetvis prenumerera på fler sidor än bara en åt gången, de flesta bloggar och nyhetssidor samt större webbsidor (tv4.se, svt.se m.fl.) erbjuder idag RSS syndikering. Leta bara efter symbolen ovan (eller texten RSS) på de sidor du är intresserad av, klicka och du är prenumerant.
Lycka till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)